Raven

Bra saker den här veckan

2009-06-11T15:57:00.002+02:00

Jag är ledig för första gången på jättelänge. Tyvärr pågår det inte mindre än tre (!) renoveringsprojekt i huset, så det är inte så mycket lugn och ro. Men TV4 kör House-repriser om eftermiddagarna. Australiensiske kirurgen är enbart bonus.
Jag lär inte vara ledig så länge till. Jobbet som frilandande datanörd verkar äntligen ha trillat igenom, och de erbjuder mer pengar än vad jag tänkte börja förhandla med. Och så innebär det minst en buisinesstrip, vilket alltid får en att känna sig viktig.
Jens Lapidus romaner om Stockholms undre värld. Jag sträckläste båda precis efter att jag läst "Svensk Maffia", och nu vet jag allt om knarkhandel och juggemaffian. Och så driver jag sambon från vettet genom att använda uttrycket "softish" hela tiden. Nästa bok blir nog Kevin Smiths självbiografi, hoppas på bra väder så man kan sitta ute.
Futurama återvänder 2010!
Pappa har köpt en ny bil. Han är en amerikanarsnubbe, men det höll på att bli en Volvo genom min mammas krav på bra service och såntdär ovidkommande. FTFY, med lite support och kloka ord från förstfödingen (mig) blev det en exakt likadan som han hade innan. Fast svart.
Jag har börjat gå upp de ca. fem kilo jag tappade när jag helt otippat hajkade runt på Bjärehalvön för ett par veckor sedan. Jag tackar chips och öl-dieten.
Alla tekniska saker i lägenheten funkar på första försöket, ta i trä, till och med fullösningarna. Det är uncanny. Nåt kommer gå åt helvete snart. Men relaterat har jag bestämt mig för att inte hoppa på Android-tåget, min värld har tillräckligt med Linuxnördar.
Midsommar fixat, helgen hyfsat utmappad och annars bra socialt flyt. Alltid nåt!

Wired: The Mystery Issue

2009-05-21T14:46:00.005+02:00

I majnumret av Wired är J.J. Abrams gäst, med resultatet att temat är "The Mystery Issue". Mina vänner är smärtsamt medvetna om att jag alltid tjatar om hur bra Wired är, men den här gången är det riktigt intressant! Star Trek, intervju med Teller (från Penn &...), krypton och en massa annat intressant på temat. Dessutom finns ett dolt "pussel" genom hela numret. En kille sägs ha löst det, jag ska ge mig på det själv nån gång när jag är ledigare.

På en Pressbyrånhylla nära dig!

Orelaterat men irriterande: jag har en vän från högstadiet/gymnasiet som är grym på poker och kom tvåa i SM förra året (och hon är snygg också, vilket fick mina kollegor från förra sommaren att aldrig sluta tjata om telefonnummer). Idag är hon i Tallinn och spelar i SM igen, och det är naturligtvis intressant! Den enda sporthändelse under året jag är lite intresserad av - och inte en enda av alla mina för många sportkanaler sänder det! Vad ska jag betala för ett Guldpaket då för...

Raven blandar genrer hejvilt

2009-04-08T15:21:00.003+02:00

Musik jag inte får nog av just nu.

Raven tipsar: Optimal utekväll i Göteborg

2009-04-07T13:18:00.002+02:00

Trots att jag inte varit ute chockerande mycket i Göteborg, går det snabbt att hitta små guldkorn och favoriter i city, och få en riktigt bra utekväll för relativt små medel.

Märk dock att den här rundan är anpassad för att slippa undan högljudda klubbar med kass musik och allt för många "Döööö! Avvenyyyyyn!" när man vill chilla, dricka något gott och/eller billigt i en trevlig miljö.

Vi börjar i regel på SoHo vid Kungsportsplatsen, i ena änden av Avenyn. En väldigt trevlig winebar med riktigt goda viner i alla prisklasser och smaker. Hemsidan visar många exempel på den rustika och smakfullt nedtonade inredningen, och musiken (som också finns på hemsidan) är skön loungejazz i bakgrunden. Här fann jag senast Cline Cellar Zinfandel, som jag ämnar återkomma till ganska ofta!

Om man fortfarande är inne på att sitta bekvämt och bara hänga kan man sedan gå en bit upp längs Avenyn och hitta Berså. Senare på kvällen blir det en hipp klubb, men om det ännu är rätt tidigt kan man slå sig ner på glasverandan med utsikt över älven, med en isish coffee om vintern eller ett glas rosé på sommaren. Inredningen är New York-häftig med mycket färger, ljuseffekter och blandade stilar, och det lyckas riktigt bra. När kvällen börjar är musiken fortfarande blandad och lagom hög, men är man som jag kan det vara bra att ta sig vidare hyfsat tidigt.

Nästa anhalt får inte missas när man är i Göteborg; Diamond Dogs (bild stulen från En hemsida). En riktigt schysst rockbar med ännu schysstare happy hour, två helt okej öl för 60 spänn fram till 23. Stämningen är alltid bra och musiken är gammal rock i stil med Kiss, AC/DC och Billy Idol, bladant med modernare U2 och The Killers. Här brukar iallafall jag bli sittandes ganska länge (tack Adam G för tipset!).

Som avslutning fick det senast bli Bishops Arms på Park Aveny, längst upp på Kungsportsavenyn. Leta dig längst in till det lilla "biblioteket" med mysiga skinnfåtöljer, ta en avslappnad öl och diskutera svåra filosofiska saker.

Vi ses där!

Danskjävlar!

2009-03-19T12:23:00.002+01:00

Det finns en dansk intresseförening som heter Danske Torpare, och de bevakar bland annat danska småhusägares i Skåne intressen (det är grammatiskt korrekt, håll käften). Nu är de lite oroade, och till följd av det har de skrivit till både Sveriges och Danmarks respektive regeringar. Det är nämligen så att de inte gillar det här med vindkraftverk, och i Skåne oroar de sig för att de ska vara bullriga, fula och sänka fastighetsvärdet.

Kära danskar. Jag gillar dem inte heller. Men ni lobbade ju arslet av er för att vi skulle stänga ner Barsebäck en gång i tiden, och hade till och med den dåliga smaken att snabbt samordna en liten folkfest när den stora switchen till sist slogs över till "off". Hur i helvete tycker ni vi ska producera vår el hyfsat miljövänligt?! Tänker ni köpa varenda skåning en träningscykel med en liten jävla dynamo på, så vi kan välja mellan vattenkokaren och platt-TV'n?!

Nä! Förhoppningsvis kör alliansregeringen igång ännu fler kärnkraftverk, så de poppar upp som jävla svampar i Helsingborg, Landskrona, Lomma och överallt annars man kan prega ner en reaktor! Det kommer fan koka i sundet!

Och i så fall får ni enbart hålla käft, annars kommer vi trycka käften full med gröt och göra nedlåtande imitationer så fort minsta protest hörs. Och sen tar vi tillbaka Bornholm och placerar ett jävla kärnkraftverk där också!

Så det så.

Nyckelord: Danmark, Danske Torpare, kärnkraft, vindkraft

Ring P1/TV4-idioter

2009-03-15T19:19:00.006+01:00

Vill man få upp blodtrycket litegranna har jag ett knep för insta-ilska. Slå på "Ring P1" på webradio, eller kika lite på "Ring TV4"! Jag tycker det är makalöst faschinerande, dessa forum för äkta gnällspikar - bittra små människor som älskar att få gnälla över småsaker ingen bryr sig om, och gärna göra en enorm affär av det hela. Till sist är man riktigt förbannad och hyser en önskan att programledaren ska vara lite jävla mänsklig och be dem fara åt helvete.

Hörde alldeles nyss en kärring som ringde. Det lät ungefär såhär;

- VET DU... [första konstpausen av många] att EU... ganska snart... kommer införa en slags restriktion... på meeedborgarnas intag av betakaroten!
- Jaha?
- Ja!
- Ja... men du, tror du EU kommer kolla hur många morötter du äter?
- Nä! Men det handlar ju inte om deeeeet!
- N... hä?

Hade jag varit programledare hade min första reaktion varit; "Du, Margareta, det ger jag fullständigt fan i".

Samma sak med Ring TV4, dit kan man ringa och ställa frågor och klaga. Det är mest det sistnämnda som folk ägnar sig åt. Rubrikcrawlern längst ner i rutan på Nyhetsmorgon, eller samma programs "programledares"lek med en penna har nyligen behandlats, för det är ju CHOCKERANDE och FÖRJÄVLIGT att det ska vara en crawler så man inte kan koncentrera sig på vad de säger! Jättedistraherande! Nästan lika jobbigt som att Nyhetsmorgon-Anders viftar en penna mellan fingrarna. Deras så kallade Tittarombudsman måste fan käka Valium som en annan äter halstabletter i förkylningstider.

Folk dör i tredje världen, finanskris rasar, och du ringer för att tala om att det suger hästpung att P3 och P4 sänder samma sak om nätterna? Jag har ett tips: skaffa en blogg och gnäll så mycket du vill, så kan jag låta bli att surfa dit.

Jag såg "Ring TV4" i lördags, och fick idén att SMS'a TittO. Det blev såhär:

Inte klagomål, utan beröm. TittO är helt fantastisk. Hur fan orkar du ha som jobb att lyssna på dessa jävla gnällspikar? Meditation? Valium? Får du aldrig lust att säga "Titta på SVT då, jävla rövhatt!"?. Kram/Karin

Inget svar, dock

Bäst får SVT's "Morgonsoffan"-parodi vara ikväll.

Nyckelord: SR, SVT, TV4, tittarombudsman, Ring P1, Ring TV4

Helvetet har en särskild krets för USA's kristna höger

2009-03-12T13:03:00.006+01:00

Hittade en artikel på Aftonbladet.se om att Seth McFarlane - ni vet, "Family Guy"-killen - fått kritik av The Parents Television Council. Läser man ovan nämnda artikel kan man nästan förstå att det senaste avsnittet skulle piss off den kristna högern i USA, även om jag personligen tycker de omedelbart borde uppsöka proktolog för att få ut... ni fattar vart jag är på väg med det här va?

Hur som helst, det där var värt en liten surfomväg tyckte jag, och google var som alltid hjälpsamma med att hitta organisationens hemsida. Där finns till och med en väldigt hjälpsam tablå för en vecka, där de olika serierna är betygsatta enligt trafikljusvarianten. Jag gick in på sajten och hade i bakhuvudet nån tanke om att de rödlistade serierna skulle vara rätt grafiska polisserier och typ "The Unit". Sådant fick inte jag heller se när jag var under tio (dock gick "MacGyver" bra, puh!), och det kanske var klokt. Och så skulle kanske sådant som "House" o. dyl. vara gulmarkerat.

Så döm om min oförfalskade jävla förvåning när jag hittar följande bland rödlistade serier:

America's Next Top Model
Numb3rs (matte! det är ju bra!)
How I Met Your Mother
The Big Bang Theory
Scrubs

Man kan klicka på namnet på en serie och få fram en recension ur det här perspektivet. Jag kunde inte begripa varför "The Big Bang Theory" skulle kunna vara skadligt ens för spädbarn, så jag började där. Det hela klarnade ganska snart i en fruktansvärd insikt. Huvudkaraktärerna skämtar om onani, anatomi och sex ibland! Och så händer det att folk ligger med varann (ja, inte så man ser det, men liksom, vaknar ihop och sådär)! Amajgad!

I språkbruket märks ord som hell, damn, bitch, bastard och ass.

Och det hela blir bara värre. Här följer helt jävla mind-boggling citat om andra serier:

"This season promises a larger emphasis on sexual issues, with a heavy focus on transgendered model Isis, and discussions of model Elina’s lesbian orientation [...] and later she is seen kissing female model Clark in a hot tub."
- "America's Next Top Model" (problemet är alltså inte att unga tjejer kan få konstiga kroppsideal, det nämns inte)

"Sexual content isn’t very frequent either, but there are unmarried couples carrying on relationships, some living together."
- "Jericho"

Letar jag vidare blir jag nästan garanterat bara deprimerad. Fan ta dig om du knullar med nån innan ni är gifta, och fan ta dig ytterligare lite om du avviker från heteronormen!

Nå, det finns ju gott om wholesome familjeserier som måste gillas, tycker ni. Nä! "America's Funniest Home Videos", "American Idol" och till och med genompräktiga "Smallville" är gullistade!

Så vad är okej? Bara två program den här veckan, "Extreme Makeover: Home Edition" och "Hole In The Wall". Ha det så jävla roligt!

Om det varit ett gäng halvamish på vishan som lika gärna kan sitta och tjura över en bibel där de inte stör nån hade det väl varit en sak. Men den här jävla organisationen har över en miljon medlemmar! Jag blir ju fan både mörkrädd och skäms för mitt lilla kors jag har om halsen.

Bäst får vara Aftonbladets Seth McFarlane-citat:

– Det är som att få hatmejl från Hitler. De är bokstavligt talat hemska människor. Jag har läst deras nyhetsbrev och besökt deras hemsida, och de är genomruttna.
– För att vara en organisation som bygger på kristna värderingar tillbringar de väldigt mycket tid med att hata folk. De kan suga min ...

Nyckelord: PTC, Seth McFarlane, TV, Family Guy, kristen höger, USA

Miloo.se

2009-03-08T16:48:00.006+01:00

Det är inte ofta jag och Stefan går ut på "hippa" ställen. Vi brukar föredra något hyfsat lugnt ställe med bra utbud i öl och vin. Men ibland händer det ändå att vi finner oss på Kulturkrogen, som bevisligen är hippt (vi orkar med det tills de börjar spela fruktansvärt hög dansmusik, då blir det Bishops istället). Jag gillar ändå lokalen, servicen och atmosfären. Och så är jag på förstanamnsbasis med krögaren, då känner man sig lite VIP.

Men nästan varenda gång har vi fått en kamera i ansiktet av en vimmelfotograf från Miloo.se. Linslus som man är tackar jag aldrig nej, men nu tänkte jag att det var dags att kolla in vad som egentligen finns där ute. Här är resultatet:

Här hade vi varit på findejt med teaterbesök, det är därför vi är totalt överdressade.

Det här var när jag fått en VIP-inbjudan till premiären av Club Pasha, med gratismat och lyxig inredning. Tom och Leeloo var med, men ville inte synas på bild.

Det här var inte alls länge sen. Jag träffade Kim, Johan och Patrik på Kulturen för en öl, Stefan gjorde oss sällskap direkt från jobbeventet när han fick höra att Kim var med oss.

Då kvarstår alltså bara frågan: varför ser man alltid fördjävlig ut på sånahär bilder, men hyfsad när det är nån polare med halvkass mobilkamera som tar dem?

Nyckelord: Vimmelbilder, fest, Kulturen, klubb

Förkylning och MSN-virus

2009-03-07T19:32:00.005+01:00

Eftersom huvudet är fullt av snor är jag bevisligen för dum i huvudet för att ägna mig åt matristeori och andra "borden" såhär inför tentaveckan. Därför tänkte jag ge det här en chans igen. Sambon står bakom mig och mummlar "och den här veckan är Karin jättearg på... örngott".

Iallafall. För nån vecka sedan kom jag över inlägget "Vem i helvete vill inte se naket?" på bloggen som heter just vemihelvete.se. Anders, som är upphovsmakare till alltsammans, har en liten rant om det här med MSN-virus, vilket inspirerade mig att ha en egen rant på facebook. Jag fick lite positiv respons för det, så här kommer en något bredare återgivning;

Det är skitroligt det är när man får meddelanden från MSN-kontakter i stil med "hey, check out my naked picture" och en fil som absolut inte är i bildformat, eller en länk till allt annat än flickr. Det är såklart ett virus, och de flesta har nog räknat ut det by now. Men vad som verkligen är underhållande är att ens flyktiga bekant man gav sin mailadress till nån gång, måste gått på den här nyligen! Jag hade en riktigt bra dag för ett par veckor sen när exet jag plockat dän från min lista för tre år sen plötsligt skickade något sådant. Det säger mig två saker;

1) Han är inget vidare på det här med datorer och/eller att vara allmänt virussmart, och

2) Jag ligger kvar på hans MSN-lista!

Det var ju så underbart snaskigt att jag firade med att köpa svindyrt finkaffe på Espresso House, och fantiserade om att han ibland kollar upp min numera sovande blogg, googlar mig (trots att jag är ogooglingsbar, Carlsson FTW!) eller kollar in Facebookprofilen ibland.

Och om det nu, mot oddsen, är så;

Hej! Jag hoppas du har det bra söderöver och att studierna går fint. Attans trevligt land, jag har börjat resa dit, men jag gillar fortfarande inte de jäkla katrinplommonen. Det är bra här, jag har coolt jobb och en ny sambo. Han har ingen sexig uniform, men väl en stilig frack, teknologmössa och mantel, och han har aldrig slitit av min handbromsvajer.

Hör av dig om du är i Skåne så bjuder jag på en fika med eller utan spättekaka!

Bildbevis

Nyckelord: MSN, virus, teknik

Vaf..?

2008-11-11T11:07:00.005+01:00

Såhär dags på dagen är det dags för min första av många kaffepauser. Medan livet sakta återvänder till min höstsega lekamen slår jag ihjäl tiden med att desperat leta julklappar. En googling förde in mig på sajten hittajulklappar.se, där man kan söka på julklappar enligt vissa parametrar om mottagaren. Eftersom min karl är envist skitsvår att hitta julklappar till, så började jag söka på julklappstips till "pojkvän, 24 år, prisintervall 300-1000 kr". Sökningen returnerade en massa tips på saker man kan köpa, men eftersom jag nu känner oss båda två ganska bra vet jag att jag kommer gilla en ny multitool, ett nytt duschdraperi med en dödskalle på, eller en bibel man kan gömma en plunta i, mest.

Nåja, lite kul var det allt, så jag gjorde en ny sökning på julklappstips till "flickvän, 23, 300-3000 kr" (man får väl drömma?). Och satte kaffet så åt helvete i vrångstrupen. En nalle, en coffeetablebok om hästar (är det inte en kokbok är jag inte intresserad) och lite annat gulligt skräp (jag sa 23, inte 12). Men värst var ändå följande:

"Nästan" likadan ring. "Nästan" being the operative word here...

Vet Internet något jag inte fått reda på eller??!

Om Aftonbladet ringer tänker jag meddela dem att jag rasar. Sådär slentrianrasar och är lite slentriankränkt, men iallafall.

Nyckelord: Julklappar, julklappstips, jul

Hur dagis gör dig överviktig

2008-10-23T11:58:00.004+02:00

Temat med barndomstrauman fortsätter. Jag har en hittills 20-årig beef med dagisfröknar, eller shall I say bittra, underbetalda sossetanter, som kör beiga Volvo 240's vintage sent 70-tal och som i hemlighet hatar ungjävlarna som blir lämnade i SUV'ar med plåtar som börjar med "T" (eventuella dagisfröknars i läsekretsen arga kommentarer kommer ignoreras, jag vet att det är en grov generalisering, och att Du säkert är en jättefin människa).

Nu gör de oss feta också, enligt en studie från Cornell University Food and Brand Lab.

På mitt dagis, där jag växte upp i den lnågot vrickade kommunen Hultsfred under sent 80-tal, rådde stalinistiskt uppätningstvång eller deportering till Gulag (dvs. man fick sitta kvar i timme efter timme tills man ätit upp, medan barnen som förlorat sin kampvilja lekte utomhus), en regel som upprätthölls med luddiga bortförklaringar om barnen i Afrika eller whatev.

Jag förstår fortfarande inte varför just beteendet att äta upp all maten skulle gynna oss på något sätt, enligt någon vettig teori. Det där med att prova allt och inte vara petig med maten är enbart idiotiskt. Det är fan instinkt, har evolutionen lärt oss vara misstänksamma mot champinjoner ur burk är det nästan garanterat smart att undvika dem. Förresten är jag nu 23 och kan välja själv vad jag vill och inte vill äta, och jag är jävligt frisk och välanpassad (och smal!).
Det har ju dessutom visat sig att jag haft rätt sen jag var två bast. Det där jävla påhittet om att äta upp maten är alltså så hardwired i våra redan lite förstörda Generation Y-psyken att det är en bidragande orsak till att vi allihop släpar runt rejält trinda arslen.

Vad forskarna på Cornell gjorde var ett fiffigt practical joke - en massa försökspersoner delades in i två grupper och fick tomatsoppa i en skål. Hälften hade vanliga soppskålar, och de andra hade "bottenlösa" skålar, de var kopplade till stora tankar fulla med tomatsoppa, så att de fylldes på hela tiden utan försökspersonernas vetskap. Resultatet var att den hälft som fått de sneaky, självpåfyllande skålarna åt hela 73% mer soppa än de med vanliga. Eftersom det fanns soppa kvar registrerade hjärnan inte alls att de redan stoppat i sig motsvarande en hel tunna (-ish), då vi som sagt är programmerade att äta tills vi ser botten på tallriken.

I och med detta kan jag ensam, på rak arm diagnosticera alla de där tjocka emobrudarna man ser överallt som skriver värdelös poesi om att/hur/varför de är olyckliga, som de sedan ser till att få publicerade på någon av tidningarnas ungdomssidor. Dagistrauma. Var är mitt Nobelpris i psykologi?

Nyckelord: Dagis, övervikt, vetenskap, trauma, psykologi

Intressant?

Resumé

2008-10-21T22:01:00.003+02:00

Det kanske kan vara på plats att kort tala om vad jag haft för mig under mitt blogguppehåll.

Jag har älskat, bett om förlåtelse på mina bara knän, sökt djupt i mitt hjärta för att finna förlåtelse att ge, utvecklats som ledare, lärt mig nya färdigheter, fått skapa något fint ur ingenting genom mitt team och mitt svett, varit sjuk, hittat tillbaka till Gud, getts ovärderliga chanser och tagit dem, roat mig, försökt knyta kontakter över avgrundsdjupa kulturskillnader, öppnat mitt hjärta på vid gavel, lärt känna mig själv bättre, funnit en djup ödmjukhet inför skapelsen, blivit mer välbalanserade, och utvecklat ett djupare förakt för en person än jag trodde jag hade i mig.

Jag har även börjat träna. Yes, that's right, jag tränar. Jag och mina bästa vänner har börjat med yoga på Gerdahallen här i Lund. Men just nu sitter jag och debatterar med mig själv om det är något jag borde påa i ett hyfsat publikt forum. Yoga är mer än en träningsform för mig, det är en filosofi och en livsstil. Och jag vill verkligen inte pracka på någon en livsstil som inte passar dem, då vore jag inte bättre än de där läskiga mormonerna som dyker upp med likadana slipsar med jämna mellanrum. Så jag säger såhär: jag har lärt mig mycket av yogan i kombination med modern buddhistisk filosofi. Det har gjort mig till en bättre människa. Om Du vill veta mer svarar jag hemskt gärna på frågor, och jag diskuterar mer än gärna filosofin som sådan. Men hey, whatever is your poison, liksom.

Hursomhelst har jag blivit lite bättre, lite klokare, och lite mer ödmjuk sen sist. Jag trodde jag var stadig och självsäker innan, men jag har upptäckt nya, fantastiska dimensioner hos mis själv som gjort mig mer välrotad i marken. Och jag har samlat ovärderliga insikter och erfarenheter.

Så det är med ro och glädje jag möter en mörkare årstid. Jag kommer fortsätta blogga, och jag kommer fortsätta hitta saker att vara riktigt arg på every now and then. I mitt hjärta bor en cyniker som jag inte riktigt lyckats ta död på, en arg liten Grynet som fortsätter vara bränsle åt min passion. Jag hoppas att ni kommer gilla henne.

I övrigt vill jag bara säga att jag hittat ett perfekt soundtrack till hösten. I min playlist har jag... je, egentligen en massa låtar, men det är två som går på repeat; Viva la Vida av Coldplay och Emma Essingers Say, Say, Say. Coldplaylåten börjar helt underbart med fantastiska stråkar och en så perfekt balanserad produktion att jag nästan vill jämföra det med ett fint rödvin, och Emma Essinger har ett otroligt drag i saxofonen i sitt intro. Lyssna, jag lovar att ni kommer känna igen låten från ett känt humorprogram i TV4. Hursomhelst värmer båda låtarna bättre än varm choklad.

Nyckelord: Coldplay, Emma Essinger, yoga, livsstil, cynism, höst, erfarenhet

Back in Black: Den här veckan är Raven jättearg på dagis

2008-10-21T20:45:00.005+02:00

Jajjemän, trumvirvlar och hela kalaset. Raven är tillbaka, till och med på allmän begäran, vilket är lite coolt.
Egentligen beror det på att jag lider av gravt 80-talistsyndrom. Jag har nämligen funderat ut det, varför vi allihop är sådana attentionwhores. Och det har gett mig ett gyllene tillfälle att dänga till min favoritnemesis rejält; allt är nämligen dagis fel.

Vi är de första som uppfostrats enligt löpande-band-principen. Hela dagarna spenderade vi på dagis, allt medan våra föräldrar antingen jobbade hårt eller sällade sig till principen om att det är så jäkla bra med social interaktion. Vi var kanske 10-20 ungjävlar per dagisfröken. Och jag måste erkänna; jag har djupgående fördomar om dagisfröknar. Inte ofta samhällets vassaste verktyg i skjulet (eller i Nerf-fabriken), storrökare, 80-talspermanenter och en djup, svart bitterhet som gör cynikern Raven jävligt imponerad.

Det var en variant av Darwins evolution, survival of the fittest. För att få kärlek och/eller uppmärksamhet av vuxna gällde det att utmärka sig ganska rejält, vi spenderade ju ändå större delen av en dag i den där jävla bakteriehärden "dagis". Man skulle vara högljudd och provokativ, fick vi lära oss.
De flesta av oss kommer ändå från välanpassade medelklasshem med föräldrar som älskade oss, men dels såg vi inte mycket av dem, dels fick många av oss småsyskon, vilket effktivt placerade oss på andraplatsen, iallafall uppmärksamhetsmässigt. När jag var två år gammal var jag inte ett dugg positiv till det skrikande, fulrosa russinet mina föräldrar en dag kom hem med. Det visade sig att den lilla uppmärksamhetstjuven dessutom var kolikbarn, vilket är katastrofalt traumatiskt för en bestämd och uppmärksamhetstörstande tvååring.
Det bör i och för sig tilläggas att jag gillar min lillebror mycket bättre nu, 21 år senare. Han är inte så skrikig längre, men fruktansvärt rolig på fyllan.

Så. Fast forward till 2008. En hel jävla dagis-och-babyboomgeneration skriker fortfarande efter uppmärksamhet. Och som om inte det räcker kräver värnpliktiga fruktstund medan nästan alla går runt och känner sig konstant kränkta för minsta lilla välmenat, men ogenomtänkta skämt. Vi är en generation gnälliga, ljudliga, mesiga brats som inte fick tillräckligt med kärlek, men väl saft och bulle även om man kom sist. Alla vill vi har våra 15 minuter, och alla vet vi innerst inne att vi hatar Blondinbella eftersom hon 1) lyckades få sina 15 minuter med råge och 2) för att alla timmar vi lade ner på att läsa Sartre/matte/psykologi var helt jävla bortslösade då vi bevisligen borde läst Vouge istället.

Anledningen till att jag är så säker är att min pojkvän är ett solklart undantag. Han var dagbarn hos sin skånska (och därmed rejäla) mormor, och fick galet mycket kärlek, uppmärksamhet och spättekaka (tror jag) som barn. Så har han inte heller nån Facebookprofil elle Flickrkonto. Han är en blond fantasynörd i mängden; en fantastiskt människa, men utan det där behovet av att synas, höras och göras.

Nu ska jag se House, en cyniker i min smak.

Nyckelord: Dagis, 80-talister, babyboom, uppmärksamhet, Blondinbella

(yes, ni gissade det, enda anledningen till att sätta "Blondinbella" som tag är att få några extra, futtiga klick. Skyll på dagis)

Vårfirande

2008-05-04T23:14:00.011+02:00

Ja, man kanske skulle förklara varför ingeting hänt här överhuvudtaget. Jag har ett nytt bloggprojekt, lite mer nichat i förhoppning om att kunna tjäna pengar på det, och det har tagit min tid på sistonde.

Men det kommer fortfarande ske uppdateringar här, och det tänkte jag fira (?) med lite foton från TLTH's vårbal igår!

I vår stökiga lägenhet, precis när alla förberedelser är klara

På fördrink hos Pierre och Malin

En bild med Pierre också

Hela sällskapet uppradat

Med Christian, LUNA-ordf

Håller ställningarna med Kim och Pierre.

Fler bilder på Facebook (länken funkar utan inlogg).

Schlageryra -08

2008-03-16T21:21:00.005+01:00

Ja, nyårslöftet gick ju ut på att vara lite mer öppen för saker och ting, och inte avfärda dem för att de var mainstream eller något sådant som jag tidigare inte velat beblanda mig med för att jag inte tyckt de varit "min grej" (utan att testa först).

Så igår var det alltså dags för schlagerfestival, den svenska finalen. I och med att sambon spenderat helgen på lyxkonferens och jag är nyopererad unnade jag mig att åka hem till föräldrarna i skogen. Lyckligtvis sammanföll detta med att mina bästa vänner också var hemma och hälsade på i Nybro, så de kom över. Den församlade skaran var alltså denna:

Pappa. Status: Ointresserad.
Läste en bok och halvsov under tiden. Couldn't care less.

Mamma. Status: Aktivist
Bakgrundsstoryn lyder som följer; Mamma älskar Rix Morronzoo, RixFM's morgonradio, där Gert Fylking är en av tre programledare. Hon hävdade starkt att Gerts kommentar om Carola kostat henne en finalplats ett par veckor tidigare. Under veckan som gått har Gert haft i uppdrag att få Christer Sjögren till Belgrad, med alla till buds stående medel. Bland annat hade han tryckt upp t-shirts, men skrivit fel, med resultatet att det stod "Christer till Bagdad" på alla. Mamma hoppades iallafall att Gert skulle ha tillräcklig makt över svenska folket för att faktiskt genomföra detta. Själv såg hon det som lite civil olydnad, en slags revolt mot hela schlagergrejen. Och röstade fem gånger, på Christer.

Tom. Status: Schlagerbög
Tom Johanneson har under många år levt ett dubbelliv. För att dölja sin perversion har han tvingats ut på den yttersta motstående kanten, med metal, tatueringar och piercings. I hemlighet har han försökt få utlopp för sitt stora schlagerintresse med en ABBA-plansch på insidan av garderobsdörren, och Never let it go varvat med Take me to your heaven i mp3-spelaren.
Men trogen sitt dubbelspel hejade han igår på Nordman, med en halvtaskig motivering om att den enda dansaren faktiskt gjorde en betydelsefull balett, och knappt hörbart mummel om Lordi.

Leeloo. Status: Begeistrad
Leeloo har en underbar egenskap som går ut på att hon är öppen för det mesta på ett sätt som vi andra bara kan drömma om. Hon gillade nog det mesta, sa inte mycket kritiskt (förutom att Sibels klänning var konstig som var kort fram och hade släp bak), och drog slugt godisskålen närmre sig under kvällen. Men hon är inte så positiv att hon kan gå med på att gilla Christer Sjögren, där gick nog fan gränsen.

Raven. Status: Newbie
Som helt ny i sammanhanget var jag så öppen jag bara kunde. Inte ens jag kunde hitta något positivt i Sjögrens I love Europe, utan satt mest och gapade åt de katastrofala dansarna. Annars kom jag mest med putslustiga kommentarer om klädsel, samtidigt som jag påade min schlagerfest. Mer om denna nedan.

Mitt omdöme lyder väl så här: Fel låt vann, men rätt låt segrade. Charlotte Perelli hade en intetsägande låt som vi hört tusen gånger förut, men det är nog det som går hem i Belgrad. Hon är ju ändå vansinnigt glammig, lite osvenskt på ett härligt sätt.
Balladerna höll jag på att spy på. Sanna Nielsen och Sibel är bra artister, men smäktande ballader är verkligen inte min grej.
Nordman visade inte helt otippat på noll förnyelse, så det har vi redan sett förr.
BWO kommer för alltid ha en viss homoerotisk stämning över sig, vilket väl inte för sig är negativt, men under närbilderna på Alexander Bard såg det ut som om han höll på att drunkna i ett skumbad. Vi kan det där nu, hur länge ska man egentligen kunna hitta nya chock-designers?

Omnämnande måste bara ges Maia Hirasawa, som gjorde en fantastisk tolkning av förra årets The worrying kind, med lite Björk i rösten. Fantastiskt!

Av bidragen hejade jag på Rongedal. Kanske inte så schlager. Nån nöjesvetare i Aftonbladet tyckte det var för käckt, och det är nog sant. Men det var en låt som gjorde en glad på ett sprudlande sätt, med precis lagom mycket Mika-flirt. Och så är det något med tvillingar som gör mig... ja, hrrm.

Och så schlagerfesten. När Europafinalen går blir det fest här. Klädsel ska vara glittrig och vulgär, och en och annan medtagen vinflaska uppskattas. I gengäld lovar jag drag, vackra människor och champagne! 24 maj är det som gäller, skaffa VIP-biljett genom att höra av dig NU!

Här är iallafall de käcka, men underbara Rongedal:

- Raven, er orädda reporter bland omotiverade tonartshöjningar

Antligen!

2008-03-07T19:55:00.001+01:00

Jaaaa!

Gör om, gör rätt

2008-03-06T21:31:00.005+01:00

En kvinna i medelåldern och tillika en av mina trogna fans (mamma) ringde igår för att avreagera sig lite på det senaste intressanta mediala tilltaget i den politiska kampen. Det visade sig att en annons i SvD i gårdagens upplaga har väckt debattstorm i "bloggosfären" och på landets ledarsidor. Ett ganska imponerande antal prominenta medborgare och tillika borgare har tillsammans hostat upp i runda slängar 100.000 svenska riksdaler för att i stor stil få kritisera alla möjliga aspekter av alliansregeringen. Huvudpoängen är att Reinfeldt och en hel rad andra statsråd borde avgå, och som ny statsminister föreslås Maud Olofsson.

Det här tilltaget är enormt oprofessionellt, till och med lite löjeväckande. Annonsen är ganska fult utformad, till att börja med, och som Per Westberg framhåller är det ovanligt naivt. För att fortsätta på Westbergs linje är det så här det blir när en text har 15 avsändare - texten spretar åt alla håll. Från akademikerförakt till Reinfeldts avgång hinner de nämna att ett stort antal icke namngivna statsråd är rena plantor. Frågan man med en gång ställer sig är denna - en majoritet uppräknade punkterna som är på väg åt helvete i texten faller under Anders Borgs juridiktion, varför då inte kräva hans avgång?

Det känns tryggare med ekonomer och andra former av akademiker i ledningen, och inte ledare som lyckats komma upp sig genom ett livslångt fackligt engagemang men helt utan kunskaper om samhällsekonomisk analys. Men om man ändå tycker att det kan vara bra att blanda, så har väl alliansen helgarderat med Sven-Otto Littorin?

Skämt åsido, regeringen bör inte gå okritiserad. Särskilt de egna väljarleden måste kunna poängtera fel och kritisera sina valda. Men det finns lättare metoder än att punka ut med en hel massa tusenlappar för att få igenom sin poäng.

Personligen tycker jag att det största felet regeringen gång på gång begår är att de helt missat all mediekontakt. Mer Reinfeldt i tidningarna, mer pressrealeaser om statistik och lyckade pilotprojekt! Det finns en annan sida av myntet, och det är att om så en och annan politisk redaktion runt om i landet än är högerinriktad, så är de faktiskt nyhetsrapporterande journalisterna direkt plockade från kommuni... förlåt, journalisthögskolan - en fantastisk grogrund för dammiga röda idéer. Kanske jag kommer ifrån ämnet, men det bör nämnas oftare.

Ständiga faktafel genomsyrar annonsen, närstan inga källhänvisningar står att finna och så naturligtvis poängen om att man knappast vinner politiskt inflytande genom att finansiera en annons i SvD - vilket politiskt insatta vet.

Och till sist måste jag poängtera detta; avsändarna har undertecknat med namn, titel och härkomst. Och det är inga lokalvårdare, mattanter eller undersköterskor. Jag misstänker att tanken kan ha varit att ta med avsändarnas titlar därför att en advokat, en läkare eller en adjunkt "borde" anses som en slags intellektuell elit, och därmed vinna mer kraft bakom sina uttalanden. Huruvida detta är sant eller inte är inte vad den här passusen handlar om. Vad jag menar är detta - man kan inte uttrycka akademikerförakt och sedan flasha med sin fina titel för att vinna mer pondus. Det blir en rätt stor oxymoron av det hela, och poof, annonsen försvinner i ett moln av logik. Eller? Hur var det med verklighetsförankring?

Till annonsörerna

Nyckelord: Politik, Reinfeldt, SvD, akademiker, akademikerförakt, verklighetsförankring

Äktenskap och dess betydelse

2008-03-05T00:15:00.004+01:00

Jag har under många år varit förespråkare för att gaylobyn ska få det de vill ha - en könlös äktenskapslagstiftining. dvs. att homosexuella par ska tilldelas rätten att ingå äktenskap, och inte "bara" partnerskap.
Men sedan läste jag Kalle Bäcks reflektioner i Captus tidning. Och frågan, i och med detta, kommer genast till ett vägskäl. Ska vi tillgodose vuxnas inbillade 'rättigheter' i den här frågan, eller ska vi ta de 'vuxnas' intressen som våra egna?

Sorry. Jag gillar inte barn i stort, men det är en princip jag har, att alltid stå på de svagas sida. Och om man läser Bäcks kolumn (ovan) enligt dessa deviser, så är det barnens sida man måste stå på.

Nyckelord: Barn, FN, barnkonventionen, politik

Barraggning

2008-03-04T12:31:00.005+01:00

En konversation runt ett restaurangbord igår kväll påminde mig om ett nytt fenomen jag upptäckt, och att jag borde belysa det på något sätt.
Jag och sambon har nämligen upptäckt att singelkillar som är ute för att ragga har en sprillans ny teknik - att infiltrera offrets "kompisgäng" hon är där med.

Case 1 - en Måns Möller-kopia på Rauhrackel i Lund. Frågade oss casually om vår intressanta "ölmeter" vi fått in, och koncentrerade uppmärksamheten på Stefan till att börja med. Lite ovvetande om vad vi hade att vänta hade vi en positiv allityd gentemot detta till en början. Det är väl alltid lite kul att träffa nya människor, antar jag. Men han var mest ute efter att stöta på yours truly, vilket blev pinsamt uppenbart efter ett tag.

Case 2 - Random snubbe på Botulfs Bar i Lund. Nästlade sig in ganska bryskt, och blev "kompis" med Tom, som verkar vara den mest väluppfostrade av oss, medan vi andra tre lutade huvudena på sned mot handen och rullade med ögonen åt varandra. Gav inte upp i första taget - imponerade med lines som "Jag är ju stammis här" (det småskabbiga stället vi går till när allt annat är stängt). Extrapoäng för uthållighet. Blev lite desperat när vi mer bryskt började uttrycka att vi helst ville umgås för oss själva, och uttryckte ett litet ode till min strålande skönhet och coola hatt. Tankade vännen var svårare att bli av med, då han somnat i sin stol jämte sin Don Quixote.

Det fanns en tid då sådant här ägde rum i baren, när man står och väntar på sin drink. Det var ändå helt okej. Nån kille kom fram, presenterade sig och bad att få bjuda på en drink, eller kom med nån annan öppningsfras. Man kunde på ett vänligt sätt avböja eventuella inviter som presenterades mellan raderna, och hela grejen var över på ett par minuter. Men den här nya metoden innebär att man i värsta fall kan få dras med ens sprillans nya "polare" i uppåt nån timme, eftersom inget egentligt intresse för ens person i någon som helst romantisk kontext uttryckts - det finns inget att avböja. Och sedan finns ju chansen att ens sällskap faktiskt tycker killen i fråga är ett trevligt inslag (fast i regel inte). Resultatet är att det sköna gänget man ville hänga med en utekväll blir kapat av nån kille som hemskt gärna vill att vi ska känna till hur bra han trivs som undersköterska i äldrevården. En metod jag hittat för att slippa undan dessa individer är att involvera alla i en väldigt intern och intensiv konversation, en annan är att vänligt men bestämt tala om att vi inte setts på länge, och gärna vill umgås mer privat. Att frankt säga något i stil med "Det här är min sambo! Vi har regler för sådant här, och bara sex med varandra!" funkar förvånansvärt nog inte alls.

Tips: Lägg av! Vad var det för fel med barraggandet? Jag är helt cool med att någon snackar med mig ett par minuter i baren (är du alls intressant så räcker det).

För en tid sedan gick det dessutom upp för mig att jag blivit Straussad - uttrycket inspirerat av Neil Strauss bok Spelet. En obehaglig liten skrift som beskriver för män hur de ska bli bättre på att ragga. Metoden går ut på att utstråla mycket självsäkerhet och maktmässigt ställa sig över tjejen de stöter på, vilket oftast sker genom att i konversationen ständigt göra ner henne på olika sätt. Små förolämpningar inlindade i bladguld, oftast som inledningsreplik. Jag förstår på något intellektuellt plan att det kanske funkar ibland, men det är ett ganska fult tillvägagångssätt.

I mitt fall inträffade det hela innan jag hört talas om Neil Strauss och hans bok. En vansinnigt slemmig typ i sidenskjorta och huvudet något bakåtlutat gled upp vid min sida i en bar, beställde två glas champagne, gav mig ett (som jag lät stå orört på bardisken), och körde en liten utläggning om hur han verkligen beundrade att jag vågade stå för mitt mörka födelsemärke jag har på ena kinden, och inte fått det borttaget. Det var lite oväntat, så jag höjde ett ögonbryn och fick fram något i stil med "Eh. Okej. Vi ses." Champagnen fick han behålla.

Nyckelord: Neil Strauss, Spelet, Uteliv, raggningsförsök, raggning

SciFi-nördande

2008-02-25T12:06:00.004+01:00

Det händer att sambon kallar mig nörd, och att jag fräser något om att så verkligen inte är fallet. Bara för att man tycker om att snöa in på grafikkort och att koppla ihop precis allt hemma som är smartare än brödrosten, samt olägligt nog pluggar till civilingenjör, är man ohjälpligt nörd menar han, utan mitt medhåll. Och man kan bevisligen inte få minuspoäng i nördighet i och med bilintresse och jägarexamen.

Fast härom veckan blev jag väl överbevisad med råge. När TV4 började köra trailers om nya kanalen TV4 Science Fiction började munnen vattnas på oss båda. Själv utnyttjade jag tillfället att genast dra ett beslut om digital-TV-abonnemang ur min tvekande roomie, som i stort sett på stående fot gick med på ett Viasat Guld-abonnemang via bredbandet, och ringde Bredbandsbolaget. Vi har varit stolta innehavare av 45 nya fina kanaler med perfekt bild i lite mer än en vecka nu.

Vi har alltså kunnat fastslå att nya kanalen kommer distribueras av Viasat. Lyckan är enorm. Tidigare har jag behövt få min fix genom att försöka hålla mig hemma mitt på dagen när TV6 kör Star Trek: The Next Generation, men det är i regel svårt att åstadkomma. Och det känns väl tungt att ladda hem en hel serie eller köpa en svindyr DVD-box (även om jag har dreglat över Next Generation-boxen på Videomix tidigare).

Problemet är väl allt man missar. Om SciFi kommer fungera som t.ex TV4 Fakta, och börja sända först 15.00, kan det gå an. Annars måste jag nog begära flextid och försumma föreläsningar. Eller lägga en halv förmögenhet på inspelningsbara media och säga upp kontakten med omvärlden på helgerna.

E24 har iallafall fastslagit att det hela är en snäv, men bra affärsidé. Och kanske, kanske, kan det bli moderiktigt med Starfleetuniform i baren.

För att knyta an till inläggets början, kan väl bara sägas att Stefan nog kan sägas ha rätt i vår tvist. Jag är inte bara nörd, jag är fanimig Trekkie.

Bloggsemester

2008-01-24T11:22:00.000+01:00

En ursäkt för dålig uppdatering kanske kan vara på sin plats. Det har varit mycket att göra med jobbet och terminsstarten.

Hur som helst hoppas jag på att komma igån med mer frekventa uppdateringar nu.

Till dess- en bild på en söt wallaby:

Café de Flore

2008-01-23T19:42:00.000+01:00

Sent omsider har jag tagit mig tid att se "De älskande på Café de Flore", en vecka eller två efter att SVT visade den. Det är en ganska utsökt dramadokumentär om Simone de Beauvoirs liv, från hennes första möte med Jean-Paul Sartre till publiceringen av hennes berömda "La deuxieme sexe".

För en varm beundrare av "La deuxieme sexe" var det intressant och tidvis riktigt gripande att se. Dokumentären går intimt under huden på de Beauvoir, och frågan uppstår naturligtvis om hur nära sanningen man kommer, och hur mycket som rör sig om filmarens tolkning. Men det ger ett nytt perspektiv på alla de småtorra fakta man tidigare lyckats tillgodogöra sig om hennes och Sartres liv.

Förhållandet med Sartre definieras tidigt efter hans villkor. Porträttet av en etetiskt lagd man är ganska slående - när estetin, författarskapet och den starka existentialismen växer sig för starkt. På något sätt känns han igen i vad vi idag skulle kalla en excentriker, och han fastställer snabbt reglerna för hur de båda ska kunna leva - mest tydligt i och med att han vägrar hålla sig till en kvinna. Om existentialismen ska hårddras kan väl bara frihet uppnås genom polygami - i det här fallet en älskad "livskamrat" men flera sexpartners.

Villkoren för kärleken går hårt åt de Beauvoir, och samtidigt som en känsla av underkastelse pockar på ens uppmärksamhet, så vänder hon tvärt och agerar hårt mot sina egna älskarinnor. Det är inte svårt att få känslan av svartsjuka, dolt av en stark önskan att leva ett autentiskt liv, samtidigt som hon utagerar sin frustration mot älskarinnorna.

Efter ett par år utlyser hon avhållsamhet mellan sig och Sartre. Villkoren är desamma, men sexualiteten måste dö för att hon ska orka. Hennes nya villkor markerar en slags nystart för de Beauvoir. Frågan jag spontant ställer mig är om samma himlastormande kärlek kan finnas där genom en sådan livsstil. Och finns det någon poäng längre med att ha en "livskamrat", om man inte har sex med varandra, men däremot med en massa andra människor?

På något sätt får man känslan av att de Beauvoir var en slags lärling till Sartre, och kom att besegra honom på hans egen hemmaplan när hon mognat till uppgiften. I början är hon en ung kvinna, som intellektuellt förstår och tilltalas av existentialismen, men ännu inte lärt sig att leva det autentiska livet, med allt vad det innebär. Medan åren går svalnar hon inför Sartres nycker. Frågan är om inte hennes en gång starka kärlek till honom övergår i en varm vänskap. Denna mognad - eller kanske till och med kamp för emotionell frihet - korrelerar väldigt väl med "La deuxieme sexe". Inte helt utan att man får känslan av att poletten en dag trillade ner för henne, och hon bestämde sig för att göra litteratur av det.

Man får genast en tankeställare kring sitt eget liv. Ingen som kan Sartre bland mina vänner kan tänka sig något annat än autentiskt liv, men finns det verkligen ingen gråskala? Jag tog upp komplikationerna med min filosofianalfabete sambo - hur den gamla hederliga monogamin stämmer överens med existentialfilosofin - och fick svaret "Det väljer man väl själv?".
En ganska fin sammanfattning. Men tyvärr hamnar man snart i ett cirkelresonemang. Tanken att ta mig en älskare då jag varit i ett förhållande med någon har aldrig slagit mig, och självklart har jag ställt samma krav på mina pojkvänner. Samtidigt innebär det ju en slags inskränkning i min frihet, och i hans. Om han träffar en kvinna han måste ha, vad har jag då för rätt att förbjuda honom? Och om vi inte kan enas i frågan måste vi gå isär, men med nästa livspartner blir frågan densamme - då jag valt på grunderna av att han inte får ha andra kvinnor kan ju jag inte rimligtvis ta mig andra män. Och så är min frihet inskränkt, och så går vi runt igen.

Kanske inte tillräckligt för att falsifiera existentialfilosofin. Och jag måste väl sällar mig fortfarande till skaran som tycker att autentiskt liv är en jäkla bra idé.

Existentialismen är håst sammanflätat med de Beauvoirs feminism, men även här känns tanken dragen ut in absurdum. Vad är det att göra sig fri, om man inte kan leva tillsammans på lika villkor?

Hur som helst borde de flesta se "De älskande vid Café de Flore".

Läs även andra bloggares åsikter om Filosofi, Sartre, de Beauvoir, De älskande på Cafe de flore, existentialism, feminism

2008

2008-01-03T16:40:00.000+01:00

Efter en mycket välbehövd paus från alla elektroniska kommunikationsmedel, är jag nu tillbaka i etern efter mitt jul/nyår-uppehåll. Kort berättat var julen trevlig - vi gjorde rätt i att hyra en Audi istället för att åka tåg, nyår var glamouröst med fyrarätters och champagne på Grand, och trots allt detta känner jag mig till och med riktigt utvilad!

Så till nyårslöftet. I år har jag lovat att vara lite mer öppen för nya saker, och inte avfärda företeelser bara för att de inte stämmer in med min bild av vad som är kosher (oftast ska det vara svart eller väldigt Lara Croft). Med andra ord, bara för att det är mainstream behöver inte det betyda att det är dåligt. Så någon gång under våren blir det schlagerfest hos mig, jag har redan en klänning med paljetter och rysch och pysch som Lena PH hade blivit avundsjuk på. Datum och sådant återkommer jag med.

Sådärja. Nu ska lägenheten städas in för samtliga svärföräldrars ankomst imorgon, då det dessutom är min fördelsedag!

Nu ska jag ägna mig åt mitt senaste infall och googla "Urcellen Ellen". God fortsättning!

My 15 minutes of fame II

2007-12-13T17:05:00.000+01:00

Nu är jag tillfällig kändis igen! Lundagårds nätupplaga har just startat en ny artikelserie om Lunds bloggare, och i morse blev jag intervjuad av Isabelle, en väldigt trevlig journalist. Hon satte ihop en riktigt bra artikel om mig och mitt bloggande, så jag kan inte annat än rekommendera den, och hoppas att Ni skriver bra kommentarer och "favoritar":

Blogg om svarta hål i cyberrymden

Kanske dock borde nämna att det finns ett visst faktafel. Jag har inte 500.000 besökare på en dag någonsin, riktigt så fantastisk är jag inte. Det skulle vara 500-1000 besökare på en dag, och felet beror nästan garanterat på att jag är så otydlig på morgonen =)

Anledningen till att jag namnger det här inlägget som en sequal är för att jag skrev ett liknande för ganska exakt ett år sedan. Det finns här, och handlar om hur jag, Malin och Maria blev superheta för en dag i och med en KvP-artikel. Jag rekommenderar särskilt kommentarerna, med en vänskaplig nick till Malin och Mats/Igus.
Och man behöver inte mobba mig för min bashing av andra deltagande klaner och mitt val av nuvarande sambo, jag är mycket starkt medveten om vad jag skrev =)

London Calling

2007-12-12T21:24:00.000+01:00

Här kommer äntligen storyn om London (med bilder!). Om man vill kan man se det som Ravens Weekend-Guide till London!

I torsdags i förra veckan begav vi oss iväg mot London. Rustade med trendiga kläder och min pappas Priority Pass, som möjliggör alla möjliga luxuiteter på alla flygplatser, tog vi oss först an förstaklassloungen på Kastrup. Gratis öl och glögg är aldrig fel!

Första dagen i London var en rejäl besvikelse. Vi åkte taxi i en timme för att ta oss ut till vårt smått värdelösa hotell mitt ute i ingenstans, bråkade med inderna som skötte det, och fick till sist en hyfsad middag på den lokala puben med billig öl till.

Dag 2, fredagen, lade vi på shopping varvat med pubbesök där vi fann något som såg autentiskt brittiskt ut.
Marknaden på Covent Garden var ohyggligt snyggt julpyntat:

Ett tips bara: om du ska ta med din London-rookie till sambo till Piccadilly Circus... se till att han inte är schlagerfreak. Eller håll för öronen. Jag har fortfarande inte fått ut den jävla låten ur huvudet.

Piccadilly Circus, snyggt dekorerat med futuristiska bubblor som skiftade i olika färger

Och så alla pubar förstås:

Jag är halvblasé med ett glas Jacobs Creek. Jag visste i själva verket inte att Stefan tog ett foto, trodde han pillade med autofokusinställningarna...

Stefan dricker "Old Speckled Hen" i England och är glad för det.

Fredagkvällen spenderade vi på Palace Theatre på West End, med att se Spamalot, Monty Python-musikalen. Efter det var vi rätt trötta, så vi tubade hem till vårt sunkiga lilla hotell.

Lördagen var ägnad åt sightseeing och annat kul. Vi började med British Museum, och på vägen hittade vi en gigantisk Fred Mercury med tomteluva:

Föräldrarna var faktiskt och såg "We Will Rock You"-musikalen för nån månad sen, men hävdade att den sög fett, så jag rekommenderar, på deras inrådan, mot den.

Vi kom iallafall till British Museum, och vart lite uttråkade. tyvärr har vi inga fantastiska bilder därifrån, men man bör absolut åka dit och se rosettstenen och deras Grand Court, världens största "court" under glastak. Men det är stort, så tänk på att inrikta Er på de områden där britterna haft kronkolonier - under de avdelningarna finns mest.

Natural History Museum kan också vara sevärt, med riktigt häftiga dinosaurieskelett och en blåval i naturlig storlek. Och byggnaden är sevärd som den är!

Senare under dagen var vi även på Rainforest Café. Det är inte heller en upplevelse att missa, men återigen är vi dåliga på det här med att ta bilder. Om Du är i London nån gång kan det vara värt att kolla, ta tunnelbanan till Piccadilly Circus och gå en tio-tjugo meter ner längs Shaftesbury Avenue. Det är en fantastisk restaurang, och det känns som att sitta mitt i regnskogen och äta!

På kvällen letade vi upp en pianobar i Kensongton som vi fått rekommenderad, och hade hur kul som helst! Stället var fullt, det var ett sådant ös på pianisten, och efter ett tag dök änglar, herdar och allt möjlig skumt folk upp. De visade sig vara del i en nativity play. Kul var det iallafall, och helt klart värt en kvälls alkoholkonsumtion. Man tar bara tunnelbanan till High Street Kensington, så ligger baren bara över gatan.

Jag och en "Wise Guy"-pimp i Kensington.

Så. Kort sagt: London är fantastiskt runt jul, och missa för allt i världen inte allt som West End har att erbjuda. Och reser Du med en tjejkompis: ta en sväng runt Soho's gayscen. Jag missade det tyvärr denna gång, men så är det när man reser med killar ;)

Nobelpriset i fysik till Hawking!

2007-12-12T20:58:00.001+01:00

Jag har länge varit en mycket stor beundrare av professor Stephen Hawking, sen jag för första gången öppnade pärmarna på den mäktiga "A Brief History of Time". Och ungefär lika länge har jag hävdat att han borde få Nobelpriset i fysik. Det fick jag dock sluta med, när min vansinnigt intellektuelle vän Pelle påpekade att det faktiskt är ett kriterie, det här med att komma mänskligheten till gagn. Han hade ju en poäng där.

Men i måndags, Nobeldagen, publicerade Expressens Sidan 4 en artikel författad av en bundsförvant i ämnet, en artikel som förklarar det hela iallafall för mig. Länken finns här.

Det finns inte mycket jag kan säga förutom det som artikelförfattaren redan tar upp. Det är helt klart värt att läsa om man är i vetenskapssvängen.

Dock vill jag gärna nämna att jag inte tycket att årets fysikpris var oförtjänt, absolut inte. Men jag ser det ungefär som den här Astrid Lindgren-grejen. Alla härjade åren innan hennes död om att hon borde få littraturpriset. Själv var jag aldrig någon jättefan av Lindgren. En strålande författare, men utan det djup och den filosofiska insikt som de senaste årens litteraturpristagare visat prov på.
På samma sätt vill jag härja lite för Stephen Hawking, med skillnaden att jag tycker jag har lite mer kött på benen. Han är vår tids stösta fysiker, med eller utan handikapp. Möjligvis kan jag tänka mig att det kan delas med Sir Roger Penrose, men principen bör stå kvar.

Nyckelord: Stephen Hawking, Nobel, Nobelpris, Roger Penrose, fysik, teoretisk fysik, svarta hål

Jag - en nålmes

2007-12-11T18:52:00.001+01:00

Innan jag börjar beskriva höstens strapatser vill jag bara klargöra en sak - jag är fan stentuff. Jag kör cross, jag har jägarexamen och jag kör bil som en vettvilling om jag är ensam. Jag kan byta det mesta under en motorhuv och har sysslat med både styling, tuning och streetrace. I sambons bekantskapskrets är jag upphovsman till det smått legendariska citatet "Visst, de är ju söta, men de måste dö" (i sitt sammanhang är det inte fullt lika morbidt... är det ett ord?).

Så. Är alla med på Lara Croft-imagen jag försöker måla upp här? Okej. Stentuff, alltså.

Utom på en punkt. Det är nämligen så att jag haft mycket att göra med Lunds vårdapparat under hösten. Sen pappa hade sin lungemboli och det till råga på allt visat sig att det hela är ärftligt, har jag haft mycket att göra. Har man nu det här genfelet ska man inte äta p-piller, så det var bara att byta till spiral, med enda resultatet att jag blev anemisk (slå upp det på wikipedia och tänk till, jag behåller alla äckliga detaljer för mig själv) och fick plocka ut den. Och så ska det ju testas om jag faktiskt har ovan nämnda genfel, plus en hel massa andra smådetaljer man aldrig kunnat tänka sig när man satte igång hela processen.

En sak jag upptäckt kring detta förutom att det krävs en hel massa gynekologiskt rotande, är att varenda gång man dyker upp på vårdcentralen för något steg i processen, så vill de dräna en på ens blod! Och det är precis där skon klämmer, jag är skiträdd för nålar! När jag väl sitter där i den något tillbakalutade stolen med en rem hårt runt överarmen är jag världens största mes. All vårdpersonal är ju vansinnigt förstående, men det hjälps inte. De är i full gång med att köra in en jävla metallstav i armvecket på mig, och mina instinkter illskriker att det är hemskt onaturligt. Kan tyckas vara konstigt för någon som inte räds vare sig köttsår eller frakturer när jag dånar fram på smala skogsstigar i 80-90 pinn med en glödhet motor mellan benen, men så är det.

En liten tröst är att jag hittat en metod för att ta mig igenom dessa hemska erfarenheter. Den första sköterskan att genomföra detta vansinnigt naturstridiga ingrepp bad mig tänka på något annat, och det första som dök upp i huvudet var Beach Boys gamla "Wouldn't it be nice". Sen dess har jag spelat den på hög volym i huvudet varje gång, medan jag känt all ansiktsfärg blekna till en whiter shade of pale.

- Såja, då ska jag bara desinficera här...
- Mhm... (WOULDN'T IT BE NICE IF WE WERE OLDER)
- Sådär, vill du att jag ska säga till innan jag sticker?
- Nej, för helv... eh, överraska mig (THEN WE WOULDN'T HAVE TO WAIT SO LONG)
- Okej...
- (AND WOULDN'T IT BE) AJ som... gnyyyy...
- Så ja, du var ju jätteduktig!
- Mmh...

Detta har ju lett till en och annan existentiell frågeställning. Kan man egentligen upprätthålla en Lara Croft-image om man egentligen är en jävla mes när det gäller sprutor och nålar? Och kan de inte liksom effektivisera det här litegranna?

Per vad jag förstått är inte samarbetet mellan olika avdelningar sådär fantastiskt, men hur svårt ska det behöva vara egentligen? De sparar helt enkelt första provet i en frys nånstans i sex månader till ett år. Sen testar de på det! CSI-folket behöver ju inte mycket blod alls för att konstatera allt möjligt om den som "donerat". Kanske inte är tillbörligt när det gäller infektionssjukdomar och så, men det borde definitivt vara det när man ska testa hormonnivåer (i vissa fall, ändå) eller ärftliga fel.

En annan lösning är denna: för ett par år sen var jag inlagd på sjukhus under en dag för ett mindre ingrepp, och då satte de en kateter i armen på mig. Hur praktiskt som helst! Ett stick, sen kan de föra in och ut substanser bäst de vill. En mer permanent sådan skulle jag gärna ha. Risken att gå runt och känna sig som en vandrande bag-in-box kan jag leva med.

Anledningen till att detta dykt upp just nu är att jag ska göra en provtagning till imorgon. Vill någon följa med, hålla mig i handen och säga att jag egentligen är jättetuff?

Nyckelord: Vård, emboli, preventivmedel, p-piller, kopparspiral, provtagning, blodprov, fobi

Nobelpriset 2007

2007-12-10T18:27:00.000+01:00

Efter en tids sjukdom och en Londonvistelse (mer, med blider, coming soon!) är jag alltså tillbaka hyfsat på banan igen. Den här dagen har jag lagt på tentaplugg, läkarbeskök och TV4's sändningar från Nobelfestligheterna, varav det känns som om det sista varit mest välgörande för intellektet.

Att TV4 tagit över sändningarna känns naturligtvis upplyftande för en tjuskallig public service-vägrare. Under de tillfällen jag kastat ett getöga åt TV'n har de gjort proffsiga intervjuer inom snygg layout och miljö, och även förklarat sådant som jag tror SVT arrogant ansett ligga inom allmänbildningen (personligen ser jag mig som allmänbildad, men hade ingen aning om varför Nobels fredspris delas ut i Oslo. Det vet jag nu).

Angående prisen känns de som vanligt politiskt korrekta, i år till och med lite populistiska. Både kemipriset och fredspriset handlar mer eller mindre direkt om miljökamp, men å andra sidan kan jag inte namnge någon som borde haft det istället. Kanske en dag kan utrikesminister Bildt, en av de bästa diplomater Sverige fostrat i en tradition av många, kan föräras det, men ännu har han nog inte gjort sitt största verk.

Doris Lessing känns fräsch som mottagare av litteraturpriset, trots sina 88 år. Hon verkar vara en författare med lite mer bredd än andra litteraturpristagare, då hon behandlat främst apartheid och kommunism ur en kvinnligare synpunkt. För mig framstår den där särskiljningen mellan manligt och kvinnligt ständigt diffust, men jag litar på Svenska Akademiens motivering.
Lessing har dessutom publicerat en science-fictionroman, vilket alltid uppskattas av den här bloggaren. Och så ett antal verk om katter, enligt Wikipedia.

Mest intresserad är jag så klart av fysikpriset. GMR-teknikens skapare får äntligen det erkännande de förtjänat. Denna teknik möjliggör rekordsnabb och exakt läsning av elektronisk information, vilket i sin tur sett till att massor av information kan sparas på liten yta, och här kan vi alla se användningsområdet i små flashminnen, Mp3-spelare och andra små lagringsmedium med stor kapacitet.

Kvällen ägnas nog åt att se banketten och hoppas att TV4 lyckas smyga in en kamera på efterfesten.

Nyckelord: Nobel, Nobelpriset, teknik, fysik, kemi, Al Gore, IPCC, miljö, Doris Lessing

When nature attacks!

2007-11-27T15:03:00.000+01:00

Min bästa vän och coolaste sidekick Leeloo var nyligen med om en uppskakande och traumatiserande händelse, som återberättad blir bland det absolut roligaste jag någonsin hört. Jag tänkte jag skulle dela med mig av denna fantasiska historia, och kan kanske till och med förhindra att någon av Er, kära läsare, råkar ut för samma sak.

Från början måste man veta att Leeloo är en av de största djurvänner jag känner, och det mesta med päls är av godo. Hon smälter direkt för hundvalpar, chinchillor, näbbdjur och näsapor, och hennes stora hjärta (och lägenhet) rymmer plats för mången missgynnade kattungar.

För en tid sedan var Leeloo ute och var på väg nånstans. Och det är där vår historia tar vid. Det är på kvällen och redan beckskumt, och säkert lite kyligt också. Då inträffar följande:

1) Leeloo upptäcker en igelkott, minding it's own business, vid ett buskage.
2) Leeloo ger (säkert) ifrån sig ett litet förtjust ljud, och böjer sig fram för att klappa igelkotten försiktigt över taggarna.
3) Igelkotten lägger märke till vad som försiggår, och istället för att vara en klyschig igelkott och rulla ihop sig, så går den till attack!
4) Och det är här historien blir riktigt intressant: igelkotten HOPPAR ett par decimeter upp i luften och VÄSER ljudligt åt Leeloo. Den lyckas ge Leeloos hand en rejäl dansk skalle i processen.
5) Igelkotten landar, och lommar på vanligt igelkottsvis in i buskaget och försvinner.
6) Leeloo - som hoppat/ramlat litegranna bakåt - sitter kvar, chockad, en liten stund, och stirrar in i buskaget.

Man kanske måste ha min humor för att uppskatta alla vansinnigt roliga dimensioner i detta. Men jag skrattade så jag höll på att dö när jag hörde det.

Och förresten kan det ju faktiskt rört sig om en sådanhär igelkott.

Nyckelord: Igelkott

Ring Bruce Willis!

2007-11-06T19:09:00.000+01:00

KvP har chockerande nyheter i dagens upplaga; en hysteriskt stor komet närmar sig!

"Holmes rör sig i en bana på 240 miljoner kilometer från Jorden och är en miljon
kilometer i diameter."

Med tanke på att jorden vid ekvatorn har en diameter på 12756,3 km (säger Wikipedia) borde dylika nyheter få större uppmärksamhet. Och eftersom Holmes komet dessutom är imponerande 72% av solens storlek borde vi kunna få se intressanta och ganska förödande gravitationskonsekvenser. Eat your heart out, Y2K.

Dessa detaljer är dock inget som KvP väljer att gräva djupare i. De kanske redan utrymt redaktionen?

Nytt mobilnummer

2007-11-06T17:40:00.000+01:00

Ville bara i all korthet nämna att jag har tillfälligt nytt mobilnummer, och dessutom haft det ett tag. Mitt SIM-kort gav upp om livet (vilket kanske inte är så konstigt, det har varit med ett tag) och processen med att få ett nytt tar lite tid.

Så har någon försökt nå mig på mitt vanliga mobilnummer och inte få ett svar, skicka ett mail så förser jag er med det nya.

Trevlig tisdag!

Ullevi - jag var där

2007-10-29T22:57:00.000+01:00

Igår var jag på årets guldmatch, Göteborg mot Trelleborg på Ullevi. 41.471 åskådare, 2-0 och tusentals glada fans som stormade planen efter att slutsignalen gått. Guldet avgjordes (och "kom hem till Göteborg") och hela stan var ganska upprymd. Ja, alla utom jag då.

Jo, jag vet att jag är en klyscha, ingen behöver påminna mig. Flickvännen som släpas med på fotboll och mest gnäller hela tiden. Men jag måste till mitt försvar få förklara att jag till viss del såg fram emot det. Jag har aldrig varit på en allsvensk match (kan knappt erinra mig att jag någonsin varit på någon hel fotbollsmatch), och jag har definitivt aldrig varit det på Ullevi. Som Ullevi-rookie blev man lite lätt tagen av stunden när man kom upp för trappan till läktaren och lät blicken glida över den helt enorma arenan med alla dessa supporters i blått och vitt och plastponchos. Siffror om publikkapacitet kan man rabbla hur mycket man vill, man fattar det inte förrän man ser det.

Facinationen varade i säkert tio sekunder. Sedan blev jag knuffad åt fem håll samtidigt av en enorm mängd göteborgare på liten yta, upplevde en sedan länge glömd torgskräck, och hittade våra helt värdelösa platser. Och - get this - det spöregnade! Det finns inget tak på Ullevi! Jag som är rabiat fotbollshatare satt i två timmar i regnet och blev blötare och kallare än jag någonsin trodde att jag skulle uppleva. Den halvt om halvt värdelösa ponchon, marginellt tjockare än plastfolie, blåste åt alla håll samtidigt, och min sedan länge tjuriga rygg låste sig fullständigt.

Jag har ändå en "ta-ingen-skit"-gormande inre Grynet. En ganska bra egenskap att ha, att ge fan i något om det inte är värt det, och räcka långfingret åt vissa situationer och människor och be dem dra åt helvete och gå hem. Men vart skulle jag ta vägen? Och förresten försöker jag ganska mycket att sätta mig in i, och dela min sambos intressen. Jag läser en bok han älskar nu, till exempel (medan han behövde mycket övertalning för att kanske läsa Lisey's Story). Så då kanske man kan härda ut.

Stefan utanför Ullevi, i ett stadie av behärskad eufori

Två timmar gick förbi olidligt långsamt. Ölen var blaskig och utblandad med regnvatten. Vi satt courtside och när nåt intressant hände så ställde sig alla upp så jag inte såg något iallafall. Själva grejen gav mig just ingenting, förutom kanske att det kan vara lite coolt att kunna berätta om en nära-döden-upplevelse för folk.

Men Stefan har upprepade gånger betygat att han älskar mig och kommer vara min bitch i två veckor framöver, plus följa med på Unholy Alliance eller motsvarande. Nåt bra var jag tvungen att få ut av det hela, så varför inte?

Jag är på jobbet nu*, och bloggar medan min fula lilla laptop försöker fundera ut vad tusan det är jag USB'at ihop den med. Men jag har kommit upp mig! Idag ansvarar jag och endast jag för att kontorets livsviktiga behov av laddade batterier tillgodoses. Vilket i praktiken innebär att jag konstant stövlar mellan skrivbordet med den fula datorn och en ganska imponerande hög (som jag skapat) med mobiltelefoner som sitter ihop med ett oändligt antal SonyEricsson-laddare, och laddar batterier som en skållad iller. Ett jobb som är helt och hållet i onödan, eftersom batteriet laddas när man har telefonen ihopkopplad med datorn. Jag känner att jag gör en verklig insats på kontoret idag, och att min gedigna utbildning och erfarenhet av teknik kommer till god användning.
Och det värsta är att jag bevisligen inte ens är så bra på det.

*Detta skrevs under förmiddagen, och jag var faktiskt på jobbet. Men sen utvecklades vad jag trodde bara var lite småhängighet till en rätt rejäl feber. Två timmar på Ullevi i spöregn är aldrig särskilt begåvat

Andra bloggar om: IFK Göteborg, allsvenskan, Hysén, nära-döden-upplevelse, Ullevi, guld

Stefan ska ge fan i mina pengar

2007-10-18T22:15:00.000+02:00

Krönikan i City intresserar mig vanligtvis inte nämnvärt, men i samband med en relativt långdragen bussresa kan man lätt bli desperat, när sudokut är löst sedan länge och utsikten slutat vara det minsta intressant.

Dagens krönikör, Stefan Bergmark, är journalist och trött på sitt jobb, och det är Alliansens fel - vilket han inte helt logiskt resonerar sig fram till. Krönikan är ett crescendo som leder fram till forte fortissimot, den stora slutsatsen; vi lever i ett slavsamhälle! Löneslaveriet har tagit över våra liv, och nu är vi marknadens horor (jodå, Bergmark har den goda smaken att jämföra arbete med prostitution).
Varför mår då oftast långtisdarbetslösa dåligt och blir deprimerade? Jo, även detta problem har Bergmark ett svar på; det är för att vår barndoms kreativitet kuvats av 12-20 år i diverse akademiska institutioner.
Lösningen är att fördela bara precis det jobb som behöver göras, och sedan ge alla en massa välbehövlig tid över, till "viktigare saker i livet".

Här vet jag faktiskt inte var jag ska börja. Kanske en snabblektion i marknadsekonomi kan hjälpa. Vad är det för arbete som inte "behövs"? På en fri marknad, vilket nog ändå är en sådan institution som Stefan Bergmark kommit att uppskatta (annars skulle det vara svårt att få tag i en latte på ett trevligt ställe med lite coola frilansarkollegor som också gillar att romantisera Kuba), "behövs" allt arbete. Jag förstår nog att han här menar arbete i stil med läkekonst, kanske renhållning i städer och annat som kan räknas till offentlig sektor. Kanske kan det ses som "viktigare" än att servera kaffe eller utveckla mobiltelefoner, men utan behov - ingen efterfrågan. En ganska enkel ekvation. Är någon villig att betala mig för att sitta 8-10 timmar i veckan utöver mina studier, på ett trångt kontor och testa mobiltelefoner, så behövs det arbetet. Hade det inte behövts, hade de slutat betala mig. Piece of cake.
Sedan står det ju varje normalt funtad person lika klart, att om fler har arbete och därmed större köpkraft, så kommer fler efterfråga nya mobiltelefoner, och jag får mer att göra. Ganska fint det där.

Det finns även en humanistisk/filosofisk aspekt till det här, såväl som ideologisk. Politiker, oavsett nivå, har möjlighet att påverka arbetsmarknaden, och då kan det inte vara fel att förbättra den, iallafall inte i ett marknadsekonomiskt system. Resten av mitt liv ska de ge fan i. Ingen har att göra med vad jag väljer att ägna min fritid åt, vilken orkester jag spelar i eller vilket jaktlag jag tillhör, och absolut inte hur jag och sambon fördelar vår hushållskassa eller tid då vi en dag (God forbid) blir föräldrar - eller ja, kanske i värsta fall kattägare. Ingen politiker ska kunna peka ut hur jag bör utveckla mig kreativt, eller ens om jag bör det.
Det finns dessutom en rätt viktig ekonomisk princip att ta i bejakande; pengarna kommer nånstans ifrån. Vill Bergmark gå hemma hela dagarna och ändå inte svälta är det min surt förvärvade konsultlön han vill ha av. Nog för att jag gillar mitt jobb och finner det oerhört stimulerande - jag vill nog inte ha det som hobby och skänka bättre delen av stålarna till nån dagdrivarjävel, så att han kan "utvecklas kreativt" och ägna sin tid åt "viktigare saker".

Det finns ett val här, och det är mycket enkelt. Vissa yrken kräver mer av en, kompetens men framför allt tid. Är man karriärdriven får man helt enkelt suck it up, de stora stålarna kommer inte av sig självt. Men om ens prioriteringar är annorlunda, och jobbet är sekundärt efter familj och hobbies, ja, då finns det gott om jobb som bara kräver sina 40 timmar i veckan. Och så en hel gråskala av mellanting. Den gode herr Bergmark får helt enkelt välja mellan en viss levnadsstandard - och att kunna "utvecklas kreativt".

Två avslutande kommentarer har jag: om City drivs av Expressen/KvP, hur fan kan en sånhär dårfink ramla genom alla nät? Hur liberala är de där på huvudkontoret egentligen?
Och så minns jag en konversation jag och sambon hade, en natt när vi kom körande mot Kalmar i en mycket högljudd jeep i somras:

- Och här ligger journalisthögskolan...
- Va? Kommunisthögskolan?!
- Hehe, nej... men tja, nästan.

Nyckelord: Alliansen, Bergmark, Stefan Bergmark, krönika, City, marknadsekonomi, politik, ideologi, filosofi, arbete, arbetslinjen, löneslaveri

Raven observerar

2007-10-15T14:37:00.000+02:00

Folk i Den Verkliga Världen, utanför Smålandsskogen, fungerar inte riktigt som jag är van vid. Det kanske inte är så konstigt, det föreligger ju skillnader i geografi, kultur, och inte minst befolkningsmängd per ytmått, men den senaste tiden har bekantskapskretsen formligen exploderat av människor som inte har körkort!

Som 18-åring i Nybro (mitt hood) var det mer körkort or bust. Jag fyller år i januari, och mitt körkort är utfärdat 26'e mars 2003, vilket innebär att jag a) fick det två-tre månader efter min 18-års dag, och denna delay berodde mer på Vägverket än huruvida jag var förberedd på ansvaret att framföra ett fordon om ca. 1-2 ton och ett jävla rörelsemoment på allmänna vägar, samt b) jag har snart haft det i fem år.

Anledningen till denna omskakande observation just nu är att jag länge petat, hintat och verbalt sparkat på sambon att få ändan ur vagnen och ta ett eget körkort. Det skulle vara en hobby för oss att dela (att övningsköra)*, det skulle innebära att jag aldrig mer behöver försätta mig i den situationen att själv behöva köra 50 mil på en dag i en pytteliten hyrbil med ungefär lika maffig motor som den jag hade i min moped, och det är ett strålande argument för oss att köpa en bil.

Nu har det iallafall gått vägen hyfsat. Sambon räknar med körkort innan nästa sommar, och även om jag är lite skeptisk till hur tusan det ska gå till, så har vi kommit överens om att iallafall titta på fina Volvosar till våren.

Det faktum att han inte redan hade ett körkort tyckte jag var lite förbryllande. Men efter lite gallups hos bekanta och deras bekanta har jag upptäckt att körkort liksom är... ja, nästan en lyxgrej. De flesta var inte intresserade av det när de var 18, och dessutom rör det sig ju om mycket pengar för körskola, halkbana, uppkörning och Gud vet allt.

Det är väl förvisso logiskt på något sätt. På andra ställen än Smålandsskogen har de ju kollektivtrafik och sånt. Men i Nybro är det där med körkortet något annat. Man kan nästan jämföra det med en slags mandomsritual. Alla har det, och de flesta kan lite till mans byta luftfilter i bilen. Nu tappar jag bokstavligen hakan när jag upptäcker att de flesta vänner jag skaffat sedan jag flyttade hit, även de med körkort, inte har den blekaste aning om hur man kollar att kylarvattnet är som det ska, fyller på olja eller bara spolarvätska!

Egentligen har jag inte så mycket att säga om saken. Jag har inga riktigt bra argument mot att vara bilanalfabet, men jag tycker det är konstigt!

Hur kan större delen av en hel generation missat charmen med friheten, farten, vinden genom håret (eller AC'n på högsta effekt) och den där spontana dårskapen det är att bara fara runt en lördag utan mål? Det är inte helt obesläktat med charmen med berg-och-dalbanor.

Kan någon förklara, lugnt, sansat och pedagogiskt?

När jag skriver och plötsligt tröttnar på att höra min egen röst i huvudet har jag nu surfat runt lite på Blocket efter bensindrivna bilar med manuallåda (för sambons skull) under 20.000, och jag har hittat några riktiga pärlor! Och så annonser som jag favoriserat av helt andra anledningar. Den här, till exempel:

*Efter att jag använt det här argumentet upptäckte jag att det räcker inte med fem år av fläckfritt körkortsanvändande för att få bli körkortshandledare, man måste vara 24 fylld också. Fan.

Och jo, med fläckfritt menar jag att polisen nog är lyckligare i ovetskap.

Att falla för grupptrycket

2007-10-08T13:24:00.001+02:00

Jo, så har man trillat dit. Det kvittar hur mycket man stretar emot, ignorerar och/eller kör huvudet i sanden, förr eller senare dukar man ändå under, under alla Facebookinviteringar man får i mailen. Först från folk man kanske borde kommit ihåg men låtit bli, sedan från lite mer intressanta vänner som är svåra att hålla reda på när de bestämmer sig för att flytta till New York, och efter ett tag från folk som, come to think of it, faktiskt vore riktigt roliga att återuppta någon slags kontakt med.

Så ja, jag föll offer för grupptrycket, något surmulet bör tilläggas. Men när jag kollar mailen blir jag riktigt glad (man får ett mail för allt som händer, ska det vara så?) när jag upptäcker att Karlshamns-Jocke och min gamla barndomsvän Linda hittat mig, att Pite-Malin skickat ett kul meddelande och att Tha Petter har ett jätteroligt efternamn. Och efter lite runtsurfande blir man lätt överväldigad av mängden gamla polare man kan hitta (men var är ölmannen?).

Ja, jävlar. Jag inser hur det här kan bli beroendeframkallande.

Jag, den komprimerade varianten

Nollning -07

2007-09-09T23:38:00.000+02:00

I helgen har jag och Stefan kollat in nollehelgen, inklusive nollelördagen i Lundagård, M och I's nollegasque och regattan med sittning efteråt. Och självklart bjuder vi på bilder, där vi kommit ihåg att ta. Håll till godo!

Stefan är stilig efter att fanbärandet i Lundagård är avklarat.

vIp-loungen, och I'arna har äntligen snygga bordeauxfärgade ouveraller!

Alla gillar M-cykeln.

En Risberg! Vi är ganska säkra på att det är Mats, Den Goda Tvillingbrodern.

M's fordon för Lådbilsracet. Äckligt cool. Som I'are blir man lite avis, mest för att vårt fordon såg ut som ett gäng hoptejpade frigolitblock, och var misstänkt lik farkosten som användes i Regattan.

Björn, E-ordföranden, skänkte oss kondomer. Vi är skeptiskt tacksamma.

Henrik och Henriks vän. Jag trodde Stefan höll koll på vem hon var, eftersom det är hans jobb. Det gjorde han inte, så vi är tyvärr ganska clueless där. Men hon var trevlig!

Min gamla Nollegeneral Joakim (som kom ihåg mig från nollningen -05!) och Bella, gammal Ing-ordförande, och som nyligen varit tidningsaktuell.

Joakim, mångsysslare på E. Lite ordförandeskap, gammalt phøs i samma sektion nån annan gång.

Det här är vår nästa julkortsbild, och min favorit från helgen. Stefan charmar D-ordföranden Daniel.

Ett mysigt kramkalas med mantlar åt alla håll. Stefan, Ing-ordf. Anders, V-ordf. Carl (vi tror Carl, men vi lovar ingenting), D-Daniel från posen ovan, K-ordf. Saga i gult under manteln och Okänd Tjej I Mantel. Min gamla kursare Robert, som numera ska bli brandingenjör längst ut.

Vad som händer under manteln stannar under manteln. Fanny och Fredrik är det, iallafall.

Sen finns det en massa bilder från regattasittningen, men eftersom min käre sambo inte kan med sin nya mobilkamera så är de rätt dåliga allihop. Vi ska bespara er.

Kul har det varit iallafall, och vem vet, nästa år kanske jag är I-phadder!

Universum som hologram

2007-09-07T18:57:00.000+02:00

I eftermeddags kom jag över en artikel om Stephen Hawkings senaste genombrott inom teoretisk fysik. Den var förvisso publicerad redan 2003, men läsaren får ursäkta mig för att vara dåligt uppdaterad.

Det handlade iallafall om Hawkings specialitet de senaste åren, svarta hål. De ställer till det i teoretisk fysik, som till stor del består av vetenskaplig och matematisk filosofi, eftersom de är helt informationsförstörande.
Vad som menas med detta är att en grundläggande lag i universum är att ingen information någonsin går förlorad. Vi kan genom att analysera bakgrundsstrålning dra slutsatser om hur Big Bang gick till, och eldar man upp känsliga papper kan man i princip utläsa texten på dem genom att analysera röken och askan (bara för att vi som civilisation inte kan det, skulle det kunna vara möjligt för någon som behärskar kvantfluktuationer etc).
Med svarta hål anses det vara helt annorlunda, då de totalförstör all information som sugs in. Hypoteser har lagts som säger att det bör gå att utläsa ur Hawkingstrålningen som svarta hål antas ge ifrån sig, men eftersom strålningen är av helt annan karaktär än de objekt som sugs in i ett svart hål kan det knappast hjälpa. En egen reflektion är att det borde finnas en "ljussignatur", en bild kvar av objektet precis innan det nådde det svarta hålets händelsehorisont som utgörs av det ljus som precis har tillräckligt med energi för att inte sugas in i hålet, men ändå inte tillräckligt för att fly. En sådan ljussignatur borde i princip gå att analysera.

Men Hawking har en lite mer raffinerad idé. Enligt honom kan ett svart hål bara existera om det är ett hologram. Det kan dock endast existera som hologram i detta universum, om även resten av universum också är ett hologram.
Exakt hur den tankegången gick till stod inget utförligt om i artikeln jag läste, men det verkar som en ganska galen tanke även när första överraskningsmomentet lagt sig. Hawking brukar förvisso inte bara slänga ur sig teorier, och idén om universum som hologram projicerad från en tvådimensionell yta skulle göra jobbet mycket enklare för topologerna. Och dessutom får teorin stöd i observationer och beräkningar som rör supersträngar och sådana kvanta, ett område där hologramtanken länge legat nära till hands. 27 dimensioner ihoprullade i en väldigt liten sträng har svårt att vara mycket annat.

Men alla tvivel åt sidan, det är en teori som lämnar efterdyningar i såväl filosofin som religionen. Modern buddhistisk (såväl som den traditionella) filosofi hävdar att vår fysiska omvärld är en illusion, ett slags hinder för oss att finna sann frid och kopplingen vi har till världssjälen. Hade de rätt redan för ett par tusen år sedan?

Samtidigt får metafysiken (fortfarande i stort en fråga om filosofi) mycket att tänka på. Vad skulle det innebära för vedertagna teorier? Vanlig mekanik?

Drar man det till sin spets (vilket man alltid bör göra, där testas de ädlaste moralfilosofier och de mest invecklade fysikteorier) får det rena konsekvenser för existentialismen. Vad är verklighet? Vad är jag, du, mitt vinglas här jämte mig? Meningen med livet om inget är verkligt?

Självklart är det upp till var och en att bilda en egen uppfattning, och jag ser fram emot en diger lunta mail med tankar.
Men den som först hänvisar till The Matrix får stryk.

Andra bloggar om: Fysik, filosofi, teoretisk fysik, metafysik, Stephen Hawking, svarta hål, Hawkingstrålning, buddhism, religion, existentialism

Uppdatering i bloggrollen

2007-09-05T16:18:00.000+02:00

Jag har faktiskt käkat pizza med både Kent Vilhelmsson och Niklas Wykman, samtidigt dessutom. Därför är det inte mer än rätt att Kents nystartade blogg får en länk i min bloggroll.

Högerflanken önskar välkommen till bloggosfären!

Tillbaka efter bloggsemestern

2007-09-04T15:26:00.000+02:00

Så var jag tillbaka efter en lång bloggsemester. Uppehåller beror på att jag haft mycket för mig på sistonde. Jag har slutat jobba och börjat plugga igen, och så har min nyblivna sambo flyttat in här definitivt.
Vi har skaffat oss riktigt gott om vuxenpoäng de senaste veckorna. Vi har hyrt bil, flyttat ihop, skaffat morgontidning och afterworkar. Vi har till och med diskuterat att skaffa fortskaffningsmedel! En Volvo 740 skulle sitta fint. Så snart jag har Stefan med på banan.

Ett par reflektioner om det senaste har jag dock att dela av mig med. Jag glädjs verkligen över att jag valde att ta ett år ledigt från LTH och jobba inom försäljning. Jag har lärt mig oerhört mycket, och främst har jag fått otaliga fördomar krossade. Jag trodde inte att jag hade några, men för första gången har jag skaffat riktigt goda vänner av den typen jag aldrig skulle hittat på NV-programmet eller LTH. Höjdpunkter, besvikelser och arbetsmarknadens olika nycker har gett mig mer livserfarenhet under det här året än de flesta föregående.

Under hösten ser jag fram emot ett nytt jobb, fast på extraknäcksbasis. Min Manpowerintervju igår gick bra, och med lite tur kan jag börja som testare nästa vecka. Och självklart känns det bekant och samtidigt helt nytt att vara tillbaka på LTH. Två parallella mattekurser kan suga musten ur den bäste, men jag är iallafall tillbaka på rätt spår - och förhoppningsvis leder det till sist till en traineeplats som ledningsassistent på Kinnevik =)
Sedan tror jag att jag förr eller senare ska ta upp mitt musicierande och börja spela trombone igen. När jag bara kommit in i hjulspåren och fått lite ordning på rutinerna.
Och för läsarnas del verkar det bli en spännande höst på flera fronter. En helt ny kultur har introducerats i min annars så skyddade värld, rikspolitiken verkar kunna bli spännande (med dagliga insiker från PJ Anders Linder i brevinkastet kommer jag ha stenkoll) och nya världar att utförska öppnar sig ständigt.

Trevlig höst!

Mobil: Beach -07

2007-08-11T15:13:00.001+02:00

Stranddag på västkusten. Mobilen är såklart med, så jag kan streama Amy Winehouse i högtalarna. Semestern är allt mer modern. Fotot är ett strandragg jag hittade bland dynerna.

Smartskaft!

2007-08-10T18:52:00.001+02:00

Nån smart jävel tyckte det var en bra idé att hoppa framför ett tåg mellan Malmö och Lund idag, med resultatet att hela Skånes jävla tågtrafik stått helt stilla hela eftermiddagen. Först nu kom vi iväg med ett överfullt tåg mot Göteborg. Platsbokningen åt helvete, tack som fan. Jag är inte direkt en happy camper just nu.

Jak er snel enhörnink!

2007-08-09T10:13:00.000+02:00

Jo, men det var väl ganska självklart. Jag tog en stor klunk cola och surfade in på bloggen Katastrofala Omslag, och helt i linje med logiken sprutade jag en otrevlig blandning av socker, saliv och mörkbrunt färgämne över hela skrivbordet - inklusive tangentbordet, skärmen, miniräknaren och mitt anteckningsblock, varpå jag sedermera kollapsade på golvet under skrivbordet i ett högljutt gapskratt, så att sörjan under tiden hade chansen att torka in ordentligt. Extra effekt gavs säkert av solskenet som sipprar in genom det öppna fönstret.

Så en varning utfärdas - om ni måste kolla in den här bloggen, gör det ABSOLUT INTE medan ni konsumerar någon form av väldigt söt, mysko färgad dryck. Och läs för Guds skull inte "MrD's" vansinnigt roliga kommentarer till bilderna, de ger upphov till spasmer i diafragman.

Mobil: Vad nu då? Åh, sport...

2007-08-07T17:03:00.001+02:00

Stortorget i Malmö är översållat av snutar. Varenda Skånepolis verkar vara här. Men så var Harrys uteservering full av unga män i ljusblått ("Du bruden! Du... har ju hatt!" - ny favorit, näst efter ett konstaterande om vad jag drack på nåt uteställe. Ser jag så förvirrad ut att jag måste informeras om sådana saker?) också. Säkert en sportsammandrabbning. Brutalt slöseri av mina skattepengar. Är man med i klacken förtjänar man nog stryk.

NMT goes WiFi

2007-08-06T16:14:00.000+02:00

*klink*

Så lät det alldeles nyss när den berömda poletten trillade ner. Som mobilsäljare sedan dryga halvåret tillbaka har jag hört till leda om hur förfärligt det är att NMT-nätet lägger ner. Per vad jag förstått har Post- och Telestyrelsen inte förnyat Telias tillstånd för att fortsätta driva det. Lite mystiskt, men knappast någon chock. 3G och HDSPA ("3,5G") är det nya.

Men idag hittade jag faktiskt det gyllene sambandet, och alla bitarna föll på plats. NMT-nätet ska inte skrotas, tvärtom. Nordisk Mobiltelefoni har gjort bredbandsplattform av det!
Det är ganska revolutionerande med tanke på vilket gnäll det varit från glesbygden. Inte för att det inte varit befogat - ADSL-stationerna står inte direkt tätt i inlandet norr om Stockholm. Men nu finns det alltså en lösning. Det går knappast med några revolutionerande hastigheter - Expressens Peter Granlund har testat - men snittet på 220 kbit/s kan ju jämföras med nerladdningshastigheten med vanligt 3G, 384 kbit/s, och blir allt mer värt att betänkas i ljuset av att Telias billigaste bredband över ADSL går med 0,5 mbit/s. Det är väl inga drömhastigheter, men det är framför allt stabilt!

Man kan dessutom få med en trådlös router som går att koppla till cigarettuttaget i bilen. Och priset? 249 kr/mån, fri trafik. Helt klart överkomligt.

I min åsikt en fantastiskt bra användning för NMT-nätet. Den enda betänkligheten jag har är vad Nordisk Mobiltelefoni beräknar att underhåll av de gamla NMT-masterna kommer gå på, men i regel har de ju gott om ingenjörer och räknenissar som har koll på sådana saker. Bredband kan för första gången sägas finnas tillgängligt för i princip alla (bor man i radioskugga får man skylla sig själv). Så varför har det inte bloggats mer, marknadsförts hårdare? Är det för att den största målgruppen finns i Norrland - och utan bredband är det svårt att höras i internetdebatten?

Nyckelord: NMT, bredband, WiFi, mobilt bredband, Nordisk Mobiltelefoni, teknik, mobilt

Tre SSU-skandaler på en vecka

2007-08-03T14:12:00.000+02:00

Hett ämne i den politiska debatten (tillsammans med Fedeleys salladsbar) just nu är SSU Värmland-myglet. Och som grädde på det skadeglada moset bråkar ungsossarna så tussarna ryker internt i förbundsstyrelsen också, opassande nog precis innan kongressen. Det är inte utan att jag funderat på att poppa en skål med popcorn och njuta av spektaklet genom Politikerbloggens löpsedelslika bevakning ("skandal" är ett bra buzzword). SSU Värmland är alltså ertappade med fingrarna i den berömda syltburken, de har lurat av förbundet stora summor som de inte har rätt till genom att hävda att de haft hordvis med studiecirklar. Dessutom har de osnyggt nog hävdat att sossepampar varit där och föreläst, något som nu dementeras av nämnda pampar. Kalle Larsson, distriktsordföranden, har gjort sig oanträffbar. Typisk sossementalitet. Sko sig själv på andras bekostnad - det är inte konstigt att systemet i Sverige ser ut som det gör.

Ingen gillar bevisligen Laila Naraghi, och det kuppas och konspireras, allt för att undvika att hon väljs till ny ledare. Jag känner inte Naraghi personligen, men lite källa till nöje har hon varit genom mitt politiska engagemang. Ursprungligen från Oskarshamn var hon en av SSU Kalmars mest högljudda stjärnor i valrörelsen 2002. Ingen kunde så som Niklas Wykman, då vår riksdagskandidat, verkligen "push her buttons". Jag minns med all önskvärd tydlighet en debatt på Mejeriet i Nybro, där just ingen annan än dessa två antagonister kom till tals. Niklas var samlad och sarkastisk i repliker och eldig i anföranden, som sig bör, och Laila flippade ur efter ungefär tio minuter. Hon stod upp bakom bordet, högröd i ansiktet, gallskrek åt vår synnerligen roade riksdagskandidat och utvecklade plötsligt ett tidigare helt obemärkt talfel, varpå hon delvis tappade förmågan att säga "s". Om det är så hon hanterar debatter även inom sitt eget förbund kan jag förstå att vissa tvekar inför hennes lämplighet som förbundsordförande. Ja, förutom det där med medlemsfusket under hennes tid som distriktsordförande. Jag tror väl det är på grund av det som hon inte får vara med på foto med Mona. Men i övrigt går det väl inte sådär mycket emot sossarnas vanliga inställning?

Samtidigt är en Elin Lundgren bitter över hur hon blivit behandlad som ledamot i förbundsstyrelsen, och avgick i slutet av förra veckan. I sin blogg hänger hon ut folk till höger och vänster och kallar dem fula saker. Lite osnyggt, och vittnar om ganska stor oseriositet! Jag måste förvisso komma med ett erkännande här, hennes intresse för hästar, partitillhörighet och engagemang i nykterhetsrörelsen fick min fördomsbarometer att slå över på rött och stanna på "överlägsen präktfia", och det kändes litegranna bekräftat när hon ondgjorde sig över Anna Sjödins och Peter Skeppströms fylla på ett styrelseskifte. Huruvida hon är en överlägsen präktfia eller inte vet jag rent faktamässigt inte något om. Och för min del får man vara hur nykter man vill, det bryr jag mig inte om, men problemen uppstår om man kombinerar det med ett synsätt som går ut på att ens egen moral är högre stående än till exempel mitt liv i synd (och utan omsorg att bli fräst, som han sa, Olle). Då blir man förr eller senare mobbad av de man jobbar med, sant som amen i IOGT-NTO.

Gemensamt för alla tre småskandalerna är det ytterst sossiga som lyser igenom. Moralen gäller både politiken och hur man hanterar resurser och kollegor - det handlar om att sko sig själv, och utnyttja systemet så mycket som möjligt.

Nyckelord: Politik, SSU, fusk, Laila Naraghi, Elin Lundgren, Socialdemokraterna, moral, politikerbloggen

Mobil: Värdelös valuta

2007-08-02T10:16:00.001+02:00

För inte så länge sen rådde brist på 50-öringar i Malmö-Lund. Nu verkar problemet vara löst med råge! Nu finns det nämligen knappt en enda enkrona att uppbåda i hela stan! Istället för tre kronor får man sex 50-öringar. Jag blir galen!

Åsiktsbrott?

2007-08-02T08:36:00.000+02:00

När jag slog på TV4's Nyhetsmorgon imorse debatterades hatbrott. Juristen och tillika utrikesredaktören för Världen i dag, Mats Tunehag, debatterade hatbrottets vara och icke vara mot en socialdemokratisk riksdagsledamot. Eftersom klockan under TV4-loggan visade 06.40 hade jag intellektuella svårigheter att ta in budskapet, men jag minns att jag och sambon drog på munnen åt en av Tunehags formuleringar:

"Polisen jagar myggor, medan de stora våldselefanterna obehindrat klampar runt i folkhemmets vardagsrum!"

Min dagliga genomgång av tidningarnas ledarsidor gav dock vid handen vad det handlade om; en debattartikel från igår i SvD Brännpunkt. Tunehag tar här upp det politiskt känsliga ämnet hatbrott ur en kritisk synvinkel.
Kontentan av artikeln är att hatbrott ger individer särställningar inför lagen. Viss våldsverkan anses vara mer brottsligt än annan, beroende på motiv. Rättsväsendets uppgift blir här inte att utreda vem som slog vem och när, utan dessutom utreda om det rör sig om ett hat mot någon folkgrupp.

"Om en muslim slår sin fru är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en
muslim ska polis och åklagare utreda vad du tycker, tänker och känner inför
islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell."

Det är en intressant och modig tanke. Ytterst lite medhåll finns att finna i bloggosfären, förutom från liberalt håll, men jag är helt klart med på Tunehags tanke. Om jag blir misshandlad ute i Malmö en fredagkväll rubriceras det väl som mest som kvinnomisshandel. Men vore jag däremot invandrare måste det genast utredas om hatbrott föreligger. Brottet mot mig får en annan dignitet, och den lilla skillnaden gör stor skillnad i straffskala mot gärningsmannen.

Härifrån är tankebanan inte lång till Pridefestivalen och dess invigningstalare, göteborgarnas skyddshelgon Glenn Hysén. I en veckas tid ungefär har ledarsidor och debattartiklar ylat "hatbrott", och upprörda debattörer har storögt undrat hur tusan en sådan bögknackare kan tillåtas i närheten av Priden. Men bevisligen är det inte en tanke som HBT-personerna i Pridetåget känner igen sig i, Hysén drog ner tunga applåder under sitt tal.
Det hade varit en helt annan grej om killen som fick stryk på flygplatsen i Frankfurt gett sig på en kvinna. Våld ska aldrig accepteras, men det ska inte ofredande heller. Jag har dessutom själv utdelat en och annan rak höger vid liknande beteende, något som i allmänhet hyllats av min bekantskapskrets, så vilka är vi att döma?

Nyckelord: Hatbrott, HBT, SvD, Glenn Hysén, juridik

Dolda budskap

2007-08-01T13:20:00.000+02:00

Jefvlar vad coolt! Prylfeber rapporterar om det senaste; en sorts teknik för att trycka saker på tyg, med en färg som bara syns när man tittar på plagget genom en digitalkamera (bevisligen är det en färg som är osynlig för blotta ögat). Det kallas Kameraflage (clever...).

En snabb reflektion är att tekniken borde möjliggöra för filmskapare att helt förstöra möjligheten för videoupptagning ("screeners") i biosalonger i piratsyfte. Kan det funka på bioduken?

Hursomhelst ska jag bevaka det här litegranna. Off the top of my head kan jag komma på att det vore lite coolt med texten "Photogenique" på en t-shirt eller nåt. Killarna på tshirthell.com kommer kunna ha en field day.

Tur att jag har vänner i prylcostumizingbranchen. Jag skickar härmed en nudge åt det hållet.

Cameo

2007-07-31T16:03:00.000+02:00

Yes, det här är alltså yours truly som jag skulle sett ut i Springfield.

Hittade en himla kul sida där man kan ladda upp ett foto av sig själv och se hur man skulle sett ut tecknad av Matt Groening. Den kan dock vara rätt slö tidvis, så ha lite tålamod. Har man otur kan man få göra om det ett par gånger också.

Mycket nöje!

Simpsonize me!

Uppdatering: Testade med ett nyare foto. En bättre matchning? Inte vet jag. Men det är för roligt för att sluta!

Telenor vs. SonyEricsson

2007-07-30T12:39:00.000+02:00

Nu är jag liiite irriterad. Jag har försökt hela förmiddagen, från och till, att få alla fina WAP-tjänster som min nya fina mobil har inbyggt att fungera som de ska. Det är bevisligen lättare sagt än gjort.

Från början. Jag har alltså skaffat mig en ny SonyEricsson W880i, som levereras fullmatad med underbara funktioner - till exempel TrackID för musikigenkänning och en smart tjänst som gör att man enkelt kan ta en bild och skicka den direkt till bloggen. Asbra!

Kruxet inleddes när jag inte för mitt liv kunde få dessa att fungera. Jag kikade närmre på inställningarna för datakommunikation, och där fanns två olika konton, Telenor WAP och Telenor Internet. Testade för skojs skull att byta från WAP till Internet (kontona) och vips, så funkade det utmärkt. Bevisligen hade de båda kontona olika accesspunkter. Häpp!

Men så idag kikade jag vidare på Telenors hemsida om vad problemet egentligen var, eller snarare skillnaden mellan de olika kontona. Då visade det sig att Telenor WAP-kontot var det man skulle använda om man ville surfa med "maxtaxa" (surfa runt som fan och betala max 9 kr/dygn). Vad det andra skulle kosta framgick just ingenstans (men inställningarna var inga problem att ladda hem).

Så nu använder jag "Telenor Internet", därför att jag gillar saker som TrackID, direktbloggning och automatiskt uppdaterade RSS-feeds. Men jag hade ju mycket hellre haft priset för "Telenor WAP". Vad jag skulle vilja veta är detta; varför funkar inte dessa tjänster med WAP? Och om det nu ska vara så, varför kan jag inte välja WAP som primärkonto och Internet som sekundärkonto (som "kickar in" när WAP-kontot inte stöder någon funktion)? Vanligt surf funkar ju som vanligt med WAP-kontot, men vad är det för skillnad på dessa typer av datakommunikation? Handlar det om upload?

Finns det nån i cyberspace som vet?

Nyckelord: Telenor, SonyEricsson, W880i, WAP, Internet, teknik, mobil

Mobilblogg

2007-07-27T18:33:00.001+02:00

Första mobilbloggen! Det här är ett foto av mig och bror min i Balder på Liseberg. Älskade det!

Bananflugefälla

2007-07-26T08:47:00.000+02:00

Alas! Ännu ett av Ravens sällsynta men smarta och välbehövliga hushållstips!

Ja, som de flesta av mina bekanta känner till och använder varje tillfälle att pika mig för, är jag inte direkt världens största Martha Stewart-lookalike. Men vid sällsynta tillfällen händer det att jag är något bra på spåren, och eftersom jag är så generös och osjälvisk (och ödmjuk) vill jag naturligtvis dela med mig av mina upptäckter.

Så här kommer mitt senaste skitbra tips - håll till godo, för det dröjer till nästa!

De senaste veckorna har jag fått en veritabel bananflugeinvasion i lägenheten. Så fort en nektarin fått ligga orörd i mer än ett dygn har de hunnit gå från en förvirrad och hungrig fluga till 50+ beslutsamma och stridslystna små irritationsmaskiner. Ack, vad göra?

Jo. Någon i familjen Hulth (sannolikt Ingrid, via Leeloo) tipsade mig om en extremt effektiv lösning, som jag tänkte presentera för världen.

Du behöver:

Ett vattenglas
Äppelcidervinäger (gott på salladen också - se där, huslighetstipsen bara rinner av mig idag)
Strösocker
Diskmedel
Lite vatten

Formeln lyder som följer: Fyll glaset med ungefär tre fingrar vatten. Håll i en skvätt vinäger och en tillhöftad mängd socker, och någon droppe diskmedel. Rör om lite (det gör inget om det skummar, men det är inte effektivt förrän skummet lagt sig). Glöm inte att spola av skeden ordentligt!
Ställ glaset nånstans, gärna i köket där bananflugejävlarna ofta uppehåller sig mest.
När de intet ont anande flugorna får korn på vinägerdoften och upptäcker sockerhalten (räkna med ungefär 0,3 sekunder för detta att inträffa) kommer de dyka ner där entusiastiskt, och eftersom diskmedlet helt tagit bort ytspänningen kommer de drunkna och DÖ! Poppa gärna en skål med popcorn och iaktta händelseförloppet. Skulle några fega jävlar sitta kvar på kanten på glaset efter några timmar, kan man ta dem lätt med dammsugaren om man inte orkar vänta.

Själv har jag placerat ut två sådanahär på strategiska platser i lägenheten, och efter en natt låg en ganska äcklig - men död - sörja med bananflugelik i botten. Det är till och med lite kul, man känner sig lite som Gud och påminner sig om Sodom och Gomorra.

Nästa vecka - hur du gör plats för två personers bohag på 26 kvm!
Så snart jag bara funderat ut det själv...

Emotiv vs. Mindball

2007-07-21T21:32:00.000+02:00

Via ett forum hittade jag en nyhet om Emotiv - det senaste inom spelvärlden. Det går visst ut på en pryl man kan koppla till sin PC eller konsoll, och sätta på huvudet istället för en handkontroll - och styra spelet med hjärnvågor.

Vid en vidare snabbkoll visar det sig att det är en rätt stor nyhet i gamervärlden. Raven kan dock inte motstå chansen att publikt sätta näsan i vädret och påpeka att en liknande - om än inte fullt lika utvecklad - pryl redan upptäckts och testats av undertecknad själv. Mindball hade dessutom redan existerat ett tag innan det kom till IT-mässan. Tricket där var att styra en liten boll genom koncentration och lugn, och jag lyckades bevisligen hitta så mycket zen att mina hjärnvågor var jämförbara med komatillstånd. Jag vet inte om det är så bra...

Nåja, hur eller hur hoppas jag att det lanseras snart och inte kostar en halv förmögenhet, för kul verkar det! Och det lär inte dröja särskilt länge innan Wii är utkonkurrerat.

En fråga bara - är det kompatibelt med Sonic the Hedgehog på Sega MegaDrive?

Nyckelord: Spel, teknik, Emotiv, Mindball

Knutbyvibbar, någon?

2007-07-20T14:59:00.000+02:00

Hollywoodbröllop har ägt rum i Lund (och ingen bjöd mig). Det är Will Farrells svenska barnflicka som gift sig med en nervös manusförfattare. Man får väl gratulera!

En liten fundering har jag dock. Will Farrells fru är ju svenska, och de är dessutom polare med Tiger Woods och hans svenska Elin.
Och ännu har ingen sett det smått komiska i att den blonda, söta barnflickan heter Sara Svensson?

Eller så är det bara jag som lägger märke till sådant, frikyrkoskeptisk och korsbärande smålänning som man är.

Verkligheten överträffar dikten

2007-07-20T12:30:00.000+02:00

Ekorrar kan man bevisligen använda till annat än kattmat och julgranssabotage. Man kan spionera med dem. Iallafall om man fråga iranierna - de har fångat över ett dussin spionekorrar.

En rad följdfrågor dyker genast upp. Vem i CIA har som jobb att dressera ekorrar? Eller designa den pyttelilla utrustningen som enligt uppgift satt på dem? Och hur förhör man egentligen en ekorre? "- Sorry chefen, men den här jäkla gnagaren säger inte ett pip!"

Sen har jag en hel rad skämt om gnagare, men de flesta är rätt så interna, snodda antingen från Izzard eller Attenboroug, så undrar nån kan ni väl maila, så skickar jag ett utförligt svar.

Men bäst var nog HAX kommentar: "Kommando Piff & Puff? Skulle inte Spökplumpen passa in bättre? Han har ju burka och allt..."

Cool grej

2007-07-17T23:44:00.000+02:00

Japp.

För er som inte känt igen killen på bilden vill jag bara nämna att det är "Anders & Måns"-Anders. Jag och Erik var ute på Debaser ikväll (tisdag) för att frottera oss med kändisarna och vara allmänt coola, och så har man väl ett visst mått av tur (eller nåt).

För att inte ingjuta intrycket av för mycket hybris här bör tilläggas att jag var "lite lätt" nervös hela tiden och mest svamlade. Men en bild fick jag!

Who's da man?

Lyckönskningar

2007-07-10T12:50:00.000+02:00

Uppdatering: Har haft lite dåligt med bilder på sistonde. Det här är min käre sambo och hans gode vän Pierre på FlyING -05. Han är skiträdd. Jag älskar den här bilden. Och D-sek's fotoarkiv.

Vännernas kommentarer till min nya framtid som sambo har haglat ganska tätt, och jag är innerligt tacksam för alla fina lyckönskningar och goda råd. Kanske vi ordnar en fest, när allt är klart. Jag lovar ingenting, det beror på väder, monetära medel och andra omständigheter. Och så måste jag nog konsultera Stefan också, han bör ju faktiskt ha lite att säga till om numera =)

Riktigt bra var Malins fina dagboksinlägg på Helgon. Ett par saker om hennes och min relation bör man veta först; Vi träffades när vi jobbade som säljare för Viasat båda två, och på det kontoret utgjorde hennes hamstrar ett ofta återkommande bisarrt inslag i olika sammanhang. Och där fanns även katten Bertil, hela anledningen till att jag är så förtjust i helig birma-katter. Han var för övrigt både smartare, och hade långt mer värdighet, än både jag och Malin tillsammans.

"K! Grattis till beslutet om samboskap. Skaffa katten, skit i sköldpaddan.
Då kan ni lika gärna ha en hamster ( 2 till priset av en!). Katten kan heta nått
coolt som Spawn of Bertil.

Vet inte om du minns hur det är att vara sambo.
Som att din DC mapp helt plötsligt innehåller fullkomligt främmande substanser?
Eller att man plötsligt börjar äta middagar, som kräver pengar inhandling,
tillagning, intag, bortplock och dubbelt så mycket disk?
Att man plötsligt måste dela med sig av sitt godis, annars får man inte nästa gång han har godis men inte du?
Eller att du snart kommer att ”Måsta diskutera det med din sambo” när det ringer någon och säljer digitaltv inför nedsläckningen? (haha)
Men allt vägs upp, för helt plötsligt har du någon att värma dig på när kylan kommer, nån som kliar dig på ryggen, nån som når översta hyllan utan att behöva böka fram en stol, nån som får upp dom satans syltlocken och nån som smyger upp och ger dig en kram när du gör nått jävligt tråkigt, typ diskar. "

Jag känner igen det där till punkt och pricka. Det ska bli svårt att upplåta min dator helt och hållet, och jag har fortfarande inte vant mig vid det här med att äta lagad mat varje kväll (otroligt hur fort den vanan försvinner sen man flyttat hemifrån till ensamhushåll). Men det på andra sidan om myntet ska det bli underbart att dela allt det där, från ansvar för elräkningar och andra världsliga ting, till att ha honom med när jag bestämmer mig för hur min hall ska målas om. Bara att vara sådär nära inpå kan nog vara påfrestande ibland, men mycket oftare härligt och fint.

Residents. Om det blir en honkatt ska hon heta Hera, och en hankatt Diablo. Vi har skakat hand på det.

Samboskap

2007-07-09T10:10:00.000+02:00

Ännu en relationsfobiker har fallit till föga. I lördags satt jag och Stefan och åt en skön brunch på Mondo när det slutgiltiga beslutet fattades - att vi ska flytta ihop. Ett väldigt stort steg, som tidigare skulle skrämt mig till andra änden av kommunen, känns naturligt och helt rätt. Så snart han återkommer från Bryssel, om tre veckor ungefär, ska vi börja flyttpacka och greja med det där. Samboavtal ska dras upp, diskussioner om inredning och fördelning i garderober ska avhandlas, lägenheten i Helsingborg ska hyras ut i andra hand, och en imponerande samling om bl.a. 120+ ölflaskor, IFK Göteborg-lakan och synthplancher ska mystiskt gå upp i rök (bara skojar). Och så snart det är klart ska vi skaffa delad vårdnad om en DraughtMaster. Jag har lobbat lite för att skaffa en helig birma, men Stefan vill hellre ha något low-maintenance, sköldpadda tillexempel, men då tycker jag syftet litegranna går om intet (försök kela med en reptil...).

I vilket fall som helst har jag under fyra månader fått min cynism och försiktighet när det gäller förhållanden som varar längre än en natt helt omkullkastad. Från att ha ansträngt mig för att hålla tidigare romanser på armlängds avstånd, har jag gått till att kapitulera fullständigt inför denne fotbollstokige synthnörd med lite taskig hållning och oregelbunden ansiktsbehåring (tänk Mythbusters-Adam). Och inte bara det, han har charmat vanligtvis kritiska vänner och familj totalt. Leeloo blev överförtjust över vårt beslut.

I vanliga fall hade jag gett upp ett avgrundsvrål inför att få min självständighet och min älskade lägenhet kontaminerad av någon med annorlunda smak och värderingar än min perfekta klon. Det här är alltså tjejen som tidigare gjort slut på flera förhållanden med motiveringar som "han skar mitt bröd snett".
Men istället längtar jag så att jag kan dö efter hans prylar i halva min garderob, kvarglömda mjölkpaket på diskbänken och att se samtliga mina kulspetspennor sönderpillade i sina minsta beståndsdelar.

Förresten. Skaffar vi katt får vi se mer av mina vänner, och skaffar vi DraughtMaster får vi se mer av Stefans del av bekantskapskretsen. Decisions, decisions... ;)

Nimas nedläggning

2007-06-21T12:50:00.000+02:00

Nima Daryamadj lägger ner sin Korankritiska verksamhet, både som kolumnist i Aftonbladet och som bloggare, efter att ha emottagit ett stort antal hot.

Det hela har faktiskt spunnit litegranna ur kontroll. Jag kan ha förståelse för att muslimer kan anse att det varit väl mycket islamofobi och kritik efter 9/11, men det är alltid smartare att ta debatten.

Självklart finns det muslimer som har ett coolare förhållningssätt till sin religion, att dra en hel religions anhängare över en kam är bara dumt. Men varför blir man inte hotad med helveteseldar om man kritiserar kristna företeelser?

I vilket fall som helst är det beklämmande och tragiskt varje gång yttrandefriheten och andra fina, liberala värden måste stryka på foten.

Nyckelord: Islam, religion, yttrandefrihet, Nima

Borgerligt hjärnsläpp?

2007-06-20T12:35:00.000+02:00

Efter drygt 9 månader med ny, fräsch regering kan man konstatera att inte så mycket förändrats på Rosenbad. Många besvikelser och Reinfeldska sosseflirtar har präglat politiken på sistonde. Förvisso har ett par viktiga och tunga reformer genomförts, men ibland häpnar man.

Nu senast är det spelmonopolet som ska ses över. Jag spelar ytterst sällan själv, men detta har ändå under många år varit en hjärtefråga, särskilt för att det är häpnadsväckande hur svenskarna under alla år varit så indoktrinerade att de missat att de enda som tillåts driva spelverksamhet i Sverige är staten - och Socialdemokraterna! Ett genomruttet hyckleri som lämnar en tung avsmak, och ett tydligt exempel på hur likhetstecken under många år satts mellan makten och SAP utan att ifrågasättas av den stora massan.

Nåja. Nu har borgarna lyckligtvis börjat peta i det där. Här kan ju ändå inget socialliberalt fumlande förekomma, när frågan har ett så glasklart svar. Kan man tro. Men icke.
Nu ska det tillsättas en utredning. Ehhm? En utredning gjord av samma utredningsmänniskor som tillsatts denna gång blev klar i januari förra året. Nu ska det alltså ta 18 månader till. För att inte nämna att utredningar överlag sällan leder till något konstruktivt annat än att käka skattepengar, vilket ju inte känns så jäkla borgerligt.

”Regeringens utgångspunkt är att spelpolitiken också framöver ska bygga på att de statligt kontrollerade bolagen ska ha ensamrätt att bedriva spel som kan uppfattas som särskilt problematiska ur ett socialt perspektiv”, skriver finansminister Anders Borg och folkhälsominister Maria Larsson i en debattartikel i SvD idag (att vi alls har en folkhälsominister luktar så mycket öststat att det blir kvalmigt, men låt gå). Va? Nu förstår jag ingenting.

Spelmonopolet och dess avskaffande har brett stöd i (m). Jag hade själv uppe en motion om just detta på förbundsstämman i en mycket konservativ landsände för nåt år sedan, och vann fullt stöd. Och i väljarkåren verkar det inte heller finnas någon stark röst för att spelmonopolet ska bevaras.
Och varför är det okej att gå in på en krog och köpa en pint privattillverkad öl, men inte en lott? Eller en dosa snus som Prince satt sin logga på, men inte spela på en fotbollsmatch genom en privat aktör?

Att utöva politik kräver lite stake, ibland måste man helt enkelt fatta beslut utan att vara helt säker på att det går hem i stugorna. Annars kan man lika gärna införe direktdemokrati. Politiker är framröstade för att väljarnavill att de ska fatta besluten. Så gör det då!

Släpp sargen, Borg!

(eller på småländska: "Släpp saajen, Bååj")

Andra bloggar om: Spelmonopolet, Anders Borg, moderaterna, politik, folkhälsa, Svenska Spel

Nya länkar

2007-06-13T19:32:00.001+02:00

Martin Björck har ett komplicerat hat-kärlek-förhållande till Blekinge och dess invånare. Ibland expanderar han denna världsbild till andra ting.

Bra på rikssvenska, blir oslagbart om man besitter förmågan att "läsa" med östgötadialekt.
Näe.

Erik Rydeman funderar kring livets små aspekter. Lite för mycket ibland. En halländsk teknolog som tog sin examen och i samband med det på något mystiskt sätt blev cool. När han inte funderar så mycket kring livets små aspekter, that is.
I huvudet på en NinjaIngenjör

Medial frivolt

2007-06-08T12:24:00.000+02:00

Det är inte utan att man blir lite förvånad när DN plötsligt rapporterar om Mellanösternkonflikten - ur ett ganska radikalt annorlunda perspektiv!

En kort, men högintressant inblick i hur osäkerheten ökat i Gaza och på Västbanken sedan Hamas tog makten vid senaste valet.

"al-Juma hävdar att vanliga palestinier är så trötta på de väpnade grupperna
att de vill att Israel ska ta över i Gaza och Jordanien på Västbanken, som
förr"

Ganska häpnadsväckande för att vara ur en svensk medial institution. Men befriande att få en annan bild än den som svensk media ständigt matar oss med, om palestinier som underdogs mot USA-stödda Israel. Ibland händer det att man har viss förståelse för den där muren...

Andra bloggar om: Mellanöstern, Palestina, Israel, DN, media, Hamas

Fotboll och kravallvänstern

2007-06-05T12:20:00.000+02:00

Mycket våld nowadays.

För det första måste jag säga att det är väldigt sällan det händer något i relation till fotboll som jag kan tycka är värt att höja ett ögonbryn över. Senast var 1994; GES skrev en hyfsat skön fotbollsrelaterad låt.
Men nu har det alltså hänt igen - en stupfull dansk nitar en domare under EM-kvalet och alla har en åsikt. Min avviker dock lite från de man hör mest. Eller för att citera min briljante bror:

"Det är inte själva baksmällan som är det värsta... det är när de berättar vad
man gjort kvällen innan."

Alla har vi väl velat nita någon på fyllan, några av oss har också gjort det. Det brukar resultera i ett krogslagsmål eller en avhoppad SSU-ordförande. Oftast no biggie, eftersom fulla människor har ganska dålig koordination. Lite ångest dagen efter och nån månad senare har någon annan gjort något ännu mer spektakulärt och ens egen tabbe är bortglömd.
Så därför undrar jag vad som flöt genom den där danskens huvud när han vaknade i söndags morse. Undrade han vad som egentligen hänt kvällen innan? Kom han ihåg matchresultatet? Och eftersom han sannolikt inte gjorde det; fanns där en TV? Han kanske till och med hånflinade lite åt den jävla idioten som rusade in på plan? Och hur, exakt hur, kändes den saftiga insikten?

Relaterat till detta lite allvarligare nyheter. 146 poliser har skadats vid vänsterns G8-protester i Rostock. Kulturrevolution har en vansinnigt smart lösning på problemet med kravallvänstern:

"Det enda rätta är att avbryta mötet, ge Europas alla socialistpartier avdrag på
resultatet i nästa val de ställer upp i och sedan kan UEFA (eller FIFA kanske)
meddela att marknadsekonomins vänner vinner matchen på diskvalificering av
vänstern"

Smartast tänkt hittills!

Andra bloggar om: Fotboll, UEFA, EM-kval, baksmälla, G8, Rostock, vänstern, diskvalificering

Dagens icke-politiskt korrekta

2007-05-25T12:30:00.000+02:00

Taliban Singles Online

;)

Den som gräver en grop åt andra...

2007-05-23T12:41:00.000+02:00

Göran Persson har redan stött på patrull i och med sin nya karriär (PR-konsult, tidigare ombloggat här), och upptäckt att livet som egenföretagare är svårt utanför den politiska klassen. Nu beviljas han nämligen inte F-skattesedel, eftersom han bara hittills har en uppdragsgivare, nya arbetsgivaren JKL.

Persson hänger nog läpp och surar lite över - sina egna regler. Vad säger man? Tough luck, pal!

Helt förlorat är dock inte loppet. Med Reinfeldtregeringen försvinner förhoppningsvis alla krångliga regler kring egenföretagare. Så Persson och andra i hans situation han tjäna egna pengar istället för att leva på bidrag.

Mer: Politikerbloggen

Firmafest 2007

2007-05-15T20:18:00.000+02:00

Så här ser Stockholms skärgård ut från en helikopter.

Okej, det var en teaser. I helgen var jag iallafall på en ganska spektakulär resa. Hela svenska The Phone House var på Rindö i skärgården för den stora årliga firmafesten. Vi från Malmö var framme vid tvåtiden på fredagnatten - jag bör väl erkänna att jag tog ett par öl på tåget upp och sedan sov som en gråsten genom hela resan.
Väl på plats var det nog många trötta som fick en besviken tår i ögonvrån. Rindö var ett gammalt regemente och skrämmande lite hade förändrats sedan dess. Rummet delade jag med tio andra och faciliteterna var under all kritik. Men det funkade bra, jag delade rummet med tjejer från mitt kontor och märkte inte av alls att en av admintjejerna enligt utsago snarkade som en bergsget ;)

Lördagen började segt, men behagligt. Frukost i den nyrenoverade restaurangen vid öppna spisen, allmänt skitsnack och berättelser om hur livet som tillfälliga mass-sambos gått för den manliga delen av mitt team. När stockholmarna anlänt började konferensen. Ganska imponerande och med en skitstor budget. Konfettimaskiner och samma högtalare som jag tror Slayer brukar använda på Hultsfredsfestivalen. Nye VD'n trivdes i rollen som närapå värd för en Oscarsgala ("And here to present this years award for Best Retailsales is..."). Ganska kul iallafall.

Efter det började vad som i vårt program benämdes som "Aktiviteter/Mingel". Från början hade jag genast avfärdat det som "inte min grej", men när jag upptäckte vad det gällde för aktiviteter gick jag med på att tänka om. Motorola hade sponsrat med en helikopter, där fanns jetskis och en RIB-båt (tror jag, men jag såg den aldrig), 3's Turbo 3G-buss som visade Hockey-VM, en hemglassbil, ett öltält med Tele2 skrivet över hela tältet med trubadur och gratisöl, och så mycket giveaways att jag gick därifrån med en hel famn. Och en hel massa annat att kolla in, testa på och skratta åt.

Efter det var det snabbt ombyte och bankett. Middagen hölls på nyrenoverade restaurangens övervåning, med panoramafönster och en fantastisk utsikt. Jag hade gott sällskap där jag hamnade och middagen var supergod!

Sedan var det förstås fest hela natten - och vilken fest sen! Det erbjöds ett par temabarer, en där Eurovision Song Contest visades live med projektor och på ovanvåningen ett riktigt bra coverband - DuoJag. Jag glittrade på ganska bra i all strass och lyckades göra av med drinkbiljetterna =)

Dagen efter var det många som valde den enkla utvägen - en återställare. Vi var tillbaka vid Nybrokajen vid tolvtiden, och gick sedan genom Stockholm till Sthlm C (fråga mig inte varför, jag bara hängde på). Eftersom tåget inte skulle gå på ett bra tag ägnades ett par timmar åt allmänt skitsnack på Pizza Hut där ett par öl intogs. Jag föll naturligtvis för baksmällan och tog mig en rejäl stor stark. Jag tror det var vad som räddade mig.
Tåget gick hem 15.20. Den resan var mycket mer lågmäld än ditresan, men icke desto mindre trevlig. Sömnigt filosoferande och någorlunda djupa konversationer.

Var hemma i Lund vid halv åtta-tiden, ledbruten och tröttare än jag kan minnas att jag någonsin varit tidigare. Som tur var fanns det någon där att ta hand om mig och se till att jag fick i mig en riktigt god middag. Jag är evigt tacksam.

Behöver jag nämna att det var lite tunt på TM-avdelningen i måndags? ;)

Förresten finns en himla massa bra och sköna bilder från festen i Henriks mobilblogg, därifrån har jag snott alla dessa bilderna. Inte missa!

Lunchblogga

2007-05-11T12:11:00.000+02:00

Det är en sådandär fredag efter en riktigt tung vecka, så jag är lite trögtänkt och seg. Det brukar vanligtvis leda till mycket skumma funderingar.
Dagens lilla tanke handlar om namn. Vissa namn är lite för fula för att vara sannolika, på något sätt. Jag tänker mig en nyförlöst mor med sitt lilla spädbarn i famnen, och hur hon stolt och hög på hormoner försiktigt stryker sin son över pannan och proklamerar "Dig, min älskade lille parvel, ska jag kalla... Ingvar!". Inte ens när det namnet var vanligare på små barn var det väl nån som direkt tyckte det var häftigt?
Fler namn i samma kategori är:

Malte
Egon
Benny
Stig
Roland
Asta
Åke
Bertil

Min bror har dessutom en lite konstig relation till dubbelnamn, vilket har inspirerat till lite komiska kombinationer. Vi har dock ännu inte stött på en livs levande Bob-Gunnar.
Jag skickade honom iallafall nyligen ett mail med det kufigaste ur dialerskörden:

Stig-Tommy
Kurt-Roine
Hans-Jürgen Gaydoul (har karriären tydligt... utstakad)
Stig-Roland
Glenn-Håkan (ej ur listorna, men Alexi hotade med det som namn på sin förstfödde för ett par veckor sedan)

Ja, nu är det naturligtvis inte min mening att mobba skiten ur alla som heter Benny. Jag är säker på att man kan leva ett fulländat liv iallafall. Hur som helst bör man inte ta åt sig. Är man en såndär som ofta blir kränkt lite till mans förstår jag inte riktigt vad man har på min blogg att göra.

Förresten kommer jag avresa till Stockholm för min hittills största firmafest ikväll - alla anställda på The Phone House i riket har fått en inbjudan. Det ryktas om en skärgårdsö. I vilket fall som helst kan jag bli lite svår att få tag i. Jag är åter i Skåneland på söndag kväll.

Nu är det kaffedags. En skum sömnbrist har legat som en dimma runt mitt huvud ett ganska bra tag nu. Konstigt, det där...

En principsak

2007-05-09T12:07:00.000+02:00

Jag är en ganska principfast individ - till exempel är jag inte medlem i något fack som ens långsökt kan härledas till LO, jag spelar inte genom A-lotteriet och jag tittar inte på SVT. Men det visste ni väl redan.

Göran Persson resonerar inte riktigt likadant. Att sossar gillar att hyckla var väl ingen nyhet, men nu har han alltså gjort precis samma sak som han får en tid sedan kritiserade Bildt för - han har gått och blivit lobbyist. Allt medan han nog nynnar på Wille Crafoords Man har väl rätt att ändra sig?

Fast det roligaste av allt är att sossarna är fly förbannade och säkert känner sig lite kränkta. Någon i artikeln jag länkat till ovan hade tänkt sig att Persson kanske kunde fortsätta sitt gamla engagemang i ABF - gråsossighetens högborg. I sådana fall känns lite glassig konsultverksamhet enormt roligare.

Klart jag förstår Göran, jag skulle gjort samma sak. Med den skillnaden då att jag är moderat och det hela inte direkt strider mot något jag står för. Jag tycker det hela säger ett och annat om sossementaliteten. Vi och dem. Makten och folket. Vissa är lite mer jämlika än andra, så att säga.

"Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla.
Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har
lobbyisterna. Framtidens lösningar – de bärs av övertygade människor som har
ideal och värderingar."

- Göran Persson under sitt sista tal som (s) partiordförande.

Nyckelord: Politik, principer, Göran Persson

Telia

2007-05-07T12:50:00.000+02:00

Den här sitter på kylskåpet här på kontoret =)

(där vi alla säljer Telia just nu, om någon missat det)

Google Ad-Sense

2007-05-07T12:11:00.000+02:00

Igårkväll fick jag påpekat för mig att Googleannonsen här ovanför kan leda lite vart som helst, i det aktuella fallet till Sverigedemokraterna - ett problem som fler politiska bloggare stött på. Om det nu skulle vara några oklarheter runt detta - jag är moderat och inget annat. Inte heller stödjer jag e-dejting eller annat konstigt. Och skriver man "plattång" i ett inlägg gör de genast kopplingen till frisörutbildningar. Lite störigt.

Man kanske kunde tycka att Google-folket borde ha lite bättre koll på det där.

Och för övrigt ser jag dem inte själv, utom när jag befinner mig på jobbet och surfar med IE, mitt NetCaptor hemma tar automatiskt bort dem. Hur funkar det i Firefox?

Inte utan min snyggpose!

2007-05-07T07:47:00.000+02:00

I lördags firade NinjaIngenjören sin seger över studentghettot Ulrikedal med en rejäl inflyttningsfest. Eftersom gästlistan mest bestod av LTH-studenter och en del av Internets C-kändisar (?) är det idag helgens mest ombloggade fest. Vem behöver Stureplan när man har Fosievägen?

Men vad man än sysslar med kan man ge sig fan på att där finns nån med en kamera. Bilden ovan har jag snott rakt av från Mattias blogg. Han dissar min pose som jag nästan alltid lyckas strike när nån kör upp en kamera i nyllet på mig. Måste ändå lägga en stor del av skulden på syntharen som satt hela eftermiddagen/kvällen innan festen i min soffa och snurrade ett glas rödvin med lillfingret ut och ständigt talade om för mig hur jävla bra jag såg ut, medan jag flängde fram och tillbaka i gothig långkjol med plattänger och två-komponents-läppstift. Mitt ego är uppblåst som det är!

Mattias förtjänar ändå tack för iallafall ett försök till redigering - till skillnad från Erik. Så får inte heller Erik nån inläggsspecifik länk. Ha!

Hur som helst var det jävligt roligt, med kul folk och bra drag. Och det man inte minns har man inte ont av ;)

Vill ni veta var man får tag på fler bilder där jag gör dumma saker, fråga Victoria Shulga, den officiella experten.

Fredagkvällen blev också bra, Tom och Leeloo kom över med sitt underbara Munchkin Bites, ett spel vi gett oss fan på att lära Alexi. Det gick lite väl bra, han höll på att slå oss allihop - tills Leeloo sin vana trogen fick ett pyttelitet övertag och tog hem hela spelet.

Och behöver jag nämna att den största ansträngningen vi tog oss för igår (söndag) var att se V for Vendetta?

Klimatalarmismen

2007-05-03T12:27:00.000+02:00

Det finns många sätt att bli lite torsdagslycklig på lunchen, ett av dem är att kolla in bloggen med HAX längre texter.
Alldeles särskilt skulle jag vilja pusha för det här inlägget, som går ut precis på vad jag alltit tyckt, fast mer välformulerat. Trevlig läsning!

Och i övrigt är det mycket integratíonspolitik privat nu. Det går riktigt bra! Staten kanske skulle anställa mig som konsult?

En stilla reflektion

2007-04-30T10:11:00.000+02:00

Det här är mest en trött måndagsbetraktelse. Men nog så viktig. Och känns faktiskt lite relevant nu när man sitter på kontoret och jobbar, trots att det är Valborg.

Arbete handlar ju om förädling och att genom sin tid och sin ansträngning skapa ett mervärde. I mitt fall pitcha så bra att kunden köper mer och pengar byter ägare i större omfång, i verkstadsarbetarens fall att förädla materialet till något användbart, och så vidare och så vidare.
Så då undrar jag - är inte dessa Cityutdelare på stan rent kontraproduktiva? Varje morgon får man fäkta sig igenom en strid ström av värdelösa gratistidningar i horder runt centralstationerna. Ett vänligt men bestämt "Nej tack!" är mitt mantra jag måste upprepa flera gånger innan jag är förbi dem i Lund, för att möta dem igen i Malmö.
Idag var bara City ute, utdelaren dök mycket glatt på mig på Lund C - han hade visst spottat mig som exakt sin målgrupp en bit innan jag kom i närheten. Även han fick ett "Nej tack" - sen gick det upp för mig att just idag ville jag ju faktiskt ha en City! Varannan måndag skriver Anders Johansson krönika och det är bara då det är intressant. Och att den här måndagen var just en sådan hade vi diskuterat redan i helgen.
Rent pavloviskt hade jag alltså tackat nej, bara för att jag hatar att bli pådykt när jag är trött och hängig om morgonarna (eventuella paralleller till mitt eget yrke undanbedes). Men hade det stått en såndär lådliknande monter nånstans längs min väg hade jag plockat en tidning där! Ergo - gratistidningsutdelare är faktiskt kontraproduktiva. V.s.v. och allt det där. Dåligt för nationalekonomin. Men lite bra för någon med mitt yrke - det finns nån som är mer illa omtyckt.

Iallafall. Jobba en timme till, sedan hoppas att vädret vänder (i skrivande stund har det precis mulnat till lite över Malmö).

Vi ses vid elden ikväll!

Ny folkpartiledare?

2007-04-24T12:34:00.000+02:00

Så fick Leijonborg till sist avgå som Folkpartiledare. Det var nog lika bra - precis som med Person efter valet känns det som om han gjort sitt för rikspolitiken. Och dessutom var det nog fler än jag som tröttnade på att han i varje valrörelse envisades med att utropa sig själv till statsministerkandidat.

Mest intressant i politiken just nu är såklart vem som blir hans efterträdare. Tyvärr står det mellan "militärfolkpartisterna" och socialliberalerna (för alla partier med lite självaktning these days måste ju ha iallafall två starka falanger) - man kan fråga sig vad som hänt med den klassiska högerliberalismen. Att unga liberaler numera leds av Federly och Wykman är ingen nyhet, men när man letar sig ut ur ungdomsförbunden är det bevisligen inte PK längre.

Favoriterna heter Jan Björklund och Cecilia Malmström. Den senare är i skrivande stund EU-minister, och har mycket bred internationell erfarenhet. Och jag måste säga att jag gillade hennes tilltag för en tid sedan, då hon samlade namnunderskrifter för att stänga EU-parlamentets filial i Strasbourg!

Men jag måste säga att min icke-existerande röst går till Björklund. Som skolminister och tidigare skolborgarråd i Stockholm har han profilerat sig tydligt genom att jobba för en skola med striktare regler och större krav, och ställer sig tydligt mot vad han kallar "socialdemokraternas flumskola". Han står för en politik som känns närmre väljarna, och har god erfarenhet av inrikespolitik, vilket inte kan sägas om Malmström. Dessutom har han en bredare folklig förankring - med Malmströms akademikerbakgrund kan det bli svårt att nå samma vidd.

Oavsett hur det slutar hoppas jag att Fp lärt sig av andras misstag och ser till att utse en ny partiledare snabbt, smidigt och utan mediala utspel eller utrymme för spekulationer. Som en del i alliansen är de redan rejält försvagade.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Lars Leijonborg, Jan Björklund, Cecilia Malmström, Federley, Wykman, ideologi, socialliberal, militär

Kampanjsäsong

2007-04-20T12:07:00.000+02:00

Vår i luften, det kan bara betyda en sak - ungdomsförbunden drar igång sina vårkampanjer!

MUF har ett bra tema, men det känns lite oinnovativt. Temat är "Jag kan själv" och de har en lätt osexig kampanjsajt här. Idén bakom är förstås den om frihet - att utöka individens frihet och i så stor mån som möjligt inskränka på politikers makt. Det är inte så dumt rent ideologiskt, en viktig del av liberalismen är den negativa frihetsdefinitionen. Men är kidsen sugna på idédebatt?

SSU kör vidare på temat "är du inte vänster kan du inte vara miljövän" med sin 2087-kampanj. Nästan så jag vågar drista mig till att hävda att den är avskyvärd. Skrämseltaktik har alltid varit sossarnas främsta kampanjmedel - medan vi på borgerligt håll lägger fram idéer om vad vi vill åstadkomma med en optimistisk framtidssyn, är sossarna kvar i "röstar ni inte på oss går det åt helvete"-hjulspåren. Jäkla neggon. Kom med på en MUF-stämma nån gång och upplev lite glada människor, lite glitter och lite glam!

CUF tar upp en jäkligt intressant fråga - globalisering och u-land vs. i-land. Och de gör det ur ett perspektiv som torde göra Johan Norberg stolt. U-Shoppingkampanjen är en nära runner up i kampen om gymnasisternas uppmärksamhet. Kapitalism äger, frågan är bara om de kan leverera det snyggt och enkelt utan att krångla in sig i resonemangen, som lätt blir komplicerade.

Men bäst i vår är utan tvekan KDU. Kampanjen A Non-Facking Generation är aktuell, fräsch och jäkligt överraskande - ungdomsförbunden är mer höger än sina moderpartier, även i konservativa led. Kristdemokraterna är förbannade, men Ella Bohlin kör sitt race. Och så är det alltid lite uppfrächande med en kampanj som inte baserar sig på idéer som kan te sig lite luddiga för målgruppen, utan en ren sakfråga med god ideologisk grund. De är inte nyliberaler än, men på god väg =)

Andra bloggar om: Kampanj, MUF, SSU, CUF, KDU, A Non Facking Generation, globalisering, kapitalism, liberal, konservativ

Death of a Salesman

2007-04-19T12:38:00.000+02:00

Att försöka klämma in Shakespeare och Vin Diesel i ett och samma blogginlägg är svårare än det ser ut. Så jag nöjde mig med rubriken.

Igår satt jag och såg Boiler Room medan jag kurerade min skojiga förkylning. En bra film om riktigt, riktigt onda telefon-försäljare (på mitt kontor säljar vi Telia, inte riktigt lika ondskefullt).

Jag blev glatt överraskad över att den var ganska verklighetstrogen, iallafall i själva säljdelarna. Samma snack, samma terminologi (med leads, pitch, closing...), samma känsla så att säga. En lightvariant av den stämningen råder på varje framgångsrikt callcenter.

Jag kan rekommendera alla att se den. Dels ur den synpunkten att det är bra att veta att de säljare som ringer och är som mest entusiastiska befinner sig mitt i vad som nästan ser ut som kaos. Dels för att den är en riktigt bra handling även utanför detaljerna. Och dels för att den är intressant med en film där Vin Diesel, förutom huvudpersonen Giovanni Ribisi (den där killen som man sett överallt men aldrig kommer ihåg vad han heter), framstår som mest human.

Andra bloggar om: Vin Diesel, Boiler Room, telefonförsäljare, telemarketing, Telia

Debatten på sistonde

2007-04-18T12:28:00.000+02:00

Sådärja. Nu har jag installerat mig på nya kontoret, lärt mig hur man använder dialern och var man får tag i gott kaffe, så nu lugnar livet förhoppningsvis ner sig lite. Mitt vanliga helgsällskap har dessutom åkt till Gotland för timmar av skojiga förhandlingar och plenisalar, så helgen tänker jag ägna åt att försöka besegra min sprillans nya förkylning.

Lite medialt intressanta saker har jag dock ägnat mig åt på sista tiden - bland annat varit och sett 300. Kanske jag är en såndär som torskar på effekter och smetiga klyschor, men jag gillade den. Efteråt fördes långa debatter om rimligheten och den historiska korrektheten i filmen, men å andra sidan är det ingen som sagt att den ska vara särskilt sanningsenlig heller.
Men självklart har någon blivit kränkt. Jag orkar inte ens länka, en enkel googling kan leta reda på hundratals bloggar och artiklar om hur arga alla är. Jag har läst några av dessa och jag måste säga att jag inte förstår. Förlåt, jag kanske är korkad eller oempatisk, men jag försökte faktiskt! Jag försökte tänka mig att en big-shot från Hollywood gjorde en film om de skandinaviska vikingarna och deras löften om träldom och gruppvåldtäkter, medan en lite romersk (eller något) falang får mer hjältestatus för varje minut av dataanimerad slow-motion i form av ett territoriellt försvar som går. Men... njah. Chansen är nog större att jag suttit i en plyschsoffa överst på Röda Kvarn och ätit popcorn för glatta livet och älskat varje smetig körlinje i soundtracket.
Men det är ju så lätt att skaffa sig lite löpsedlar nu för tiden...

Lite mer lokalt i tid och rum brinner Rosengård. Politiker och samhällsdebattörer river sig i huvudet och utagerande kids eldar upp det mesta som kommer i deras väg.
Själv har jag aldrig varit där, men det luktar misslyckad integrationspolitik undertecknat sosseriet lång väg.

Och för att återknyta till löpsedlarna fick jag nyligen veta att det där med att bli utvisad för fult spel i fotboll har att göra med om man lyckas ta bollen för sin motspelare eller inte, och det står i de officiella reglerna. Jag tänkte jag skulle rasa, men blev påmind om att löpsedeln

OKÄND KVINNA
från Lund
R A S A R

över fotbollsregler

inte är så spännande. Jag får helt enkelt bli kändis först. Sen får min kamp mot fotbollssverige ta vid.

Ny budget, denna gång levererad av en borgerlig finansminister som ser ut lite som Penn Jilette (och det gillar vi).

Klart det blir ett jävla liv. Sossarna kommer dock inte med något nytt, och från ekonomernas håll viftas det friskt med excelkalkyler och diverse kvasiintellektuella uttalanden om räntor. "Ökade klyftor" är väl inget annat än att rycka på axlarna åt. Fast allt jag har att säga har Bloggen Bent redan sagt, så jag hänvisar dit.

Andra bloggar om: 300, Rosengård, budget, Anders Borg, fotboll

Absence

2007-04-05T20:20:00.000+02:00

Jo, jag tänkte väl mest förklara var jag varit hela tiden, mitt bloggande har ju legat nere ett bra tag nu.

Jag har haft häcken full. Jobbat för mycket för för lite, och gjort mitt yttersta för att försöka ta mig ur det. Jag har njutit av finkultur, skräpkultur och andra saker som egentligen inte är nyttiga. Jag har träffat människor jag tycker om och testat på det här med att vara någons flickvän. Jag har bekämpat granbarkborrar och anställningsintervjuer. Inte alltid vunnit, dock.

Och äntligen är det påsk. Jag ska åka hem en vecka, och jobba på gården och träffa folk jag saknat, och allt annat man gör som hemvändare. Det svåra är bara att hålla uppe stilen - den där världsvana stilen jag är så dålig på att fejka, som annars borde komma naturligt när man bott i/nära rikets tredje största stad i snart två år.

Blogguppehållet kommer nog hålla i sig, i varje fall över påskhelgen. Men tills nästa gång; live well and immoral!

Dagens ungdom

2007-03-30T09:02:00.000+02:00

När jag var 17, för fem år sedan, var jag mest intresserad av att hänga över grillen in under huven på min Volvo. Rätt komplicerade grejer har jag lärt mig, men absolut ingenting om man jämför med Thiago Olson, 17, som byggt en fusionsreaktor i sina föräldrars källare hemma i Michigan, USA.

Inte helt utan att man får ett styng av prestationsångest i bröstet.

Ah, smärtan!

2007-03-27T10:25:00.000+02:00

Som alla skåningar märkt gick strömmen under en millisekund i morse. Larmcentraler och Securitas är nerringda av autolarm, tågtrafiken erfor störningar, och mitt internet ligger nere! Jag kollade routern och alla mina nätverksinställningar, men det är inget fel på dem. Eftersom min IP-telefon inte heller funkar måste det vara någon slags station nånstans på vägen mellan mig och cyberspace som ligger nere. Har någon några idéer?

Francophobia

2007-03-22T20:45:00.000+01:00

Fransmän... ja, vad finns det att säga om dem? Trots geografin känner vi svenskar väl oss tack vare media bra mycket mer på samma våglängd som amerikanerna. Och det ska väl erkännas att jag skrattade högt när jag läste denna underbara krönika i New York Times nätupplaga, om en amerikan i Paris, som har haft lite problem med fransmännens Speedo-regler.

Helt klart att rekommendera!

Veckans vassaste

2007-03-22T09:10:00.000+01:00

Nya numret av Captus Tidning (nr. 84) är ovanligt sharp, även för att vara Captus. Som vanligt insiktsfulla inlägg i debatten om klimatet, av den sorten man inte ofta ser i traditionella media. Men där finns även en högst läsvärd kolumn av Dag Elfström, där han diskuterar liberalismens definitionsproblem - högaktuellt sedan Erik Ullenhag gjorde sitt ytterst ogenomtänka utspel mot Centerpartiet (mycket kan man säga om Maud och hennes polare - men nyliberala?). Man bör heller inte missa Tomas Brandbergs perspektiv på radikalfeminismen - ständigt högaktuellt. Inte missa!

I måndagskväll var SVT's tablå högst intressant (irriterande nog) men jag missade allt till förmån för lite administration och ständiga vändor till tvättstugan. Man kan dock se första delen av Fichtelius' "Ordförande Persson" på SVT's webcast - något jag helt klart tänkt göra om saker och ting lugnat ner sig ikväll.
Det har ju dock varit svårt att missa alla vansinnigt buffliga uttalanden i media. Alla från nya partiledaren Mona Sahlin till Carl Bildt får en känga. Jag måste säga att Bildt utan större problem framstår som mest balanserad och förnuftig, när han kommenterar med en underton av blasé i sin blogg.

Ja, sossarnas nyvalda partiordförande kan ju inte heller gå okommenterad. Jag och en vän med samma ideologiska inriktning skålade i lördagskväll för en lätt valseger 2010. Det är väl allt jag har att säga om den saken.

Kulturtidskriften Voltaires mars/aprilnummer har Ayn Rand som huvudtema. Inte utan att man blir lite varm inombords. Mattias Svensson har skrivit en väldigt intressant artikel, bland mycket annat. Kanske ett lästips till Ullenhag?

Andra bloggar om: Politik, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Erik Fichtelius, Ayn Rand, Erik Ullenhag, radikalfeminism, klimat, liberalism, ideologi, Voltaire

Vad var det jag sa?

2007-03-22T07:35:00.000+01:00

Smarta kids lyssnar på metal, hävdar Aftonbladet, och resonerar vidare om att det har att göra med att "rensa ut negativa känslor".
Tja, visst. Det kan lika gärna ha att göra med alla nördkulturer där metal är allenarådande musikstil. Och har jag inte sagt hela tiden att metal är allt annat än skadligt, som vissa vill hävda?

Till skillnad från den där synthen. Empiriska undersökningar visar att synth leder till MMORPG-spelande, asocialt beteende och svårigheter att kommuniera i skrift med omvärlden ;)

Ondskan

2007-03-14T20:43:00.000+01:00

USA anses vara genomgående onda, så i förlängningen är alla som kliver lite till höger om Centerpartiet per automatik superonda, verkar vara vänsterns allmänna hållning. Sedan nämns naturligtvis inte ett ord om assiciationen till gamla kommunistländer man gärna vill göra - då är man ond för det. Samma sak gäller djurrättsaktivisterna och miljörörelsen. Är man vegetarian, Greenpeacemedlem, åker buss istället för att ta bilen, då är man också en genomgod människa. Och vågar man bara ifrågasätta dessa ståndpunkter är man så vansinnigt hemsk. När jag senast skrev ett ödmjukt litet inlägg här och manade till lite eftertanke i all klimathype var "fröken lilla väldigt uppe i sig själv" och jag var dessutom något så fint som en "högerfitta" (den kommentaren fick jag dessutom mailad - från anonym adress, såklart). Det verkar inte ens som om de fina idéerna om jämställdhet gäller för kvinnor som råkar gjort det ödesdigra misstaget att befatta sig med liberala åsikter.

Men nu får det räcka. Kalla mig alla fula namn ni vill - nu är jag förbannad. Det gäller genmanipulerad mat. Börja med att kolla in detta klipp, från Penn & Tellers Bullshit:

Det där var Norman Borlaugh. Som emottagit Nobels fredspris för sina fantastiska insatser. Det talas om att han räddat livet på en miljard svältande i tredje världen! En miljard!

Vidare har Henrik Alexandersson samlat den senaste tidens fakta här, och räcker inte det så finns en kommentar från en tvättäkta SLU-professor här.

När är det okej att vilja förbjuda en teknik som kan rädda miljontals - nej, miljardtals liv? När är det okej att slå i en ledare för u-land att han inte kan ta emot tonvis med mat i bistånd - för att det är genmanipulerade grödor?

Har man ett problem med USA, then fine. Men man har fan inte rätt att propagera för att alla ska vara vegerarianer, enbart äta organisk föda eller vad det nu kan vara för jävla bullshit man hittat på - så länge som större delen av världens befolkning svälter till döds. Bor du i ett i-land, så grattis. Då kan du äta vad fan du vill, det bryr jag mig inte om. Men att försöka förhindra teknik som kan rädda liv - det är ondska.

Nyckelord: Klimat, Norman Borlaugh, GMO, genmanipulation, USA, Greenpeace

Jönköping

2007-03-13T21:11:00.000+01:00

Nån gång precis innan lunch kom jag fram till Jönköping i lördags. Stationsbyggnaden var väldigt vacker, men jag var ändå lite creeped out. Jag var i bibelbältet, och jag hoppades innerligt att ingen frikyrklig motsvarighet till de där Greenpeacevärvarna man ser på stan skulle hoppa på mig.

Nåja, jag hade annat att tänka på, och trots mina starkt rotade fördomar om staden jag befann mig i såg jag fram emot en rejäl distriktsstämma! Detta år höll Kalmar den med - logiskt nog - Jönköpingsdistriktet, sedan en konflikt jag inte förstår mig på uppstått med Kronoberg.

På Grand Hotel träffade jag alla, blev incheckad och placerad i en stor konferenssal. Lördagen var späckad av föredrag och förhandlingar, och på något sätt hade jag lyckats bli utsedd till stämmosekreterare. Förhandlingarna var tidvis svåra att hålla reda på, men jag tror nog protokollet blir bra. Stämmodeltagarna får ursäkta viss förvirring med talarlistorna.

Jag och snygga mötesordföranden Nina posar och försöker hålla reda på debatten om droglegalisering.

Föredragen och talarna var riktigt intressanta. Jönköping hade vågat sig på ett riktigt snyggt stilgrepp och bjudit in en representant för HRF - Hotell-, och Restaurangfacket, och vägt av det snyggt med att låta en representant för Svenskt Näringsliv hålla ett anförande efter lunchen. Facksnubben blev så klart grillad, men det var helt klart intressant att höra hans allt mer nervösa förklaringar till bland annat Wild n' Fresh-haveriet, avtalsrörelsen och varför ett fackförbund ska vara partipolitiskt.
Bäst var dock förstås Kalmardistriktets älskling Niklas Wykman, numera förbundsordförande. Han är den ende som kan tala i timmar och lägga fram riktigt skarpa analyser och djupa ideologiska samband, och samtidigt få sin publik att skratta så de gråter. Man har aldrig tråkigt när man hör Niklas.

Lördagkvällen ägnades naturligtvis åt bankett. Det var väl... inte riktigt vad vi tänkt oss, men blev helt klart kul ändå. Alkohol och schlager kombinerat med folk som dressat sig till tänderna funkar alltid.

Karin och Karin. Niccis frisyr i förgrunden.

Men vad vore en stämma utan efterfest? Lite överallt havererades det hela natten, dörrar sparkades på, folk blev dränkta i champagne och andra försökte få varandra i säng. Själv var jag i säng ganska tidigt, och var väldigt stolt över detta när jag var fräsch redan kl. åtta på söndagsmorgonen.

Skål!

Bartendern från lördagkvällen var inte fullt lika fräsch, så över frukost gick jag med på att hjälpa honom tanka Kalmars båda minibussar, vilka Jönköping använt under kvällen för att skyttla folk mellan hotellet och lokalen där banketten hölls. Inte smart. Jönköping är verkligen världens mest ologiska stad, ur bilsynpunkt iallafall. Halva stan är enkelriktad, och andra halvan har en bussfil mitt i alltihop. Helt jävla omöjligt att ta sig nånstans utan att bryta mot en lag. Till sist vågade jag mig på en lingvistisk frivolt och hävdade för mig själv att en minibuss är en buss, och därmed bör få köra i bussfilen. Ingen tutade... så mycket.

De tyngsta debatterna hade vi så klart sparat till sist. När en riktigt lång debatt om droglegalisering drogs igång var det många som gäspade uppgivet och önskade att de stannat i sängen. Motionären verkade inte vilja inse att Kalmar är och kommer förbli ett knökdistrikt (dvs. konservativt). Nåja. Vi överlevde det också.

Hemfärd till Nybro i en av de livsfarliga minibussarna (när man ger full gas, motorn rusar med 4000 rpm och absolut ingenting händer har en VW-ingenjör tänkt väldigt fel - och ja, jag hävdar att långsamma bilar är farligare än snabba), en snabb visit hos mina föräldrar, och sedan var jag på väg mot Lund igen. Tröttare än på mycket länge. Tur att man har veckorna, så man kan vila upp sig mellan helgerna =)

Nyckelord: MUF, Kalmar, Jönköping, distriktsstämma

Dirty Passion

2007-03-13T17:09:00.000+01:00

Måste bara tipsa om värsta bra bandet jag upptäckt; Dirty Passion. Ett uppen-barligen osignat Skåneband med rötterna i 80-/90-talets hårdare rock. På hemsidan finns lite demos, missa inte Ready To Go och Too Young To Die! Eller supporta lite extra och gå på Emergenzafestivalen den 22 april på Mejeriet.

1200 miljarder

2007-03-12T22:23:00.000+01:00

Äntligen har jag hittat Martin Borgs geniala 1200 miljarder att kolla in på nätet - klicka bara här och välj ett alternativ som passar. För du ska se den. Jo, det ska du. Så lovar jag att se den där Warren Beatty-filmen vänster-Kent tipsade om.

Och återigen är MUF Skåne/Malmö ovanligt väl medietränade...

Motion till stämman -07

2007-03-12T12:53:00.000+01:00

Varje år är det samma sak. Distriktsordförande Ekelund har en vecka innan stämman full panik för att hon inte fått in tillräckligt många motioner, och börjar ringa runt till folk och utöva utpressningar. Och så skickar man in något man rafsat ihop med undermålig research och lite halvdana formuleringar. Här är iallafall min motion som debatterades under helgens stämma.

Koda SVT-sändningarna

Med en ny, fräsch regering finns det all anledning att förvänta sig moderna, marknadsanpassade idéer, inte minst inom media. Senast Sverige avnjöt en borgerlig regering hävdes statens monopol på TV-, och radiosändningar, och sedan dess har ett stort utbud av underhållning, internationell nyhetsrapportering och dokumentärer uppstått tillhandahållet av privata aktörer. Nu är det återigen dags att slå ett slag för marknadskrafterna.

Medan vi har möjlighet att köpa oss vilka TV-kanaler vi än önskar, kan vi ändå inte välja bort SVT. Även om man aldrig använder sig av dessa kanaler, måste vi genom TV-licensen betala för dem. Möjligheten att kunna både välja och välja bort är en viktig princip i en marknadsekonomi, men licenskravet som ställs på alla innehavare av en TV-apparat är allt annat än marknadsmässigt försvarbart.

Ofta hör man förespråkare för TV-licensen tala om "fri television" och bekvämligheten i att slippa reklamavbrott. Mitt förslag är inte heller att lägga ner SVT, utan att förnya licenssystemet. SVT får gärna finnas kvar, för de tittare som tycker det är värt licenspengarna. För andra, som inte anser att dessa kanaler är värda 166 kr/mån, ställs inget krav på finansiering, och inte de har då inte heller tillgång till SVT-kanalerna. Alliansen lade nyligen ett förslag om att helt slopa licenssystemet och istället finansiera public service med skattemedel, men det är knappast ett steg i rätt riktning, då det ändå innebär att en stor del av svenskarna indirekt måste betala för en tjänst de inte är intresserade av.

SVT har existerat i 50 år utan konkurrenshot. Vad det har inneburit för dess kvalitet får vara en smaksak, men en att ställa en verksamhet mot reella marknadsförhållanden innebär ytterst sällan en kvalitetsförsämring.

Just nu pågår övergången från analoga till digitala TV-sändningar i hela Sverige, och arbetet med detta väntas vara klart i början av 2008. Det innebär att alla svenskar måste införskaffa en digitalbox av något slag. Många av dessa har kortläsare, som innebär att man har möjlighet att abonnera på betalkanaler. Det är ett ypperligt tillfälle att koda SVT-sändningarna. Betalar man TV-licensen får man ett kort, genom vilket man har tillgång till Public Service-kanalerna.

Därför yrkar jag

att: MUF Kalmar verkar för att avskaffa TV-licenskravet till förmån för ett marknadsmässigt system baserat på valfrihet

Något jag helt glömt bort i public servicedebatten är finansieringen av SR, vilket dock inte undgick DS. Där har jag ingen klockren lösning, förutom att låta SR vara skattefinansierat medan SVT kodas enligt ovanstående förslag.

Motionen vann bifall i sin helhet, dock. Kommentarer anyone?

Nyckelord: MUF, SVT, distriktsstämma

Trendkränkt

2007-03-07T12:52:00.000+01:00

Det gnälls på tok för mycket. Som offentlig person eller organisation kan man knapps andas utan att kränka någon.

Nu senast har MUF Stockholms tilltag lyckats uppröra många. Igår fick jag veta att det inte var distriktet som lagt upp videon på YouTube, utan någon medlem som snappat upp den på Moderat BBS - partiets interna nätverk. Ytterst olyckligt, men från början bara menat för att reta Skånedistriktet. Och idag rapporterar media om att ett flertal personer utanför partiet polisanmält flaggeldandet. Lyckligtvis ställer sig Skånepolisen ganska ljum till hela affären, och menar att det som mest kan rubriceras som förargelseväckande beteende.

En sida till in i tidningen finner jag gnäll på internationell nivå. Polackerna har blivit heligt förbanande över Magnus Ugglas textrad "skum polack" i hans bidrag till schlagerfestivalen, och nu har Monika Szmigiel-Turlej, pressekreterare på polska ambassaden, anmält Uggla till diskrimineringsombudsmannen DO.

Det är inte utan att man undrar. Jag är absolut ingen krigshetsare, men var det någon som brydde sig om sådana här saker förra århundradet? Blev Glenn Miller anmäld nånstans för låten "Little Brown Jug" när han turnérade runt och spelade för de allierade styrkorna under andra världskriget? Blev det medialt ramaskri 1977, när Iggy Pop och David Bowie släppte "China Girl"?

Nä, självklart inte. Vad som hänt sedan dess är svårt för en 80-talist att utröna. Kanske har vi blivit mesigare och mer "lättkränkta". Om man är så svag till sinnet att man blir kränkt av ett ungdomsförbunds lite missriktade upptåg, eller en textrad innehållandes vad som nästan upphöjts till idiom i svenska språket, kan jag inte föreställa mig hur verkliga livet ter sig. Busschauffören stannar inte precis där jag står, utan en meter längre bort, framför killen i kostym - diskriminering! Någon på kontoret skämtar om snåla smålänningar - och jag måste ta igen mig inne på toaletten för att jag känner mig så kränkt.
Eller så har alla drabbats av uppmärksamhetshets. "Gaaah, jag är kränkt, om jag polisanmäler kanske jag får lite medialt utrymme!"

Det är iallafall väldigt, väldigt löjligt. Skaffa lite skinn på näsan, ett sinne för humor och håll käften.

Nyckelord: MUF, Magnus Uggla, DO, diskriminering, media

Köpenhamn

2007-03-06T18:55:00.000+01:00

Dags att säga sitt om Köpenhamnskravallerna. Men när jag äntligen hade formuleringen klar för mig visade det sig naturligtvis att någon redan sagt det bättre. Johanne Hildebrandt är en av Aftonbladets riktiga stjärnor:

"Men herregud vad jag är trött på dessa bortskämda snorungar som påstår att de
företräder vackra ideal men i själva verket helst vill parta och få saker gratis
utan att göra något i gengäld."

Yes! Hela texten finns här.
Det har även Johan på Peace Love & Capitalism noterat. Och kommenterar lika klockrent.

Andra bloggar om: Köpenhamnskravallerna, Köpenhamn, extremvänstern

Lokalpatriotism

2007-03-06T08:52:00.000+01:00

MUF Stockholm är i farten igen, den här gången har de firat något med att bränna upp en skånsk flagga, enligt politikerbloggen. De halvt om halvt humoristiska motsättningarna mellan distrikten är ingen hemlighet, och stod väldigt klart för mig när jag besökte min första förbundsstämma 2004. Senast jag orkade bry mig om det handlade det om vilket distrikt som hade flest medlemmar vid en viss tidpunkt; distriktsordföranden för det förlorande distriktet skulle åka till den andra landsänden och utföra något förudmjukande skitjobb. Stockholms DO skulle visst rengöra Öresundsbron med tandborste. Huruvida något sådant utfördes vet jag inte.

Men den som besökt detta sydligaste av distrikt vet en sak; skåningarna är nästan fanatiskt lokalpatriotiska. Och med bakgrund av detta kan jag mycket väl tänka mig att Skånes distriktsstyrelse fick en klump i halsen när YouTube-videon nådde dem (nu nerplockad), innan de plockade upp strisdsyxan på allvar. Skånes DO André Assarsson verkar onekligen lite bitter i Metroartikeln.

Jo, jag kan nog tycka att Stockholm gick lite väl långt. Inte heller är det inte så smart att göra något som nästan garanterat leder till mediedrev (i skrivande stund har jag sett att det nått Metro) - och lägga upp det på YouTube. Men nånstans måste man ändå ta det hela med en klackspark.

Själv är jag oändligt lättad över att tillhöra MUF Kalmar. Konservativa allihop, där jag som liberal verkar som det svarta fåret, men inga konflikter med några andra distrikt. Just nu gör vi oss redo för Smålandsstämma i Jönköping, dit jag absolut tänkt ta mig om jag så måste lifta och käka nudlar i en månad. För kung och fosterland!

Andra bloggar om: MUF, MUF Stockholm, MUF Skåne, skånska flaggan, Öresundsbron

Det är inte lätt när det är svårt

2007-03-04T19:17:00.000+01:00

Det är synd om oss hårdvarunördar nu, när vi inte ens förstår oss på gamla hederliga Messenger längre. Jag uppdaterade till nya, flashiga Windows Live Messenger för ett tag sedan (och de ville inte ens verifiera min Windowskopia, puh!), och sedan dess blir jag bara mer och mer konfunderad. Till en början är det ganska bekant, men sedan upptäcker jag att mina kontakters bilder inte syns i listan som de ska. Nähäpp...
Nästa grej som dök upp var den lite skumma länken "4 förfrågningar har inte besvarats". Dessa förfrågningar verkar gälla mina kontaktuppgifter, som mig veteligt inte existerar. Och med tanke på vad jag har för relation till dessa fyra, har/hade de säkert ingen aning om att deras alias dök upp i snok-samband på min skärm. Jag fick mig sannerligen ett gott skratt, men ett par timmar senare gjorde jag exakt samma sak själv. Tror jag, jag fick iallafall något slags automail från honom. Tur att han fanns med bland de fyra första förfrågningarna. Man kan fan inte vara hemlig längre.
I relation till dessa alias fanns iallafall ett par behändiga länkar, till något slags sida där det är tänkt att man ska fylla i alla möjliga uppgifter om sig själv. Jag var bara lagom självutlämnande. Det hela finns iallafall på något slags space, att finna här. Lite töntigt, och sannolikt kommer jag aldrig uppdatera det igen.

Men det är en klen tröst att mina fyra vänner som varit så nyfikna nu får ett automail från mig =) Förhoppningsvis sätter sig hjärtat i halsgropen på dem också. Förresten var en av dem någon som jag inte sett online på flera månader. Han har nog blockat mig. Inte första gången det hänt att jag blivit blockad på osakliga grunder, men osnyggt, Siba, osnyggt! ;)

Andra bloggar om: Messenger, Windows Live Messenger, netiquette, space

Dagens läsarfråga

2007-03-04T12:02:00.000+01:00

Återigen har jag tagit min tillflykt till de djupa smålandsskogarna. Mina föräldrar har som trogna läsare kanske känner till renoverat ett rum, och därmed städat ur en massa garderober. Under denna process hittade de 12-15 metallföremål, och ingen är fan att räkna ut vad de är för något! Så därför vädjar jag till mina smarta, insatta och belästa bloggbesökare; om nån har nån aning om vad det är, eller ett halvdant förslag på vad de kan användas till, så är jag tacksam för upplysningar bland kommentarerna.

"Pinnen" är alltså ungefär en decimeter lång. Den är gängad till hälften, men "vingen" är det inte. Man kan trä den på pinnen, men den sitter inte åt på något sätt, utan kan rotera fritt. Den kan dock bara träs på från ena hållet, det där gängorna sitter, i andra änden sitter ett stopp.

Som sagt, jag är tacksam för alla sorters upplysningar. Smartast förklaring vinner cred här i bloggen.

Andra bloggar om: Hjälp, prylar, renovering, läsarfråga

n00b

2007-03-01T18:50:00.000+01:00

Eftersom jag alltid rört mig i nördtäta miljöer (natur-vetarlinjen inriktning matte-data, LAN-parties, LTH, min nuvarande arbetsplats och WoW-nördarna jag brukar luncha med - listan kan göras väldigt lång) tyckte jag nog jag hade bra koll på gamerspråket, eller leetspeak, som det bevisligen kallas. Men jag hade fel. Nån pekade mig ikväll mot Wikipedias (denna oumbärliga källa till kunskap om allt från råttsvansar till reglerteknik) sida om det hela.

Och jag menar... allvarligt talat. Ni undrar varför jag inte spelar nånting, eller ens testat ett MMORPG - det beror på att jag inte förstår er! Nu ska man ju inte lägga sig i vad andra grupperingar sysslar med, men en liten fråga skulle jag ändå vilja ställa; är det inte lättare att bara göra som vanligt? Förvisso känner jag några WoW-nördar som brukar tycka om att kombinera sitt spelande med en rejäl joint. Det kanske hjälper. Eller så var det så hela skiten uppkom...

Men det är klart. Folkgrupper har haft sina egna språk förut. Europeiska judar talade/talar jiddish, pingstvänner behärskar att tala i tungor, så varför ska inte nördarna få ha sitt leetspeak ifred? För oss andra får vi försöka köra allt genom Leet Speak Generator (eller förlåt, L33t-5p34K G3n3r4t0r).

Insnöad

2007-02-22T08:29:00.000+01:00

Igår kom årets oväder till Skåne. Hela natten slog vinden hårt mot fönstret medan det bokstavligt talat illsnöade. Bilden här intill är utsikten alldeles nyss från mitt fönster - och med viss tydlighet syns att bilarna bara är snöiga på en sida. Ingenting är plogat heller, och det smartaste är att försöka promenera i de spår som några modiga bilister redan kört upp.

TV4's nyheter rapporterade om svåra trafikstörningar, och det verkar fortfarande som om ingen kollektivtrafik överhuvudtaget går. En kille från Vägverket tycker alla borde ställa sin bil, och avstå från att åka till jobbet, så illa är det.

Själv var jag lite väl optimistisk när jag begav mig ut redan halv åtta imorse (börjar jobba kl. 9 i Malmö, en bit från Gustaf Adolfs torg). Skånetrafikens hemsida var ganska vag på hur det egentligen låg till med avgångar, men jag resonerade att om det går något så var det bra att vara ute i god tid. Med mina rejäla kängor och ordentliga jacka med luvan åtdragen såg jag ut ungefär som en svartklädd South Park-Kenny, men det funkade ganska bra.

Men när jag stått och väntat i blåsten på busshållplatsen i en halvtimme och inget fortfarande hänt började folk höra rykten om att inget skulle hända innan nio som tidigast. Ringde min chef som redan hade koll på läget, och blev ursäktad.

Min fundering är iallafall detta: som smålännig har jag sett bra mycket sämre väder och mer snö. Men inga varningar har såvitt jag kan minnas utfärdats om att stanna inne och inte använda vägarna - förutom vid Gudrun och Per. Men aldrig relaterat till snömängd. Inte heller har mitt län härjats av 200-talet trafikolyckor på en natt. Malin från Piteå kan säkert berätta om ännu större kontraster.

Jag gillar Skåne och dess skåningar, det gör jag. Men varje år när snön kommer står alla som handfallna. Skånes enda snöplog kör upp och ner för E22'an hela dagarna, och inne i städerna råder snökaos i flera dagar efter ett ordentligt snöfall.

I skogarna kring Småland finns ett välfungerande system - kommunerna och Vägverket anlitar en viss mängd bönder per areal med plog till traktorn, och betalar dem bra pengar för att vara ansvariga för snöröjningen på vissa vägar som Vägverket inte hinner med. Det innebär vanligtvis bra pengar, så därför är konkurrensen om sådana uppdrag stor. Marknadsekonomins principer kickar in, och även om man ska från Ebbehult till Kalmar kl. 6 på morgonen i sådant här väder kan man vara lugn - det kommer vara plogat hela vägen. Helt klart att rekommendera.

Nyckelord: Snö, snökaos, kollektivtrafik, Skånetrafiken, Skåne, trafikstörningar, Vägverket

Scared shit

2007-02-19T23:06:00.000+01:00

När jag var i mina tidiga tonår upptäckte jag skräckgenren. Skräckfilmer var helt klart något jag uppskattade, men allra mest tyckte jag om Stephen King. Jag läste alla hans böcker från 80-, och 90-talet, och njöt på något absurt sätt av att bli skrämd halvt från vettet.
Men så hände något. Det slutade funka. Jag blev nog för avtrubbad, blev inte skrämd längre och då är det ju ingen poäng att fortsätta. Romanerna är inte direkt Nobelprisbelönade för de fantastiska karaktärsskildringarna.

Dessutom började King lägga om stilen för kanske tio år sen. Romanerna blev allt mer psykologiska, nästan kvasiintellektuella. Självklart finns något läsvärt även där, och för dem som inte tror mig rekommenderar jag filmen Secret Window med den oförklarligt hunkförklarade Johnny Depp som lite stressad författare. Men det var ju inte därför man sökte sig till King från början.

Nåja, tiden gick och jag började se actionthrillers istället för skräck, och läsa Sartre och Kafka istället för King.

Men så för ett par veckor sedan såg jag att en ny roman, Cell, som utlovade blod hade kommit ut, så jag slog till. Jag läste ut den i helgen, och älskade varje sida! Blod, terrorister, vettvillig galenskap och en massa andra skitläskiga saker. Jag är fortfarande lite avigt inställd till att använda mobiltelefoner (vilket knappast gör mitt jobb lätt).

Så frågan är ju då varför det är så jäkla eftersträvansvärt att bli skrämd. Ett par anledningar som kanske låter lite kvasiintellektuella är väl att det kan bero på att evolutionen inte riktigt hängt med och vi gått för snabbt från kampen på savannen till TV-Shop och fackföreningar, eller att man kan fly den abstrakta stressen i vardagen genom att utsätta sig för ett mer reellt hot. Vi är anpassade för att mentalt hantera en fiende framför oss, men man kan inte springa ifrån tentastressen (eller som en vän uttryckte sig inför en stor deadline - "Jag planerar att få en panikattack imorgon och bli jätteeffektiv").

Jag har faktiskt ingen aning, och jag är övertygad om att det finns någon där ute som har bättre teorier. Jag är inte heller riktigt säker på att jag vill ha ett svar på den frågan - när man förstår ett fenomen tappar det för mycket av sin effekt.

Tills någon talar om det för mig läser jag iallafall om Nightmares and Dreamscapes.

Andra bloggar om: Stephen King, böcker, skräck, evolution, stress

Raven; Best of...

2007-02-18T19:20:00.000+01:00

Ibland kan man få en snabb upplyftning av lite ytligt självförhärligande. Och som en extra bonus kan effekten både förstärkas och förlängas om man gör det in public.
Nu har jag varit hemma i skogen igen, och med mig har jag lite bilder därifrån. Bilder som oftast innebär fina minnen, men mest därför att jag lyckades vara ovanligt snygg på dem.

Så här kommer en ego-orgie. Om Du, kära läsare, tycker att det är lite fånigt eller känner för att skriva något elakt i kommentarerna, bara bläddra neråt litegranna, så kommer Du garanterat hitta något smartare inlägg.

Första SjöLund-balen, 2003. Det här är faktiskt taget kl. 3 på morgonen, på "loppet" - efterfesten. Blondinen vid min sida, Christian, är ute ur mitt liv numera. Men snygga var vi!

SjöLund-balen 2004, under middagen.

Jag och min (något oseriöse) bror på pappas 50-årskalas. Gjort sminket och håret själv, riktigt nöjd faktiskt.

... och därifrån lyfte jag en headshot (inte samma sak som att blåsa skallen av någon i CS) att använda som ny presentationsbild. Vad tycks?

Förresten har jag just migrerat hela bloggen till det nya systemet. Jag försökte vara retro in i det sista, men Google var väldigt påstiridiga. Layouten kan vara lite konstig, men förhoppningsvis kommer en fix om ett par dagar.

Nya kontoret (uppdaterad)

2007-02-15T21:36:00.000+01:00

Någon ville veta hur det ser ut på mitt nya kontor, så "på allmän begäran" kommer här lite bilder. Enjoy!

Översikt. Visst är det läckert?

Fredrik i köket

Malin är inte arbetslös längre, och när hon inte helgonsurfar eller slår huvudet i taket är hon ganska nöjd med det.

* Alexandra Sjöberg heter egentligen något annat, men det säger hon inte till kunderna.

Mitt skrivbord. Jag, oorganiserad?

Uppdatering: Sebbe blev så besviken över att han inte fick någon vidare exponering tidigare, så här kommer ett helt orelaterat foto på honom och Maria.

Valentines Day Special

2007-02-13T23:21:00.000+01:00

Alla Hjärtans Dag är runt knuten, och jag är inte alls bitter som singel. Really! Fråga mina kollegor =)

Jag har iallafall ett riktigt vasst tips till alla ladies där ute som antingen saknar karl eller är missnöjda med befintlig. Det finns en sak han aldrig kan ge er - och här är min checklista över hur man skaffar det sig själv.

1) Gör en playlist med lite sköna låtar. Måsten på den är Time of the Season av The Zombies, Will You Still Love Me Tomorrow av The Shirelles, Fastlove av George Michael, American Woman av Lenny Kravitz och Luxourious av Gwen Stefani. Ni fattar vilken känsla jag är ute efter här.

2) Se till att ha Cassischoklad från Kahls Kaffe hemma. Minst tre. Kahls finns - iallafall häromkring - på Hansa i Malmö, Nova i Lund eller i Lund City jämte Indiska. En varning bör dock utfärdas: Denna kakaovara kan skada din figur och är beroendeframkallande!

3) Häll upp ett glas sydaustraliensiskt Chiraz Cabernet (eller vilket vin du vill, bara det är lätt, sött och fruktigt) - helst i ett sådant här, för den rätta dekadenta känslan.

4) Sätt på din playlist, sätt dig bekvämt bakåtlutad med vinglaset i vänster hand och en chokladboll mellan höger tumme och pekfinger.

5) Blunda, och ta ett bett av chokladen. Vänta tio sekunder och ta sedan en klunk vin, medan du gör en långsam kegel.

6) Njuuuut! Om nödvändigt; upprepa steg 4-5.

7) Varva ner till något i stil med Build Me Up Buttercup av The Foundations.

Bonus: För ökad effekt: börja med att se en film med *infoga namn på het skådis här*. Min personliga favorit är såklart Wedding Crashers ;)

Nyckelord: Alla hjärtans dag, valentine, singel, kvinnor, sex, rödvin, choklad

Demokrations baksida

2007-02-13T09:12:00.000+01:00

Dagens huvudledare i DN handlar om Sverigedemokraternas valframgångar. I många kommuner har de mandatv men inga representanter, och i andra fall en vågmästarroll. "När ett litet parti (...) godtyckligt kan styra över kommunpolitiken riskerar det att leda till instabilitet och politikerförakt" menar skribenten, och det säger jag absolut inte emot.

Men de lösningar som presenteras är det desto sämre med. En grundlagsutredning inför nästa val kan vara smart, men att anordna nyval på kommunnivå?

Ett nyval sänder en tydlig signal till väljarna - "vi är inte nöjda med hur ni röstade - gör om, gör rätt".
Demokratin funkar inte så. Brist på representanter att fylla mandat är förvisso ett reellt problem, men bakom det argumentet skymtar den under valrörelsen så använda meningen att Sverigedemokraterna är ett "elakt" parti. Må så vara, men de fick ändå väljarnas stöd, och det bör vara den grundläggande principen i en demokrati. Och förresten, KPML(r) hade en vågmästarroll i Karlshamns kommun under mandatperioden 2002-2006, vilket ledde till myckt instabil kommunpolitik. Men inte ens oberoende liberala BLT manade till nyval, iallafall inte per vad jag kunnat hitta.

De sju etablerade partierna kan dra lärdom av detta inför valrörelsen 2010 - man måste ta de obehagliga debatterna. Partier som Sverigedemokraterna kan inte tigas ihjäl. Och dessutom finns ett underliggande problem i samhället som måste tas itu med, annars hade inte valresultatet sett ut som det gör.

Nyckelord: DN, Sverigedemokraterna, demokrati, nyval, kommunalpolitik, mandat, valrörelse