Appetite for destruction
Kanal 5 har börjat visa MacGyver igen, och hela LTH går runt och ser lite lyckligare ut. Vi barn av 80-talet är uppvuxna med denna helt geniala TV-serie om en förnamnslös (fast i nån säsongsavslutning fick vi veta att det var det lite töntiga Angus) ingenjör som på något lite oklart sätt samarbetar med myndigheterna och alltid lyckas naila alla bad guys med hjälp av sina naturvetenskapliga och tekniska kunskaper. Och så är det i regel något som exploderar, det är ju alltid roligt.
Det var iallafall här ett litet frö av tekniskt intresse började gro. Jag antar att anledningen till att jag idag är teknolog är en blandning av min uppväxt, bland Volvo 740's och andra traktorer, och den ganska irrationella tron på att alla civilingenjörer är lika coola som MacGyver.
I senaste numret av Pålsjö Ängsblad, teknologkårens tidning, skriver Martin Lennartsson om att en majoritet av dagens teknologer började sin karriär redan i grundskolan i och med en fashination för saker som exploderade eller iallafall brann. Rotar man lite upptäcker man att många haft en kemilärare som impade på eleverna genom att släppa litium i ett vattenbad eller något annat i den kategorin.
Det går dessutom hand i hand med att de flesta datanördarna jag känner fick sitt intresse under NetBus glansdagar.
Nu sitter vi i M-huset och simulerar hur mycket kraft man kan tillföra ett harmoniskt svängande system innan det brakar ihop. Lundapyrot består av nästan enbart teknologer, och ett populärt inslag på F-festerna är Atombombsvisan. God only knows vad som händer i Kemicentrum, kemitekniks högkvarter.
Varför just destruktiviteten är så faschinerande har jag ingen aning om, men jag är en del av det minst lika mycket som alla andra. Det finns såklart i hela samhället, inte bara på de tekniska högskolorna; man kan alltid hitta en folksamling runt en brand, ett av Discovery Channel's populäraste program är Mythbusters - inte ett avsnitt utan att något går sönder effektfullt eller exploderar, och visst har vi väl alla drömt om att ha råd att leva rockstjärnemyten och trasha ett hotellrum?
Jag vet att vi borde ta vårt ansvar som framtidens entreprenörer och drömma om att konstruera, bygga upp och skapa - och sannolikt är det väl precis det vi kommer syssla med i vårt yrkesliv. Sambandet blir något i stil med Dr. Jekyll och Mr. Hyde - utåt är vi professionella och kreativt skapande. Men ständigt gör sig den mörka sidan påmind, när vi lite i hemlighet laddar hem Schwarzeneggerrullar enbart för de effektfulla explosionerna.
Men är det en slump att Teknik-SM arrangeras av Sveriges största krigsteknikföretag?
Kanal 5 har börjat visa MacGyver igen, och hela LTH går runt och ser lite lyckligare ut. Vi barn av 80-talet är uppvuxna med denna helt geniala TV-serie om en förnamnslös (fast i nån säsongsavslutning fick vi veta att det var det lite töntiga Angus) ingenjör som på något lite oklart sätt samarbetar med myndigheterna och alltid lyckas naila alla bad guys med hjälp av sina naturvetenskapliga och tekniska kunskaper. Och så är det i regel något som exploderar, det är ju alltid roligt.
Det var iallafall här ett litet frö av tekniskt intresse började gro. Jag antar att anledningen till att jag idag är teknolog är en blandning av min uppväxt, bland Volvo 740's och andra traktorer, och den ganska irrationella tron på att alla civilingenjörer är lika coola som MacGyver.
I senaste numret av Pålsjö Ängsblad, teknologkårens tidning, skriver Martin Lennartsson om att en majoritet av dagens teknologer började sin karriär redan i grundskolan i och med en fashination för saker som exploderade eller iallafall brann. Rotar man lite upptäcker man att många haft en kemilärare som impade på eleverna genom att släppa litium i ett vattenbad eller något annat i den kategorin.
Det går dessutom hand i hand med att de flesta datanördarna jag känner fick sitt intresse under NetBus glansdagar.
Nu sitter vi i M-huset och simulerar hur mycket kraft man kan tillföra ett harmoniskt svängande system innan det brakar ihop. Lundapyrot består av nästan enbart teknologer, och ett populärt inslag på F-festerna är Atombombsvisan. God only knows vad som händer i Kemicentrum, kemitekniks högkvarter.
Varför just destruktiviteten är så faschinerande har jag ingen aning om, men jag är en del av det minst lika mycket som alla andra. Det finns såklart i hela samhället, inte bara på de tekniska högskolorna; man kan alltid hitta en folksamling runt en brand, ett av Discovery Channel's populäraste program är Mythbusters - inte ett avsnitt utan att något går sönder effektfullt eller exploderar, och visst har vi väl alla drömt om att ha råd att leva rockstjärnemyten och trasha ett hotellrum?
Jag vet att vi borde ta vårt ansvar som framtidens entreprenörer och drömma om att konstruera, bygga upp och skapa - och sannolikt är det väl precis det vi kommer syssla med i vårt yrkesliv. Sambandet blir något i stil med Dr. Jekyll och Mr. Hyde - utåt är vi professionella och kreativt skapande. Men ständigt gör sig den mörka sidan påmind, när vi lite i hemlighet laddar hem Schwarzeneggerrullar enbart för de effektfulla explosionerna.
Men är det en slump att Teknik-SM arrangeras av Sveriges största krigsteknikföretag?
posted by Raven at 9:17 em
1 Comments:
Tack for intiresny Blog
Skicka en kommentar
<< Home