onsdag, maj 31, 2006

Raven Observerar, del I




  • Amerikansk fotboll-säsongen har börjat, och jag fick precis ett matchreferat från Kalmar - Hässleholm saxat ur Barometern, hitskickat från mamma. Det är verkligen en underbar sport. Alltid är det nån som måste släpas av plan, och i den senaste matchen fick en kille åka ambulans (och det är ju alltid kul). Tyvärr spelar min bror, och det är han som springer med bollen, ergo den killen som hela motståndarlaget vill få tag i. På bilden ovan dodgar han snyggt en LUGI Vikings-spelare
  • Petra Axlunds krönika i dagens Metro handlar om hur jobbigt det är att vara nykär om man är tjej, eftersom 'alla tjejer' har en massa konstiga saker för sig i det här stadiet - till exempel att inte äta (för att man inte ska visa sitt "svullar-jag"), klottrar hans namn överallt med hjärtan runt och sitt eget namn med hans efternamn, och blir så disträ att kaviartuben och tandkrämstuben byter plats.
    Petra, jag vet att jag också generaliserar, men så här gör iallafall inte jag. Nån gång har jag försökt mig på att vara lite 'ljuvlig' och tona ner mina oljuvliga sidor (crossåkning, motorolja under naglarna och en faiblesse för riktigt blodiga éntrecôter är exempel på sådana), men det funkar inte i längden, det är snarare falsk marknadsföring. Och om man i början av ett helt nytt förhållande skriver hans namn överallt, och testar hur ens förnamn låter med hans efternamn är man nog lite väl manisk. Skriv ett mail, jag känner en bra psykolog.
  • Jag har lite svårt med det här konceptet "att vara sig själv". Jag blev förvånad över mig själv när jag ringde en av mina två fashionistas igår och berättade om mina nya, fabulösa stövletter. Jag har aldrig intresserat mig för skor innan jag började umgås på allvar med Karin och Nickolina. I anslutning till detta började det gå upp för mig att jag 'är mig själv' i alla situationer, men att jag med olika människor visar upp olika sidor av mig själv. Men det är väl bara logiskt. Tom, Leeloo och Pelle är tämligen ointresserade av att diskutera jazz, Nicci och Karin bryr sig inte om min senaste metalkoncert, och Alex och LTH-Pelle är couldn't care less about MUF-Skåneskvaller.
    Den gamla dängan 'var dig själv' borde bytas ut mot 'var vem fan du vill'.
  • Jag drömde häromnatten att min kursare Ivan - en tanig kille med Robert Wells-frilla och getskägg - var pimp. Han hade hela stilen, komplett med gråvit hellång päls, massa bling, en käpp med guldknopp och den där obligatoriska vidbrättade hatten med en fjäder i. Jag har försökt göra små observationer runt vad det hela kan betyda, men har hittills kammat noll. Jag behöver sannolikt terapi.
  • Snart ny Deathgameomgång, min ursäkt att piska folk med en purjolök och kasta äpplen på främlingar. Jag ska försöka slå mitt personbästa - och överleva i mer än fyra dagar. Lyckas jag plocka Erik Rydeman bjuder jag på champagne.
  • I princip är jag emot Systembolagets kampanj, men den är faktiskt rolig. Särskilt killen som "håller andan tills ni köper ut". Det är dock ingen ursäkt för ett förlegat monopol och slöseri med skattebetalarnas pengar.
    Finns det nån tonåring i publiken som vill ha öl? Anyone? Jag tar bara tio procent påslag!
  • Yatta! har fortfarande inte dött, under karnevalen observerade jag ett par dyngraka teologer (tror jag, de ska visst vara konstigast) utföra Yattadansen. Skönt, tycker jag.
  • Det är dumt att läsa på innehållsförteckningen. Min delikata Onsalakorv jag inhandlade igår blev plötsligt väldigt oaptitlig när jag upptäckte att den innehöll späck och nöthjärta utöver det vanliga man kan förvänta sig. Yum!

1 Comments:

Anonymous Anonym said...

Ang. att man är olika med olika vänner. Jag tycker att de vänner man har borde vara intresserade av vad man brinner för, även om det inte intresserar dem. Det är ju ett av många sätt att få inblick i outforskade ting/tyder på nyfikenhet/enligt mig viss intelligens, att inte bara stänga ute.
Det gör mina vänner. Och jag är väldigt nyfiken på saker de gör, framförallt när jag inte fattar varför i hela friden de vill göra just det, etc.
Vänskap är för mig ett sätt att klättra, växa och hjälpa varandra.
Ville bara tycka detta. Ha det bra, du verkar cool.
Mikaela

17:07  

Skicka en kommentar

<< Home