Principen framför allt...?
Trots veckodagens kraftiga inneboende nackdelar, finns det en sak som gör måndagarna efterlängtansvärda; Penn & Teller's Bullshit! på TV6, kl 21.55. Las Vegas-magikern Penn Jilette och hans sidekick Teller granskar alla 'bullshitters' därute, och har hittills med humor och vassa argument sågat sönder Greenpeace, PETA, zonterapeuter, Feng Shui och Fan och hans mormor. Oerhört underhållande, särskilt om man som jag är lite sådär avogt inställd till sådana institutioner av naturen.
Senast jag tittade var New York City på vippen att inför rökförbud på krogarna, något som en före-detta-Wall-Street-kille-numera-lobbyist verkade varit i spetsen för. Som vanligt blev alla hans argumet mycket skickligt sågade rakt av, till viss del med anad hänvisning till den där härliga amerikanska idén om individens frihet och starka motvillighet gentemot politikers klåfingrighet. Och det är klart jag inte kan annat än att hålla med!
Men...
När rökförbudet infördes i Sverige märkte jag väl av skillnaden första månaden. Jag tyckte det var skönt att komma hem från Lord Nelson (ett ställe jag kom att hänga på mycket runt den tidpunkten) och inte lukta sådär äckligt unket, och att illamåendet dagen efter inte var lika ihärdigt som det var innan. Sedan blev det mest vardagsmat igen, som sådana där saker har en tendens att bli. Den enda kvarvarande effekten var att varje gång jag var på krogen vintertid med min rökande väninna kunde jag bli lämnad vid bordet i tiominutersomgångar när hennes röksug slog till (ett symptom vars verkningsgrad ökar exponentiellt med promillehalten), och det var ju kanske lite irriterande.
Så för en dryg månad sedan besökte jag Köpenhamns jazzfestival. Jag och mitt sällskap hamnade framåt natten på ett rökigt jazzhak någonstans off Ströget. Det var bevisligen ett populärt ställe, för framåt ett-tiden var där mer människor än Brandsäkerhetsstyrelsen någonsin skulle godkänt i en svensk lokal. Och bevisligen, blev jag informerad, kan man inte lira jazz med ett fönster öppet. Dessa faktorer i kombination ledde till att det enda som fanns att andas var begagnad koldioxid och cigarettrök. Musiken var bra, men när jag kom därifrån har jag aldrig varit så lycklig att vara utomhus. Dagen efter fick naturligtvis allt tvättas, jag luktade som ett välbegagnat askfat, och lakanen jag sovit i var inte mycket fräschare. Som gammal nikotinist kände jag inte av den effekten, förutom att ett starkt beroende gjorde sig påmint, men de jag var där med klagade på en helt obefogad baksmälla, trots att ölintaget varit ganska odramatiskt. Och sedan dess är jag faktiskt riktigt glad över vårt rökförbud.
Det strider mot alla principer jag bygger min ideologiska filosofi på, det är så fel i teorin. Men så jäkla rätt i praktiken.
Trots veckodagens kraftiga inneboende nackdelar, finns det en sak som gör måndagarna efterlängtansvärda; Penn & Teller's Bullshit! på TV6, kl 21.55. Las Vegas-magikern Penn Jilette och hans sidekick Teller granskar alla 'bullshitters' därute, och har hittills med humor och vassa argument sågat sönder Greenpeace, PETA, zonterapeuter, Feng Shui och Fan och hans mormor. Oerhört underhållande, särskilt om man som jag är lite sådär avogt inställd till sådana institutioner av naturen.
Senast jag tittade var New York City på vippen att inför rökförbud på krogarna, något som en före-detta-Wall-Street-kille-numera-lobbyist verkade varit i spetsen för. Som vanligt blev alla hans argumet mycket skickligt sågade rakt av, till viss del med anad hänvisning till den där härliga amerikanska idén om individens frihet och starka motvillighet gentemot politikers klåfingrighet. Och det är klart jag inte kan annat än att hålla med!
Men...
När rökförbudet infördes i Sverige märkte jag väl av skillnaden första månaden. Jag tyckte det var skönt att komma hem från Lord Nelson (ett ställe jag kom att hänga på mycket runt den tidpunkten) och inte lukta sådär äckligt unket, och att illamåendet dagen efter inte var lika ihärdigt som det var innan. Sedan blev det mest vardagsmat igen, som sådana där saker har en tendens att bli. Den enda kvarvarande effekten var att varje gång jag var på krogen vintertid med min rökande väninna kunde jag bli lämnad vid bordet i tiominutersomgångar när hennes röksug slog till (ett symptom vars verkningsgrad ökar exponentiellt med promillehalten), och det var ju kanske lite irriterande.
Så för en dryg månad sedan besökte jag Köpenhamns jazzfestival. Jag och mitt sällskap hamnade framåt natten på ett rökigt jazzhak någonstans off Ströget. Det var bevisligen ett populärt ställe, för framåt ett-tiden var där mer människor än Brandsäkerhetsstyrelsen någonsin skulle godkänt i en svensk lokal. Och bevisligen, blev jag informerad, kan man inte lira jazz med ett fönster öppet. Dessa faktorer i kombination ledde till att det enda som fanns att andas var begagnad koldioxid och cigarettrök. Musiken var bra, men när jag kom därifrån har jag aldrig varit så lycklig att vara utomhus. Dagen efter fick naturligtvis allt tvättas, jag luktade som ett välbegagnat askfat, och lakanen jag sovit i var inte mycket fräschare. Som gammal nikotinist kände jag inte av den effekten, förutom att ett starkt beroende gjorde sig påmint, men de jag var där med klagade på en helt obefogad baksmälla, trots att ölintaget varit ganska odramatiskt. Och sedan dess är jag faktiskt riktigt glad över vårt rökförbud.
Det strider mot alla principer jag bygger min ideologiska filosofi på, det är så fel i teorin. Men så jäkla rätt i praktiken.
posted by Raven at 7:30 fm
2 Comments:
Oh dear... Fri marknad, någon? Kanske dags att ta om Grundläggande ideologi I på nästa helgkurs.
Äh, tagga ner lite. Jag argumenterar både för och emot. Och förresten är jag numera politisk vilde, fuck helgkurserna och konformism (Reinfeldts ord är lag?). Och förresten, vad är det för fel på en signatur? Kom igen när du vågar debattera på seriöst vis
Skicka en kommentar
<< Home