Rapport från verkligheten

Ibland är min vardag lite mer absurd än vanligt. Lite 'verkligheten överträffar dikten'. Och den här veckan har varit värre än vanligt. Detta må vara en lång post, men jag tror den kan vara ganska underhållande =)

I Deathgame går allt mer eller mindre åt helvete. Själv lyckas jag ju aldrig överleva någon längre period, så inte heller den här gången. I lördags natt/söndags morse blev jag utmanad av Erik, som mutade med en låda rödvin. Fula knep är ju absolut tillåtet. Försökte mig på ett bakhåll medan han trodde jag var kvar i min lägenhet, men han cyklade runt hela jävla området. Efter att ha sneakat runt ett riktigt bra tag gav vi upp och avslöjade positionerna. Granatfight initierades, vilket ingen av oss lyckades tillnärmelsevärt väl med (jag kastar som en tjej!), och sedan avgjordes allt med purjoduell. Tyckte nog att jag put up a good fight, men det räckte inte till.
Dagen efter gjorde Igus sitt intåg på arenan och gav sig ut för att plocka Malin. Han var nog inte beredd på att Maria skulle vara där, men tappade inte fattningen särskilt länge. De gick åt båda två med hjälp av mördarapa och svärd.

På onsdagen hände allt samtidigt. I ett par dagar hade vi planerat vår hämnd mot Erik. Förmiddagen tänkte jag dock ägna mig åt något helt annat, jag skulle ta en sådan där casual fika (som aldrig blir särskilt casual hur mycket man än försöker) med den gulliga killen jag träffade på 171'an. Hade dock lyckats vakna rätt sent, eftersom jag numera sover rätt dåligt i allmänhet, och skippat frukosten - nån timme utan frukost kan man väl överleva, och sen skulle jag ju ändå till Ebbas. Allt gick som smort tills jag började känna av ett blodsockerfall och världen liksom började bli lite mer avlägsen. Försökte mörka det hela genom att låtsas behöva rota i min väska som låg en bit bort (vilket jag glasklart kommunicerade fram genom att peka mot bordet och säga "...schkvvlumhhh..."). Slog mig ner och rotade en stund tills världen var lite klarare. Resonerade mig fram till att jag nog kunde palla att stå upp i fem minuter till, reste mig upp och började gå tillbaka, och SMACK!! - slog i klinkersgolvet som en jävla torsk. Vaknade ett par sekunder senare - förvirrad och utan en mycket stor chunk av min värdighet. Min dejt var dock hur gullig som helst och köpte mig sött te och en stor macka - vilket jag först efteråt insett att jag inte ens kom ihåg att erbjuda ersättning för. Christ. Det hela gick iallafall väldigt bra i fortsättningen, jag lyckades bibehålla medvetandet. Vi snackade skit om allt och inget i tre timmar (!). Jag berättade vid något tillfälle om hela Deathgamegrejen, och ganska snart visade det sig, som av en lycklig slump, att han bara råkade veta var Igus bor. Guld!
Åkte till jobbet vid tvåtiden och rapporterade till klanen. Ännu fler ondskefulla planer diskuterades.

Efter att vi slutat tog jag mitt vanliga tåg tillbaka till Lund, medan resten av min klan packade in sig i Nicklizz bil. Skulle träffa Erik på stationen för att claima ett par öl han var skyldig mig. Han var i vanlig ordning überparanoid och gjorde små twitchy-ninja-poser åt allt som rörde sig. Lyckligtvis har mitt yrke lärt mig manipulera folk med rösten, så efter en halvtimme och en öl var han lite coolare. Helt utan förvarning slängde sig plötsligt Kim in genom dörren med en morot (kniv) och 'misshandlade' honom (mycket snällare i spelet än det låter). En mycket sevärd catfight utbröt om moroten, tills Amrita dök upp med en gurk-uzi (uttryck myntat av vår chef) och gjorde slut på alltsammans. Victory! VVV's enda kill hittills, men den var creddig! Foton dyker upp när jag fått dem av Malin.
Efter det begav jag mig hem, och resten av klanen begav sig till stället jag uppgett för att fimpa Igus. Det hela blev ganska antiklimastiskt (heter det så?) eftersom han helt sonika slagit av mobilen.

Dessutom fick han utstå väl mycket trashtalk på diverse ställen (bland annat här), och till sist fick det väl räcka. Döm om min förvåning när jag på fredagmorgonen fick ett SMS från Malin: "Just nu sitter Kim i Trelleborg och dricker te med Igus". Han hade visst åkt ända ut dit efter en mycket giftig forumpost från Kim, utrustad med diverse olika saker som var bra att ha. Kim hade såklart inte gett sig utan en fight, men träffade helt fel med sin handgranat, så Igus fick den rakt i pannan. En syn för gudarna, I bet! Nåja, ett utfall med purjolöken, och så var vi en klanmedlem mindre. Kim fick dock ett infall av dåligt samvete och bjöd på te och skjuts tillbaka till civilisationen (Malmö).

Efter jobbet igår (fredag) fick vi iallafall vår efterlängtade champagne. Fyra döda n00bs skålade över våra små, men ändå bemärkelsevärda framgångar, hemma hos Malin. Efter det gick mitt tåg till Nybro. Det visade sig snart att pappa bokat biljetter i första klass! Ljuvligt, tyst, bekvämt och med gratiskaffe. Jag är evigt tacksam.

Idag mekar jag med vårt trådlösa nätverk, fikar för mycket och förbereder för 50-årskalaset ikväll. Min överlevnadsstrategi: groggbordet.
Skål!