Scared shit

När jag var i mina tidiga tonår upptäckte jag skräckgenren. Skräckfilmer var helt klart något jag uppskattade, men allra mest tyckte jag om Stephen King. Jag läste alla hans böcker från 80-, och 90-talet, och njöt på något absurt sätt av att bli skrämd halvt från vettet.
Men så hände något. Det slutade funka. Jag blev nog för avtrubbad, blev inte skrämd längre och då är det ju ingen poäng att fortsätta. Romanerna är inte direkt Nobelprisbelönade för de fantastiska karaktärsskildringarna.

Dessutom började King lägga om stilen för kanske tio år sen. Romanerna blev allt mer psykologiska, nästan kvasiintellektuella. Självklart finns något läsvärt även där, och för dem som inte tror mig rekommenderar jag filmen Secret Window med den oförklarligt hunkförklarade Johnny Depp som lite stressad författare. Men det var ju inte därför man sökte sig till King från början.

Nåja, tiden gick och jag började se actionthrillers istället för skräck, och läsa Sartre och Kafka istället för King.

Men så för ett par veckor sedan såg jag att en ny roman, Cell, som utlovade blod hade kommit ut, så jag slog till. Jag läste ut den i helgen, och älskade varje sida! Blod, terrorister, vettvillig galenskap och en massa andra skitläskiga saker. Jag är fortfarande lite avigt inställd till att använda mobiltelefoner (vilket knappast gör mitt jobb lätt).

Så frågan är ju då varför det är så jäkla eftersträvansvärt att bli skrämd. Ett par anledningar som kanske låter lite kvasiintellektuella är väl att det kan bero på att evolutionen inte riktigt hängt med och vi gått för snabbt från kampen på savannen till TV-Shop och fackföreningar, eller att man kan fly den abstrakta stressen i vardagen genom att utsätta sig för ett mer reellt hot. Vi är anpassade för att mentalt hantera en fiende framför oss, men man kan inte springa ifrån tentastressen (eller som en vän uttryckte sig inför en stor deadline - "Jag planerar att få en panikattack imorgon och bli jätteeffektiv").

Jag har faktiskt ingen aning, och jag är övertygad om att det finns någon där ute som har bättre teorier. Jag är inte heller riktigt säker på att jag vill ha ett svar på den frågan - när man förstår ett fenomen tappar det för mycket av sin effekt.

Tills någon talar om det för mig läser jag iallafall om Nightmares and Dreamscapes.

Andra bloggar om: Stephen King, böcker, skräck, evolution, stress