When nature attacks!

Min bästa vän och coolaste sidekick Leeloo var nyligen med om en uppskakande och traumatiserande händelse, som återberättad blir bland det absolut roligaste jag någonsin hört. Jag tänkte jag skulle dela med mig av denna fantasiska historia, och kan kanske till och med förhindra att någon av Er, kära läsare, råkar ut för samma sak.

Från början måste man veta att Leeloo är en av de största djurvänner jag känner, och det mesta med päls är av godo. Hon smälter direkt för hundvalpar, chinchillor, näbbdjur och näsapor, och hennes stora hjärta (och lägenhet) rymmer plats för mången missgynnade kattungar.

För en tid sedan var Leeloo ute och var på väg nånstans. Och det är där vår historia tar vid. Det är på kvällen och redan beckskumt, och säkert lite kyligt också. Då inträffar följande:

1) Leeloo upptäcker en igelkott, minding it's own business, vid ett buskage.
2) Leeloo ger (säkert) ifrån sig ett litet förtjust ljud, och böjer sig fram för att klappa igelkotten försiktigt över taggarna.
3) Igelkotten lägger märke till vad som försiggår, och istället för att vara en klyschig igelkott och rulla ihop sig, så går den till attack!
4) Och det är här historien blir riktigt intressant: igelkotten HOPPAR ett par decimeter upp i luften och VÄSER ljudligt åt Leeloo. Den lyckas ge Leeloos hand en rejäl dansk skalle i processen.
5) Igelkotten landar, och lommar på vanligt igelkottsvis in i buskaget och försvinner.
6) Leeloo - som hoppat/ramlat litegranna bakåt - sitter kvar, chockad, en liten stund, och stirrar in i buskaget.

Man kanske måste ha min humor för att uppskatta alla vansinnigt roliga dimensioner i detta. Men jag skrattade så jag höll på att dö när jag hörde det.

Och förresten kan det ju faktiskt rört sig om en sådanhär igelkott.


Nyckelord: Igelkott