Raven observerar

Folk i Den Verkliga Världen, utanför Smålandsskogen, fungerar inte riktigt som jag är van vid. Det kanske inte är så konstigt, det föreligger ju skillnader i geografi, kultur, och inte minst befolkningsmängd per ytmått, men den senaste tiden har bekantskapskretsen formligen exploderat av människor som inte har körkort!

Som 18-åring i Nybro (mitt hood) var det mer körkort or bust. Jag fyller år i januari, och mitt körkort är utfärdat 26'e mars 2003, vilket innebär att jag a) fick det två-tre månader efter min 18-års dag, och denna delay berodde mer på Vägverket än huruvida jag var förberedd på ansvaret att framföra ett fordon om ca. 1-2 ton och ett jävla rörelsemoment på allmänna vägar, samt b) jag har snart haft det i fem år.

Anledningen till denna omskakande observation just nu är att jag länge petat, hintat och verbalt sparkat på sambon att få ändan ur vagnen och ta ett eget körkort. Det skulle vara en hobby för oss att dela (att övningsköra)*, det skulle innebära att jag aldrig mer behöver försätta mig i den situationen att själv behöva köra 50 mil på en dag i en pytteliten hyrbil med ungefär lika maffig motor som den jag hade i min moped, och det är ett strålande argument för oss att köpa en bil.

Nu har det iallafall gått vägen hyfsat. Sambon räknar med körkort innan nästa sommar, och även om jag är lite skeptisk till hur tusan det ska gå till, så har vi kommit överens om att iallafall titta på fina Volvosar till våren.

Det faktum att han inte redan hade ett körkort tyckte jag var lite förbryllande. Men efter lite gallups hos bekanta och deras bekanta har jag upptäckt att körkort liksom är... ja, nästan en lyxgrej. De flesta var inte intresserade av det när de var 18, och dessutom rör det sig ju om mycket pengar för körskola, halkbana, uppkörning och Gud vet allt.

Det är väl förvisso logiskt på något sätt. På andra ställen än Smålandsskogen har de ju kollektivtrafik och sånt. Men i Nybro är det där med körkortet något annat. Man kan nästan jämföra det med en slags mandomsritual. Alla har det, och de flesta kan lite till mans byta luftfilter i bilen. Nu tappar jag bokstavligen hakan när jag upptäcker att de flesta vänner jag skaffat sedan jag flyttade hit, även de med körkort, inte har den blekaste aning om hur man kollar att kylarvattnet är som det ska, fyller på olja eller bara spolarvätska!

Egentligen har jag inte så mycket att säga om saken. Jag har inga riktigt bra argument mot att vara bilanalfabet, men jag tycker det är konstigt!

Hur kan större delen av en hel generation missat charmen med friheten, farten, vinden genom håret (eller AC'n på högsta effekt) och den där spontana dårskapen det är att bara fara runt en lördag utan mål? Det är inte helt obesläktat med charmen med berg-och-dalbanor.

Kan någon förklara, lugnt, sansat och pedagogiskt?

När jag skriver och plötsligt tröttnar på att höra min egen röst i huvudet har jag nu surfat runt lite på Blocket efter bensindrivna bilar med manuallåda (för sambons skull) under 20.000, och jag har hittat några riktiga pärlor! Och så annonser som jag favoriserat av helt andra anledningar. Den här, till exempel:

*Efter att jag använt det här argumentet upptäckte jag att det räcker inte med fem år av fläckfritt körkortsanvändande för att få bli körkortshandledare, man måste vara 24 fylld också. Fan.

Och jo, med fläckfritt menar jag att polisen nog är lyckligare i ovetskap.