Stefan ska ge fan i mina pengar
Krönikan i City intresserar mig vanligtvis inte nämnvärt, men i samband med en relativt långdragen bussresa kan man lätt bli desperat, när sudokut är löst sedan länge och utsikten slutat vara det minsta intressant.
Dagens krönikör, Stefan Bergmark, är journalist och trött på sitt jobb, och det är Alliansens fel - vilket han inte helt logiskt resonerar sig fram till. Krönikan är ett crescendo som leder fram till forte fortissimot, den stora slutsatsen; vi lever i ett slavsamhälle! Löneslaveriet har tagit över våra liv, och nu är vi marknadens horor (jodå, Bergmark har den goda smaken att jämföra arbete med prostitution).
Varför mår då oftast långtisdarbetslösa dåligt och blir deprimerade? Jo, även detta problem har Bergmark ett svar på; det är för att vår barndoms kreativitet kuvats av 12-20 år i diverse akademiska institutioner.
Lösningen är att fördela bara precis det jobb som behöver göras, och sedan ge alla en massa välbehövlig tid över, till "viktigare saker i livet".
Här vet jag faktiskt inte var jag ska börja. Kanske en snabblektion i marknadsekonomi kan hjälpa. Vad är det för arbete som inte "behövs"? På en fri marknad, vilket nog ändå är en sådan institution som Stefan Bergmark kommit att uppskatta (annars skulle det vara svårt att få tag i en latte på ett trevligt ställe med lite coola frilansarkollegor som också gillar att romantisera Kuba), "behövs" allt arbete. Jag förstår nog att han här menar arbete i stil med läkekonst, kanske renhållning i städer och annat som kan räknas till offentlig sektor. Kanske kan det ses som "viktigare" än att servera kaffe eller utveckla mobiltelefoner, men utan behov - ingen efterfrågan. En ganska enkel ekvation. Är någon villig att betala mig för att sitta 8-10 timmar i veckan utöver mina studier, på ett trångt kontor och testa mobiltelefoner, så behövs det arbetet. Hade det inte behövts, hade de slutat betala mig. Piece of cake.
Sedan står det ju varje normalt funtad person lika klart, att om fler har arbete och därmed större köpkraft, så kommer fler efterfråga nya mobiltelefoner, och jag får mer att göra. Ganska fint det där.
Det finns även en humanistisk/filosofisk aspekt till det här, såväl som ideologisk. Politiker, oavsett nivå, har möjlighet att påverka arbetsmarknaden, och då kan det inte vara fel att förbättra den, iallafall inte i ett marknadsekonomiskt system. Resten av mitt liv ska de ge fan i. Ingen har att göra med vad jag väljer att ägna min fritid åt, vilken orkester jag spelar i eller vilket jaktlag jag tillhör, och absolut inte hur jag och sambon fördelar vår hushållskassa eller tid då vi en dag (God forbid) blir föräldrar - eller ja, kanske i värsta fall kattägare. Ingen politiker ska kunna peka ut hur jag bör utveckla mig kreativt, eller ens om jag bör det.
Det finns dessutom en rätt viktig ekonomisk princip att ta i bejakande; pengarna kommer nånstans ifrån. Vill Bergmark gå hemma hela dagarna och ändå inte svälta är det min surt förvärvade konsultlön han vill ha av. Nog för att jag gillar mitt jobb och finner det oerhört stimulerande - jag vill nog inte ha det som hobby och skänka bättre delen av stålarna till nån dagdrivarjävel, så att han kan "utvecklas kreativt" och ägna sin tid åt "viktigare saker".
Det finns ett val här, och det är mycket enkelt. Vissa yrken kräver mer av en, kompetens men framför allt tid. Är man karriärdriven får man helt enkelt suck it up, de stora stålarna kommer inte av sig självt. Men om ens prioriteringar är annorlunda, och jobbet är sekundärt efter familj och hobbies, ja, då finns det gott om jobb som bara kräver sina 40 timmar i veckan. Och så en hel gråskala av mellanting. Den gode herr Bergmark får helt enkelt välja mellan en viss levnadsstandard - och att kunna "utvecklas kreativt".
Två avslutande kommentarer har jag: om City drivs av Expressen/KvP, hur fan kan en sånhär dårfink ramla genom alla nät? Hur liberala är de där på huvudkontoret egentligen?
Och så minns jag en konversation jag och sambon hade, en natt när vi kom körande mot Kalmar i en mycket högljudd jeep i somras:
Dagens krönikör, Stefan Bergmark, är journalist och trött på sitt jobb, och det är Alliansens fel - vilket han inte helt logiskt resonerar sig fram till. Krönikan är ett crescendo som leder fram till forte fortissimot, den stora slutsatsen; vi lever i ett slavsamhälle! Löneslaveriet har tagit över våra liv, och nu är vi marknadens horor (jodå, Bergmark har den goda smaken att jämföra arbete med prostitution).
Varför mår då oftast långtisdarbetslösa dåligt och blir deprimerade? Jo, även detta problem har Bergmark ett svar på; det är för att vår barndoms kreativitet kuvats av 12-20 år i diverse akademiska institutioner.
Lösningen är att fördela bara precis det jobb som behöver göras, och sedan ge alla en massa välbehövlig tid över, till "viktigare saker i livet".
Här vet jag faktiskt inte var jag ska börja. Kanske en snabblektion i marknadsekonomi kan hjälpa. Vad är det för arbete som inte "behövs"? På en fri marknad, vilket nog ändå är en sådan institution som Stefan Bergmark kommit att uppskatta (annars skulle det vara svårt att få tag i en latte på ett trevligt ställe med lite coola frilansarkollegor som också gillar att romantisera Kuba), "behövs" allt arbete. Jag förstår nog att han här menar arbete i stil med läkekonst, kanske renhållning i städer och annat som kan räknas till offentlig sektor. Kanske kan det ses som "viktigare" än att servera kaffe eller utveckla mobiltelefoner, men utan behov - ingen efterfrågan. En ganska enkel ekvation. Är någon villig att betala mig för att sitta 8-10 timmar i veckan utöver mina studier, på ett trångt kontor och testa mobiltelefoner, så behövs det arbetet. Hade det inte behövts, hade de slutat betala mig. Piece of cake.
Sedan står det ju varje normalt funtad person lika klart, att om fler har arbete och därmed större köpkraft, så kommer fler efterfråga nya mobiltelefoner, och jag får mer att göra. Ganska fint det där.
Det finns även en humanistisk/filosofisk aspekt till det här, såväl som ideologisk. Politiker, oavsett nivå, har möjlighet att påverka arbetsmarknaden, och då kan det inte vara fel att förbättra den, iallafall inte i ett marknadsekonomiskt system. Resten av mitt liv ska de ge fan i. Ingen har att göra med vad jag väljer att ägna min fritid åt, vilken orkester jag spelar i eller vilket jaktlag jag tillhör, och absolut inte hur jag och sambon fördelar vår hushållskassa eller tid då vi en dag (God forbid) blir föräldrar - eller ja, kanske i värsta fall kattägare. Ingen politiker ska kunna peka ut hur jag bör utveckla mig kreativt, eller ens om jag bör det.
Det finns dessutom en rätt viktig ekonomisk princip att ta i bejakande; pengarna kommer nånstans ifrån. Vill Bergmark gå hemma hela dagarna och ändå inte svälta är det min surt förvärvade konsultlön han vill ha av. Nog för att jag gillar mitt jobb och finner det oerhört stimulerande - jag vill nog inte ha det som hobby och skänka bättre delen av stålarna till nån dagdrivarjävel, så att han kan "utvecklas kreativt" och ägna sin tid åt "viktigare saker".
Det finns ett val här, och det är mycket enkelt. Vissa yrken kräver mer av en, kompetens men framför allt tid. Är man karriärdriven får man helt enkelt suck it up, de stora stålarna kommer inte av sig självt. Men om ens prioriteringar är annorlunda, och jobbet är sekundärt efter familj och hobbies, ja, då finns det gott om jobb som bara kräver sina 40 timmar i veckan. Och så en hel gråskala av mellanting. Den gode herr Bergmark får helt enkelt välja mellan en viss levnadsstandard - och att kunna "utvecklas kreativt".
Två avslutande kommentarer har jag: om City drivs av Expressen/KvP, hur fan kan en sånhär dårfink ramla genom alla nät? Hur liberala är de där på huvudkontoret egentligen?
Och så minns jag en konversation jag och sambon hade, en natt när vi kom körande mot Kalmar i en mycket högljudd jeep i somras:
- Och här ligger journalisthögskolan...
- Va? Kommunisthögskolan?!
- Hehe, nej... men tja, nästan.
Nyckelord: Alliansen, Bergmark, Stefan Bergmark, krönika, City, marknadsekonomi, politik, ideologi, filosofi, arbete, arbetslinjen, löneslaveri
posted by Raven at 10:15 em
5 Comments:
Lustigt. I dagens Skånska Dagbladet har en kubaälskande vänsterpartist skrivit en ilsken insändare om min krönika om mördaren Che i Skånska Dagbladet. Och på en moderats blogg hittar jag samma dag ett påstående om att jag romantiserar Kuba!
I övrigt är jag inte trött på mitt arbete och skyller inte heller kapitalismens diciplinering av arbetet på Alliansen. Däremot kan jag bara konstatera att vi filosofiskt ser olika på arbete.
Nej Raven! Det är inte jag som vill ta dina pengar. Vi lever i ett tjuvsamhälle där alla vi lönearbetare exploateras, berövas på stor del av det som rättmätigen är frukterna av vårat arbete. Att kallas dårfink för en liten drapa med en högst traditionell socialistisk syn på ägande och skapandet av ekonomiskt värde tycker jag ändå är att ta i.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Det som jag kände när jag läste din krönika var att du inte riktigt kom fram till något. Det du verkade bitter över var att du fick lön för det arbete du lägger ner, det tolkade jag som kontentan av din krönika. Du klagade på att man måste arbeta föra att få pengar. Det låter som att du vill ha lön/ersättning utan att du bidrar med något. Var skall de pengarna komma ifrån? Om du inte vill arbeta för din inkomst, så finns det ju inte en annan utväg än att du får bidrag för att sitta och rulla tummarna samtidigt som du funderar över politiska, filosofiska, religiösa eller vad som helst, frågor medan du får pengar från luften.
Om du nu inte gillar arbete så föreslår jag att du slutar med det. Du skriver ändå krönikor, så som jag uppfattar det enligt schemat, varje vecka och inte tror jag att du gör det gratis. Om du inte gillar att få betalt, så sluta med det då! Det ordet som jag kommer att tänka på är popvänstern:
”Popvänstern är hyfsat unga och framgångsrika, de är en del av - eller har tillgång till - kultur- och medieetablissemanget. De gillar att kasta ur sig vänsterklyschor, ofta genom att väva in dem i aggressiva tonfall. Men det de gillar mest är att plussa på det egna bankkontot.” - Erik Zsiga
Jag skall inte hävda att jag vet någonting om att skriva krönikor, men jag tror inte man gör det av välvilja. Om du endast gör det för att sprida ditt budskap och inte har någon ekonomisk vinning av det så ber jag om ursäkt, jag har missbedömt dig. Men om du faktiskt får betalt för att anse att arbete inte är något som gemene man borde syssla med så undrar jag hur du själv ser p ditt arbete, och hur du förklarar din lägenhet i centrala Malmö (inte heller det här är baserat på fakta, men Sofielund verkar ganska centralt, och som jag förstår det är det där du bor).
Jag arbetar minst 40h per vecka. En lugn vecka då. Dessutom tillhör jag de, enligt dig, ovanliga som älskar sitt arbete. Det är utmanande, utvecklande och intressant. Till det kan läggas att jag är 23 år, och inte har en färdig examen.
Vad jag skulle vilja veta är vad du vill komma fram till. Bör alla sluta arbeta? Bör inte arbete ge belöning/ersättning? Varför går inte du i så fall i bräschen? Vore inte det ett fantastiskt statement att ge upp din prostitution (dina egna ord) och göra uppror mot samhället?
Sluta skriva krönikor, och visa vägen för oss mindre vetande, arbetande stackars människor.
Något som ofta slår mig när jag läser inlägg om vänsterideologi från opinionsbildare till höger är att ni inte det minsta har bekantat er med idéerna ni skriver om. De flesta vänsterskribenter kan sin Nozick, Rand och inte sällan också andra i historiskt avseende marginella tänkare till höger medan ni inte verkar ens läst Kommunistiska manifestet eller något litet om socialism. Kanske en pamflett från Ung vänster men knappast mer. Vet inte men kanske beror det på att ni så att säga bejakar det samhällssystem vi har och därför inte intresserar er för alternativ medan vi till vänster är så illa tvugna att ta oss an era idéer eftersom de så att säga har inflytande över våra liv.
Nämnde Erik Zigas bok skrev jag förresten om när det begav sig (den texten återfinns i min bok "Rapporter från ställen jag brukar hänga på") och är ett utmärkt exempel på denna, i hans fall provocerande, okunnighet.
I vintras kallades jag "Skånskans vänsterextreme krönikör" på en blogg av Centerstudenternas redaktör. Även han verkade ytterst okunnig om socialismens ABC. Och liksom du tycker han att jag ska sluta kritisera samhället och istället hoppa av det. Förutom att jag inte tror på livsstilistiska lösningar på globala problem så är det en märklig uppmaning.
Varför då? Blir världen bättre om Bergmark klär sig i säck och aska? Nej, jag jobbar förstås som alla andra för att betala mina räkningar och räntor (precis, jag bor inte i hyreslägenhet utan i sekelskiftesvilla i innerstan och har dessutom en skärgårdsstuga och är ganska småborgerlig) och dessutom har jag tre andra små människor att tänka på som kanske inte som vuxna kommer att vara så glad över en barndom i avskärmat sektliv. Men visst har jag som ung levt mer "alternativt", i kollektiv och med små medel, men jag har aldrig förväntat mig det av andra eller betraktat mig som något självuppoffrande helgon för det. Jag tror inte på den sortens politik helt enkelt.
För övrigt vill jag inte att alla ska sluta arbeta. Min text, som var en krönika och ingen ledare, ville bara sätta lönearbetet i ett annat, mer sunt perspektiv, än den masspsykos som nu råder där arbete verkar vara detsamma som människovärde.
I övrigt vill jag, och detta är inte menat som en spydighet, som sagt uppmana dig och andra liberaler att läsa lite av "motståndarnas" tankar. Även om jag inte är kommunist är manifestet en utmärkt början. Mycket går också att hitta på nätet. Jag har tidigare varit aktiv i nättidningen Yelah.net och de har ett utmärkt arkiv.
Nedan kommer en yelahlänk till en gammal essä om nyliberal etik som jag skrev utifrån Ingemar Nordins avhandling Etik, teknik och samhälle som utkom när jag var i din ålder (den kom ut 1991 tror jag) Läs gärna den och kritisera gärna mina slutsatser där kring liberalernas syn på ägande och arbete. Tror att den texten fortfarande håller. Men vem vet. Kanske är jag också dåligt påläst om "motståndarna" och så kastar vi om rollerna och så får du komma med lite tips till mig.
Och så yelahlänken då:
http://www.yelah.net/articles/frihetsfront
/Stefan.
Skicka en kommentar
<< Home