Hur dagis gör dig överviktig

Temat med barndomstrauman fortsätter. Jag har en hittills 20-årig beef med dagisfröknar, eller shall I say bittra, underbetalda sossetanter, som kör beiga Volvo 240's vintage sent 70-tal och som i hemlighet hatar ungjävlarna som blir lämnade i SUV'ar med plåtar som börjar med "T" (eventuella dagisfröknars i läsekretsen arga kommentarer kommer ignoreras, jag vet att det är en grov generalisering, och att Du säkert är en jättefin människa).

Nu gör de oss feta också, enligt en studie från Cornell University Food and Brand Lab.

På mitt dagis, där jag växte upp i den lnågot vrickade kommunen Hultsfred under sent 80-tal, rådde stalinistiskt uppätningstvång eller deportering till Gulag (dvs. man fick sitta kvar i timme efter timme tills man ätit upp, medan barnen som förlorat sin kampvilja lekte utomhus), en regel som upprätthölls med luddiga bortförklaringar om barnen i Afrika eller whatev.

Jag förstår fortfarande inte varför just beteendet att äta upp all maten skulle gynna oss på något sätt, enligt någon vettig teori. Det där med att prova allt och inte vara petig med maten är enbart idiotiskt. Det är fan instinkt, har evolutionen lärt oss vara misstänksamma mot champinjoner ur burk är det nästan garanterat smart att undvika dem. Förresten är jag nu 23 och kan välja själv vad jag vill och inte vill äta, och jag är jävligt frisk och välanpassad (och smal!).
Det har ju dessutom visat sig att jag haft rätt sen jag var två bast. Det där jävla påhittet om att äta upp maten är alltså så hardwired i våra redan lite förstörda Generation Y-psyken att det är en bidragande orsak till att vi allihop släpar runt rejält trinda arslen.

Vad forskarna på Cornell gjorde var ett fiffigt practical joke - en massa försökspersoner delades in i två grupper och fick tomatsoppa i en skål. Hälften hade vanliga soppskålar, och de andra hade "bottenlösa" skålar, de var kopplade till stora tankar fulla med tomatsoppa, så att de fylldes på hela tiden utan försökspersonernas vetskap. Resultatet var att den hälft som fått de sneaky, självpåfyllande skålarna åt hela 73% mer soppa än de med vanliga. Eftersom det fanns soppa kvar registrerade hjärnan inte alls att de redan stoppat i sig motsvarande en hel tunna (-ish), då vi som sagt är programmerade att äta tills vi ser botten på tallriken.

I och med detta kan jag ensam, på rak arm diagnosticera alla de där tjocka emobrudarna man ser överallt som skriver värdelös poesi om att/hur/varför de är olyckliga, som de sedan ser till att få publicerade på någon av tidningarnas ungdomssidor. Dagistrauma. Var är mitt Nobelpris i psykologi?

Nyckelord: Dagis, övervikt, vetenskap, trauma, psykologi

Intressant?