Gör om, gör rätt

En kvinna i medelåldern och tillika en av mina trogna fans (mamma) ringde igår för att avreagera sig lite på det senaste intressanta mediala tilltaget i den politiska kampen. Det visade sig att en annons i SvD i gårdagens upplaga har väckt debattstorm i "bloggosfären" och på landets ledarsidor. Ett ganska imponerande antal prominenta medborgare och tillika borgare har tillsammans hostat upp i runda slängar 100.000 svenska riksdaler för att i stor stil få kritisera alla möjliga aspekter av alliansregeringen. Huvudpoängen är att Reinfeldt och en hel rad andra statsråd borde avgå, och som ny statsminister föreslås Maud Olofsson.

Det här tilltaget är enormt oprofessionellt, till och med lite löjeväckande. Annonsen är ganska fult utformad, till att börja med, och som Per Westberg framhåller är det ovanligt naivt. För att fortsätta på Westbergs linje är det så här det blir när en text har 15 avsändare - texten spretar åt alla håll. Från akademikerförakt till Reinfeldts avgång hinner de nämna att ett stort antal icke namngivna statsråd är rena plantor. Frågan man med en gång ställer sig är denna - en majoritet uppräknade punkterna som är på väg åt helvete i texten faller under Anders Borgs juridiktion, varför då inte kräva hans avgång?

Det känns tryggare med ekonomer och andra former av akademiker i ledningen, och inte ledare som lyckats komma upp sig genom ett livslångt fackligt engagemang men helt utan kunskaper om samhällsekonomisk analys. Men om man ändå tycker att det kan vara bra att blanda, så har väl alliansen helgarderat med Sven-Otto Littorin?

Skämt åsido, regeringen bör inte gå okritiserad. Särskilt de egna väljarleden måste kunna poängtera fel och kritisera sina valda. Men det finns lättare metoder än att punka ut med en hel massa tusenlappar för att få igenom sin poäng.

Personligen tycker jag att det största felet regeringen gång på gång begår är att de helt missat all mediekontakt. Mer Reinfeldt i tidningarna, mer pressrealeaser om statistik och lyckade pilotprojekt! Det finns en annan sida av myntet, och det är att om så en och annan politisk redaktion runt om i landet än är högerinriktad, så är de faktiskt nyhetsrapporterande journalisterna direkt plockade från kommuni... förlåt, journalisthögskolan - en fantastisk grogrund för dammiga röda idéer. Kanske jag kommer ifrån ämnet, men det bör nämnas oftare.

Ständiga faktafel genomsyrar annonsen, närstan inga källhänvisningar står att finna och så naturligtvis poängen om att man knappast vinner politiskt inflytande genom att finansiera en annons i SvD - vilket politiskt insatta vet.

Och till sist måste jag poängtera detta; avsändarna har undertecknat med namn, titel och härkomst. Och det är inga lokalvårdare, mattanter eller undersköterskor. Jag misstänker att tanken kan ha varit att ta med avsändarnas titlar därför att en advokat, en läkare eller en adjunkt "borde" anses som en slags intellektuell elit, och därmed vinna mer kraft bakom sina uttalanden. Huruvida detta är sant eller inte är inte vad den här passusen handlar om. Vad jag menar är detta - man kan inte uttrycka akademikerförakt och sedan flasha med sin fina titel för att vinna mer pondus. Det blir en rätt stor oxymoron av det hela, och poof, annonsen försvinner i ett moln av logik. Eller? Hur var det med verklighetsförankring?

Till annonsörerna

Nyckelord: Politik, Reinfeldt, SvD, akademiker, akademikerförakt, verklighetsförankring