Schlageryra -08

Ja, nyårslöftet gick ju ut på att vara lite mer öppen för saker och ting, och inte avfärda dem för att de var mainstream eller något sådant som jag tidigare inte velat beblanda mig med för att jag inte tyckt de varit "min grej" (utan att testa först).

Så igår var det alltså dags för schlagerfestival, den svenska finalen. I och med att sambon spenderat helgen på lyxkonferens och jag är nyopererad unnade jag mig att åka hem till föräldrarna i skogen. Lyckligtvis sammanföll detta med att mina bästa vänner också var hemma och hälsade på i Nybro, så de kom över. Den församlade skaran var alltså denna:

Pappa. Status: Ointresserad.
Läste en bok och halvsov under tiden. Couldn't care less.

Mamma. Status: Aktivist
Bakgrundsstoryn lyder som följer; Mamma älskar Rix Morronzoo, RixFM's morgonradio, där Gert Fylking är en av tre programledare. Hon hävdade starkt att Gerts kommentar om Carola kostat henne en finalplats ett par veckor tidigare. Under veckan som gått har Gert haft i uppdrag att få Christer Sjögren till Belgrad, med alla till buds stående medel. Bland annat hade han tryckt upp t-shirts, men skrivit fel, med resultatet att det stod "Christer till Bagdad" på alla. Mamma hoppades iallafall att Gert skulle ha tillräcklig makt över svenska folket för att faktiskt genomföra detta. Själv såg hon det som lite civil olydnad, en slags revolt mot hela schlagergrejen. Och röstade fem gånger, på Christer.

Tom. Status: Schlagerbög
Tom Johanneson har under många år levt ett dubbelliv. För att dölja sin perversion har han tvingats ut på den yttersta motstående kanten, med metal, tatueringar och piercings. I hemlighet har han försökt få utlopp för sitt stora schlagerintresse med en ABBA-plansch på insidan av garderobsdörren, och Never let it go varvat med Take me to your heaven i mp3-spelaren.
Men trogen sitt dubbelspel hejade han igår på Nordman, med en halvtaskig motivering om att den enda dansaren faktiskt gjorde en betydelsefull balett, och knappt hörbart mummel om Lordi.

Leeloo. Status: Begeistrad
Leeloo har en underbar egenskap som går ut på att hon är öppen för det mesta på ett sätt som vi andra bara kan drömma om. Hon gillade nog det mesta, sa inte mycket kritiskt (förutom att Sibels klänning var konstig som var kort fram och hade släp bak), och drog slugt godisskålen närmre sig under kvällen. Men hon är inte så positiv att hon kan gå med på att gilla Christer Sjögren, där gick nog fan gränsen.

Raven. Status: Newbie
Som helt ny i sammanhanget var jag så öppen jag bara kunde. Inte ens jag kunde hitta något positivt i Sjögrens I love Europe, utan satt mest och gapade åt de katastrofala dansarna. Annars kom jag mest med putslustiga kommentarer om klädsel, samtidigt som jag påade min schlagerfest. Mer om denna nedan.

Mitt omdöme lyder väl så här: Fel låt vann, men rätt låt segrade. Charlotte Perelli hade en intetsägande låt som vi hört tusen gånger förut, men det är nog det som går hem i Belgrad. Hon är ju ändå vansinnigt glammig, lite osvenskt på ett härligt sätt.
Balladerna höll jag på att spy på. Sanna Nielsen och Sibel är bra artister, men smäktande ballader är verkligen inte min grej.
Nordman visade inte helt otippat på noll förnyelse, så det har vi redan sett förr.
BWO kommer för alltid ha en viss homoerotisk stämning över sig, vilket väl inte för sig är negativt, men under närbilderna på Alexander Bard såg det ut som om han höll på att drunkna i ett skumbad. Vi kan det där nu, hur länge ska man egentligen kunna hitta nya chock-designers?

Omnämnande måste bara ges Maia Hirasawa, som gjorde en fantastisk tolkning av förra årets The worrying kind, med lite Björk i rösten. Fantastiskt!

Av bidragen hejade jag på Rongedal. Kanske inte så schlager. Nån nöjesvetare i Aftonbladet tyckte det var för käckt, och det är nog sant. Men det var en låt som gjorde en glad på ett sprudlande sätt, med precis lagom mycket Mika-flirt. Och så är det något med tvillingar som gör mig... ja, hrrm.

Och så schlagerfesten. När Europafinalen går blir det fest här. Klädsel ska vara glittrig och vulgär, och en och annan medtagen vinflaska uppskattas. I gengäld lovar jag drag, vackra människor och champagne! 24 maj är det som gäller, skaffa VIP-biljett genom att höra av dig NU!

Här är iallafall de käcka, men underbara Rongedal:



- Raven, er orädda reporter bland omotiverade tonartshöjningar