Resumé

Det kanske kan vara på plats att kort tala om vad jag haft för mig under mitt blogguppehåll.

Jag har älskat, bett om förlåtelse på mina bara knän, sökt djupt i mitt hjärta för att finna förlåtelse att ge, utvecklats som ledare, lärt mig nya färdigheter, fått skapa något fint ur ingenting genom mitt team och mitt svett, varit sjuk, hittat tillbaka till Gud, getts ovärderliga chanser och tagit dem, roat mig, försökt knyta kontakter över avgrundsdjupa kulturskillnader, öppnat mitt hjärta på vid gavel, lärt känna mig själv bättre, funnit en djup ödmjukhet inför skapelsen, blivit mer välbalanserade, och utvecklat ett djupare förakt för en person än jag trodde jag hade i mig.

Jag har även börjat träna. Yes, that's right, jag tränar. Jag och mina bästa vänner har börjat med yoga på Gerdahallen här i Lund. Men just nu sitter jag och debatterar med mig själv om det är något jag borde påa i ett hyfsat publikt forum. Yoga är mer än en träningsform för mig, det är en filosofi och en livsstil. Och jag vill verkligen inte pracka på någon en livsstil som inte passar dem, då vore jag inte bättre än de där läskiga mormonerna som dyker upp med likadana slipsar med jämna mellanrum. Så jag säger såhär: jag har lärt mig mycket av yogan i kombination med modern buddhistisk filosofi. Det har gjort mig till en bättre människa. Om Du vill veta mer svarar jag hemskt gärna på frågor, och jag diskuterar mer än gärna filosofin som sådan. Men hey, whatever is your poison, liksom.

Hursomhelst har jag blivit lite bättre, lite klokare, och lite mer ödmjuk sen sist. Jag trodde jag var stadig och självsäker innan, men jag har upptäckt nya, fantastiska dimensioner hos mis själv som gjort mig mer välrotad i marken. Och jag har samlat ovärderliga insikter och erfarenheter.

Så det är med ro och glädje jag möter en mörkare årstid. Jag kommer fortsätta blogga, och jag kommer fortsätta hitta saker att vara riktigt arg på every now and then. I mitt hjärta bor en cyniker som jag inte riktigt lyckats ta död på, en arg liten Grynet som fortsätter vara bränsle åt min passion. Jag hoppas att ni kommer gilla henne.

I övrigt vill jag bara säga att jag hittat ett perfekt soundtrack till hösten. I min playlist har jag... je, egentligen en massa låtar, men det är två som går på repeat; Viva la Vida av Coldplay och Emma Essingers Say, Say, Say. Coldplaylåten börjar helt underbart med fantastiska stråkar och en så perfekt balanserad produktion att jag nästan vill jämföra det med ett fint rödvin, och Emma Essinger har ett otroligt drag i saxofonen i sitt intro. Lyssna, jag lovar att ni kommer känna igen låten från ett känt humorprogram i TV4. Hursomhelst värmer båda låtarna bättre än varm choklad.

Nyckelord: Coldplay, Emma Essinger, yoga, livsstil, cynism, höst, erfarenhet