Hjältar

Wille Crafoord är otvivelaktigt bäst i Sverige just nu på låttexter. De är fyndiga, roliga och träffar alltid helt rätt. Därför tänkte jag inleda här med ett utdrag ur hans Vänsterprasslande Pundare, låten som inspirerade till det här inlägget;

När flickan i hörnet ser så vänlig ut
Nog kan man väl bjuda på drinkar
Fast du borde gå hem sen till frun absolut
Säger spegeln till mej när jag pinkar
Ta in på hotell det låter helt befängt
Tills man frågar sej själv: hur skulle Picasso ha tänkt?

Det är inte så svårt att förstå att vi inte lever sundare
För alla våra hjältar är ett gäng vänsterprasslande pundare

Jag kom att fundera på det här nån gång på ett tåg nånstans. Vilka är mina hjältar? Är det alla gitarrister med långt svart hår och skinnkläder, vars musikaliska talang jag beundrar? Är det filmmakarna - manusförfattarna, producenterna och regissörerna som gjort alla de där filmerna som träffat rakt i hjärtat? Eller är det filosoferna och författarna, de som satt alla känslor och filosofiska teorier på pränt? Nej, det krävs lite mer än så. Musikalisk talang, berättarkonst eller förmågan att i ord träffsäkert och vackert beskriva känslor är absolut beundransvärd, men det räcker inte riktigt upp till hjältestatus. Jag ställer lite högre krav än så.

Därför skulle jag vilja presentera mina hjältar, och förklara för Dig varför Du också borde ägna dem lite vördnad.

Professor Stephen Hawking

Professor Hawking är mest känd för sitt handikapp, ALS, vilket är en av två viktiga anledningar som i kombination ger honom en välförtjänt plats på min hjältelista.
För mig kommer han först och främst alltid vara författaren till A Brief History of Time, en bok som förklarar riktigt komplicerade teorier inom modern fysik på ett mycket lättbegripligt och ibland humoristiskt sätt. Jag har läst den otaliga gånger, och blir lika vördnadsfull varje gång.
Han har även bidragit till mycket stora framsteg inom teoretisk fysik, bland annat den grundläggande teorin om svarta hål.

I ovan nämnda bok beskriver han sin egen, personliga historia, på ett sällsynt lättsamt sätt. Inte så mycket för att boken på något sätt handlar om hans personliga kamp, snarare är det skrivet för att beskriva hur hans intresse för astronomi föddes. Han fick sin diagnos 1962, och gavs två år att leva. Vem som helst i den situationen hade ägnat två år åt att deppa ihop, men Hawking valde att ägna sig åt sin passion; vetenskapen. Nu har 44 år gått, och Stephen Hawking ägnar sig fortfarande åt forskning och undervisning. Utan honom skulle vi gått miste om många stora teorier. Och all rörelseförmåga han i nuläget har kvar är att blinka och att krama om en knapp, kopplad till en dator med röstsimulator som hjälper honom att kommunicera med resten av världen. Personligen tror jag att Gud har ett finger med i spelet, applicera det gärna till ditt eget trossystem.
Hawking har även en fantastisk personlighet och har, för att nämna ett exempel, medverkat 'som sig själv' i två Simpsons-avsnitt, där han bland annat haft en permobil utrustad i stil med Inspector Gadget. Jag har även hört ryktesvägen att han är förtjust över Newgrounds-succén MC Hawking (kolla in "What We Need More of is Science"), där han i ett antal flashfilmer har en hemlig personlighet som rappande superhjälte vars fiender är kristna fundamentalister.
Större självdistans är svår att finna.

Doktor Norman Borlaugh

Jag erkänner, jag hade aldrig någonsin hört talas om killen innan Penn Jilette och Teller berättade om honom i sin härliga TV-serie Bullshit!. Men sedan dess är han med där uppe bland hjältarna på min stjärnhimmel. Dr. Borlaugh sysslar med att genmanipulera växter att bli lite mer stryktåliga.
Japp. Genmanipulerar!
Det är inte alls ondskefullt. Borlaugh lade ett par år efter han fått sin Ph.D på att forska fram bättre grödor. Sedan reste han till Mexico, för att lära bönderna det nya systemet. Man räknar med att han räddade ungefär en miljon människor från att svälta. Han gjorde även detta fattiga land till en av världens största veteproducenter.
Nästa projekt var Afrika, där han gjorde samma sak där han kom åt. Ytterligare några miljoner människoliv räddades på det här sättet. När han fick Nobels Fredspris 1970 hävdade Nobelkommittén att han räddat livet på en miljard människor. En miljard! En MILJARD! Det är en väldigt stor procentandel av hela jäkla planetens invånare! Och ändå är tekniken motarbetad av Greenpeace. Men det är ett annat inlägg.
Mer om Norman Borlaugh på wikipeda.

Anders och Birgitta Carlsson, mina föräldrar

Det är väldigt skönt att komma ur tonårstrotsen och se sina föräldrar för vad de verkligen är; hjältar! Just mina hade säkert ett jävla jobb med att uppfostra två av Nybros alla halvgangsters, och det fortgår väl ännu. Vad jag och min lillebror än fått för oss för konstiga nycker i livet har de alltid stöttat oss helhjärtat, så länge det inte varit downright idiotiskt. Men om jag följt min dröm jag hade när jag var sexton, och utbildat mig inom amerikanska flottan, så hade de garanterat stått jämte mitt hangarfartyg med varsin Stars and Stripes-vimpel på en pinne så fort tillfälle gavs. Just nu är de fullt engagerade i mitt sabbatsår från LTH och min brorsas flytt till Umeå. Och sedan 1985 har de tampats med mobbing, A-traktorer, kraschade bilar och precis allt däremellan som två tonåringar hinner hitta på under sina uppväxtår.
Men det har gått riktigt bra för mig och min bror. Vi har fått med oss riktigt bra värderingar för att bli produktiva medborgare, och har getts de rätta verktygen för att finna lyckan.

Men mina föräldrar är mer än bara föräldrar; de är Nybro kommuns enda medelålders politiska aktivister, i den mening att de bråkar som fan för att få igenom idéer om sunt förnuft och skiter fullständigt i allt vad politisk korrekthet heter.
I en inskränkt håla som Nybro gror ofta lite dumma idéer, och senast ledde de ett uppror mot de präster i omnejden som var emot att ge gaypar kyrklig välsingelse. Eller, ledde och ledde, de bråkade, hotade och svor som fan och fick ett par uppskattande brev från några som höll med. Varför gjorde det detta? Ingen nära anhörig, as far as I know, är gay. Jag har en ganska stadig relation med en man, och min bror är som Joey i Vänner, fast smartare, så det gäller inte oss. Vi har vänner som är homosexuella, men det är väl vår, eller till och med bara deras fight? Nej, mina föräldrar gjorde det inte för någon särskild, de uppfattade bara att ett par Nybropräster skrivit på det här kyrkouppropet eller vad fan det nu hette, och tyckte det var fel. En åsikt man inte ofta finner bland dagens medelålders.

Min pappa brukar för övrigt roa sig med att jävlas med journalister och ljuga allt vad han orkar, för att se hur mycket av det han babblar om de faktiskt trycker. Det är iallafall min teori. Senast, under förra årets älgjakt, hävdade han inför ett par skribenter att han minsann inte tänkte ge sig ut och jaga, eftersom jakten gått downhill sedan kvinnor tilläts jaga. "Man kan ju inte vara ute och jaga tillsammans med någon som sitter ner och kissar" sade han förtjust till ett team från Barometern. Tyvärr tryckte de bara delen om hur illa han tyckte det var att han "var tvungen att stanna hemma och sköta hushållet" när mamma var ute och jagade. Något som orsakade skrattsalvor bland våra bekanta.

Det här är mina föräldrar, men dina har säkert också utfört mindre stordåd. Om du fortfarande har lyxen till möjligheten; ring din mamma. Nu. Skit i resten av mitt inlägg eller min blog, morsan är viktigare.

Bubblare: Albert Einstein

Man måste gilla Einstein. Det är på något sätt obligatoriskt i samhället idag. Och visst, utan Einstein, ingen fantastisk relativitetsteori, inga maskhål i universum och inget spännande alls att göra science fiction av. Hell, jag har själv dragit nytta av detta geni, relativitetsteorin intresserar mig till förbannelse och är mitt främsta partytrick. Folk tror jag är sjukt smart när jag drar relativistiska konsekvenser ur en hatt, trots att de allihop skulle kunna lära sig hela relativitetsteorins innebörd på ett halvår. Dessutom var Einstein jude under andra världskriget, bara det ger sympaticred.

Don't get me wrong. Jag gillar verkligen Einstein. Jag älskar hans geni och fantastiska idéer, som är bevisat sanna. Men that's it. Einstein flydde till USA i ett ganska tidigt stadie, innan dess försummade han sina studier, och han var notoriskt känd för att bedra sina hustrur. Visst. Einstein har gjort så mycket gott för mänskligheten, men by my book räcker det inte riktigt till för den där hjältestatusen. Han kommer alltid ha min djupaste respekt, men han har aldrig kämpat mot en sjukdom, räddat 15% av världens befolkning eller aktivt uppfostrat två oregerliga ungar simultant med en kamp (om än väldigt lokal) för minoriteterna i samhället.

Som sagt. Jag är en stor Einstein-fan. Men ännu är han bara bubblare på min lista.