En weekend i Umeå




Jag vet att jag inte brukar blogga om små, insignifikanta vardagshändelser. Men nu måste jag bara få berätta om min Norrlandsresa jag tog för mig. Vanlig dumsnålhet och brist på service förstörde alltsammans; jobbigare resa har jag aldrig varit med om.

Brorsan har just flyttat till Umeå för att plugga till jägmästare, och i helgen hade jag föresatt mig att åka dit och hälsa på honom. Och så försökte jag passa in själva resan så gott jag kunde med jobb och ekonomin. Det hela slutade med följande plan; Nattåg från Lund till Stockholm fredag natt-lördag morgon, sedan tåg till Sundsvall och därefter Kustbussen som Piteå-Malin på jobbet tipsat om. Hem skulle det bli flight från Umeå till Arlanda, transfer in till centralstationen i Stockholm och sedan X2000 hem. Det hela verkade väldigt överkomligt när jag såg siffrorna framför mig på min LCD-skärm, jag skulle inte behöva ta ledigt några timmar på fredagen, och det var en billig lösning dessutom.

Men som vanligt är det milsvid skillnad mellan praktik och teori. Nattåget var särskilt smärtsamt, jag hamnade bland en massa japaner, och inte sovkupé direkt heller. Och en sak har jag upptäckt om japaner; de snarkar med fler decibel än hela Gransjöverken. Inte mycket sovet där, alltså, så fem i sex var jag inte på mitt bästa humör när jag ankom till Stockholm C. Inte heller var jag riktigt på humör att vara positivt inställd till Stockholmare (den enda stad i Sverige där man kan ta 45 spänn för en latte och låtsas som det regnar), men alla var överraskande trevliga. En kille erbjöd sig till och med att bära min väska. Fan ta dem.
Därifrån var resan förvisso komfortabel, men långrandig. X2000 till Sundsvall var över förväntan, trevlig personal och gott kaffe. Kustbussen därifrån var också okej - men jag var inte riktigt beredd på dels det faktum att de bara visade Bette Midler-filmer från 80-talet, dels att det skulle ta fyra timmar till Umeå! Ville inte minnas att det tog så lång tid när vi bilade upp där i somras, men å andra sidan är ju min pappa något av en fartdåre.

Själva Umeåvistelsen var jättetrevlig - vid ankomst fick jag en balja kaffe och en låååång välförtjänt dusch hos brorsan. Sedan var vi ute och gjorde Norrland osäkert. Men vad trevliga norrlänningarna är! Inte en enda gång råkade jag ut för ett "Öh! Bruuuuden!". Ett och annat väluppfostrat raggningsförsök kanske, men inget som störde.

I söndags var det bara att packa ihop igen. Skulle alltså flyga hem, ett helt projekt i sig. Dels hade det börjat redan när jag bokade biljetterna - bevisligen kan man inte flyga med SAS om man inte har ett MasterCard eller Visa. Jag fick dock använda Patriks, min jobbarkompis, med löfte om en gratislunch. Väl ombord på planet kunde jag knappt klämma ner min J-Lo-rumpa mellan armstöden - och jag anses vara spinkig! WTF?!

Fyra timmar på Arlanda och en mycket dyr tranfer senare befann jag mig, förvirrad och med en varmkorv i näven, på Stockholm C igen, spår 11 den här gången. Därifrån skulle 17.35-tåget mot Malmö gå, men där stod ett X2000, med samma destination men fel avgångstid. Tyckte dock att det var bättre att komma på eventuellt fel tåg än att inte komma på något tåg alls, så jag chansade. Självklart var det fel tåg, vilket jag upptäckte efter att ha trängt mig igenom tre vagnar med en jävligt tung väska och ovan nämnda varmkorv. Fick byta i Norrköping. Bara en sådan sak!

Kom äntligen hem 21.33 till Lund, trött som en gnu och i övrigt ganska ofräsch igen. Fan, nästa gång flyger jag hela vägen. Även om jag måste skaffa mig ett MasterCard, sitta i obekväma stolar och ta ett par timmar ledigt från jobbet. Det går iallafall fort.

Förresten... I

Jag har medvetet låtit bli att blogga politik under valrörelsen, men här kommer ett ställningstagande; fan vad jag gillar Marit Paulsen! När FP behövde ett lyft kallade de såklart in henne, för som hon säger själv; ibland behövs det en stor fet morsa. Coolast på politikerscenen.

Förresten... II

Marcus utmanade mig i LaserDome med motiveringen att hans vänner skulle vara bättre fighters än mina vänner. Så kan vi ju inte ha det, så jag har så smått börjat samla ihop ett schysst lag. Hittills har jag en fjälljägare, en lajvande kampsportsnörd, en campare (inte i husvagnsbemärkelsen) och en norrlänning. Vill Du vara med? Hör av dig. Rydeman, vad säger du? Jag kan behöva en purjolöksninja.


Danskarna på bilden har ingenting med vare sig Sverok, Svenska armén, Deathgame eller Norrland att göra.