Det senaste i korthet

I förrgår drabbades jag av en särdeles elak bacill, och nu är jag sjukare än på ganska länge. Feber, huvudvärk - värk lite överallt faktiskt, och igenslammade svullna bihålor i en elakartad kombination. Men medan jag sitter här och väntar på att någon god vän ska dyka upp med eukalyptusolja, Hipp Hipp-DVD'n och tillräckligt med smärtstillande för att knocka en
C-klassponny (hint, hint) kan jag lika gärna göra något konstruktivt. Bloggandet har legat nere ett par dagar nu, så här kommer lite kortfattade reflektioner över den senaste tidens händelseutvecklingar;

Byråkratin har nått nya bottnar. Mest chockerande är väl nyheten om en man som omkommit i London sedan EU-direktiven förhindrade ambulanspersonal att avbryta sin lunchpaus. Mannen befann sig fem minuter från det aktuella sjukhuset/akutmottagningen. Fox News rapporterar (scrolla ner till rubriken "Out to Lunch").
I samma kategori, om kanske inte fullt lika chokerande, ringde jag i tjänsten (i egenskap av digital-TV-försäljare) upp en man i tisdags som berättade om sitt moment 22. Han bodde i lägenhet och ägde ingen TV-apparat. Däremot hade han fått en digitalbox av hyresvärden - som han inte kunde göra sig av med, eftersom hyresvärden yrkade på att den tillhörde lägenheten. Det innebar ju att han enligt lag var tvungen att betala TV-licens - det är ju mottagaren det hänger på, inte själva TV'n. Onekligen trixigt. Kanske långsökt, men ännu en anledning på min växande lista att koda SVT och låta mottagningen av sagda kanaler vara frivilliga för de som är beredda att betala den vanliga TV-licensen. Det är då iallafall inte jag.

Debatten om jämställdhet tar en ny, läskig turn när Sydsvenskan publicerar denna debattartikel. Skribenterna Zoran Alagic och Kurdo Baksi, från LRF respeltive Svartvitt.se, yrkar på följande:

"De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda
män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i
universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna. "

Hm. Tänk om NSF eller någon annan främlingsfientlig organisation skrev en sådan debattartikel, riktad mot homosexuella och invandrare? Vilket jävla liv det skulle bli...
Fast jag som faller litegranna utanför ovan beskrivning vill absolut inte bli inkvoterad. Fyfan vilket jävla nederlag. Jag skulle nog sagt upp mig efter en dag.
Vilket minner mig om lite om Itzhaks Julevangelium (bra grejer, men inte värt TV-licensen), som SVT sände i fyra avsnitt i december. Hipp Hipp-teamet driver med alla de där sakerna man inte får driva med. Eller som karaktären Morgan Pålsson (Anders Jansson), SVT-reporter, kommenterar när han möter nya SVT-chefen (Susanne Reuter):

"Det borde jag förstått! Handikappad kvinna över 50! Kan man bli mer
inkvoterad?"

Finns på DVD.

Sometimes a cigar is just a cigar, menade alla knäppskallars skyddshelgon Sigmund Freud. Well, sometimes a toblerone is much more than a toblerone. Nu när det ser ut som att Mona Sahlin har störst stöd bland sossarna som ny partiledare, passar Expressens Britta Svensson på att påminna om vad den gamla Tobleroneaffären egentligen handlade om.
Sahlin passar mig alldeles utmärkt som ny partiledare. Det blir en lätt match.

Musikbyråns programledare Magnus Broni är anmäld till granskningsnämnden sedan han i sin ilska plötsligt blivit politisk, rapporterar Resumé. Det är ju det jag sagt hela tiden. SVT är fan inte fri television. SVT är socialistisk television.

Nä, nu börjar huvudet bli tugnt igen. Tillbaka till soffan.

Nyckelord: Förkylning, byråkrati, EU, TV-licens, Radiotjänst, SVT, jämställdhet, kvotering, Hipp Hipp, DVD, Freud, toblerone, Mona Sahlin, public service, socialdemokraterna