Gör om, gör rätt

En kvinna i medelåldern och tillika en av mina trogna fans (mamma) ringde igår för att avreagera sig lite på det senaste intressanta mediala tilltaget i den politiska kampen. Det visade sig att en annons i SvD i gårdagens upplaga har väckt debattstorm i "bloggosfären" och på landets ledarsidor. Ett ganska imponerande antal prominenta medborgare och tillika borgare har tillsammans hostat upp i runda slängar 100.000 svenska riksdaler för att i stor stil få kritisera alla möjliga aspekter av alliansregeringen. Huvudpoängen är att Reinfeldt och en hel rad andra statsråd borde avgå, och som ny statsminister föreslås Maud Olofsson.

Det här tilltaget är enormt oprofessionellt, till och med lite löjeväckande. Annonsen är ganska fult utformad, till att börja med, och som Per Westberg framhåller är det ovanligt naivt. För att fortsätta på Westbergs linje är det så här det blir när en text har 15 avsändare - texten spretar åt alla håll. Från akademikerförakt till Reinfeldts avgång hinner de nämna att ett stort antal icke namngivna statsråd är rena plantor. Frågan man med en gång ställer sig är denna - en majoritet uppräknade punkterna som är på väg åt helvete i texten faller under Anders Borgs juridiktion, varför då inte kräva hans avgång?

Det känns tryggare med ekonomer och andra former av akademiker i ledningen, och inte ledare som lyckats komma upp sig genom ett livslångt fackligt engagemang men helt utan kunskaper om samhällsekonomisk analys. Men om man ändå tycker att det kan vara bra att blanda, så har väl alliansen helgarderat med Sven-Otto Littorin?

Skämt åsido, regeringen bör inte gå okritiserad. Särskilt de egna väljarleden måste kunna poängtera fel och kritisera sina valda. Men det finns lättare metoder än att punka ut med en hel massa tusenlappar för att få igenom sin poäng.

Personligen tycker jag att det största felet regeringen gång på gång begår är att de helt missat all mediekontakt. Mer Reinfeldt i tidningarna, mer pressrealeaser om statistik och lyckade pilotprojekt! Det finns en annan sida av myntet, och det är att om så en och annan politisk redaktion runt om i landet än är högerinriktad, så är de faktiskt nyhetsrapporterande journalisterna direkt plockade från kommuni... förlåt, journalisthögskolan - en fantastisk grogrund för dammiga röda idéer. Kanske jag kommer ifrån ämnet, men det bör nämnas oftare.

Ständiga faktafel genomsyrar annonsen, närstan inga källhänvisningar står att finna och så naturligtvis poängen om att man knappast vinner politiskt inflytande genom att finansiera en annons i SvD - vilket politiskt insatta vet.

Och till sist måste jag poängtera detta; avsändarna har undertecknat med namn, titel och härkomst. Och det är inga lokalvårdare, mattanter eller undersköterskor. Jag misstänker att tanken kan ha varit att ta med avsändarnas titlar därför att en advokat, en läkare eller en adjunkt "borde" anses som en slags intellektuell elit, och därmed vinna mer kraft bakom sina uttalanden. Huruvida detta är sant eller inte är inte vad den här passusen handlar om. Vad jag menar är detta - man kan inte uttrycka akademikerförakt och sedan flasha med sin fina titel för att vinna mer pondus. Det blir en rätt stor oxymoron av det hela, och poof, annonsen försvinner i ett moln av logik. Eller? Hur var det med verklighetsförankring?

Till annonsörerna

Nyckelord: Politik, Reinfeldt, SvD, akademiker, akademikerförakt, verklighetsförankring

Äktenskap och dess betydelse

Jag har under många år varit förespråkare för att gaylobyn ska få det de vill ha - en könlös äktenskapslagstiftining. dvs. att homosexuella par ska tilldelas rätten att ingå äktenskap, och inte "bara" partnerskap.
Men sedan läste jag Kalle Bäcks reflektioner i Captus tidning. Och frågan, i och med detta, kommer genast till ett vägskäl. Ska vi tillgodose vuxnas inbillade 'rättigheter' i den här frågan, eller ska vi ta de 'vuxnas' intressen som våra egna?

Sorry. Jag gillar inte barn i stort, men det är en princip jag har, att alltid stå på de svagas sida. Och om man läser Bäcks kolumn (ovan) enligt dessa deviser, så är det barnens sida man måste stå på.

Nyckelord: Barn, FN, barnkonventionen, politik

Stefan ska ge fan i mina pengar

Krönikan i City intresserar mig vanligtvis inte nämnvärt, men i samband med en relativt långdragen bussresa kan man lätt bli desperat, när sudokut är löst sedan länge och utsikten slutat vara det minsta intressant.

Dagens krönikör, Stefan Bergmark, är journalist och trött på sitt jobb, och det är Alliansens fel - vilket han inte helt logiskt resonerar sig fram till. Krönikan är ett crescendo som leder fram till forte fortissimot, den stora slutsatsen; vi lever i ett slavsamhälle! Löneslaveriet har tagit över våra liv, och nu är vi marknadens horor (jodå, Bergmark har den goda smaken att jämföra arbete med prostitution).
Varför mår då oftast långtisdarbetslösa dåligt och blir deprimerade? Jo, även detta problem har Bergmark ett svar på; det är för att vår barndoms kreativitet kuvats av 12-20 år i diverse akademiska institutioner.
Lösningen är att fördela bara precis det jobb som behöver göras, och sedan ge alla en massa välbehövlig tid över, till "viktigare saker i livet".

Här vet jag faktiskt inte var jag ska börja. Kanske en snabblektion i marknadsekonomi kan hjälpa. Vad är det för arbete som inte "behövs"? På en fri marknad, vilket nog ändå är en sådan institution som Stefan Bergmark kommit att uppskatta (annars skulle det vara svårt att få tag i en latte på ett trevligt ställe med lite coola frilansarkollegor som också gillar att romantisera Kuba), "behövs" allt arbete. Jag förstår nog att han här menar arbete i stil med läkekonst, kanske renhållning i städer och annat som kan räknas till offentlig sektor. Kanske kan det ses som "viktigare" än att servera kaffe eller utveckla mobiltelefoner, men utan behov - ingen efterfrågan. En ganska enkel ekvation. Är någon villig att betala mig för att sitta 8-10 timmar i veckan utöver mina studier, på ett trångt kontor och testa mobiltelefoner, så behövs det arbetet. Hade det inte behövts, hade de slutat betala mig. Piece of cake.
Sedan står det ju varje normalt funtad person lika klart, att om fler har arbete och därmed större köpkraft, så kommer fler efterfråga nya mobiltelefoner, och jag får mer att göra. Ganska fint det där.

Det finns även en humanistisk/filosofisk aspekt till det här, såväl som ideologisk. Politiker, oavsett nivå, har möjlighet att påverka arbetsmarknaden, och då kan det inte vara fel att förbättra den, iallafall inte i ett marknadsekonomiskt system. Resten av mitt liv ska de ge fan i. Ingen har att göra med vad jag väljer att ägna min fritid åt, vilken orkester jag spelar i eller vilket jaktlag jag tillhör, och absolut inte hur jag och sambon fördelar vår hushållskassa eller tid då vi en dag (God forbid) blir föräldrar - eller ja, kanske i värsta fall kattägare. Ingen politiker ska kunna peka ut hur jag bör utveckla mig kreativt, eller ens om jag bör det.
Det finns dessutom en rätt viktig ekonomisk princip att ta i bejakande; pengarna kommer nånstans ifrån. Vill Bergmark gå hemma hela dagarna och ändå inte svälta är det min surt förvärvade konsultlön han vill ha av. Nog för att jag gillar mitt jobb och finner det oerhört stimulerande - jag vill nog inte ha det som hobby och skänka bättre delen av stålarna till nån dagdrivarjävel, så att han kan "utvecklas kreativt" och ägna sin tid åt "viktigare saker".

Det finns ett val här, och det är mycket enkelt. Vissa yrken kräver mer av en, kompetens men framför allt tid. Är man karriärdriven får man helt enkelt suck it up, de stora stålarna kommer inte av sig självt. Men om ens prioriteringar är annorlunda, och jobbet är sekundärt efter familj och hobbies, ja, då finns det gott om jobb som bara kräver sina 40 timmar i veckan. Och så en hel gråskala av mellanting. Den gode herr Bergmark får helt enkelt välja mellan en viss levnadsstandard - och att kunna "utvecklas kreativt".

Två avslutande kommentarer har jag: om City drivs av Expressen/KvP, hur fan kan en sånhär dårfink ramla genom alla nät? Hur liberala är de där på huvudkontoret egentligen?
Och så minns jag en konversation jag och sambon hade, en natt när vi kom körande mot Kalmar i en mycket högljudd jeep i somras:

- Och här ligger journalisthögskolan...
- Va? Kommunisthögskolan?!
- Hehe, nej... men tja, nästan.

Nyckelord: Alliansen, Bergmark, Stefan Bergmark, krönika, City, marknadsekonomi, politik, ideologi, filosofi, arbete, arbetslinjen, löneslaveri

Tre SSU-skandaler på en vecka

Hett ämne i den politiska debatten (tillsammans med Fedeleys salladsbar) just nu är SSU Värmland-myglet. Och som grädde på det skadeglada moset bråkar ungsossarna så tussarna ryker internt i förbundsstyrelsen också, opassande nog precis innan kongressen. Det är inte utan att jag funderat på att poppa en skål med popcorn och njuta av spektaklet genom Politikerbloggens löpsedelslika bevakning ("skandal" är ett bra buzzword). SSU Värmland är alltså ertappade med fingrarna i den berömda syltburken, de har lurat av förbundet stora summor som de inte har rätt till genom att hävda att de haft hordvis med studiecirklar. Dessutom har de osnyggt nog hävdat att sossepampar varit där och föreläst, något som nu dementeras av nämnda pampar. Kalle Larsson, distriktsordföranden, har gjort sig oanträffbar. Typisk sossementalitet. Sko sig själv på andras bekostnad - det är inte konstigt att systemet i Sverige ser ut som det gör.

Ingen gillar bevisligen Laila Naraghi, och det kuppas och konspireras, allt för att undvika att hon väljs till ny ledare. Jag känner inte Naraghi personligen, men lite källa till nöje har hon varit genom mitt politiska engagemang. Ursprungligen från Oskarshamn var hon en av SSU Kalmars mest högljudda stjärnor i valrörelsen 2002. Ingen kunde så som Niklas Wykman, då vår riksdagskandidat, verkligen "push her buttons". Jag minns med all önskvärd tydlighet en debatt på Mejeriet i Nybro, där just ingen annan än dessa två antagonister kom till tals. Niklas var samlad och sarkastisk i repliker och eldig i anföranden, som sig bör, och Laila flippade ur efter ungefär tio minuter. Hon stod upp bakom bordet, högröd i ansiktet, gallskrek åt vår synnerligen roade riksdagskandidat och utvecklade plötsligt ett tidigare helt obemärkt talfel, varpå hon delvis tappade förmågan att säga "s". Om det är så hon hanterar debatter även inom sitt eget förbund kan jag förstå att vissa tvekar inför hennes lämplighet som förbundsordförande. Ja, förutom det där med medlemsfusket under hennes tid som distriktsordförande. Jag tror väl det är på grund av det som hon inte får vara med på foto med Mona. Men i övrigt går det väl inte sådär mycket emot sossarnas vanliga inställning?

Samtidigt är en Elin Lundgren bitter över hur hon blivit behandlad som ledamot i förbundsstyrelsen, och avgick i slutet av förra veckan. I sin blogg hänger hon ut folk till höger och vänster och kallar dem fula saker. Lite osnyggt, och vittnar om ganska stor oseriositet! Jag måste förvisso komma med ett erkännande här, hennes intresse för hästar, partitillhörighet och engagemang i nykterhetsrörelsen fick min fördomsbarometer att slå över på rött och stanna på "överlägsen präktfia", och det kändes litegranna bekräftat när hon ondgjorde sig över Anna Sjödins och Peter Skeppströms fylla på ett styrelseskifte. Huruvida hon är en överlägsen präktfia eller inte vet jag rent faktamässigt inte något om. Och för min del får man vara hur nykter man vill, det bryr jag mig inte om, men problemen uppstår om man kombinerar det med ett synsätt som går ut på att ens egen moral är högre stående än till exempel mitt liv i synd (och utan omsorg att bli fräst, som han sa, Olle). Då blir man förr eller senare mobbad av de man jobbar med, sant som amen i IOGT-NTO.

Gemensamt för alla tre småskandalerna är det ytterst sossiga som lyser igenom. Moralen gäller både politiken och hur man hanterar resurser och kollegor - det handlar om att sko sig själv, och utnyttja systemet så mycket som möjligt.

Nyckelord: Politik, SSU, fusk, Laila Naraghi, Elin Lundgren, Socialdemokraterna, moral, politikerbloggen

Åsiktsbrott?

När jag slog på TV4's Nyhetsmorgon imorse debatterades hatbrott. Juristen och tillika utrikesredaktören för Världen i dag, Mats Tunehag, debatterade hatbrottets vara och icke vara mot en socialdemokratisk riksdagsledamot. Eftersom klockan under TV4-loggan visade 06.40 hade jag intellektuella svårigheter att ta in budskapet, men jag minns att jag och sambon drog på munnen åt en av Tunehags formuleringar:

"Polisen jagar myggor, medan de stora våldselefanterna obehindrat klampar runt i folkhemmets vardagsrum!"

Min dagliga genomgång av tidningarnas ledarsidor gav dock vid handen vad det handlade om; en debattartikel från igår i SvD Brännpunkt. Tunehag tar här upp det politiskt känsliga ämnet hatbrott ur en kritisk synvinkel.
Kontentan av artikeln är att hatbrott ger individer särställningar inför lagen. Viss våldsverkan anses vara mer brottsligt än annan, beroende på motiv. Rättsväsendets uppgift blir här inte att utreda vem som slog vem och när, utan dessutom utreda om det rör sig om ett hat mot någon folkgrupp.

"Om en muslim slår sin fru är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en
muslim ska polis och åklagare utreda vad du tycker, tänker och känner inför
islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell."

Det är en intressant och modig tanke. Ytterst lite medhåll finns att finna i bloggosfären, förutom från liberalt håll, men jag är helt klart med på Tunehags tanke. Om jag blir misshandlad ute i Malmö en fredagkväll rubriceras det väl som mest som kvinnomisshandel. Men vore jag däremot invandrare måste det genast utredas om hatbrott föreligger. Brottet mot mig får en annan dignitet, och den lilla skillnaden gör stor skillnad i straffskala mot gärningsmannen.

Härifrån är tankebanan inte lång till Pridefestivalen och dess invigningstalare, göteborgarnas skyddshelgon Glenn Hysén. I en veckas tid ungefär har ledarsidor och debattartiklar ylat "hatbrott", och upprörda debattörer har storögt undrat hur tusan en sådan bögknackare kan tillåtas i närheten av Priden. Men bevisligen är det inte en tanke som HBT-personerna i Pridetåget känner igen sig i, Hysén drog ner tunga applåder under sitt tal.
Det hade varit en helt annan grej om killen som fick stryk på flygplatsen i Frankfurt gett sig på en kvinna. Våld ska aldrig accepteras, men det ska inte ofredande heller. Jag har dessutom själv utdelat en och annan rak höger vid liknande beteende, något som i allmänhet hyllats av min bekantskapskrets, så vilka är vi att döma?

Nyckelord: Hatbrott, HBT, SvD, Glenn Hysén, juridik

Nimas nedläggning

Nima Daryamadj lägger ner sin Korankritiska verksamhet, både som kolumnist i Aftonbladet och som bloggare, efter att ha emottagit ett stort antal hot.

Det hela har faktiskt spunnit litegranna ur kontroll. Jag kan ha förståelse för att muslimer kan anse att det varit väl mycket islamofobi och kritik efter 9/11, men det är alltid smartare att ta debatten.

Självklart finns det muslimer som har ett coolare förhållningssätt till sin religion, att dra en hel religions anhängare över en kam är bara dumt. Men varför blir man inte hotad med helveteseldar om man kritiserar kristna företeelser?



I vilket fall som helst är det beklämmande och tragiskt varje gång yttrandefriheten och andra fina, liberala värden måste stryka på foten.

Nyckelord: Islam, religion, yttrandefrihet, Nima

Borgerligt hjärnsläpp?

Efter drygt 9 månader med ny, fräsch regering kan man konstatera att inte så mycket förändrats på Rosenbad. Många besvikelser och Reinfeldska sosseflirtar har präglat politiken på sistonde. Förvisso har ett par viktiga och tunga reformer genomförts, men ibland häpnar man.

Nu senast är det spelmonopolet som ska ses över. Jag spelar ytterst sällan själv, men detta har ändå under många år varit en hjärtefråga, särskilt för att det är häpnadsväckande hur svenskarna under alla år varit så indoktrinerade att de missat att de enda som tillåts driva spelverksamhet i Sverige är staten - och Socialdemokraterna! Ett genomruttet hyckleri som lämnar en tung avsmak, och ett tydligt exempel på hur likhetstecken under många år satts mellan makten och SAP utan att ifrågasättas av den stora massan.

Nåja. Nu har borgarna lyckligtvis börjat peta i det där. Här kan ju ändå inget socialliberalt fumlande förekomma, när frågan har ett så glasklart svar. Kan man tro. Men icke.
Nu ska det tillsättas en utredning. Ehhm? En utredning gjord av samma utredningsmänniskor som tillsatts denna gång blev klar i januari förra året. Nu ska det alltså ta 18 månader till. För att inte nämna att utredningar överlag sällan leder till något konstruktivt annat än att käka skattepengar, vilket ju inte känns så jäkla borgerligt.

”Regeringens utgångspunkt är att spelpolitiken också framöver ska bygga på att de statligt kontrollerade bolagen ska ha ensamrätt att bedriva spel som kan uppfattas som särskilt problematiska ur ett socialt perspektiv”, skriver finansminister Anders Borg och folkhälsominister Maria Larsson i en debattartikel i SvD idag (att vi alls har en folkhälsominister luktar så mycket öststat att det blir kvalmigt, men låt gå). Va? Nu förstår jag ingenting.

Spelmonopolet och dess avskaffande har brett stöd i (m). Jag hade själv uppe en motion om just detta på förbundsstämman i en mycket konservativ landsände för nåt år sedan, och vann fullt stöd. Och i väljarkåren verkar det inte heller finnas någon stark röst för att spelmonopolet ska bevaras.
Och varför är det okej att gå in på en krog och köpa en pint privattillverkad öl, men inte en lott? Eller en dosa snus som Prince satt sin logga på, men inte spela på en fotbollsmatch genom en privat aktör?

Att utöva politik kräver lite stake, ibland måste man helt enkelt fatta beslut utan att vara helt säker på att det går hem i stugorna. Annars kan man lika gärna införe direktdemokrati. Politiker är framröstade för att väljarnavill att de ska fatta besluten. Så gör det då!

Släpp sargen, Borg!

(eller på småländska: "Släpp saajen, Bååj")

Andra bloggar om: Spelmonopolet, Anders Borg, moderaterna, politik, folkhälsa, Svenska Spel

Medial frivolt

Det är inte utan att man blir lite förvånad när DN plötsligt rapporterar om Mellanösternkonflikten - ur ett ganska radikalt annorlunda perspektiv!

En kort, men högintressant inblick i hur osäkerheten ökat i Gaza och på Västbanken sedan Hamas tog makten vid senaste valet.

"al-Juma hävdar att vanliga palestinier är så trötta på de väpnade grupperna
att de vill att Israel ska ta över i Gaza och Jordanien på Västbanken, som
förr"

Ganska häpnadsväckande för att vara ur en svensk medial institution. Men befriande att få en annan bild än den som svensk media ständigt matar oss med, om palestinier som underdogs mot USA-stödda Israel. Ibland händer det att man har viss förståelse för den där muren...

Andra bloggar om: Mellanöstern, Palestina, Israel, DN, media, Hamas

Fotboll och kravallvänstern

Mycket våld nowadays.

För det första måste jag säga att det är väldigt sällan det händer något i relation till fotboll som jag kan tycka är värt att höja ett ögonbryn över. Senast var 1994; GES skrev en hyfsat skön fotbollsrelaterad låt.
Men nu har det alltså hänt igen - en stupfull dansk nitar en domare under EM-kvalet och alla har en åsikt. Min avviker dock lite från de man hör mest. Eller för att citera min briljante bror:

"Det är inte själva baksmällan som är det värsta... det är när de berättar vad
man gjort kvällen innan."

Alla har vi väl velat nita någon på fyllan, några av oss har också gjort det. Det brukar resultera i ett krogslagsmål eller en avhoppad SSU-ordförande. Oftast no biggie, eftersom fulla människor har ganska dålig koordination. Lite ångest dagen efter och nån månad senare har någon annan gjort något ännu mer spektakulärt och ens egen tabbe är bortglömd.
Så därför undrar jag vad som flöt genom den där danskens huvud när han vaknade i söndags morse. Undrade han vad som egentligen hänt kvällen innan? Kom han ihåg matchresultatet? Och eftersom han sannolikt inte gjorde det; fanns där en TV? Han kanske till och med hånflinade lite åt den jävla idioten som rusade in på plan? Och hur, exakt hur, kändes den saftiga insikten?

Relaterat till detta lite allvarligare nyheter. 146 poliser har skadats vid vänsterns G8-protester i Rostock. Kulturrevolution har en vansinnigt smart lösning på problemet med kravallvänstern:

"Det enda rätta är att avbryta mötet, ge Europas alla socialistpartier avdrag på
resultatet i nästa val de ställer upp i och sedan kan UEFA (eller FIFA kanske)
meddela att marknadsekonomins vänner vinner matchen på diskvalificering av
vänstern"

Smartast tänkt hittills!

Andra bloggar om: Fotboll, UEFA, EM-kval, baksmälla, G8, Rostock, vänstern, diskvalificering

Den som gräver en grop åt andra...

Göran Persson har redan stött på patrull i och med sin nya karriär (PR-konsult, tidigare ombloggat här), och upptäckt att livet som egenföretagare är svårt utanför den politiska klassen. Nu beviljas han nämligen inte F-skattesedel, eftersom han bara hittills har en uppdragsgivare, nya arbetsgivaren JKL.

Persson hänger nog läpp och surar lite över - sina egna regler. Vad säger man? Tough luck, pal!

Helt förlorat är dock inte loppet. Med Reinfeldtregeringen försvinner förhoppningsvis alla krångliga regler kring egenföretagare. Så Persson och andra i hans situation han tjäna egna pengar istället för att leva på bidrag.

Mer: Politikerbloggen

En principsak

Jag är en ganska principfast individ - till exempel är jag inte medlem i något fack som ens långsökt kan härledas till LO, jag spelar inte genom A-lotteriet och jag tittar inte på SVT. Men det visste ni väl redan.

Göran Persson resonerar inte riktigt likadant. Att sossar gillar att hyckla var väl ingen nyhet, men nu har han alltså gjort precis samma sak som han får en tid sedan kritiserade Bildt för - han har gått och blivit lobbyist. Allt medan han nog nynnar på Wille Crafoords Man har väl rätt att ändra sig?

Fast det roligaste av allt är att sossarna är fly förbannade och säkert känner sig lite kränkta. Någon i artikeln jag länkat till ovan hade tänkt sig att Persson kanske kunde fortsätta sitt gamla engagemang i ABF - gråsossighetens högborg. I sådana fall känns lite glassig konsultverksamhet enormt roligare.

Klart jag förstår Göran, jag skulle gjort samma sak. Med den skillnaden då att jag är moderat och det hela inte direkt strider mot något jag står för. Jag tycker det hela säger ett och annat om sossementaliteten. Vi och dem. Makten och folket. Vissa är lite mer jämlika än andra, så att säga.

"Lobbyisterna arbetar inte för det nya. Lobbyisterna arbetar för det gamla.
Framtidens lösningar har inga lobbyister. Det är gårdagens lösningar som har
lobbyisterna. Framtidens lösningar – de bärs av övertygade människor som har
ideal och värderingar."

- Göran Persson under sitt sista tal som (s) partiordförande.

Nyckelord: Politik, principer, Göran Persson

Ny folkpartiledare?

Så fick Leijonborg till sist avgå som Folkpartiledare. Det var nog lika bra - precis som med Person efter valet känns det som om han gjort sitt för rikspolitiken. Och dessutom var det nog fler än jag som tröttnade på att han i varje valrörelse envisades med att utropa sig själv till statsministerkandidat.

Mest intressant i politiken just nu är såklart vem som blir hans efterträdare. Tyvärr står det mellan "militärfolkpartisterna" och socialliberalerna (för alla partier med lite självaktning these days måste ju ha iallafall två starka falanger) - man kan fråga sig vad som hänt med den klassiska högerliberalismen. Att unga liberaler numera leds av Federly och Wykman är ingen nyhet, men när man letar sig ut ur ungdomsförbunden är det bevisligen inte PK längre.

Favoriterna heter Jan Björklund och Cecilia Malmström. Den senare är i skrivande stund EU-minister, och har mycket bred internationell erfarenhet. Och jag måste säga att jag gillade hennes tilltag för en tid sedan, då hon samlade namnunderskrifter för att stänga EU-parlamentets filial i Strasbourg!

Men jag måste säga att min icke-existerande röst går till Björklund. Som skolminister och tidigare skolborgarråd i Stockholm har han profilerat sig tydligt genom att jobba för en skola med striktare regler och större krav, och ställer sig tydligt mot vad han kallar "socialdemokraternas flumskola". Han står för en politik som känns närmre väljarna, och har god erfarenhet av inrikespolitik, vilket inte kan sägas om Malmström. Dessutom har han en bredare folklig förankring - med Malmströms akademikerbakgrund kan det bli svårt att nå samma vidd.

Oavsett hur det slutar hoppas jag att Fp lärt sig av andras misstag och ser till att utse en ny partiledare snabbt, smidigt och utan mediala utspel eller utrymme för spekulationer. Som en del i alliansen är de redan rejält försvagade.

Andra bloggar om: Folkpartiet, Lars Leijonborg, Jan Björklund, Cecilia Malmström, Federley, Wykman, ideologi, socialliberal, militär

Kampanjsäsong

Vår i luften, det kan bara betyda en sak - ungdomsförbunden drar igång sina vårkampanjer!

MUF har ett bra tema, men det känns lite oinnovativt. Temat är "Jag kan själv" och de har en lätt osexig kampanjsajt här. Idén bakom är förstås den om frihet - att utöka individens frihet och i så stor mån som möjligt inskränka på politikers makt. Det är inte så dumt rent ideologiskt, en viktig del av liberalismen är den negativa frihetsdefinitionen. Men är kidsen sugna på idédebatt?

SSU kör vidare på temat "är du inte vänster kan du inte vara miljövän" med sin 2087-kampanj. Nästan så jag vågar drista mig till att hävda att den är avskyvärd. Skrämseltaktik har alltid varit sossarnas främsta kampanjmedel - medan vi på borgerligt håll lägger fram idéer om vad vi vill åstadkomma med en optimistisk framtidssyn, är sossarna kvar i "röstar ni inte på oss går det åt helvete"-hjulspåren. Jäkla neggon. Kom med på en MUF-stämma nån gång och upplev lite glada människor, lite glitter och lite glam!

CUF tar upp en jäkligt intressant fråga - globalisering och u-land vs. i-land. Och de gör det ur ett perspektiv som torde göra Johan Norberg stolt. U-Shoppingkampanjen är en nära runner up i kampen om gymnasisternas uppmärksamhet. Kapitalism äger, frågan är bara om de kan leverera det snyggt och enkelt utan att krångla in sig i resonemangen, som lätt blir komplicerade.

Men bäst i vår är utan tvekan KDU. Kampanjen A Non-Facking Generation är aktuell, fräsch och jäkligt överraskande - ungdomsförbunden är mer höger än sina moderpartier, även i konservativa led. Kristdemokraterna är förbannade, men Ella Bohlin kör sitt race. Och så är det alltid lite uppfrächande med en kampanj som inte baserar sig på idéer som kan te sig lite luddiga för målgruppen, utan en ren sakfråga med god ideologisk grund. De är inte nyliberaler än, men på god väg =)

Andra bloggar om: Kampanj, MUF, SSU, CUF, KDU, A Non Facking Generation, globalisering, kapitalism, liberal, konservativ

Veckans vassaste

Nya numret av Captus Tidning (nr. 84) är ovanligt sharp, även för att vara Captus. Som vanligt insiktsfulla inlägg i debatten om klimatet, av den sorten man inte ofta ser i traditionella media. Men där finns även en högst läsvärd kolumn av Dag Elfström, där han diskuterar liberalismens definitionsproblem - högaktuellt sedan Erik Ullenhag gjorde sitt ytterst ogenomtänka utspel mot Centerpartiet (mycket kan man säga om Maud och hennes polare - men nyliberala?). Man bör heller inte missa Tomas Brandbergs perspektiv på radikalfeminismen - ständigt högaktuellt. Inte missa!

I måndagskväll var SVT's tablå högst intressant (irriterande nog) men jag missade allt till förmån för lite administration och ständiga vändor till tvättstugan. Man kan dock se första delen av Fichtelius' "Ordförande Persson" på SVT's webcast - något jag helt klart tänkt göra om saker och ting lugnat ner sig ikväll.
Det har ju dock varit svårt att missa alla vansinnigt buffliga uttalanden i media. Alla från nya partiledaren Mona Sahlin till Carl Bildt får en känga. Jag måste säga att Bildt utan större problem framstår som mest balanserad och förnuftig, när han kommenterar med en underton av blasé i sin blogg.

Ja, sossarnas nyvalda partiordförande kan ju inte heller gå okommenterad. Jag och en vän med samma ideologiska inriktning skålade i lördagskväll för en lätt valseger 2010. Det är väl allt jag har att säga om den saken.

Kulturtidskriften Voltaires mars/aprilnummer har Ayn Rand som huvudtema. Inte utan att man blir lite varm inombords. Mattias Svensson har skrivit en väldigt intressant artikel, bland mycket annat. Kanske ett lästips till Ullenhag?

Andra bloggar om: Politik, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Erik Fichtelius, Ayn Rand, Erik Ullenhag, radikalfeminism, klimat, liberalism, ideologi, Voltaire

Ondskan

USA anses vara genomgående onda, så i förlängningen är alla som kliver lite till höger om Centerpartiet per automatik superonda, verkar vara vänsterns allmänna hållning. Sedan nämns naturligtvis inte ett ord om assiciationen till gamla kommunistländer man gärna vill göra - då är man ond för det. Samma sak gäller djurrättsaktivisterna och miljörörelsen. Är man vegetarian, Greenpeacemedlem, åker buss istället för att ta bilen, då är man också en genomgod människa. Och vågar man bara ifrågasätta dessa ståndpunkter är man så vansinnigt hemsk. När jag senast skrev ett ödmjukt litet inlägg här och manade till lite eftertanke i all klimathype var "fröken lilla väldigt uppe i sig själv" och jag var dessutom något så fint som en "högerfitta" (den kommentaren fick jag dessutom mailad - från anonym adress, såklart). Det verkar inte ens som om de fina idéerna om jämställdhet gäller för kvinnor som råkar gjort det ödesdigra misstaget att befatta sig med liberala åsikter.

Men nu får det räcka. Kalla mig alla fula namn ni vill - nu är jag förbannad. Det gäller genmanipulerad mat. Börja med att kolla in detta klipp, från Penn & Tellers Bullshit:



Det där var Norman Borlaugh. Som emottagit Nobels fredspris för sina fantastiska insatser. Det talas om att han räddat livet på en miljard svältande i tredje världen! En miljard!

Vidare har Henrik Alexandersson samlat den senaste tidens fakta här, och räcker inte det så finns en kommentar från en tvättäkta SLU-professor här.

När är det okej att vilja förbjuda en teknik som kan rädda miljontals - nej, miljardtals liv? När är det okej att slå i en ledare för u-land att han inte kan ta emot tonvis med mat i bistånd - för att det är genmanipulerade grödor?

Har man ett problem med USA, then fine. Men man har fan inte rätt att propagera för att alla ska vara vegerarianer, enbart äta organisk föda eller vad det nu kan vara för jävla bullshit man hittat på - så länge som större delen av världens befolkning svälter till döds. Bor du i ett i-land, så grattis. Då kan du äta vad fan du vill, det bryr jag mig inte om. Men att försöka förhindra teknik som kan rädda liv - det är ondska.

Nyckelord: Klimat, Norman Borlaugh, GMO, genmanipulation, USA, Greenpeace

1200 miljarder

Äntligen har jag hittat Martin Borgs geniala 1200 miljarder att kolla in på nätet - klicka bara här och välj ett alternativ som passar. För du ska se den. Jo, det ska du. Så lovar jag att se den där Warren Beatty-filmen vänster-Kent tipsade om.

Och återigen är MUF Skåne/Malmö ovanligt väl medietränade...