Nobelpriset i fysik till Hawking!

Jag har länge varit en mycket stor beundrare av professor Stephen Hawking, sen jag för första gången öppnade pärmarna på den mäktiga "A Brief History of Time". Och ungefär lika länge har jag hävdat att han borde få Nobelpriset i fysik. Det fick jag dock sluta med, när min vansinnigt intellektuelle vän Pelle påpekade att det faktiskt är ett kriterie, det här med att komma mänskligheten till gagn. Han hade ju en poäng där.

Men i måndags, Nobeldagen, publicerade Expressens Sidan 4 en artikel författad av en bundsförvant i ämnet, en artikel som förklarar det hela iallafall för mig. Länken finns här.

Det finns inte mycket jag kan säga förutom det som artikelförfattaren redan tar upp. Det är helt klart värt att läsa om man är i vetenskapssvängen.

Dock vill jag gärna nämna att jag inte tycket att årets fysikpris var oförtjänt, absolut inte. Men jag ser det ungefär som den här Astrid Lindgren-grejen. Alla härjade åren innan hennes död om att hon borde få littraturpriset. Själv var jag aldrig någon jättefan av Lindgren. En strålande författare, men utan det djup och den filosofiska insikt som de senaste årens litteraturpristagare visat prov på.
På samma sätt vill jag härja lite för Stephen Hawking, med skillnaden att jag tycker jag har lite mer kött på benen. Han är vår tids stösta fysiker, med eller utan handikapp. Möjligvis kan jag tänka mig att det kan delas med Sir Roger Penrose, men principen bör stå kvar.

Nyckelord: Stephen Hawking, Nobel, Nobelpris, Roger Penrose, fysik, teoretisk fysik, svarta hål