Jönköping

Nån gång precis innan lunch kom jag fram till Jönköping i lördags. Stationsbyggnaden var väldigt vacker, men jag var ändå lite creeped out. Jag var i bibelbältet, och jag hoppades innerligt att ingen frikyrklig motsvarighet till de där Greenpeacevärvarna man ser på stan skulle hoppa på mig.

Nåja, jag hade annat att tänka på, och trots mina starkt rotade fördomar om staden jag befann mig i såg jag fram emot en rejäl distriktsstämma! Detta år höll Kalmar den med - logiskt nog - Jönköpingsdistriktet, sedan en konflikt jag inte förstår mig på uppstått med Kronoberg.

På Grand Hotel träffade jag alla, blev incheckad och placerad i en stor konferenssal. Lördagen var späckad av föredrag och förhandlingar, och på något sätt hade jag lyckats bli utsedd till stämmosekreterare. Förhandlingarna var tidvis svåra att hålla reda på, men jag tror nog protokollet blir bra. Stämmodeltagarna får ursäkta viss förvirring med talarlistorna.

Jag och snygga mötesordföranden Nina posar och försöker hålla reda på debatten om droglegalisering.

Föredragen och talarna var riktigt intressanta. Jönköping hade vågat sig på ett riktigt snyggt stilgrepp och bjudit in en representant för HRF - Hotell-, och Restaurangfacket, och vägt av det snyggt med att låta en representant för Svenskt Näringsliv hålla ett anförande efter lunchen. Facksnubben blev så klart grillad, men det var helt klart intressant att höra hans allt mer nervösa förklaringar till bland annat Wild n' Fresh-haveriet, avtalsrörelsen och varför ett fackförbund ska vara partipolitiskt.
Bäst var dock förstås Kalmardistriktets älskling Niklas Wykman, numera förbundsordförande. Han är den ende som kan tala i timmar och lägga fram riktigt skarpa analyser och djupa ideologiska samband, och samtidigt få sin publik att skratta så de gråter. Man har aldrig tråkigt när man hör Niklas.

Lördagkvällen ägnades naturligtvis åt bankett. Det var väl... inte riktigt vad vi tänkt oss, men blev helt klart kul ändå. Alkohol och schlager kombinerat med folk som dressat sig till tänderna funkar alltid.

Karin och Karin. Niccis frisyr i förgrunden.

Men vad vore en stämma utan efterfest? Lite överallt havererades det hela natten, dörrar sparkades på, folk blev dränkta i champagne och andra försökte få varandra i säng. Själv var jag i säng ganska tidigt, och var väldigt stolt över detta när jag var fräsch redan kl. åtta på söndagsmorgonen.

Skål!

Bartendern från lördagkvällen var inte fullt lika fräsch, så över frukost gick jag med på att hjälpa honom tanka Kalmars båda minibussar, vilka Jönköping använt under kvällen för att skyttla folk mellan hotellet och lokalen där banketten hölls. Inte smart. Jönköping är verkligen världens mest ologiska stad, ur bilsynpunkt iallafall. Halva stan är enkelriktad, och andra halvan har en bussfil mitt i alltihop. Helt jävla omöjligt att ta sig nånstans utan att bryta mot en lag. Till sist vågade jag mig på en lingvistisk frivolt och hävdade för mig själv att en minibuss är en buss, och därmed bör få köra i bussfilen. Ingen tutade... så mycket.

De tyngsta debatterna hade vi så klart sparat till sist. När en riktigt lång debatt om droglegalisering drogs igång var det många som gäspade uppgivet och önskade att de stannat i sängen. Motionären verkade inte vilja inse att Kalmar är och kommer förbli ett knökdistrikt (dvs. konservativt). Nåja. Vi överlevde det också.

Hemfärd till Nybro i en av de livsfarliga minibussarna (när man ger full gas, motorn rusar med 4000 rpm och absolut ingenting händer har en VW-ingenjör tänkt väldigt fel - och ja, jag hävdar att långsamma bilar är farligare än snabba), en snabb visit hos mina föräldrar, och sedan var jag på väg mot Lund igen. Tröttare än på mycket länge. Tur att man har veckorna, så man kan vila upp sig mellan helgerna =)

Nyckelord: MUF, Kalmar, Jönköping, distriktsstämma