London Calling

Här kommer äntligen storyn om London (med bilder!). Om man vill kan man se det som Ravens Weekend-Guide till London!

I torsdags i förra veckan begav vi oss iväg mot London. Rustade med trendiga kläder och min pappas Priority Pass, som möjliggör alla möjliga luxuiteter på alla flygplatser, tog vi oss först an förstaklassloungen på Kastrup. Gratis öl och glögg är aldrig fel!


Första dagen i London var en rejäl besvikelse. Vi åkte taxi i en timme för att ta oss ut till vårt smått värdelösa hotell mitt ute i ingenstans, bråkade med inderna som skötte det, och fick till sist en hyfsad middag på den lokala puben med billig öl till.

Dag 2, fredagen, lade vi på shopping varvat med pubbesök där vi fann något som såg autentiskt brittiskt ut.
Marknaden på Covent Garden var ohyggligt snyggt julpyntat:

Ett tips bara: om du ska ta med din London-rookie till sambo till Piccadilly Circus... se till att han inte är schlagerfreak. Eller håll för öronen. Jag har fortfarande inte fått ut den jävla låten ur huvudet.

Piccadilly Circus, snyggt dekorerat med futuristiska bubblor som skiftade i olika färger

Och så alla pubar förstås:

Jag är halvblasé med ett glas Jacobs Creek. Jag visste i själva verket inte att Stefan tog ett foto, trodde han pillade med autofokusinställningarna...

Stefan dricker "Old Speckled Hen" i England och är glad för det.

Fredagkvällen spenderade vi på Palace Theatre på West End, med att se Spamalot, Monty Python-musikalen. Efter det var vi rätt trötta, så vi tubade hem till vårt sunkiga lilla hotell.

Lördagen var ägnad åt sightseeing och annat kul. Vi började med British Museum, och på vägen hittade vi en gigantisk Fred Mercury med tomteluva:

Föräldrarna var faktiskt och såg "We Will Rock You"-musikalen för nån månad sen, men hävdade att den sög fett, så jag rekommenderar, på deras inrådan, mot den.

Vi kom iallafall till British Museum, och vart lite uttråkade. tyvärr har vi inga fantastiska bilder därifrån, men man bör absolut åka dit och se rosettstenen och deras Grand Court, världens största "court" under glastak. Men det är stort, så tänk på att inrikta Er på de områden där britterna haft kronkolonier - under de avdelningarna finns mest.

Natural History Museum kan också vara sevärt, med riktigt häftiga dinosaurieskelett och en blåval i naturlig storlek. Och byggnaden är sevärd som den är!

Senare under dagen var vi även på Rainforest Café. Det är inte heller en upplevelse att missa, men återigen är vi dåliga på det här med att ta bilder. Om Du är i London nån gång kan det vara värt att kolla, ta tunnelbanan till Piccadilly Circus och gå en tio-tjugo meter ner längs Shaftesbury Avenue. Det är en fantastisk restaurang, och det känns som att sitta mitt i regnskogen och äta!

På kvällen letade vi upp en pianobar i Kensongton som vi fått rekommenderad, och hade hur kul som helst! Stället var fullt, det var ett sådant ös på pianisten, och efter ett tag dök änglar, herdar och allt möjlig skumt folk upp. De visade sig vara del i en nativity play. Kul var det iallafall, och helt klart värt en kvälls alkoholkonsumtion. Man tar bara tunnelbanan till High Street Kensington, så ligger baren bara över gatan.

Jag och en "Wise Guy"-pimp i Kensington.

Så. Kort sagt: London är fantastiskt runt jul, och missa för allt i världen inte allt som West End har att erbjuda. Och reser Du med en tjejkompis: ta en sväng runt Soho's gayscen. Jag missade det tyvärr denna gång, men så är det när man reser med killar ;)

Nollning -07

I helgen har jag och Stefan kollat in nollehelgen, inklusive nollelördagen i Lundagård, M och I's nollegasque och regattan med sittning efteråt. Och självklart bjuder vi på bilder, där vi kommit ihåg att ta. Håll till godo!

Stefan är stilig efter att fanbärandet i Lundagård är avklarat.

vIp-loungen, och I'arna har äntligen snygga bordeauxfärgade ouveraller!

Alla gillar M-cykeln.

En Risberg! Vi är ganska säkra på att det är Mats, Den Goda Tvillingbrodern.

M's fordon för Lådbilsracet. Äckligt cool. Som I'are blir man lite avis, mest för att vårt fordon såg ut som ett gäng hoptejpade frigolitblock, och var misstänkt lik farkosten som användes i Regattan.

Björn, E-ordföranden, skänkte oss kondomer. Vi är skeptiskt tacksamma.

Henrik och Henriks vän. Jag trodde Stefan höll koll på vem hon var, eftersom det är hans jobb. Det gjorde han inte, så vi är tyvärr ganska clueless där. Men hon var trevlig!

Min gamla Nollegeneral Joakim (som kom ihåg mig från nollningen -05!) och Bella, gammal Ing-ordförande, och som nyligen varit tidningsaktuell.

Joakim, mångsysslare på E. Lite ordförandeskap, gammalt phøs i samma sektion nån annan gång.

Det här är vår nästa julkortsbild, och min favorit från helgen. Stefan charmar D-ordföranden Daniel.

Ett mysigt kramkalas med mantlar åt alla håll. Stefan, Ing-ordf. Anders, V-ordf. Carl (vi tror Carl, men vi lovar ingenting), D-Daniel från posen ovan, K-ordf. Saga i gult under manteln och Okänd Tjej I Mantel. Min gamla kursare Robert, som numera ska bli brandingenjör längst ut.

Vad som händer under manteln stannar under manteln. Fanny och Fredrik är det, iallafall.

Sen finns det en massa bilder från regattasittningen, men eftersom min käre sambo inte kan med sin nya mobilkamera så är de rätt dåliga allihop. Vi ska bespara er.

Kul har det varit iallafall, och vem vet, nästa år kanske jag är I-phadder!

Mobil: Beach -07

Stranddag på västkusten. Mobilen är såklart med, så jag kan streama Amy Winehouse i högtalarna. Semestern är allt mer modern. Fotot är ett strandragg jag hittade bland dynerna.

Cameo

Yes, det här är alltså yours truly som jag skulle sett ut i Springfield.

Hittade en himla kul sida där man kan ladda upp ett foto av sig själv och se hur man skulle sett ut tecknad av Matt Groening. Den kan dock vara rätt slö tidvis, så ha lite tålamod. Har man otur kan man få göra om det ett par gånger också.

Mycket nöje!

Simpsonize me!

Uppdatering: Testade med ett nyare foto. En bättre matchning? Inte vet jag. Men det är för roligt för att sluta!

Cool grej

Japp.

För er som inte känt igen killen på bilden vill jag bara nämna att det är "Anders & Måns"-Anders. Jag och Erik var ute på Debaser ikväll (tisdag) för att frottera oss med kändisarna och vara allmänt coola, och så har man väl ett visst mått av tur (eller nåt).

För att inte ingjuta intrycket av för mycket hybris här bör tilläggas att jag var "lite lätt" nervös hela tiden och mest svamlade. Men en bild fick jag!

Who's da man?

Lyckönskningar

Uppdatering: Har haft lite dåligt med bilder på sistonde. Det här är min käre sambo och hans gode vän Pierre på FlyING -05. Han är skiträdd. Jag älskar den här bilden. Och D-sek's fotoarkiv.

Vännernas kommentarer till min nya framtid som sambo har haglat ganska tätt, och jag är innerligt tacksam för alla fina lyckönskningar och goda råd. Kanske vi ordnar en fest, när allt är klart. Jag lovar ingenting, det beror på väder, monetära medel och andra omständigheter. Och så måste jag nog konsultera Stefan också, han bör ju faktiskt ha lite att säga till om numera =)

Riktigt bra var Malins fina dagboksinlägg på Helgon. Ett par saker om hennes och min relation bör man veta först; Vi träffades när vi jobbade som säljare för Viasat båda två, och på det kontoret utgjorde hennes hamstrar ett ofta återkommande bisarrt inslag i olika sammanhang. Och där fanns även katten Bertil, hela anledningen till att jag är så förtjust i helig birma-katter. Han var för övrigt både smartare, och hade långt mer värdighet, än både jag och Malin tillsammans.

"K! Grattis till beslutet om samboskap. Skaffa katten, skit i sköldpaddan.
Då kan ni lika gärna ha en hamster ( 2 till priset av en!). Katten kan heta nått
coolt som Spawn of Bertil.

Vet inte om du minns hur det är att vara sambo.
Som att din DC mapp helt plötsligt innehåller fullkomligt främmande substanser?
Eller att man plötsligt börjar äta middagar, som kräver pengar inhandling,
tillagning, intag, bortplock och dubbelt så mycket disk?
Att man plötsligt måste dela med sig av sitt godis, annars får man inte nästa gång han har godis men inte du?
Eller att du snart kommer att ”Måsta diskutera det med din sambo” när det ringer någon och säljer digitaltv inför nedsläckningen? (haha)
Men allt vägs upp, för helt plötsligt har du någon att värma dig på när kylan kommer, nån som kliar dig på ryggen, nån som når översta hyllan utan att behöva böka fram en stol, nån som får upp dom satans syltlocken och nån som smyger upp och ger dig en kram när du gör nått jävligt tråkigt, typ diskar. "

Jag känner igen det där till punkt och pricka. Det ska bli svårt att upplåta min dator helt och hållet, och jag har fortfarande inte vant mig vid det här med att äta lagad mat varje kväll (otroligt hur fort den vanan försvinner sen man flyttat hemifrån till ensamhushåll). Men det på andra sidan om myntet ska det bli underbart att dela allt det där, från ansvar för elräkningar och andra världsliga ting, till att ha honom med när jag bestämmer mig för hur min hall ska målas om. Bara att vara sådär nära inpå kan nog vara påfrestande ibland, men mycket oftare härligt och fint.

Residents. Om det blir en honkatt ska hon heta Hera, och en hankatt Diablo. Vi har skakat hand på det.

Firmafest 2007

Så här ser Stockholms skärgård ut från en helikopter.

Okej, det var en teaser. I helgen var jag iallafall på en ganska spektakulär resa. Hela svenska The Phone House var på Rindö i skärgården för den stora årliga firmafesten. Vi från Malmö var framme vid tvåtiden på fredagnatten - jag bör väl erkänna att jag tog ett par öl på tåget upp och sedan sov som en gråsten genom hela resan.
Väl på plats var det nog många trötta som fick en besviken tår i ögonvrån. Rindö var ett gammalt regemente och skrämmande lite hade förändrats sedan dess. Rummet delade jag med tio andra och faciliteterna var under all kritik. Men det funkade bra, jag delade rummet med tjejer från mitt kontor och märkte inte av alls att en av admintjejerna enligt utsago snarkade som en bergsget ;)

Lördagen började segt, men behagligt. Frukost i den nyrenoverade restaurangen vid öppna spisen, allmänt skitsnack och berättelser om hur livet som tillfälliga mass-sambos gått för den manliga delen av mitt team. När stockholmarna anlänt började konferensen. Ganska imponerande och med en skitstor budget. Konfettimaskiner och samma högtalare som jag tror Slayer brukar använda på Hultsfredsfestivalen. Nye VD'n trivdes i rollen som närapå värd för en Oscarsgala ("And here to present this years award for Best Retailsales is..."). Ganska kul iallafall.

Efter det började vad som i vårt program benämdes som "Aktiviteter/Mingel". Från början hade jag genast avfärdat det som "inte min grej", men när jag upptäckte vad det gällde för aktiviteter gick jag med på att tänka om. Motorola hade sponsrat med en helikopter, där fanns jetskis och en RIB-båt (tror jag, men jag såg den aldrig), 3's Turbo 3G-buss som visade Hockey-VM, en hemglassbil, ett öltält med Tele2 skrivet över hela tältet med trubadur och gratisöl, och så mycket giveaways att jag gick därifrån med en hel famn. Och en hel massa annat att kolla in, testa på och skratta åt.

Efter det var det snabbt ombyte och bankett. Middagen hölls på nyrenoverade restaurangens övervåning, med panoramafönster och en fantastisk utsikt. Jag hade gott sällskap där jag hamnade och middagen var supergod!

Sedan var det förstås fest hela natten - och vilken fest sen! Det erbjöds ett par temabarer, en där Eurovision Song Contest visades live med projektor och på ovanvåningen ett riktigt bra coverband - DuoJag. Jag glittrade på ganska bra i all strass och lyckades göra av med drinkbiljetterna =)

Dagen efter var det många som valde den enkla utvägen - en återställare. Vi var tillbaka vid Nybrokajen vid tolvtiden, och gick sedan genom Stockholm till Sthlm C (fråga mig inte varför, jag bara hängde på). Eftersom tåget inte skulle gå på ett bra tag ägnades ett par timmar åt allmänt skitsnack på Pizza Hut där ett par öl intogs. Jag föll naturligtvis för baksmällan och tog mig en rejäl stor stark. Jag tror det var vad som räddade mig.
Tåget gick hem 15.20. Den resan var mycket mer lågmäld än ditresan, men icke desto mindre trevlig. Sömnigt filosoferande och någorlunda djupa konversationer.

Var hemma i Lund vid halv åtta-tiden, ledbruten och tröttare än jag kan minnas att jag någonsin varit tidigare. Som tur var fanns det någon där att ta hand om mig och se till att jag fick i mig en riktigt god middag. Jag är evigt tacksam.

Behöver jag nämna att det var lite tunt på TM-avdelningen i måndags? ;)


Förresten finns en himla massa bra och sköna bilder från festen i Henriks mobilblogg, därifrån har jag snott alla dessa bilderna. Inte missa!

Inte utan min snyggpose!

I lördags firade NinjaIngenjören sin seger över studentghettot Ulrikedal med en rejäl inflyttningsfest. Eftersom gästlistan mest bestod av LTH-studenter och en del av Internets C-kändisar (?) är det idag helgens mest ombloggade fest. Vem behöver Stureplan när man har Fosievägen?

Men vad man än sysslar med kan man ge sig fan på att där finns nån med en kamera. Bilden ovan har jag snott rakt av från Mattias blogg. Han dissar min pose som jag nästan alltid lyckas strike när nån kör upp en kamera i nyllet på mig. Måste ändå lägga en stor del av skulden på syntharen som satt hela eftermiddagen/kvällen innan festen i min soffa och snurrade ett glas rödvin med lillfingret ut och ständigt talade om för mig hur jävla bra jag såg ut, medan jag flängde fram och tillbaka i gothig långkjol med plattänger och två-komponents-läppstift. Mitt ego är uppblåst som det är!

Mattias förtjänar ändå tack för iallafall ett försök till redigering - till skillnad från Erik. Så får inte heller Erik nån inläggsspecifik länk. Ha!

Hur som helst var det jävligt roligt, med kul folk och bra drag. Och det man inte minns har man inte ont av ;)

Vill ni veta var man får tag på fler bilder där jag gör dumma saker, fråga Victoria Shulga, den officiella experten.

Fredagkvällen blev också bra, Tom och Leeloo kom över med sitt underbara Munchkin Bites, ett spel vi gett oss fan på att lära Alexi. Det gick lite väl bra, han höll på att slå oss allihop - tills Leeloo sin vana trogen fick ett pyttelitet övertag och tog hem hela spelet.

Och behöver jag nämna att den största ansträngningen vi tog oss för igår (söndag) var att se V for Vendetta?

Jönköping

Nån gång precis innan lunch kom jag fram till Jönköping i lördags. Stationsbyggnaden var väldigt vacker, men jag var ändå lite creeped out. Jag var i bibelbältet, och jag hoppades innerligt att ingen frikyrklig motsvarighet till de där Greenpeacevärvarna man ser på stan skulle hoppa på mig.

Nåja, jag hade annat att tänka på, och trots mina starkt rotade fördomar om staden jag befann mig i såg jag fram emot en rejäl distriktsstämma! Detta år höll Kalmar den med - logiskt nog - Jönköpingsdistriktet, sedan en konflikt jag inte förstår mig på uppstått med Kronoberg.

På Grand Hotel träffade jag alla, blev incheckad och placerad i en stor konferenssal. Lördagen var späckad av föredrag och förhandlingar, och på något sätt hade jag lyckats bli utsedd till stämmosekreterare. Förhandlingarna var tidvis svåra att hålla reda på, men jag tror nog protokollet blir bra. Stämmodeltagarna får ursäkta viss förvirring med talarlistorna.

Jag och snygga mötesordföranden Nina posar och försöker hålla reda på debatten om droglegalisering.

Föredragen och talarna var riktigt intressanta. Jönköping hade vågat sig på ett riktigt snyggt stilgrepp och bjudit in en representant för HRF - Hotell-, och Restaurangfacket, och vägt av det snyggt med att låta en representant för Svenskt Näringsliv hålla ett anförande efter lunchen. Facksnubben blev så klart grillad, men det var helt klart intressant att höra hans allt mer nervösa förklaringar till bland annat Wild n' Fresh-haveriet, avtalsrörelsen och varför ett fackförbund ska vara partipolitiskt.
Bäst var dock förstås Kalmardistriktets älskling Niklas Wykman, numera förbundsordförande. Han är den ende som kan tala i timmar och lägga fram riktigt skarpa analyser och djupa ideologiska samband, och samtidigt få sin publik att skratta så de gråter. Man har aldrig tråkigt när man hör Niklas.

Lördagkvällen ägnades naturligtvis åt bankett. Det var väl... inte riktigt vad vi tänkt oss, men blev helt klart kul ändå. Alkohol och schlager kombinerat med folk som dressat sig till tänderna funkar alltid.

Karin och Karin. Niccis frisyr i förgrunden.

Men vad vore en stämma utan efterfest? Lite överallt havererades det hela natten, dörrar sparkades på, folk blev dränkta i champagne och andra försökte få varandra i säng. Själv var jag i säng ganska tidigt, och var väldigt stolt över detta när jag var fräsch redan kl. åtta på söndagsmorgonen.

Skål!

Bartendern från lördagkvällen var inte fullt lika fräsch, så över frukost gick jag med på att hjälpa honom tanka Kalmars båda minibussar, vilka Jönköping använt under kvällen för att skyttla folk mellan hotellet och lokalen där banketten hölls. Inte smart. Jönköping är verkligen världens mest ologiska stad, ur bilsynpunkt iallafall. Halva stan är enkelriktad, och andra halvan har en bussfil mitt i alltihop. Helt jävla omöjligt att ta sig nånstans utan att bryta mot en lag. Till sist vågade jag mig på en lingvistisk frivolt och hävdade för mig själv att en minibuss är en buss, och därmed bör få köra i bussfilen. Ingen tutade... så mycket.

De tyngsta debatterna hade vi så klart sparat till sist. När en riktigt lång debatt om droglegalisering drogs igång var det många som gäspade uppgivet och önskade att de stannat i sängen. Motionären verkade inte vilja inse att Kalmar är och kommer förbli ett knökdistrikt (dvs. konservativt). Nåja. Vi överlevde det också.

Hemfärd till Nybro i en av de livsfarliga minibussarna (när man ger full gas, motorn rusar med 4000 rpm och absolut ingenting händer har en VW-ingenjör tänkt väldigt fel - och ja, jag hävdar att långsamma bilar är farligare än snabba), en snabb visit hos mina föräldrar, och sedan var jag på väg mot Lund igen. Tröttare än på mycket länge. Tur att man har veckorna, så man kan vila upp sig mellan helgerna =)

Nyckelord: MUF, Kalmar, Jönköping, distriktsstämma

Raven; Best of...

Ibland kan man få en snabb upplyftning av lite ytligt självförhärligande. Och som en extra bonus kan effekten både förstärkas och förlängas om man gör det in public.
Nu har jag varit hemma i skogen igen, och med mig har jag lite bilder därifrån. Bilder som oftast innebär fina minnen, men mest därför att jag lyckades vara ovanligt snygg på dem.

Så här kommer en ego-orgie. Om Du, kära läsare, tycker att det är lite fånigt eller känner för att skriva något elakt i kommentarerna, bara bläddra neråt litegranna, så kommer Du garanterat hitta något smartare inlägg.

Första SjöLund-balen, 2003. Det här är faktiskt taget kl. 3 på morgonen, på "loppet" - efterfesten. Blondinen vid min sida, Christian, är ute ur mitt liv numera. Men snygga var vi!

SjöLund-balen 2004, under middagen.



Jag och min (något oseriöse) bror på pappas 50-årskalas. Gjort sminket och håret själv, riktigt nöjd faktiskt.



... och därifrån lyfte jag en headshot (inte samma sak som att blåsa skallen av någon i CS) att använda som ny presentationsbild. Vad tycks?

Förresten har jag just migrerat hela bloggen till det nya systemet. Jag försökte vara retro in i det sista, men Google var väldigt påstiridiga. Layouten kan vara lite konstig, men förhoppningsvis kommer en fix om ett par dagar.