Lunchblogga

Det är en sådandär fredag efter en riktigt tung vecka, så jag är lite trögtänkt och seg. Det brukar vanligtvis leda till mycket skumma funderingar.
Dagens lilla tanke handlar om namn. Vissa namn är lite för fula för att vara sannolika, på något sätt. Jag tänker mig en nyförlöst mor med sitt lilla spädbarn i famnen, och hur hon stolt och hög på hormoner försiktigt stryker sin son över pannan och proklamerar "Dig, min älskade lille parvel, ska jag kalla... Ingvar!". Inte ens när det namnet var vanligare på små barn var det väl nån som direkt tyckte det var häftigt?
Fler namn i samma kategori är:

Malte
Egon
Benny
Stig
Roland
Asta
Åke
Bertil

Min bror har dessutom en lite konstig relation till dubbelnamn, vilket har inspirerat till lite komiska kombinationer. Vi har dock ännu inte stött på en livs levande Bob-Gunnar.
Jag skickade honom iallafall nyligen ett mail med det kufigaste ur dialerskörden:

Stig-Tommy
Kurt-Roine
Hans-Jürgen Gaydoul (har karriären tydligt... utstakad)
Stig-Roland
Glenn-Håkan (ej ur listorna, men Alexi hotade med det som namn på sin förstfödde för ett par veckor sedan)

Ja, nu är det naturligtvis inte min mening att mobba skiten ur alla som heter Benny. Jag är säker på att man kan leva ett fulländat liv iallafall. Hur som helst bör man inte ta åt sig. Är man en såndär som ofta blir kränkt lite till mans förstår jag inte riktigt vad man har på min blogg att göra.

Förresten kommer jag avresa till Stockholm för min hittills största firmafest ikväll - alla anställda på The Phone House i riket har fått en inbjudan. Det ryktas om en skärgårdsö. I vilket fall som helst kan jag bli lite svår att få tag i. Jag är åter i Skåneland på söndag kväll.

Nu är det kaffedags. En skum sömnbrist har legat som en dimma runt mitt huvud ett ganska bra tag nu. Konstigt, det där...