Helvetet har en särskild krets för USA's kristna höger

Hittade en artikel på Aftonbladet.se om att Seth McFarlane - ni vet, "Family Guy"-killen - fått kritik av The Parents Television Council. Läser man ovan nämnda artikel kan man nästan förstå att det senaste avsnittet skulle piss off den kristna högern i USA, även om jag personligen tycker de omedelbart borde uppsöka proktolog för att få ut... ni fattar vart jag är på väg med det här va?

Hur som helst, det där var värt en liten surfomväg tyckte jag, och google var som alltid hjälpsamma med att hitta organisationens hemsida. Där finns till och med en väldigt hjälpsam tablå för en vecka, där de olika serierna är betygsatta enligt trafikljusvarianten. Jag gick in på sajten och hade i bakhuvudet nån tanke om att de rödlistade serierna skulle vara rätt grafiska polisserier och typ "The Unit". Sådant fick inte jag heller se när jag var under tio (dock gick "MacGyver" bra, puh!), och det kanske var klokt. Och så skulle kanske sådant som "House" o. dyl. vara gulmarkerat.

Så döm om min oförfalskade jävla förvåning när jag hittar följande bland rödlistade serier: 

• America's Next Top Model
• Numb3rs (matte! det är ju bra!)
• How I Met Your Mother
• The Big Bang Theory
• Scrubs

Man kan klicka på namnet på en serie och få fram en recension ur det här perspektivet. Jag kunde inte begripa varför "The Big Bang Theory" skulle kunna vara skadligt ens för spädbarn, så jag började där. Det hela klarnade ganska snart i en fruktansvärd insikt. Huvudkaraktärerna skämtar om onani, anatomi och sex ibland! Och så händer det att folk ligger med varann (ja, inte så man ser det, men liksom, vaknar ihop och sådär)! Amajgad! 

I språkbruket märks ord som hell, damn, bitch, bastard och ass. 

Och det hela blir bara värre. Här följer helt jävla mind-boggling citat om andra serier:

"This season promises a larger emphasis on sexual issues, with a heavy focus on transgendered model Isis, and discussions of model Elina’s lesbian orientation [...] and later she is seen kissing female model Clark in a hot tub."
- "America's Next Top Model" (problemet är alltså inte att unga tjejer kan få konstiga kroppsideal, det nämns inte)

"Sexual content isn’t very frequent either, but there are unmarried couples carrying on relationships, some living together."
- "Jericho"

Letar jag vidare blir jag nästan garanterat bara deprimerad. Fan ta dig om du knullar med nån innan ni är gifta, och fan ta dig ytterligare lite om du avviker från heteronormen!

Nå, det finns ju gott om wholesome familjeserier som måste gillas, tycker ni. Nä! "America's Funniest Home Videos", "American Idol" och till och med genompräktiga "Smallville" är gullistade!

Så vad är okej? Bara två program den här veckan, "Extreme Makeover: Home Edition" och "Hole In The Wall". Ha det så jävla roligt!

Om det varit ett gäng halvamish på vishan som lika gärna kan sitta och tjura över en bibel där de inte stör nån hade det väl varit en sak. Men den här jävla organisationen har över en miljon medlemmar! Jag blir ju fan både mörkrädd och skäms för mitt lilla kors jag har om halsen. 

Bäst får vara Aftonbladets Seth McFarlane-citat: 

– Det är som att få hatmejl från Hitler. De är bokstavligt talat hemska människor. Jag har läst deras nyhetsbrev och besökt deras hemsida, och de är genomruttna.

– För att vara en organisation som bygger på kristna värderingar tillbringar de väldigt mycket tid med att hata folk. De kan suga min ...

Nyckelord: PTC, Seth McFarlane, TV, Family Guy, kristen höger, USA

London Calling

Här kommer äntligen storyn om London (med bilder!). Om man vill kan man se det som Ravens Weekend-Guide till London!

I torsdags i förra veckan begav vi oss iväg mot London. Rustade med trendiga kläder och min pappas Priority Pass, som möjliggör alla möjliga luxuiteter på alla flygplatser, tog vi oss först an förstaklassloungen på Kastrup. Gratis öl och glögg är aldrig fel!


Första dagen i London var en rejäl besvikelse. Vi åkte taxi i en timme för att ta oss ut till vårt smått värdelösa hotell mitt ute i ingenstans, bråkade med inderna som skötte det, och fick till sist en hyfsad middag på den lokala puben med billig öl till.

Dag 2, fredagen, lade vi på shopping varvat med pubbesök där vi fann något som såg autentiskt brittiskt ut.
Marknaden på Covent Garden var ohyggligt snyggt julpyntat:

Ett tips bara: om du ska ta med din London-rookie till sambo till Piccadilly Circus... se till att han inte är schlagerfreak. Eller håll för öronen. Jag har fortfarande inte fått ut den jävla låten ur huvudet.

Piccadilly Circus, snyggt dekorerat med futuristiska bubblor som skiftade i olika färger

Och så alla pubar förstås:

Jag är halvblasé med ett glas Jacobs Creek. Jag visste i själva verket inte att Stefan tog ett foto, trodde han pillade med autofokusinställningarna...

Stefan dricker "Old Speckled Hen" i England och är glad för det.

Fredagkvällen spenderade vi på Palace Theatre på West End, med att se Spamalot, Monty Python-musikalen. Efter det var vi rätt trötta, så vi tubade hem till vårt sunkiga lilla hotell.

Lördagen var ägnad åt sightseeing och annat kul. Vi började med British Museum, och på vägen hittade vi en gigantisk Fred Mercury med tomteluva:

Föräldrarna var faktiskt och såg "We Will Rock You"-musikalen för nån månad sen, men hävdade att den sög fett, så jag rekommenderar, på deras inrådan, mot den.

Vi kom iallafall till British Museum, och vart lite uttråkade. tyvärr har vi inga fantastiska bilder därifrån, men man bör absolut åka dit och se rosettstenen och deras Grand Court, världens största "court" under glastak. Men det är stort, så tänk på att inrikta Er på de områden där britterna haft kronkolonier - under de avdelningarna finns mest.

Natural History Museum kan också vara sevärt, med riktigt häftiga dinosaurieskelett och en blåval i naturlig storlek. Och byggnaden är sevärd som den är!

Senare under dagen var vi även på Rainforest Café. Det är inte heller en upplevelse att missa, men återigen är vi dåliga på det här med att ta bilder. Om Du är i London nån gång kan det vara värt att kolla, ta tunnelbanan till Piccadilly Circus och gå en tio-tjugo meter ner längs Shaftesbury Avenue. Det är en fantastisk restaurang, och det känns som att sitta mitt i regnskogen och äta!

På kvällen letade vi upp en pianobar i Kensongton som vi fått rekommenderad, och hade hur kul som helst! Stället var fullt, det var ett sådant ös på pianisten, och efter ett tag dök änglar, herdar och allt möjlig skumt folk upp. De visade sig vara del i en nativity play. Kul var det iallafall, och helt klart värt en kvälls alkoholkonsumtion. Man tar bara tunnelbanan till High Street Kensington, så ligger baren bara över gatan.

Jag och en "Wise Guy"-pimp i Kensington.

Så. Kort sagt: London är fantastiskt runt jul, och missa för allt i världen inte allt som West End har att erbjuda. Och reser Du med en tjejkompis: ta en sväng runt Soho's gayscen. Jag missade det tyvärr denna gång, men så är det när man reser med killar ;)

Raven observerar

Folk i Den Verkliga Världen, utanför Smålandsskogen, fungerar inte riktigt som jag är van vid. Det kanske inte är så konstigt, det föreligger ju skillnader i geografi, kultur, och inte minst befolkningsmängd per ytmått, men den senaste tiden har bekantskapskretsen formligen exploderat av människor som inte har körkort!

Som 18-åring i Nybro (mitt hood) var det mer körkort or bust. Jag fyller år i januari, och mitt körkort är utfärdat 26'e mars 2003, vilket innebär att jag a) fick det två-tre månader efter min 18-års dag, och denna delay berodde mer på Vägverket än huruvida jag var förberedd på ansvaret att framföra ett fordon om ca. 1-2 ton och ett jävla rörelsemoment på allmänna vägar, samt b) jag har snart haft det i fem år.

Anledningen till denna omskakande observation just nu är att jag länge petat, hintat och verbalt sparkat på sambon att få ändan ur vagnen och ta ett eget körkort. Det skulle vara en hobby för oss att dela (att övningsköra)*, det skulle innebära att jag aldrig mer behöver försätta mig i den situationen att själv behöva köra 50 mil på en dag i en pytteliten hyrbil med ungefär lika maffig motor som den jag hade i min moped, och det är ett strålande argument för oss att köpa en bil.

Nu har det iallafall gått vägen hyfsat. Sambon räknar med körkort innan nästa sommar, och även om jag är lite skeptisk till hur tusan det ska gå till, så har vi kommit överens om att iallafall titta på fina Volvosar till våren.

Det faktum att han inte redan hade ett körkort tyckte jag var lite förbryllande. Men efter lite gallups hos bekanta och deras bekanta har jag upptäckt att körkort liksom är... ja, nästan en lyxgrej. De flesta var inte intresserade av det när de var 18, och dessutom rör det sig ju om mycket pengar för körskola, halkbana, uppkörning och Gud vet allt.

Det är väl förvisso logiskt på något sätt. På andra ställen än Smålandsskogen har de ju kollektivtrafik och sånt. Men i Nybro är det där med körkortet något annat. Man kan nästan jämföra det med en slags mandomsritual. Alla har det, och de flesta kan lite till mans byta luftfilter i bilen. Nu tappar jag bokstavligen hakan när jag upptäcker att de flesta vänner jag skaffat sedan jag flyttade hit, även de med körkort, inte har den blekaste aning om hur man kollar att kylarvattnet är som det ska, fyller på olja eller bara spolarvätska!

Egentligen har jag inte så mycket att säga om saken. Jag har inga riktigt bra argument mot att vara bilanalfabet, men jag tycker det är konstigt!

Hur kan större delen av en hel generation missat charmen med friheten, farten, vinden genom håret (eller AC'n på högsta effekt) och den där spontana dårskapen det är att bara fara runt en lördag utan mål? Det är inte helt obesläktat med charmen med berg-och-dalbanor.

Kan någon förklara, lugnt, sansat och pedagogiskt?

När jag skriver och plötsligt tröttnar på att höra min egen röst i huvudet har jag nu surfat runt lite på Blocket efter bensindrivna bilar med manuallåda (för sambons skull) under 20.000, och jag har hittat några riktiga pärlor! Och så annonser som jag favoriserat av helt andra anledningar. Den här, till exempel:

*Efter att jag använt det här argumentet upptäckte jag att det räcker inte med fem år av fläckfritt körkortsanvändande för att få bli körkortshandledare, man måste vara 24 fylld också. Fan.

Och jo, med fläckfritt menar jag att polisen nog är lyckligare i ovetskap.

Francophobia

Fransmän... ja, vad finns det att säga om dem? Trots geografin känner vi svenskar väl oss tack vare media bra mycket mer på samma våglängd som amerikanerna. Och det ska väl erkännas att jag skrattade högt när jag läste denna underbara krönika i New York Times nätupplaga, om en amerikan i Paris, som har haft lite problem med fransmännens Speedo-regler.

Helt klart att rekommendera!