Nobelpriset 2007

Efter en tids sjukdom och en Londonvistelse (mer, med blider, coming soon!) är jag alltså tillbaka hyfsat på banan igen. Den här dagen har jag lagt på tentaplugg, läkarbeskök och TV4's sändningar från Nobelfestligheterna, varav det känns som om det sista varit mest välgörande för intellektet.

Att TV4 tagit över sändningarna känns naturligtvis upplyftande för en tjuskallig public service-vägrare. Under de tillfällen jag kastat ett getöga åt TV'n har de gjort proffsiga intervjuer inom snygg layout och miljö, och även förklarat sådant som jag tror SVT arrogant ansett ligga inom allmänbildningen (personligen ser jag mig som allmänbildad, men hade ingen aning om varför Nobels fredspris delas ut i Oslo. Det vet jag nu).

Angående prisen känns de som vanligt politiskt korrekta, i år till och med lite populistiska. Både kemipriset och fredspriset handlar mer eller mindre direkt om miljökamp, men å andra sidan kan jag inte namnge någon som borde haft det istället. Kanske en dag kan utrikesminister Bildt, en av de bästa diplomater Sverige fostrat i en tradition av många, kan föräras det, men ännu har han nog inte gjort sitt största verk.

Doris Lessing känns fräsch som mottagare av litteraturpriset, trots sina 88 år. Hon verkar vara en författare med lite mer bredd än andra litteraturpristagare, då hon behandlat främst apartheid och kommunism ur en kvinnligare synpunkt. För mig framstår den där särskiljningen mellan manligt och kvinnligt ständigt diffust, men jag litar på Svenska Akademiens motivering.
Lessing har dessutom publicerat en science-fictionroman, vilket alltid uppskattas av den här bloggaren. Och så ett antal verk om katter, enligt Wikipedia.

Mest intresserad är jag så klart av fysikpriset. GMR-teknikens skapare får äntligen det erkännande de förtjänat. Denna teknik möjliggör rekordsnabb och exakt läsning av elektronisk information, vilket i sin tur sett till att massor av information kan sparas på liten yta, och här kan vi alla se användningsområdet i små flashminnen, Mp3-spelare och andra små lagringsmedium med stor kapacitet.

Kvällen ägnas nog åt att se banketten och hoppas att TV4 lyckas smyga in en kamera på efterfesten.

Nyckelord: Nobel, Nobelpriset, teknik, fysik, kemi, Al Gore, IPCC, miljö, Doris Lessing

Raven observerar

Folk i Den Verkliga Världen, utanför Smålandsskogen, fungerar inte riktigt som jag är van vid. Det kanske inte är så konstigt, det föreligger ju skillnader i geografi, kultur, och inte minst befolkningsmängd per ytmått, men den senaste tiden har bekantskapskretsen formligen exploderat av människor som inte har körkort!

Som 18-åring i Nybro (mitt hood) var det mer körkort or bust. Jag fyller år i januari, och mitt körkort är utfärdat 26'e mars 2003, vilket innebär att jag a) fick det två-tre månader efter min 18-års dag, och denna delay berodde mer på Vägverket än huruvida jag var förberedd på ansvaret att framföra ett fordon om ca. 1-2 ton och ett jävla rörelsemoment på allmänna vägar, samt b) jag har snart haft det i fem år.

Anledningen till denna omskakande observation just nu är att jag länge petat, hintat och verbalt sparkat på sambon att få ändan ur vagnen och ta ett eget körkort. Det skulle vara en hobby för oss att dela (att övningsköra)*, det skulle innebära att jag aldrig mer behöver försätta mig i den situationen att själv behöva köra 50 mil på en dag i en pytteliten hyrbil med ungefär lika maffig motor som den jag hade i min moped, och det är ett strålande argument för oss att köpa en bil.

Nu har det iallafall gått vägen hyfsat. Sambon räknar med körkort innan nästa sommar, och även om jag är lite skeptisk till hur tusan det ska gå till, så har vi kommit överens om att iallafall titta på fina Volvosar till våren.

Det faktum att han inte redan hade ett körkort tyckte jag var lite förbryllande. Men efter lite gallups hos bekanta och deras bekanta har jag upptäckt att körkort liksom är... ja, nästan en lyxgrej. De flesta var inte intresserade av det när de var 18, och dessutom rör det sig ju om mycket pengar för körskola, halkbana, uppkörning och Gud vet allt.

Det är väl förvisso logiskt på något sätt. På andra ställen än Smålandsskogen har de ju kollektivtrafik och sånt. Men i Nybro är det där med körkortet något annat. Man kan nästan jämföra det med en slags mandomsritual. Alla har det, och de flesta kan lite till mans byta luftfilter i bilen. Nu tappar jag bokstavligen hakan när jag upptäcker att de flesta vänner jag skaffat sedan jag flyttade hit, även de med körkort, inte har den blekaste aning om hur man kollar att kylarvattnet är som det ska, fyller på olja eller bara spolarvätska!

Egentligen har jag inte så mycket att säga om saken. Jag har inga riktigt bra argument mot att vara bilanalfabet, men jag tycker det är konstigt!

Hur kan större delen av en hel generation missat charmen med friheten, farten, vinden genom håret (eller AC'n på högsta effekt) och den där spontana dårskapen det är att bara fara runt en lördag utan mål? Det är inte helt obesläktat med charmen med berg-och-dalbanor.

Kan någon förklara, lugnt, sansat och pedagogiskt?

När jag skriver och plötsligt tröttnar på att höra min egen röst i huvudet har jag nu surfat runt lite på Blocket efter bensindrivna bilar med manuallåda (för sambons skull) under 20.000, och jag har hittat några riktiga pärlor! Och så annonser som jag favoriserat av helt andra anledningar. Den här, till exempel:

*Efter att jag använt det här argumentet upptäckte jag att det räcker inte med fem år av fläckfritt körkortsanvändande för att få bli körkortshandledare, man måste vara 24 fylld också. Fan.

Och jo, med fläckfritt menar jag att polisen nog är lyckligare i ovetskap.

NMT goes WiFi

*klink*

Så lät det alldeles nyss när den berömda poletten trillade ner. Som mobilsäljare sedan dryga halvåret tillbaka har jag hört till leda om hur förfärligt det är att NMT-nätet lägger ner. Per vad jag förstått har Post- och Telestyrelsen inte förnyat Telias tillstånd för att fortsätta driva det. Lite mystiskt, men knappast någon chock. 3G och HDSPA ("3,5G") är det nya.

Men idag hittade jag faktiskt det gyllene sambandet, och alla bitarna föll på plats. NMT-nätet ska inte skrotas, tvärtom. Nordisk Mobiltelefoni har gjort bredbandsplattform av det!
Det är ganska revolutionerande med tanke på vilket gnäll det varit från glesbygden. Inte för att det inte varit befogat - ADSL-stationerna står inte direkt tätt i inlandet norr om Stockholm. Men nu finns det alltså en lösning. Det går knappast med några revolutionerande hastigheter - Expressens Peter Granlund har testat - men snittet på 220 kbit/s kan ju jämföras med nerladdningshastigheten med vanligt 3G, 384 kbit/s, och blir allt mer värt att betänkas i ljuset av att Telias billigaste bredband över ADSL går med 0,5 mbit/s. Det är väl inga drömhastigheter, men det är framför allt stabilt!

Man kan dessutom få med en trådlös router som går att koppla till cigarettuttaget i bilen. Och priset? 249 kr/mån, fri trafik. Helt klart överkomligt.

I min åsikt en fantastiskt bra användning för NMT-nätet. Den enda betänkligheten jag har är vad Nordisk Mobiltelefoni beräknar att underhåll av de gamla NMT-masterna kommer gå på, men i regel har de ju gott om ingenjörer och räknenissar som har koll på sådana saker. Bredband kan för första gången sägas finnas tillgängligt för i princip alla (bor man i radioskugga får man skylla sig själv). Så varför har det inte bloggats mer, marknadsförts hårdare? Är det för att den största målgruppen finns i Norrland - och utan bredband är det svårt att höras i internetdebatten?

Nyckelord: NMT, bredband, WiFi, mobilt bredband, Nordisk Mobiltelefoni, teknik, mobilt

Telenor vs. SonyEricsson

Nu är jag liiite irriterad. Jag har försökt hela förmiddagen, från och till, att få alla fina WAP-tjänster som min nya fina mobil har inbyggt att fungera som de ska. Det är bevisligen lättare sagt än gjort.

Från början. Jag har alltså skaffat mig en ny SonyEricsson W880i, som levereras fullmatad med underbara funktioner - till exempel TrackID för musikigenkänning och en smart tjänst som gör att man enkelt kan ta en bild och skicka den direkt till bloggen. Asbra!

Kruxet inleddes när jag inte för mitt liv kunde få dessa att fungera. Jag kikade närmre på inställningarna för datakommunikation, och där fanns två olika konton, Telenor WAP och Telenor Internet. Testade för skojs skull att byta från WAP till Internet (kontona) och vips, så funkade det utmärkt. Bevisligen hade de båda kontona olika accesspunkter. Häpp!

Men så idag kikade jag vidare på Telenors hemsida om vad problemet egentligen var, eller snarare skillnaden mellan de olika kontona. Då visade det sig att Telenor WAP-kontot var det man skulle använda om man ville surfa med "maxtaxa" (surfa runt som fan och betala max 9 kr/dygn). Vad det andra skulle kosta framgick just ingenstans (men inställningarna var inga problem att ladda hem).

Så nu använder jag "Telenor Internet", därför att jag gillar saker som TrackID, direktbloggning och automatiskt uppdaterade RSS-feeds. Men jag hade ju mycket hellre haft priset för "Telenor WAP". Vad jag skulle vilja veta är detta; varför funkar inte dessa tjänster med WAP? Och om det nu ska vara så, varför kan jag inte välja WAP som primärkonto och Internet som sekundärkonto (som "kickar in" när WAP-kontot inte stöder någon funktion)? Vanligt surf funkar ju som vanligt med WAP-kontot, men vad är det för skillnad på dessa typer av datakommunikation? Handlar det om upload?

Finns det nån i cyberspace som vet?

Nyckelord: Telenor, SonyEricsson, W880i, WAP, Internet, teknik, mobil

Emotiv vs. Mindball

Via ett forum hittade jag en nyhet om Emotiv - det senaste inom spelvärlden. Det går visst ut på en pryl man kan koppla till sin PC eller konsoll, och sätta på huvudet istället för en handkontroll - och styra spelet med hjärnvågor.

Vid en vidare snabbkoll visar det sig att det är en rätt stor nyhet i gamervärlden. Raven kan dock inte motstå chansen att publikt sätta näsan i vädret och påpeka att en liknande - om än inte fullt lika utvecklad - pryl redan upptäckts och testats av undertecknad själv. Mindball hade dessutom redan existerat ett tag innan det kom till IT-mässan. Tricket där var att styra en liten boll genom koncentration och lugn, och jag lyckades bevisligen hitta så mycket zen att mina hjärnvågor var jämförbara med komatillstånd. Jag vet inte om det är så bra...

Nåja, hur eller hur hoppas jag att det lanseras snart och inte kostar en halv förmögenhet, för kul verkar det! Och det lär inte dröja särskilt länge innan Wii är utkonkurrerat.

En fråga bara - är det kompatibelt med Sonic the Hedgehog på Sega MegaDrive?

Nyckelord: Spel, teknik, Emotiv, Mindball