Antihjältar
Jag tycker mig skönja en förändring i samhället och vår kultur. Just nu handlar det kanske inte om någon revolution, men jag tror det kan komma att få stor betydelse på lång sikt. I vilket fall som helst jublar jag.
Statiska ideal
Det finns vissa faktorer jag intresserar mig för när jag studerar en främmande kultur, bland annat vad som anses vara humor (till exempel behöver man bara slå på Kanal 5 för att märka att det är stor skillnad på afroamerikansk och judisk humor), synen på familjens betydelse, vilka värden och kvaliteter som hyllas, och dess ideal. Just idealdelen varierar sällan - och det kan ses när man studerar på de olika kulturernas hjältar och jämför dem med mer moderna. De första kulturerna som finns utforskade - till exempel antikens Grekland - har mytologier fullpackade med hjältar som exemplariskt uppfyller ideal som egentligen inte är fullt lika nödvändiga i ett någorlunda fungerande samhälle, som de var i jägar/samlarkonstellationer. Det är starka, vackra och modiga, och kan bekämpa både havsmonster och trojaner. Kvinnorna är undersköna, fruktbara och protesterar bara i komedier som Lysistrate. Jag kan förvisso förstå att styrka och mod var önskvärda dygder hos krigare - de som försvarade nationen och beskyddade dess invånare - men i övrigt är det ganska obefogat. Vad ett fungerande samhälle behöver - nu i ännu högre grad än då - är intelligenta, utbildade individer för att utvecklingen ska gå framåt - både för demokratins, teknologins och välfärdens skull.
Tillhörande en subkultur inbillar jag mig att jag kan observera samhället av idag från ett utanförperspektiv. Och länge har idealen varit statiska - jag syftar här främst på mansidealet. Styrka och storlek har premierats, medan intelligens och tekniskt kunnande (just detta ligger mig så klart varmt om hjärtat, eftersom jag själv läser på en teknisk högskola och tog nördexamen när jag byggde min dator själv) getts den något nedsättande benämningen 'nördigt'. Men glädjande nog tror jag trenden är på väg att vända.
FC Z
När ZTV drog igång FC Z någon gång i höstas protesterade jag vilt. Jag vägrade ställa upp på konceptet så som jag uppfattat det, och bojkottade alltsammans. Jag trodde det handlade om att förudmjuka ett gäng 'nördar' som aldrig sett en enda fotbollsmatch, och låta fotbollsnationen Sverige roa sig kungligt på deras bekostnad. Dessutom har jag alltid instinktivt ogillat fotboll. Men det visade sig att min familj fastnat för serien fullständigt, så till sist gick det bara inte att undvika under helger då jag hälsade på där. Jag blev positivt överraskad! Effekten jag motsatt mig så hårt uteblev, och istället märkte jag att man utvecklade stark sympati för de här killarna, gladde sig för deras framgångar och kände medlidande i motgångarna.
Och många reagerade som jag, visar ett antal spridda Gallup jag gjort, naturligtvis inom massor av olika demografiska segment.
Kanske kan man här dock använda ännu ett motargument - att idén kännetecknas av någon slags kollektivism. Om du intresserar dig mer för lajv eller sci-fi än fotboll passar du inte riktigt in i mallen, och bör därför anpassas därefter snarast, verkar Viasat signalera. Och kanske det ligger något i det, kanske inte, men egentligen är det inte väsentligt i sammanhanget. Vad som min diskussion ovan handlar om är snarare gemene mans perception av det hela.
Diskussion (och ganska personlig reflektion)
Kanske är succén med FC Z ett tecken på att idealen håller på att förändras - att idéalbilden av mannen som stark och krigare blivit smått föråldrad? Kanske är det killarna i overaller som tjejerna inom en överskådlig framtid kommer hänga runt i barer och på nationer?
Själv har jag länge föredragit människor som faller långt utanför idealen. Och vill man imponera på mig kommer man inte långt med karlakarlstuket - det där fixar jag själv (gick lös på en präktig bit metall med en vinkelslip idag, till exempel). Jag är mer attraherad av någon som läst filosofi eller relativitetsteori, och kan debattera med mig långt in på småtimmarna.
Jag tycker mig skönja en förändring i samhället och vår kultur. Just nu handlar det kanske inte om någon revolution, men jag tror det kan komma att få stor betydelse på lång sikt. I vilket fall som helst jublar jag.
Statiska ideal
Det finns vissa faktorer jag intresserar mig för när jag studerar en främmande kultur, bland annat vad som anses vara humor (till exempel behöver man bara slå på Kanal 5 för att märka att det är stor skillnad på afroamerikansk och judisk humor), synen på familjens betydelse, vilka värden och kvaliteter som hyllas, och dess ideal. Just idealdelen varierar sällan - och det kan ses när man studerar på de olika kulturernas hjältar och jämför dem med mer moderna. De första kulturerna som finns utforskade - till exempel antikens Grekland - har mytologier fullpackade med hjältar som exemplariskt uppfyller ideal som egentligen inte är fullt lika nödvändiga i ett någorlunda fungerande samhälle, som de var i jägar/samlarkonstellationer. Det är starka, vackra och modiga, och kan bekämpa både havsmonster och trojaner. Kvinnorna är undersköna, fruktbara och protesterar bara i komedier som Lysistrate. Jag kan förvisso förstå att styrka och mod var önskvärda dygder hos krigare - de som försvarade nationen och beskyddade dess invånare - men i övrigt är det ganska obefogat. Vad ett fungerande samhälle behöver - nu i ännu högre grad än då - är intelligenta, utbildade individer för att utvecklingen ska gå framåt - både för demokratins, teknologins och välfärdens skull.
Tillhörande en subkultur inbillar jag mig att jag kan observera samhället av idag från ett utanförperspektiv. Och länge har idealen varit statiska - jag syftar här främst på mansidealet. Styrka och storlek har premierats, medan intelligens och tekniskt kunnande (just detta ligger mig så klart varmt om hjärtat, eftersom jag själv läser på en teknisk högskola och tog nördexamen när jag byggde min dator själv) getts den något nedsättande benämningen 'nördigt'. Men glädjande nog tror jag trenden är på väg att vända.
FC Z
När ZTV drog igång FC Z någon gång i höstas protesterade jag vilt. Jag vägrade ställa upp på konceptet så som jag uppfattat det, och bojkottade alltsammans. Jag trodde det handlade om att förudmjuka ett gäng 'nördar' som aldrig sett en enda fotbollsmatch, och låta fotbollsnationen Sverige roa sig kungligt på deras bekostnad. Dessutom har jag alltid instinktivt ogillat fotboll. Men det visade sig att min familj fastnat för serien fullständigt, så till sist gick det bara inte att undvika under helger då jag hälsade på där. Jag blev positivt överraskad! Effekten jag motsatt mig så hårt uteblev, och istället märkte jag att man utvecklade stark sympati för de här killarna, gladde sig för deras framgångar och kände medlidande i motgångarna.
Och många reagerade som jag, visar ett antal spridda Gallup jag gjort, naturligtvis inom massor av olika demografiska segment.
Kanske kan man här dock använda ännu ett motargument - att idén kännetecknas av någon slags kollektivism. Om du intresserar dig mer för lajv eller sci-fi än fotboll passar du inte riktigt in i mallen, och bör därför anpassas därefter snarast, verkar Viasat signalera. Och kanske det ligger något i det, kanske inte, men egentligen är det inte väsentligt i sammanhanget. Vad som min diskussion ovan handlar om är snarare gemene mans perception av det hela.
Diskussion (och ganska personlig reflektion)
Kanske är succén med FC Z ett tecken på att idealen håller på att förändras - att idéalbilden av mannen som stark och krigare blivit smått föråldrad? Kanske är det killarna i overaller som tjejerna inom en överskådlig framtid kommer hänga runt i barer och på nationer?
Själv har jag länge föredragit människor som faller långt utanför idealen. Och vill man imponera på mig kommer man inte långt med karlakarlstuket - det där fixar jag själv (gick lös på en präktig bit metall med en vinkelslip idag, till exempel). Jag är mer attraherad av någon som läst filosofi eller relativitetsteori, och kan debattera med mig långt in på småtimmarna.
posted by Raven at 9:40 fm
3 Comments:
Väl tänkte min vän, MEN... Nördarnas antångande ger oss ett överskott av smarta människor. Men hey! Det kan väl inte vara ett problem tänker ni där ute. Men jag säger, så är det visst. Via de klassresor som människor gjort de senaste generationerna har suget efter status och pengar ökat enormt. Detta leder i sin tur till att allt fler söker till högre nivåer av utbildning. Det i sin tur leder till en ökad bas människor som kan jäkla massor. Bra inte sant? Fel! Dagens skolsystem bygger på att du nischar dig, och en nisch vore inte en nisch om det inte vore så att det är få som delar den (Elementär evolutionsbiologi). Ett överskott av representanter inom en nisch slår ut de överflödiga som blir otjänliga för samhället och leitchar bidrag. Problem nummer två; ett samhälle som Sverige har en viss mängd individer. Vad händer då när en allt växande mängd söker sig till högre utbildningar och kunskapsskikt i samhället? Jo, det bildas ett vakuum i de underliggande lagren. Ett vakuum som antingen skall fyllas med annan arbetskraft eller på annat sätt raderas. Detta görs inte idag och vakuumet kommer bli större. Visst skulle du hellre sitta och diskutera vad sann kunskap är snarare än att köra upp handen i någon lite smått smutsig mans bak för att se om där finns någon form av narkotika. Eller? Jag säger bara vad jag tycker och tror... Over and out!
Ett inlägg om kulturella fenomen gled snabbt in på politik =) Ursäkta ett sent svar, min vän, men jag ska göra mitt bästa för att svara dig så bra som möjligt.
Det första problemet du behandlar, tja, där ser jag egentligen inget problem. Systemet är inte så perfekt att jag vill kalla det en kapitalism i Sverige, men iallafall marknadsekonomi. Sådana system är härligt nog självreglerande - nej, det kanske inte finns behov av så många civilingenjörer som utexamineras idag, men arbetslösheten i Sverige är väl ändå mindre i akademikerkretsar än i övrigt? Och, förresten, universitet och högskolor brukar vara bra på att hålla koll på hur stor efterfrågan i näringslivet är - till exempel hur många civilingenjörer inom teknisk fysik de kommer behöva om fem år - och anpassa antalet utbildningsplatser efter det. Tyvärr har ju som bekant regeringen just beslutat att de vet bäst hur många civilingenjörer, jurister eller whatever som landet kommer behöva och nästan dubblat antalet platser vid åtskilliga lärosäten (från 10.000 i Kalmar 2004 till 25.000 i dagsläget, till exempel) - en ren åtgärd för att snygga till siffrorna. Däri ligger det största problemet, inte hur 'coolt' det anses att vara nörd/ingenjör.
Och arbetskraft finns att tillgå i massor, se bara på arbetslösheten!
I en ren kapitalism hade de flesta problemen av det här slaget löst sig av sig själva, vågar jag påstå - näringsliv i samarbete med lärosäten kollar över behovet av kompetens och anpassar antalet platser efter det, villkoren för företagare blir bättre och även individer utan eftergymnasial utbildning kan skaffa ett jobb. En ren konsekvens av allt det här är förstås att alla som vill inte kommer kunna tillgodogöra sig en universitets-, eller högskoleexamen, men så tycker jag inte det ska vara heller. Lyncha mig gärna, men jag ser helst att lärosätena återfår sin forna glans - institutioner för the best of the best. Jag vill helst inte att någon medelmåtta ska bygga mina broar eller operera min blindtarm. Kalla mig gärna elitistisk. Det är jag.
Hoppas du är nöjd med det, annars är du varmt välkommen över på kaffe och debatt =)
Jag ser inte gärna att den som opererar på mig skall ha fått sin licens i ett Cornflakespaket lika lite som jag vill att dom som kör bilarna ska fått sitt körkort via samma instans. Men ditt senare resonemang skrämmer mig (tänker låta de andra vara än så länge i brist på bra motargument men även för att lägga lite krut på den senare åsikten. Även om du inte delar den fult ut så drar jag den till sin spets för att visa dess absurditet (reductio ad absurdum)).
Att tänka sig en tänkande elit som är de enda som får tillgång till kunskapen är att omöjligöra personlig utveckling för de som önskar. Det blir ett sätt att gradera människor efter intelligens och likande önskvärda egenskaper som nästan tangerar den tyska tredjerikes regimens. Och om en sådan åsikt tas upp som praxis kommer det att ge en heirarki bland människor där vissa egenskaper avgör dina kommande förmåner som människa. Med tiden har du åter fått en klyfta av utbildning som rådde för 200 år sedan. Människans klassresa kommer då att bli beroende på de egenskaper denne föds med och kan påvisa utåt. På så vis kommer en stor grupp människor diskrimineras. Elitismens tanke är vacker för eliten.
Jag menar inte på att den kapitalistiska ideén på något sätt är ond men den saknar en känsla för den lilla människan. Och precis som socialismen kräver sin typ av människa kräver denna sortens tänkade en homogen grupp där alla har en viss grad av tankekraft. I detta fallet kommer ett samhällskontrakt bli tvunget att upprättas där en hel stat går med på en väktarstat i sanrlik Platonistisk regim där den "tänkande" massan blir det oligarkiska styrelse systemet. Eller är det något jag missar?
Det ska bli intressant att en dag diskutera Ayn Rand med dina Ateneum-vänner men går de på hennes linje kommer jag ha svårt att ta dom för verkliga människor. Over- and out!
Skicka en kommentar
<< Home