En nyårsnattsdröm

Jag har lagt mig till med en liten nyårstradition, jag lyssnar alltid på This is the year av Marit Bergman på tolvslaget. Antingen i en stereo, i en Mp3-spelare (bland intoleranta medfirare) eller bara nynnandes för mig själv medan fyrverkerierna repar natthimlen. Texten i kombination med arrangemanget får den att kännas hoppfull, nästan förväntansfull.
Ett nytt år brukar markera en ny start för människor överallt, fast det i praktiken bara får rent kalendermässiga konsekvenser (och såklart bokföringsmässiga, för oss kapitalister). Men på något magiskt sett får alla en ny chans, gamla oförrätter glöms bort när alla kollektivt stämmer upp i en champagnefalsk version av Auld Lang Syne.
Jag antar att det är av denna anledning denna högtid är just en högtid, att låta det nya året stå som symbol för en era då man ska göra allting rätt; börja motionera, sluta röka, eller vad man nu dristar sig till att lova när man framåt elvatiden hamnat i det där stadiet när man kan lova vad som helst. Av någon anledning kan sådana saker inte tas itu med en regnig tisdag i mitten av oktober, det känns bättre när villfarelsen om det helt nya oskrivna blad som är 2006 är kollektivt.

Nå, jag ska inte predika för er, jag gör precis likadant. Varje år hör jag Marits förväntansfulla text, och låter ljuskaskaderna symbolisera något helt nytt. Jag lovar mig varje gång att i år ska jag jäklar ta tag i alla lösa trådar, ordna upp alla oförrätter och tuffa till mig ännu lite mera.

I år gör jag samma sak som varje år, veckan innan nyårsafton; en liten procedur som påminner om ett personligt bokslut. Jag summerar ihop det gågna årets resultat och utarbetar en översiktlig plan över kommande landvinningar. Väger alla val på vågskål och drar lärdom av resultaten, försöker fundera ut vad som var fel med mina premisser när jag valde som jag gjorde, då utfallet blev oväntat. Och för varje år som går inbillar jag mig att jag blir lite klokare, lite mer vidsynt, och lite mer tolerant.

Samma sak borde göras i samhället i stort, en uppmaning jag främst sänder socialdemokraternas väljare. Johan Forsell tipsade i sin blog om ett litet 'regeringens bokslut' som realtid.se satt ihop. Mycket läsvärt. Jag låter det vara i och med artikeln.
På samma sätt bör var och en fundera över vart samhället är påväg, då vi i dagens Sverige uppelver nästan samma sjuka villkor som Ayn Rand målar upp i sin fiktiva, men oerhört läsvärda, Atlas Shrugged (Och världen skälvde på svenska), då vi i det land som Michael Moore av luddiga anledningar kallar 'tolerant' upplever en allt större intolerans och främmandeskap, då riktigt klantarsliga beslut leder till att Skåne riskerar att tidvis bli utan ström i vinter. Fundera över vad det kan bero på, och fundera på om Du är delaktig.

Egentligen hade jag tänkt slänga in en bitter skildring av svenskarnas anti-individualism och oförmåga till att tänka själv, utan att bli tillsagda, jantelag och avundsjuka. Men när jag ser ut över ett gnistrande vitt landskap, ett oerhört stämningsfullt snöfall och meterlånga istappar ser jag inte längre en anledning. Låt oss istället lära oss av våra misstag, och se fram emot 2006 i hopp om bättring, större framsteg, större skönhet och en lite bättre värld i utilitaristiska termer.

Gott nytt år!