Kristi födelse och mammondyrkan

Så var julen över, och som vanligt har sedan första advent hörts protester från bortre vänsterkanten. Det måste vara svårt att se hela Sveriges befolkning, som annars är så mysigt kollektivistisk, förfalla till vad de föraktar så hårt; materialister och fullblodskapitalister.

Jag kan hålla med om att den kristna biten fallit bort fullständigt från julfirandet, men varför ska vi ens ha det kvar? Som den ende kristne jag kan nämna på rak arm firar jag för mig själv med julmässa och valda bibelstycken, men jag skulle aldrig drömma om att pådyvla någon annan mitt koncept.
Nej, få av mina bekanta firar jul i dess ursprungliga betydelse, men so what? Överallt firar människor, medvetandes eller inte, samhällets starkaste och mest betydelsefulla kraft; kapitalismen och marknadsekonomin. Eller för att citera en stor filosof;

"The best aspect of christmas is the aspect usually decriped by the mystics: the fact that christmas has been commercialized. The gift-buying stimulates an enormous outpouring of ingenuity in the creation of products devoted to a single purpose: to give men pleasure. And the street decorations put up by department stores and other institutions --- the christmas trees, the winkling lights, the glittering colours --- provide the city with a spectacular display, which only "commercial greed" could afford to give us."
- Ayn Rand, The Objectivist Calender, Dec 1976

Kapitalismen är hela anledningen till att svenskarna, och andra västerlänningar, överhuvudtaget har förutsättningar att fira jul som vi gör. Intressant i sammanhanget är att summorna som går till välgörenheten når en hög topp under julkommersen - jag tror inte på välgörenhet. Missuppfatta mig rätt, jag har nog donerat iallafall 250 surt ihopsparade CSN-kronor den här julen. Att lägga pengar i en Röda Korset-bössa hjälper någon, någonstans att överleva, men det är en högst temporär lösning. Det enda som kommer innebära någon ljusning i dessa länder i längden är en fri marknadsekonomi. Lär en man att fiska, så att säga.

Samma princip har vi sett verka här; efter andra världskriget låg Europa som bekant i ruiner. Något förenklat delades ju hela Europa i två vitt skilda system, och det är ju bara att undersöka hur det gick. Efter ett par decennier blomstrade västeuropa igen, medan östeuropa fortfarande låg i ruiner. Kapitalism kontra sans-kapitalism. Om jag inte vetat bättre, och inte haft stor respekt för de drabbade, hade jag gärna sett det hela som ett väldigt stort politiskt experiment. I övrigt låter jag historieböckerna tala för sig själva.

Gatorna i Kalmar var idag fullpackade av människor som försökte spendera vad som kan finnas kvar på sina konton efter julhandeln, på alla butikers mellandagsreor. Jag och bror min var absolut inte 'bättre'; vi armbågade oss fram i trånga butiker, slogs om varor i 'begränsad upplaga' (vilket säkert inte är annat än en smart försäljningsstrategi) och rusade Kaggensgatan fram för att inte missa en enda pryl. På väg hem (i husets mest politiskt ickekorrekta bil, en stadsjeep) kontemplerade vi kapitalismens smygseger. Han lade fram sin teori om att kapitalismen inte är så mycket ett ekonomiskt system som någonting i människans natur. Jag tror han har rätt. Vi kräver valfrihet, och det är bara kapitalismen som kan ge oss det.

Ikväll tänder jag ett ljus för marknadsekonomin och globaliseringen, och läser ur Atlas Shrugged av Ayn Rand.