Dating On Demand

eller Varför ett team är jäkligt bra att ha

De säger att vi har nått informationssamhället nu; exakt vad som menas med det har jag inte hundraprocentig koll på, men en logisk slutsats är bland annat att det har att göra med att informationsutbytet nu går snabbare än någonsin, och att information enkelt finns att finna med hjälp av enkla kommandon till en användarvänlig dator, via en sökmotor och iväg ut på 'the Information Highway' med hastigheter upp till 100 mbit/s. Vi vore idioter om vi inte drog nytta av det. Överallt talas det om Business On Demand, och till och med japanernas Just In Time-system har fått en liten revival, i och med nya informationsutbytesmöjligheter. Men även i andra, högst privata angelägenheter, är informationssamhället och dess lättanvända kanaler en stark tillgång.

Det här juluppehållet har jag umgåtts en del (läs: mycket mer än vanligt iallafall) med två tjejer jag lärde känna i MUF en gång i tiden, och det är intressant att försöka få ett utanförperspektiv på dynamiken mellan oss, särskilt när det gäller hjälp, stöd och utlåtanden i den mest tidskrävande aspekten av våra liv utanför jobbet/skolan - dating. Processen är solklar - först måste alla kort läggas på bordet, inte en enda detalj och inte ett enda uttalat ord får glömmas bort. Sedan, utan att ett ord uttalas, men i fullt samförstånd, utvecklas Planen. En handlingsplan vars detaljer utvecklas alltefter den implementeras - men som det aldrig råder några missförstånd runt. Den av oss som är i störst behov av assistans behöver bara ge sitt medgivande, och så börjar de andra med det verkliga arbetet, som sker med hjälp av ett brett kontaktnät, kontrollerat av mobiltelefoner och datorer. Information insamlas från ovetande gemensamma nämnare - eftersom vi vet exakt hur man lirkar upplysningar ur folk utan att de märker det - för att sammanfattas och rapporteras. Allt sker under loppet av ett par dagar - ibland ett fåtal timmar - och efter ännu ett tyst men tydligt beslut börjar fas två, en intensiv 'sales pitch', genom exakt samma kanaler som tidigare utnyttjats. Det är nästan alltid fail-safe.

Vår generation har ett nytt sätt att kommunicera - mjukvara som MSN Messenger och en uppsjö av communities har gjort oss mer avslappnade, öppnat för möjligheten att snacka om ingenting gratis trots att man befinner sig miltal från varandra, och inbjuder till att lägga ut allt mer information om sig själv till allmän beskådan. Är vi oetiska som utnyttjar det? Kanske. Men det har absolut revolutionerat fenomenet relationer - en annars ganska krånglig process. Och som en äkta produkt av det nya millenniet kan jag nästan inte förstå hur människor - främst våra föräldrar - alls orkade planera alla sina aktiviteter i och med de begränsningar som den tidens teknologi bjöd. En stationär telefon utan nummerpresentatör som enda snabblänk till omvärlden? Otänkbart!