What's mine is mine
Enligt Ayn Rand får man, ja, bör man vara egoist. Enligt hennes fantastiska Atlas Shrugged skulle hela världen tjäna på det. Jag gillar det, men det är inget jag vågat implementera.
Men på ett ställe i mitt liv är jag ohjälpligt egoistisk och missunsam. När det gäller de där små sakerna, livsstilsprylarna och allt vad det innebär.
Jag lyssnade mycket på Lordi redan för två år sedan. De var i stort sett okända utanför metalheadkretsarna på den tiden. Inte ens Tom, min metalvän, tyckte de var särskilt mycket att hänga i granen. Men efter en schlagerseger, hur coolt det än var, så är de plötsligt hur stora som helst, och på tåget om morgonarna hör jag ofta Hard Rock Halleluja som realtones. Ringsignaler! Lordi är plötsligt allas egendom, och något som är accepterat i mainstreamkretsar.
På samma sätt värnar jag om allt annat jag använder för att display min personlighet. Rosa nitarmband är inte okej. Och tänk om det skulle bli trendigt att ha likadana skor som jag?!
Jag har alltid varit noga med min särprägel, den är viktig för mig. Att synas lite mer än massan, att stå ut lite, se annorlunda ut och uttrycka annorlunda åsikter. Om jag kompenserar för något får någon stackars psykolog utröna i framtiden. Men min desperata önskan som följer mig genom min vardag, mina relationer och mitt liv är att vara något annorlunda, vara lite mer intressant än massan. Så att det syns. Jag har till och med lyckats bryta mig från konventionerna som finns i subkulturerna - goth och metal.
Därför är jag extremt noga med att hela tiden leta nya grejer. För förr eller senare besudlas allt jag älskar, musiken blir allmänhetens egendom och rosaklädda fjortisar bara äääälskar In Flames, mina extrema kängor blir allas tillgång, bland de som bara orkar leta reda på Shock Store, och Dorothy Parker har fått en revival.
Det är inte den egoism Rand talade om, men den har absolut samma status. Iallafall hos mig. Plötsligt uppstår små strömingar i samhället; något blir jättehett och alla hoppar på det. Så därför vill jag bara skrika åt hela landet: hitta er egen grej! Hitta en egen särprägel, var ingenting mindre än dig själv och kör hårt! Försvara det med ditt liv!
Men goth-teknolog-kristen-mekar-musiker-relativitetsteori-crossförarbrud-grenren ger ni fan i!
Enligt Ayn Rand får man, ja, bör man vara egoist. Enligt hennes fantastiska Atlas Shrugged skulle hela världen tjäna på det. Jag gillar det, men det är inget jag vågat implementera.
Men på ett ställe i mitt liv är jag ohjälpligt egoistisk och missunsam. När det gäller de där små sakerna, livsstilsprylarna och allt vad det innebär.
Jag lyssnade mycket på Lordi redan för två år sedan. De var i stort sett okända utanför metalheadkretsarna på den tiden. Inte ens Tom, min metalvän, tyckte de var särskilt mycket att hänga i granen. Men efter en schlagerseger, hur coolt det än var, så är de plötsligt hur stora som helst, och på tåget om morgonarna hör jag ofta Hard Rock Halleluja som realtones. Ringsignaler! Lordi är plötsligt allas egendom, och något som är accepterat i mainstreamkretsar.
På samma sätt värnar jag om allt annat jag använder för att display min personlighet. Rosa nitarmband är inte okej. Och tänk om det skulle bli trendigt att ha likadana skor som jag?!
Jag har alltid varit noga med min särprägel, den är viktig för mig. Att synas lite mer än massan, att stå ut lite, se annorlunda ut och uttrycka annorlunda åsikter. Om jag kompenserar för något får någon stackars psykolog utröna i framtiden. Men min desperata önskan som följer mig genom min vardag, mina relationer och mitt liv är att vara något annorlunda, vara lite mer intressant än massan. Så att det syns. Jag har till och med lyckats bryta mig från konventionerna som finns i subkulturerna - goth och metal.
Därför är jag extremt noga med att hela tiden leta nya grejer. För förr eller senare besudlas allt jag älskar, musiken blir allmänhetens egendom och rosaklädda fjortisar bara äääälskar In Flames, mina extrema kängor blir allas tillgång, bland de som bara orkar leta reda på Shock Store, och Dorothy Parker har fått en revival.
Det är inte den egoism Rand talade om, men den har absolut samma status. Iallafall hos mig. Plötsligt uppstår små strömingar i samhället; något blir jättehett och alla hoppar på det. Så därför vill jag bara skrika åt hela landet: hitta er egen grej! Hitta en egen särprägel, var ingenting mindre än dig själv och kör hårt! Försvara det med ditt liv!
Men goth-teknolog-kristen-mekar-musiker-relativitetsteori-crossförarbrud-grenren ger ni fan i!
posted by Raven at 7:30 fm
0 comments
