Dagens I-landsproblem

Neo rapporterar om senaste trendiga anledningen att ringa Konsumentupplysningen i Kista - när telefonen ringer och ingen finns i andra änden. Bevisligen är folk rädda för att brottslingar och annat löst pack ska ringa för att kolla om man är hemma, så att de kan planera ett inbrott.

Men allvarligt talat!

Låt mig förklara en gång för alla vad det här beror på. Callcenters - sådana platser som telefonförsäljare jobbar på - har en stor fet dialer (läs: maskin som ringer upp folk åt oss), som ibland ringer fler nummer än som är nödvändigt. Så fort någon svarar på nån lina så slussas samtalet direkt vidare till den säljare som längst väntat på ett samtal (normalt rör det sig om 10-30 sekunder. Men ibland svarar någon utan att det finns nåra säljare lediga, då får man istället upp ett så kallat tappat prospekt. Det är alltså nån som svarat och blivit "klickad". Man kan ringa upp dem igen, men oftast gör man inte det, eftersom någon i andra änden i regel är arg för att man en halv minut tidigare "klickat" dem.

Det finns ett ganska enkelt sätt att kolla vad som försiggår egentligen; titta på nummerpresentatören och ring upp numret igen. Är det ett callcenter kommer man till en telefonsvarare som lugnt och bekvämt talar om för en hur det ligger till. Och är man så paranoid över sådana saker att man ringer Konsumentupplysningen i Kista, men inte har en nummerpresentatör... well, då orkar jag faktiskt inte bry mig om vederbörandes mentala hälsa.

And now you know. En liten bit av allmänbildningen.

Nyckelord: Inbrott, telemarketing, telefonförsäljare, callcenters, I-landsproblem

Welcome to the Black Parade

Absolut snyggast just nu: Videon till Welcome to the Black Parade av My Chemical Romance



Nyckelord: My Chemical Romance, musikvideo

Coolaste filmbilarna

Att följa snacket runt filmatiseringen av Knight Rider, filmen som så klart baserar sig på 80-talsserien med samma namn och som gjorde David Hasselhoff till världskändis, har varit oerhört underhållande. The Hoff har snackat vitt och brett om det där, ända tills han frågade Orlando Bloom om han inte kunde tänka sig spela Michael Knights (huvudkaraktären) son. Det hade Bloom ingen lust med, och kort efter det visar det dig att Hasselhoff överhuvudtaget inte haft något med filmen att göra. Sedan har det varit väldigt tyst från hans håll...

Till poängen. I fokus står naturligtvis bilen, och nyligen släppte filmbolaget en teaser-affich. Jag blev positivt överraskad när jag upptäckte att det rör sig om en Koeningsegg CCX, bland det absolut sexigaste svensk ingenjörskonst exporterat hittills. Förhoppningsvis kan Hollywood börja förknippa Sverige med annat än de lite tråkiga Volvobilarna.

Inte heller helt omöjligt att den snart dyker upp på Bloggywoods lista över de 20 coolaste filmbilarna.

Och under tiden kan man roa sig med att ta reda på varför den här killen är övertygad om att The Hoff är Antikrist.

Nyckelord: Knight Rider, Koeningsegg, David Hasselhoff, Orlando Bloom, Volvo, filmbilar

Singel i stan

Som äkta Stenbock är jag en av de där människorna som har grav prestationsångest, och just nu fasar jag inför en tillställning i december – min pappas 50-årskalas. Jag har klänningen, läppstiftet, väskan och samtalsämnena, men saknar fortfarande den oumbärliga accessoaren – en karl.
Det är klart jag känner mig patetisk, tack, jag avsäger mig alla kommentarer om detta. Men problemet är att jag har sjukt många kusiner. Och alla har de hittat den där helt jävla perfekta partnern, en majoritet är förlovade och några har redan barn. Den här festen som jag egentligen sett fram emot ganska mycket kommer bli som alla andra släkttillställningar – ”nej, jag har fortfarande inte hittat någon - nejdå, det är inte för att jag klär mig i svart sammet och tyll - nej, jag är inte gay - nej, fänriken var för helvete för snart två år sedan!”. Klart man blir lite desperat.

Jag vet att jag gnällt om det förut, men som singel är man en anomali, och sådant ska såklart åtgärdas. Strax efter att problemformuleringen bara nått tillräckligt många festdeltagare har alla en perfekt kandidat – grannens son, någons lillebror, någon annans nästkusins gamla kursare. Förutom en bulls-eye-träff presterad av min mamma för tre år sedan är det alltid stolpskott.
Och så fort man ska kolla mailen dyker det alltid upp en annons för någon ny, fantastisk dejtingservice på internet. TV3 vrålsatsar på hela åtgärdspaketet med Singelcoacherna och Fling (tack gode Gud för att den lades ner). Och kanske, kanske det beror på årstiden, men överallt på internetcommunities ser man små lama raggningsförsök i gästböcker och kommentarer.

Egentligen vill jag inte alls vara sådär Sex and the City-chic och hela tiden hålla ögonen öppna efter Mr. Right. Jag är fortfarande bitter efter mitt senaste kompletta fiasko och vill inget hellre än att sammankalla äggstockskoalitionen och älta, analysera och dränka allt i rödvin. Och sedan börja om igen med nästa vän. Eller, det är väl ungefär det jag gör.

När ska man egentligen få ta ledigt från hela den där cirkusen? När ska man slippa bli ihopfixad? När ska man kunna släppa prestationsångesten och låta artiga mingelsamtal med släktingar handla om utbildning, jobb, intressen eller vad fan som helst förutom mitt civilstånd?

Och as for den där festen funderar jag allvarligt på att helt enkelt muta en killkompis att följa med. Kanske be Tom att odla skägg och visa alla sin fina rustning, eller Pelle att diskutera Kafka med min moster. That would shut them up...

Nyckelord: Släkt, singel, dejting

Avgå, Borelius!

Mediedrevet mot den nya regeringen fortsätter. Nu senast har ännu en 'åtalspunkt' mot nya handelsministern Maria Borelius uppdagats; hon har ett hus på skånska rivieran som ägs av ett bolag på Jersey, och skattehärvan däromkring är på tok för komplicerad för att jag ska orka fördjupa mig i den. Hon har iallafall lyckats komma undan både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt.

Det är fan sista droppen för svenska folket, skulle jag tro. Som isolerad företeelse hade hon nog kunnat förlåtas, men i kombination med svart barnflicka och ingen inbetald TV-licens blir det för mycket. Rent ideologiskt och sett ur ett moraliskt perspektiv kan hon inte klandras, eftersom alliansen ställer sig mot både fastighetsskatt och förmögenhetsskatt, i varierande grad. Jag tror dock inte detta är ett gångbart argument i debatten längre.

Jag är övertygad om att Borelius hade blivit en utmärkt handelsminister, men nu måste hon avgå, om inte regeringen Reinfeldt ska få stora trovärdighetsproblem. I synnerhet efter en valrörelse som till stor del baserats på att kritisera (s)-politiker för fiffel.

Dock har Cecilia Stegö Chilò mitt fortsatta stöd. I onsdags deklarerade hon att avtalstiden för public service halveras. Det är rätta takter, om än bara ett litet steg på vägen. Skönt att se att Timbro-tänket sitter i! Hoppas hon under mandatperioden kan lyckas konkurrensutsätta hela verksamheten också.

Lite komiskt är att Reinfeldts nye stabschef och tillika MUF-ordföranden intill nästa stämma, Johan Forssell, själv försöker framstå som lite häftigt Timbroliberal, och på eget bevåg skickat ut en pressrelease om att han minsann inte heller betalt nån TV-licens de senaste tio månaderna. Nu har han dock börjat med det, så luften går liksom ur PR-försöket.

Nyckelord: Maria Borelius, Cecilia Stegö Chilò, tv-licens, Timbro, Johan Forssell

Adjöss, Optimal Telecom!

Så har även jag tagit klivet in i framtiden, och skaffat IP-telefoni. Jag ringde Bredbandsbolaget, där jag har min härliga 100 mbit/s-lina, som fixade allt åt mig. Dessutom sänkte de mina utgifter för bredbandet med ungefär en hundring i månaden när de ändå var igång - och plockade bort den fasta avgiften på IP-telefontjänsten, eftersom jag är kund hos Telenor på mobilen också. Och så fick jag behålla mitt telefonnummer.

Hur jävla nice är inte det? Min senaste faktura hos Optimal Telecom, min tidigare "jättebilliga" telefonoperatör gick på lite över 300, och då hade jag ringt för ungefär 40 spänn. Tillägg för nummerpresentation och avgift på nätet tillkom. Och det är fan så mycker mer än ett Deluxeabonnemang (Guld) hos Viasat.
Det kanske blir ett sådant istället? Det kan man också få hos Bredbandsbolaget ;)

Det är lite mot mina principer att vara så positiv till Telenor och dess dotterbolag, men det här är ju helt jävla outstanding! Jag har dock fortfarande inte fått kläm på varför Viasat och Bredbandsbolaget samarbetar för att leverera digital-TV via bredband - när Canal Digital också ägs av Telenor. Skumt.

För övrigt sitter min arbetsskada i. När jag ringde BBB's kundtjänst svarade en mycket trevlig Jonas, och vad säger jag? Jo, "Hejsan, jag heter Karin och jag ringer f... nej, det gör jag inte, jag heter Karin Carlsson och jag är kund hos Bredbandsbolaget. Typ".

Nyckelord: IP-telefoni, Bredbandsbolaget, Telenor, Optimal Telecom, bredband

Civil olydnad i regeringen

Har road följt mediestormen runt Cecilia Stegö-Chilò, vår nya kulturminister. Alla är väldigt upprörda, och i TV4-soffan sitter Helle Klein och kräver avgång. Men i brist på bra argument för varför hon bör betala, hörs bara tongångar om vad lagen säger, och ibland används helt enkelt ord som 'omoraliskt'.

För det första: Självklart är det viktigt att hålla sig till rådande lagstiftning. Men i så fall får kritikerna göra rent framför egen trappa (eller hur uttrycket nu är). Det finns en viss gradskillnad. Som notorisk fortkörare kritiserar jag aldrig någon som parkerar fel ibland.

För det andra: Omoraliskt? Hur? Jo, för att hon är en snyltare. Om Stegö-Chilò alls delar min politiska uppfattning (vilket jag utgår från att hon gör) är hon kritisk till public service, både som företeelse och till det faktiska innehållet. Själv ser jag aldrig någonting SVT-producerat, och jag lyssnar helst på Rix FM. Ändå måste jag betala för hela public service-karusellen (jag har aldrig riktigt vågat ta steget mot att avanmäla mitt TV-innehav).
Omoraliskt är snarare att tvinga folk betala för något de inte nyttjar. Dessutom är det ett stort hinder för riktig konkurrens. SVT får gärna existera, men då på samma villkor som alla andra aktörer.
Och förresten. Staten tillhandahåller fem kanaler och utöver det, ett digital-TV-abonnemang som kostar minst lika mycket pengar till (159 kr/mån plus 249 kr/6 mån i korthyra för ett grundpaket), som innehåller privatägda kanaler, vilket seriöst försvårar för privata aktörer. Och systemet funkar inte ens överallt. Hur ska ni ha det? Marknads-, eller planekonomi?

Kan iallafall inte annat än att hålla med Henrik Alexandersson:

"Själv tycker jag att kulturministern är ett föredöme. Medborgarna skall
inte tvingas betala för att andra vill göra vinklade nyheter, vänsterpropaganda
och tramsiga lekprogram!"

Jag tycker vi ska koda hela SVT och ta ut precis samma avgift som innan, från de som faktiskt vill ha det. Så får vi se hur många som är intresserade av vinklad socialist-TV.

Nyckelord: Cecilia Stegö-Chilò, TV-licens, SVT, civil olydnad

Om en miljon eller så nordkoreaner hoppar samtidigt

... får man ungefär lika mycket utslag på Richterskalan som uppmättes runt Nordkorea i början av veckan. Ingen vet egentligen vad som hände, men Kim Jong Il hävdar i sina platåskor att han minsann också har tuffa vapen.

Det var ungefär ett år sedan Nordkorea lovade att ge upp sina ambitioner om kärnvapen, och sedan dess har förhandlingarna gått varma. Regimens utsända har gjort sitt bästa för att få ut så mycket som möjligt ur det löftet. Bushadministrationen satte sig helt och hållet på tvären när kravet på att få ta del av kärnkraftsteknik framfördes, dock fick Indien ta del av detta trots tidigare testsprängningar av kärnvapen. Så det är klart Kim Jong Il vill ha en lite starkare sits i förhandlingarna.

Underrättelsekällor hävdar att material för att tillverka en ordentlig bomb finns tillgängligt för regimen, ungefär 50 kilo plutionium.

Jag tror dock inte man behöver oroa sig så mycket. Kan man bygga en atombomb kan man bygga ett kärnkraftverk, liksom...

Men i den händelse jag har fel, känns det faktiskt riktigt, riktigt bra med 37 000 amerikanska soldater stationerade i Seoul.

Nyckelord: Kim Jong Il, Nordkorea, kärnvapen, Bush

101 saker att göra med en naken man

... hette en så kallad cover-story i Cosmopolitan för ett par månader sedan. Well, jag har nummer 102. Man kan sneakily värma sina fötter (i vilka man just tappat känseln) på honom, de där oktobermorgonarna då ens sega, raised-by-eskimoes vicevärd fortfarande inte tyckt det varit idé att sätta på värmen än.

Singel OCH stelfrusen. Brr...

Nyckelord: Naken, singel, Cosmopolitan

Dokusåpan är död, länge leve dokusåpan!

Kanal 5's svindyra nya dokusåpa Miljonärerna floppade stort, och nu är den helt nerlagd. Det känns som om Sverige har fått nog av det där upplägget - man vinner genom att spela socialt. Samtidigt skriver alla om FC Z. Trots att det hela handlar om fotboll har 'vinna eller försvinna'-upplägget helt försvunnit. Ingen åker ut, och ingen spelar några som helst sociala spel (nördar funkar inte så). Istället är det en klockren TV-serie med ett gäng riktigt sköna personligheter, som jobbar hårt tillsammans.

I vilket fall som helst tror jag vi sett slutet av en hel rad skräp i stil med Big Brother, Paradise Hotel och allt vad de heter. Det är inte underhållande, och vi har sett det förr. Kanal 5 gjorde ett försök till idéstöld med sitt Supernördarna, men eliminationsmomentet fanns ändå kvar. Inte helt oväntat floppade den, trots massiv marknadsföring. Och deltagarna var lite väl nördiga, på gränsen till lite creepy, för att man riktigt skulle ta dem till sig. 'Nördigheten' ligger inte i att vara socialt handikappad.

Nej, reality-TV står inför ett paradigmskifte. Dokusåpor måste handla om lite insats, ingen vill se någon bimbo vinna enbart genom att manipulera de andra deltagarna. Eliminationen kan väl få finnas kvar, men för att vinna måste man ju ändå prestera något, tänk Expedition: Robinson.

Och äntligen, äntligen, kanske den tiden kommer snart, då man kan leva en dag i sitt liv utan att se en enda löpsedel om vad den senaste BB-kändisen haft för sig i helgen.

Nyckelord: FC Z, dokusåpor, Kanal 5

Jag och min Robert

det är lite sorligt i en ljusrörsbelyst källarlokal, men sorlet tystnar när en ganska petit brunett med sänkt huvud försiktigt reser sig - hon tvekar, men säger till sist precis vad alla redan vet

- Hej, jag heter Karin, och jag är... arbetsskadad.

folksamlingen svarar i kör, på samma gång både mummlande och empatiskt

- Hej Karin!

Allt började när jag skulle träffa mitt lunchsällskap idag. Skäms lite för att erkänna det, men jag var inte riktigt på det klara med hur han såg ut, så jag valde

mycket strategiskt att komma tidigt och mycket upptaget stå på platsen där vi skulle mötas och vara upptagen med något (typ, mobilen). Precis på utsatt tid kommer en mörkblond kille i 25-årsåldern fram och hälsar på mig. Han har tjockbågade glasögon och sidbena, sådär med en hög lugg, och ganska kvadratisk haka. Och min första tanke är "Oh, tjena, jag ska luncha med Boxer-Robban!"

Ja, tjejerna på kontoret höll ju på att skratta ihjäl sig. Och den där frasen man alltid får från kunderna när man frågar om kanalutbudet ("Ja, jag har en såndär Robert!") har fått en helt ny innebörd.

Vilket genast för mig in på mitt nya, kanonbra bloggtips; Malin på Viasat. Precis vad bloggosfären behöver - någon som försvarar oss telefonförsäljare! Mer sådant!

Nyckelord: Boxer-Robban, arbetsskada

Fall line-up

Mitt yrke är numera TV. Därför måste man hålla stenhård koll på hösttablån; nya TV-serier, dokusåpor, sporthändelser, och framför allt vad kritikerna säger tillsammans med tittarsiffror. Allt för att kunna vara en over-achiever på jobbet.

Eftersom Viasat betalar min lön har det på något sätt blivit 'mitt' företag. Och alla är vi glada när Kanal 5 floppar. 'Miljonärerna' verkar det inte vara en käft som ser, inte 'Hombres' heller.

Viasats nya kanal TV6 har tagit över FC Z, och premiären var väl en av höstens större TV-händelser, iallafall för min del. Jag och en kollega tog en öl (helt fotbollshuligansenligt) och jublade mest hela tiden. Allt som saknades var varsinn vimpel. Helt underbara nya Tore-ismer. Inte missa!

Däremot har jag inte en susning om vad de sysslar med, när Bingo Rimér får en egen såpa, och man dessutom lanserar honom som Sveriges Hugh Hefner. Det är liksom bortom alla cyniska kommentarer jag kan komma på. Lyckligtvis hanterar kritikerna det hela som något man kan tiga ihjäl - bättre än dålig publicitet. Om bara någon kunde plocka ner alla sjukt fula affischer som sitter över hela stan. Finns det inga militanta feminister (förutom Tiina) i regionen?

Nyckelord: FC Z, Bingo Rimér, TV

Ond bråd död

Ännu en insignifikant vardagshändelse:
Idag skulle min mamma, Leeloo samt Leeloos mamma Ingrid, dyka upp hos mig kl. 10. Det visste jag redan, och var väl ganska väl förberedd på det också. Vad jag däremot inte alls visste var att mamma, under hjälpsamhetens stolta fana, bestämde sig för att dyka upp trekvart tidigare. När dörrklockan ringde hade jag precis löddrat in schampot i håret. Stressmoment I, alltså. Sedan börjar hon, som mödrar har en tendens att göra, flänga runt i min lägenhet för att liksom fixa allting. En runda med dammsugaren, lite elvisp här, lite kylskåpsinventering där. Stressmoment II.

Och precis - precis - när jag fått på mig en morgonrock och en handduksturban, och stod och smågrälade med min mamma om mitt kylskåpsinnehåll (95% öl) bestämde sig Erik Rydeman för att elda upp min lägenhet. Ungefär då fick jag ett mindre sammanbrott, och Erik, som var närmst, fick väl känna på det ganska hårt via mobiltelefonerna. Jag var hur som helst inte direkt på humör att springa ut i morgonrock och köra lite ninjamoves, så nu är jag död. En halvtimme, lyckades jag överleva den här omgången

Mitt tips till alla aspirerande Deathgamedeltagare: hota aldrig SL på en websida Google kan hitta.


Nyckelord: Deathgame