Dagens ungdom

När jag var 17, för fem år sedan, var jag mest intresserad av att hänga över grillen in under huven på min Volvo. Rätt komplicerade grejer har jag lärt mig, men absolut ingenting om man jämför med Thiago Olson, 17, som byggt en fusionsreaktor i sina föräldrars källare hemma i Michigan, USA.

Inte helt utan att man får ett styng av prestationsångest i bröstet.

Ah, smärtan!

Som alla skåningar märkt gick strömmen under en millisekund i morse. Larmcentraler och Securitas är nerringda av autolarm, tågtrafiken erfor störningar, och mitt internet ligger nere! Jag kollade routern och alla mina nätverksinställningar, men det är inget fel på dem. Eftersom min IP-telefon inte heller funkar måste det vara någon slags station nånstans på vägen mellan mig och cyberspace som ligger nere. Har någon några idéer?

Francophobia

Fransmän... ja, vad finns det att säga om dem? Trots geografin känner vi svenskar väl oss tack vare media bra mycket mer på samma våglängd som amerikanerna. Och det ska väl erkännas att jag skrattade högt när jag läste denna underbara krönika i New York Times nätupplaga, om en amerikan i Paris, som har haft lite problem med fransmännens Speedo-regler.

Helt klart att rekommendera!

Veckans vassaste

Nya numret av Captus Tidning (nr. 84) är ovanligt sharp, även för att vara Captus. Som vanligt insiktsfulla inlägg i debatten om klimatet, av den sorten man inte ofta ser i traditionella media. Men där finns även en högst läsvärd kolumn av Dag Elfström, där han diskuterar liberalismens definitionsproblem - högaktuellt sedan Erik Ullenhag gjorde sitt ytterst ogenomtänka utspel mot Centerpartiet (mycket kan man säga om Maud och hennes polare - men nyliberala?). Man bör heller inte missa Tomas Brandbergs perspektiv på radikalfeminismen - ständigt högaktuellt. Inte missa!

I måndagskväll var SVT's tablå högst intressant (irriterande nog) men jag missade allt till förmån för lite administration och ständiga vändor till tvättstugan. Man kan dock se första delen av Fichtelius' "Ordförande Persson" på SVT's webcast - något jag helt klart tänkt göra om saker och ting lugnat ner sig ikväll.
Det har ju dock varit svårt att missa alla vansinnigt buffliga uttalanden i media. Alla från nya partiledaren Mona Sahlin till Carl Bildt får en känga. Jag måste säga att Bildt utan större problem framstår som mest balanserad och förnuftig, när han kommenterar med en underton av blasé i sin blogg.

Ja, sossarnas nyvalda partiordförande kan ju inte heller gå okommenterad. Jag och en vän med samma ideologiska inriktning skålade i lördagskväll för en lätt valseger 2010. Det är väl allt jag har att säga om den saken.

Kulturtidskriften Voltaires mars/aprilnummer har Ayn Rand som huvudtema. Inte utan att man blir lite varm inombords. Mattias Svensson har skrivit en väldigt intressant artikel, bland mycket annat. Kanske ett lästips till Ullenhag?

Andra bloggar om: Politik, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Erik Fichtelius, Ayn Rand, Erik Ullenhag, radikalfeminism, klimat, liberalism, ideologi, Voltaire

Vad var det jag sa?

Smarta kids lyssnar på metal, hävdar Aftonbladet, och resonerar vidare om att det har att göra med att "rensa ut negativa känslor".
Tja, visst. Det kan lika gärna ha att göra med alla nördkulturer där metal är allenarådande musikstil. Och har jag inte sagt hela tiden att metal är allt annat än skadligt, som vissa vill hävda?

Till skillnad från den där synthen. Empiriska undersökningar visar att synth leder till MMORPG-spelande, asocialt beteende och svårigheter att kommuniera i skrift med omvärlden ;)

Ondskan

USA anses vara genomgående onda, så i förlängningen är alla som kliver lite till höger om Centerpartiet per automatik superonda, verkar vara vänsterns allmänna hållning. Sedan nämns naturligtvis inte ett ord om assiciationen till gamla kommunistländer man gärna vill göra - då är man ond för det. Samma sak gäller djurrättsaktivisterna och miljörörelsen. Är man vegetarian, Greenpeacemedlem, åker buss istället för att ta bilen, då är man också en genomgod människa. Och vågar man bara ifrågasätta dessa ståndpunkter är man så vansinnigt hemsk. När jag senast skrev ett ödmjukt litet inlägg här och manade till lite eftertanke i all klimathype var "fröken lilla väldigt uppe i sig själv" och jag var dessutom något så fint som en "högerfitta" (den kommentaren fick jag dessutom mailad - från anonym adress, såklart). Det verkar inte ens som om de fina idéerna om jämställdhet gäller för kvinnor som råkar gjort det ödesdigra misstaget att befatta sig med liberala åsikter.

Men nu får det räcka. Kalla mig alla fula namn ni vill - nu är jag förbannad. Det gäller genmanipulerad mat. Börja med att kolla in detta klipp, från Penn & Tellers Bullshit:



Det där var Norman Borlaugh. Som emottagit Nobels fredspris för sina fantastiska insatser. Det talas om att han räddat livet på en miljard svältande i tredje världen! En miljard!

Vidare har Henrik Alexandersson samlat den senaste tidens fakta här, och räcker inte det så finns en kommentar från en tvättäkta SLU-professor här.

När är det okej att vilja förbjuda en teknik som kan rädda miljontals - nej, miljardtals liv? När är det okej att slå i en ledare för u-land att han inte kan ta emot tonvis med mat i bistånd - för att det är genmanipulerade grödor?

Har man ett problem med USA, then fine. Men man har fan inte rätt att propagera för att alla ska vara vegerarianer, enbart äta organisk föda eller vad det nu kan vara för jävla bullshit man hittat på - så länge som större delen av världens befolkning svälter till döds. Bor du i ett i-land, så grattis. Då kan du äta vad fan du vill, det bryr jag mig inte om. Men att försöka förhindra teknik som kan rädda liv - det är ondska.

Nyckelord: Klimat, Norman Borlaugh, GMO, genmanipulation, USA, Greenpeace

Jönköping

Nån gång precis innan lunch kom jag fram till Jönköping i lördags. Stationsbyggnaden var väldigt vacker, men jag var ändå lite creeped out. Jag var i bibelbältet, och jag hoppades innerligt att ingen frikyrklig motsvarighet till de där Greenpeacevärvarna man ser på stan skulle hoppa på mig.

Nåja, jag hade annat att tänka på, och trots mina starkt rotade fördomar om staden jag befann mig i såg jag fram emot en rejäl distriktsstämma! Detta år höll Kalmar den med - logiskt nog - Jönköpingsdistriktet, sedan en konflikt jag inte förstår mig på uppstått med Kronoberg.

På Grand Hotel träffade jag alla, blev incheckad och placerad i en stor konferenssal. Lördagen var späckad av föredrag och förhandlingar, och på något sätt hade jag lyckats bli utsedd till stämmosekreterare. Förhandlingarna var tidvis svåra att hålla reda på, men jag tror nog protokollet blir bra. Stämmodeltagarna får ursäkta viss förvirring med talarlistorna.

Jag och snygga mötesordföranden Nina posar och försöker hålla reda på debatten om droglegalisering.

Föredragen och talarna var riktigt intressanta. Jönköping hade vågat sig på ett riktigt snyggt stilgrepp och bjudit in en representant för HRF - Hotell-, och Restaurangfacket, och vägt av det snyggt med att låta en representant för Svenskt Näringsliv hålla ett anförande efter lunchen. Facksnubben blev så klart grillad, men det var helt klart intressant att höra hans allt mer nervösa förklaringar till bland annat Wild n' Fresh-haveriet, avtalsrörelsen och varför ett fackförbund ska vara partipolitiskt.
Bäst var dock förstås Kalmardistriktets älskling Niklas Wykman, numera förbundsordförande. Han är den ende som kan tala i timmar och lägga fram riktigt skarpa analyser och djupa ideologiska samband, och samtidigt få sin publik att skratta så de gråter. Man har aldrig tråkigt när man hör Niklas.

Lördagkvällen ägnades naturligtvis åt bankett. Det var väl... inte riktigt vad vi tänkt oss, men blev helt klart kul ändå. Alkohol och schlager kombinerat med folk som dressat sig till tänderna funkar alltid.

Karin och Karin. Niccis frisyr i förgrunden.

Men vad vore en stämma utan efterfest? Lite överallt havererades det hela natten, dörrar sparkades på, folk blev dränkta i champagne och andra försökte få varandra i säng. Själv var jag i säng ganska tidigt, och var väldigt stolt över detta när jag var fräsch redan kl. åtta på söndagsmorgonen.

Skål!

Bartendern från lördagkvällen var inte fullt lika fräsch, så över frukost gick jag med på att hjälpa honom tanka Kalmars båda minibussar, vilka Jönköping använt under kvällen för att skyttla folk mellan hotellet och lokalen där banketten hölls. Inte smart. Jönköping är verkligen världens mest ologiska stad, ur bilsynpunkt iallafall. Halva stan är enkelriktad, och andra halvan har en bussfil mitt i alltihop. Helt jävla omöjligt att ta sig nånstans utan att bryta mot en lag. Till sist vågade jag mig på en lingvistisk frivolt och hävdade för mig själv att en minibuss är en buss, och därmed bör få köra i bussfilen. Ingen tutade... så mycket.

De tyngsta debatterna hade vi så klart sparat till sist. När en riktigt lång debatt om droglegalisering drogs igång var det många som gäspade uppgivet och önskade att de stannat i sängen. Motionären verkade inte vilja inse att Kalmar är och kommer förbli ett knökdistrikt (dvs. konservativt). Nåja. Vi överlevde det också.

Hemfärd till Nybro i en av de livsfarliga minibussarna (när man ger full gas, motorn rusar med 4000 rpm och absolut ingenting händer har en VW-ingenjör tänkt väldigt fel - och ja, jag hävdar att långsamma bilar är farligare än snabba), en snabb visit hos mina föräldrar, och sedan var jag på väg mot Lund igen. Tröttare än på mycket länge. Tur att man har veckorna, så man kan vila upp sig mellan helgerna =)

Nyckelord: MUF, Kalmar, Jönköping, distriktsstämma

Dirty Passion

Måste bara tipsa om värsta bra bandet jag upptäckt; Dirty Passion. Ett uppen-barligen osignat Skåneband med rötterna i 80-/90-talets hårdare rock. På hemsidan finns lite demos, missa inte Ready To Go och Too Young To Die! Eller supporta lite extra och gå på Emergenzafestivalen den 22 april på Mejeriet.

1200 miljarder

Äntligen har jag hittat Martin Borgs geniala 1200 miljarder att kolla in på nätet - klicka bara här och välj ett alternativ som passar. För du ska se den. Jo, det ska du. Så lovar jag att se den där Warren Beatty-filmen vänster-Kent tipsade om.

Och återigen är MUF Skåne/Malmö ovanligt väl medietränade...

Motion till stämman -07

Varje år är det samma sak. Distriktsordförande Ekelund har en vecka innan stämman full panik för att hon inte fått in tillräckligt många motioner, och börjar ringa runt till folk och utöva utpressningar. Och så skickar man in något man rafsat ihop med undermålig research och lite halvdana formuleringar. Här är iallafall min motion som debatterades under helgens stämma.

Koda SVT-sändningarna

Med en ny, fräsch regering finns det all anledning att förvänta sig moderna, marknadsanpassade idéer, inte minst inom media. Senast Sverige avnjöt en borgerlig regering hävdes statens monopol på TV-, och radiosändningar, och sedan dess har ett stort utbud av underhållning, internationell nyhetsrapportering och dokumentärer uppstått tillhandahållet av privata aktörer. Nu är det återigen dags att slå ett slag för marknadskrafterna.

Medan vi har möjlighet att köpa oss vilka TV-kanaler vi än önskar, kan vi ändå inte välja bort SVT. Även om man aldrig använder sig av dessa kanaler, måste vi genom TV-licensen betala för dem. Möjligheten att kunna både välja och välja bort är en viktig princip i en marknadsekonomi, men licenskravet som ställs på alla innehavare av en TV-apparat är allt annat än marknadsmässigt försvarbart.

Ofta hör man förespråkare för TV-licensen tala om "fri television" och bekvämligheten i att slippa reklamavbrott. Mitt förslag är inte heller att lägga ner SVT, utan att förnya licenssystemet. SVT får gärna finnas kvar, för de tittare som tycker det är värt licenspengarna. För andra, som inte anser att dessa kanaler är värda 166 kr/mån, ställs inget krav på finansiering, och inte de har då inte heller tillgång till SVT-kanalerna. Alliansen lade nyligen ett förslag om att helt slopa licenssystemet och istället finansiera public service med skattemedel, men det är knappast ett steg i rätt riktning, då det ändå innebär att en stor del av svenskarna indirekt måste betala för en tjänst de inte är intresserade av.

SVT har existerat i 50 år utan konkurrenshot. Vad det har inneburit för dess kvalitet får vara en smaksak, men en att ställa en verksamhet mot reella marknadsförhållanden innebär ytterst sällan en kvalitetsförsämring.

Just nu pågår övergången från analoga till digitala TV-sändningar i hela Sverige, och arbetet med detta väntas vara klart i början av 2008. Det innebär att alla svenskar måste införskaffa en digitalbox av något slag. Många av dessa har kortläsare, som innebär att man har möjlighet att abonnera på betalkanaler. Det är ett ypperligt tillfälle att koda SVT-sändningarna. Betalar man TV-licensen får man ett kort, genom vilket man har tillgång till Public Service-kanalerna.

Därför yrkar jag

att: MUF Kalmar verkar för att avskaffa TV-licenskravet till förmån för ett marknadsmässigt system baserat på valfrihet

Något jag helt glömt bort i public servicedebatten är finansieringen av SR, vilket dock inte undgick DS. Där har jag ingen klockren lösning, förutom att låta SR vara skattefinansierat medan SVT kodas enligt ovanstående förslag.

Motionen vann bifall i sin helhet, dock. Kommentarer anyone?

Nyckelord: MUF, SVT, distriktsstämma

Trendkränkt

Det gnälls på tok för mycket. Som offentlig person eller organisation kan man knapps andas utan att kränka någon.

Nu senast har MUF Stockholms tilltag lyckats uppröra många. Igår fick jag veta att det inte var distriktet som lagt upp videon på YouTube, utan någon medlem som snappat upp den på Moderat BBS - partiets interna nätverk. Ytterst olyckligt, men från början bara menat för att reta Skånedistriktet. Och idag rapporterar media om att ett flertal personer utanför partiet polisanmält flaggeldandet. Lyckligtvis ställer sig Skånepolisen ganska ljum till hela affären, och menar att det som mest kan rubriceras som förargelseväckande beteende.

En sida till in i tidningen finner jag gnäll på internationell nivå. Polackerna har blivit heligt förbanande över Magnus Ugglas textrad "skum polack" i hans bidrag till schlagerfestivalen, och nu har Monika Szmigiel-Turlej, pressekreterare på polska ambassaden, anmält Uggla till diskrimineringsombudsmannen DO.

Det är inte utan att man undrar. Jag är absolut ingen krigshetsare, men var det någon som brydde sig om sådana här saker förra århundradet? Blev Glenn Miller anmäld nånstans för låten "Little Brown Jug" när han turnérade runt och spelade för de allierade styrkorna under andra världskriget? Blev det medialt ramaskri 1977, när Iggy Pop och David Bowie släppte "China Girl"?

Nä, självklart inte. Vad som hänt sedan dess är svårt för en 80-talist att utröna. Kanske har vi blivit mesigare och mer "lättkränkta". Om man är så svag till sinnet att man blir kränkt av ett ungdomsförbunds lite missriktade upptåg, eller en textrad innehållandes vad som nästan upphöjts till idiom i svenska språket, kan jag inte föreställa mig hur verkliga livet ter sig. Busschauffören stannar inte precis där jag står, utan en meter längre bort, framför killen i kostym - diskriminering! Någon på kontoret skämtar om snåla smålänningar - och jag måste ta igen mig inne på toaletten för att jag känner mig så kränkt.
Eller så har alla drabbats av uppmärksamhetshets. "Gaaah, jag är kränkt, om jag polisanmäler kanske jag får lite medialt utrymme!"

Det är iallafall väldigt, väldigt löjligt. Skaffa lite skinn på näsan, ett sinne för humor och håll käften.

Nyckelord: MUF, Magnus Uggla, DO, diskriminering, media

Köpenhamn

Dags att säga sitt om Köpenhamnskravallerna. Men när jag äntligen hade formuleringen klar för mig visade det sig naturligtvis att någon redan sagt det bättre. Johanne Hildebrandt är en av Aftonbladets riktiga stjärnor:

"Men herregud vad jag är trött på dessa bortskämda snorungar som påstår att de
företräder vackra ideal men i själva verket helst vill parta och få saker gratis
utan att göra något i gengäld."

Yes! Hela texten finns här.
Det har även Johan på Peace Love & Capitalism noterat. Och kommenterar lika klockrent.

Andra bloggar om: Köpenhamnskravallerna, Köpenhamn, extremvänstern

Lokalpatriotism

MUF Stockholm är i farten igen, den här gången har de firat något med att bränna upp en skånsk flagga, enligt politikerbloggen. De halvt om halvt humoristiska motsättningarna mellan distrikten är ingen hemlighet, och stod väldigt klart för mig när jag besökte min första förbundsstämma 2004. Senast jag orkade bry mig om det handlade det om vilket distrikt som hade flest medlemmar vid en viss tidpunkt; distriktsordföranden för det förlorande distriktet skulle åka till den andra landsänden och utföra något förudmjukande skitjobb. Stockholms DO skulle visst rengöra Öresundsbron med tandborste. Huruvida något sådant utfördes vet jag inte.

Men den som besökt detta sydligaste av distrikt vet en sak; skåningarna är nästan fanatiskt lokalpatriotiska. Och med bakgrund av detta kan jag mycket väl tänka mig att Skånes distriktsstyrelse fick en klump i halsen när YouTube-videon nådde dem (nu nerplockad), innan de plockade upp strisdsyxan på allvar. Skånes DO André Assarsson verkar onekligen lite bitter i Metroartikeln.

Jo, jag kan nog tycka att Stockholm gick lite väl långt. Inte heller är det inte så smart att göra något som nästan garanterat leder till mediedrev (i skrivande stund har jag sett att det nått Metro) - och lägga upp det på YouTube. Men nånstans måste man ändå ta det hela med en klackspark.

Själv är jag oändligt lättad över att tillhöra MUF Kalmar. Konservativa allihop, där jag som liberal verkar som det svarta fåret, men inga konflikter med några andra distrikt. Just nu gör vi oss redo för Smålandsstämma i Jönköping, dit jag absolut tänkt ta mig om jag så måste lifta och käka nudlar i en månad. För kung och fosterland!

Andra bloggar om: MUF, MUF Stockholm, MUF Skåne, skånska flaggan, Öresundsbron

Det är inte lätt när det är svårt

Det är synd om oss hårdvarunördar nu, när vi inte ens förstår oss på gamla hederliga Messenger längre. Jag uppdaterade till nya, flashiga Windows Live Messenger för ett tag sedan (och de ville inte ens verifiera min Windowskopia, puh!), och sedan dess blir jag bara mer och mer konfunderad. Till en början är det ganska bekant, men sedan upptäcker jag att mina kontakters bilder inte syns i listan som de ska. Nähäpp...
Nästa grej som dök upp var den lite skumma länken "4 förfrågningar har inte besvarats". Dessa förfrågningar verkar gälla mina kontaktuppgifter, som mig veteligt inte existerar. Och med tanke på vad jag har för relation till dessa fyra, har/hade de säkert ingen aning om att deras alias dök upp i snok-samband på min skärm. Jag fick mig sannerligen ett gott skratt, men ett par timmar senare gjorde jag exakt samma sak själv. Tror jag, jag fick iallafall något slags automail från honom. Tur att han fanns med bland de fyra första förfrågningarna. Man kan fan inte vara hemlig längre.
I relation till dessa alias fanns iallafall ett par behändiga länkar, till något slags sida där det är tänkt att man ska fylla i alla möjliga uppgifter om sig själv. Jag var bara lagom självutlämnande. Det hela finns iallafall på något slags space, att finna här. Lite töntigt, och sannolikt kommer jag aldrig uppdatera det igen.

Men det är en klen tröst att mina fyra vänner som varit så nyfikna nu får ett automail från mig =) Förhoppningsvis sätter sig hjärtat i halsgropen på dem också. Förresten var en av dem någon som jag inte sett online på flera månader. Han har nog blockat mig. Inte första gången det hänt att jag blivit blockad på osakliga grunder, men osnyggt, Siba, osnyggt! ;)

Andra bloggar om: Messenger, Windows Live Messenger, netiquette, space

Dagens läsarfråga

Återigen har jag tagit min tillflykt till de djupa smålandsskogarna. Mina föräldrar har som trogna läsare kanske känner till renoverat ett rum, och därmed städat ur en massa garderober. Under denna process hittade de 12-15 metallföremål, och ingen är fan att räkna ut vad de är för något! Så därför vädjar jag till mina smarta, insatta och belästa bloggbesökare; om nån har nån aning om vad det är, eller ett halvdant förslag på vad de kan användas till, så är jag tacksam för upplysningar bland kommentarerna.

"Pinnen" är alltså ungefär en decimeter lång. Den är gängad till hälften, men "vingen" är det inte. Man kan trä den på pinnen, men den sitter inte åt på något sätt, utan kan rotera fritt. Den kan dock bara träs på från ena hållet, det där gängorna sitter, i andra änden sitter ett stopp.


Som sagt, jag är tacksam för alla sorters upplysningar. Smartast förklaring vinner cred här i bloggen.

Andra bloggar om: Hjälp, prylar, renovering, läsarfråga

n00b

Eftersom jag alltid rört mig i nördtäta miljöer (natur-vetarlinjen inriktning matte-data, LAN-parties, LTH, min nuvarande arbetsplats och WoW-nördarna jag brukar luncha med - listan kan göras väldigt lång) tyckte jag nog jag hade bra koll på gamerspråket, eller leetspeak, som det bevisligen kallas. Men jag hade fel. Nån pekade mig ikväll mot Wikipedias (denna oumbärliga källa till kunskap om allt från råttsvansar till reglerteknik) sida om det hela.

Och jag menar... allvarligt talat. Ni undrar varför jag inte spelar nånting, eller ens testat ett MMORPG - det beror på att jag inte förstår er! Nu ska man ju inte lägga sig i vad andra grupperingar sysslar med, men en liten fråga skulle jag ändå vilja ställa; är det inte lättare att bara göra som vanligt? Förvisso känner jag några WoW-nördar som brukar tycka om att kombinera sitt spelande med en rejäl joint. Det kanske hjälper. Eller så var det så hela skiten uppkom...

Men det är klart. Folkgrupper har haft sina egna språk förut. Europeiska judar talade/talar jiddish, pingstvänner behärskar att tala i tungor, så varför ska inte nördarna få ha sitt leetspeak ifred? För oss andra får vi försöka köra allt genom Leet Speak Generator (eller förlåt, L33t-5p34K G3n3r4t0r).