95

Senast i fredags satt jag och två vänner på vad som med lite god vilja och en viss promillehalt skulle kunna kallas restaurang, och undrade för snart hundrade gången vad fan den här 95-kampanjen handlar om. Ni vet - överallt på stan, i Metro och vart man än vänder sig finns det plancher, annonser och reklampelare i vansinnigt skrikiga färger med budskapet "95" som enda ledtråd. Vår bästa idé var att det handlade om bensin på något sätt, men förslaget förkastades snart. Sedan gav vi upp.

Det visade sig vara det lite osexiga SJ som bara ville tala om att man kan köpa sista-minuten-biljetter på x2000 för 95 spänn. Pressmeddelande här.

Men vad som verkligen fick mig att sätta i halsen av ett oväntat skrattanfall var den här nyheten - hårdporrföretaget NordicAdult.com har kapat kampanjen rakt av och hävdar att den är deras.

Kul att det finns lite folk med humor där ute!

Nyckelord: 95, SJ, X2000, NordicAdult.com

Bredband, bredband, halleluja!

Så var man tillbaka i cyberspace. I 8 dygn har jag varit utan min älskade 100/10-lina, och abstinensen har varit svår. Just nu har jag dragit igång alla tänkbara routerkrävande program jag har, och sitter och laddar ner allt möjligt skräp med ljusets hastighet för att jag kan!

Alltsammans beror på att min granne i lägenheten ovanför får min post, så jag fick inte min bredbandsräkning som jag skulle. Betalade iallafall hela beloppet plus påminnelseavgift och hanteringsavgift (eller vad fan de kallar det) i måndags (22'a), hos Svensk Kassaservice. När jag fortfarande inte fått tillbaka mitt bredband ringde jag kundtjänst hos BBB, som upplyste mig om att det tar en vecka för pengar man betalar in hos Svensk Kassaservice att nå mottagaren. Under tiden hann jag få ännu en påminnelse, den här gången väldigt skarpt formulerat. Kom åt en dator hos en vän i söndags, och betalade hela det beloppet också (onödigt, jag vet, men vad gör man inte?) med min internetbank. Och idag! Heureka! Hela internet-universums lilla ovän är tillbaka (varihelvete har jag fått det citatet ifrån?).

Min tanke är iallafall denna: Originalfakturan från BBB var på 157 spänn, plus 50 i påminnelseavgift. Jag betalade 257 till Svensk Kassaservice, vilket innebär att serviceavgiften SK tar ut är 50 kronor. Det är ganska mycket pengar för studenter och omotiverade provisionslöntagare. Vad kan man då förvänta sig att få för de pengarna? Snabb service och vänliga medarbetare? Det kunde man tro.
Men NÄ! De sitter på mina ringa 200 spänn en hel jävla vecka, och surkärringarna som sitter där bakom glaset och som just blivit befordrade från servicemekkat Konsum kan inte ens le litegranna eller säga "tack"!

Min prognos är att Svensk Kassaservice kommer vissna ihop och dö. Nu när allt och alla har internetbank kommer de vara överflödiga, förutom för de stackare som råkat ut för Posten och inte har nåt internet hemma. Och don't get me started on Posten! Hur jävla svårt ska det behöva vara?! "Öhm, trappuppgång A, ska till Karin Carlsson... ööhm... M. Karlsson eller K. Carlsson?". Tipsa arkeologerna om att de kan call of the search; jag har hittat den felande länken.

Reinfeldt, sälj ut! Sälj, innan det är för sent!

Förresten är det en bra idé att kolla in nya singeln Rehab av Amy Winehouse. Passar perfekt på samma playlist som Pauline's gamla Running Out of Gas och The Ark's odödliga Calleth You, Cometh I.

Nyckelord: Bredband, Bredbandsbolaget, Svensk Kassaservice, Posten, Konsum, Reinfeldt

Jävla bananrepublik

Michael Moore, kom och rädda oss! Rättstaten har havererat! Sverige har fallit i händerna på en riktigt illvillig gerillaorganisation!

Den här veckan har jag min pappas bil, vilket ni som läste mitt föregående inlägg kanske har snappat upp. Det är en underbar Chrysler med allt man kan tänkas vilja ha och en design som matchar min stil just nu - med min gangsterhatt, Michael Bublés swingjazz i stereon och det där Al Capone-aktiga maskingeväret jag tänkt köpa mig. Jag känner friheten i susa i håret (man kan få fläkten på ECC'n att gå på riktigt höga varv) och älskar varje sekund!

Men med sådan frihet följer ett visst ansvar. Jag kan köra mycket och fort utan att skada någon, och jag är inte en trafikfara på något sätt. Lite road rage har väl alla, men jag är så hänsynstagande man kan i de flesta situationer. Till och med vid övergångsställen. Men idag kom jag - med min kollega Jennifer i passagerarsätet - till Malmö C, som ligger hyfsat på vägen till vår arbetsplats. Vid Malmö C existerar inte begreppet parkeringsplats, men jag behövde bege mig in på pressbyrån, så jag stannade till i slutet av en lång lastzon. Jag lämnade motorn på tomgång och Jennifer i passagerarsätet. Jag var in och ut igen på under minuten, men när jag halvspringande i mina höga läderstövlar och långkjol kom tillbaka stod där en mycket arg lapplisa och tryckte en p-bot på 700 spänn i famnen på mig.

Okej, så jag gjorde fel, I'll admit it. Men är det verkligen rimligt? Jag är en mycket samvetsgrann och ordentlig medborgare, jag betalar alltid min hyra och mina räkningar i tid, jag betalade min stora skattesmäll i höstas i god tid, jag är alltid respektfull mot dem jag möter och jag pensionssparar. Inte fan har nån tackat eller berömt mig för det! Men under loppet av 30 sekunder står jag ivägen för INGEN ALLS och för det ska jag lynchas. Vad i helvete?!

Väl på jobbet avreagerade jag mig inför Anette, som hävdade att lapplisorna har ett slags provisionssystem, och så höll jag nästan på att explodera. De är nästintill en myndighet. Har de sagt att man ska betala så betalar man, eller så får man problem med rättsväsendet, och tycker man det är fel ska man överklaga till polisen. Ska en sådan auktoritet ha en provisionsbaserad lön?! Det är ju ta mig fan rättshaveri så det stänker om det!

Någon borde göra ett Kalla Fakta-inslag om det här.

Nyckeolrd: Chrysler, Al Capone, Tommy Gun, Malmö C, parkering, parkeringsvakter, provision, Car Park, rättshaveri

Stormrapport från skogen

Mina planer på att åka hem igår grusades när jag fick reda på att inga tåg gick mellan Alvesta och Hässleholm. Jag köpte mig en förstaklassbiljett (läs: pappa köpte mig en förstaklassbiljett) till idag istället. En god idé då, men vid ettiden slog stormen Per till här på riktigt.
Strömmen gick såklart med en gång, så det var bara att dra igång vårt reserv- kraftverk. En ganska stadig sak med en dieselmotor som ger 12 kW. Den fick dock - ironiskt nog - dras igång med startkablar till Land Rovern. Ganska rough n' tough - charmen med lantlivet.

Efter en fika (det fikas väldigt mycket och ofta där hemma) inventerade vi eventuella skador på ägorna. Telefonlinan var död och mobilmasterna nere kunde snabbt konstateras, men 'självklart' fungerade fortfarande all vår satellitmottagning - både TV och internet. Utomhus var utsikterna värre - en dörr till maskinhallen i ladan hade slitits av och i hela trädgården låg takpannor och plåtdetaljer från skorstenar.

Hela kvällen, till långt in på skymn- ingen, var vi ute längs Ebbehults- vägen med ett par grannar och motorsågar för att röja undan träden som fallit. Fullständigt livsfarligt egentligen, eftersom stormen ännu inte avtagit, men nördvändigt. På fotot jag tog har vi lyckats oskadliggöra en stor gran i lyset från extraljusen på Land Rovern.

Eftersom reserv- kraftverket inte kan leverera hur mycket ström som helst tyckte mamma det var smartast att låta bli att använda spisen, och som tur är har vår rediga lantkåk naturligtvis en vedspis. Härligt... ja, retro!
Vi kunde iallafall ta varsin varm dusch senare på kvällen, och tvätta dieselångorna ur håret och kådan av händerna. Har fortfarande en lagom irriterande träflisa i handflatan. Men tack gode Gud för det där reservkraftverket! Det gäller att vara självförsörjande.

Eftersom jag skulle till Lund och pappa till Köpenhamn lade han fram det ovanligt begåvade förslaget att vi skulle köra ner hit, så kunde ju jag har bilen tills han kommer hem, på fredag. Absolut inte mig emot! Vi åkte kvart i sex i morse, långt innan det börjat ljusna. Vägen var ganska bedrövlig, hela vägen från Emmaboda till Karlshamn fick man ständigt väja för träd som låg i halva körbanan och be en liten bön att de träd som hängde på elledningar och annat inte ramlade ner just då. Och E22 var avstängd en kort sträcka efter Kristianstad, ett väldigt stort polispådrag dirigerade om trafiken över Norra Åsum. På påfarten kunde man ana en seriekrock längre bort.

Den enda radiokanal pappa tillåter är P1, men de rapporter om insfrastruktur och stormens verkningar de kom med var nån utsänd reporter på Stockholm C och lite varningar om att det kunde ligga träd i vägkanterna. Men det verkar inte vara lika svåra skador som efter Gudrun. Nog kommer det dröja innan allt fungerar igen - efter Gudrun hade Ebbehult inte nätström på tre veckor, och när det väl funkat en vecka kom en snöstorm och så vart det strömlöst i tre veckor till. Men skadorna på skogen verkar vara ringa. Timmerpriset kommer inte chocksänkas, ekonomin i stort kommer inte få nån känga.

Nu har jag iallafall tagit mig till Lund, men självklart begav jag mig inte hem med en gång! Jag hittade en radiokanal som spelade Toto och brände iväg på norra ringleden, till Statoil, ner mot stan och sedan hem. Senare ska jag ta bilen till jobbet, var tanken. Nåt bra var väl tvunget att komma ur den här stormen!

- Raven, Din orädda reporter i karastrofens centrum

Nyckelord: Per, storm, Småland, skog, rapport, vindfälle, motorsåg

Tillslaget mot TPB och dess bristande legalitet

Eftersom The Pirate Bay är på tapeten igen (föregående inlägg) tyckte jag det var dags att äntligen få lite rätsida på alla turer fram och tillbaka bakom tillslaget mot webhotellet PRQ (och så sitter jag ändå bara på kontorsdatorn hos pappa och gör en synnerligen tråkig, långdragen och prestandakäkande virusscan), vars alla servrar beslagtogs i en synnerligen osnygg polisrazzia. Som med det mesta i bloggosfären finns det redan någon som gjort det, och efter lite letande hittade jag Anders Gardebring, som gjort en bra analys över händelseförloppet och den efterföljande rättsrötan. Uttömande utan att vara tråkigt, och ett väldigt viktigt inlägg i debatten.
Själva inlägget jag hänvisar till finns här, och här finns hos samma bloggare en lista över lagbrott i samband med tillslaget.

Bra rutet. Eller som min mamma brukar säga; Såhär får det fan inte gå till!

Nyckelord: The Pirate Bay, Pirate Bay, Gardebring, TBP, fildelning, polis, maktmissbruk, lagbrott, PRQ

Pirate Bay vill bli suverän stat

Via HAX hittar jag den här artikeln. The Pirate Bay-killarna är igång igen, den här gången ska de köpa sig en serviceplattform en bit från brittiska kusten, som 1968 utropades som självständig stat, Sealand. Hur den kom att göra det är ganska intressant, på det där 'ding-ding-värld'-sättet, det står om det i artikeln.

Ungefär 7 miljarder har landet värderats till, och den som bidrar kan få ett medborgarskap.

Mer finns att läsa på Pirate Bays sida för ändamålet: buysealand.com

Och genast måste jag fråga mig: feberhallucinerar jag fortfarande?

Nyckelord: Pirate Bay, fildelning, Sealand, feber

Garderobsnostalgi

Eftersom jag varit jättesjuk den här veckan skickade mina föräldrar mig en förstaklassbiljett hem till skogen igår. Allt under förevändningen att låta mig vila och tillfriskna. Men jag blev snart varse att det inte alls var tanken - nej, deras onda plan var istället att de behövde nån som kunde sätta ihop datorn de just flyttat upp på övervåningen. Mamma håller nämligen på att renovera rummet där den stod tidigare. I anslutning till detta måste ett par garderober i samma rum utrymmas, och för att göra plats för alla de prylarna ska mina föräldrars skitstora walk-in-closets rensas. Detta är naturligtvis något vansinnigt intressant. Bland rosa pumps, Hawaiiskjortor, axelvaddar och allt annat anskrämligt 80-talet spydde upp kan man hitta hur mycket kul som helst.

Första prylen jag skulle vilja förevisa tar hem alla priser i kategorin Världens fulaste julpynt. Det som bilden här intill ska föreställa är alltså en plastgran, ca 40 cm hög, med en tomteluva. När man går förbi den börjar den illskrika "MERRY CHRISTMAS!" och sjunga Jingle Bells. Tillräckligt för att ge vem som helst en tredubbel hjärtinfarkt på studs. Och den är helt klart ondskefull. Ser ni inte det på den?! Som nånting ur en äldre Stephen King-roman!
Fyfan vad läskig den är...
Jag och mamma lyckades dock räkna ut exakt vad man ska använda den till. Slänga den på Återvinningen - påslagen. Vem vet, den kanske kan skrämma livet ur någon passerande sopspion?

Nästa grej vi hittade var min pappas skolfoto från högstadiet. Min pappa är den inringade killen en bit ut till höger på övre raden. Min familj har gott om snygg-gener =)
Men hur som helst är det en spännande studie i mode. Det här är alltså tidigt 70-tal ute på den småländska landsbygden. Orten heter Grönskåra, och idag har den en riktigt catchy 'slogan' - "om du bodde här hade du varit hemma nu". Alla kids har skitfula glasögon, för korta byxor och träskor. Blir lite stolt över min far, vars modekänsla mamma ofta jämfört med den hos Stig-Helmer Olsson. Här är han ju ganska cool med moderna mått mätt. Som en reklamare i storstaden, typ.

Det gäller att hålla sig framme vid sådanahär tillfällen, man kan roffa åt sig saker som annars skulle slängts. Jag har fått en jättefin solfjäder med handmålade japanska tecken (inte för att jag vet vad det står. Det skulle ju kunna vara en grov förolämpning) som pappa fått av nån business-japan nån gång. Det fanns massor av sådanadär internationella kul saker att botanisera bland. Bland annat en slags primitiv bok bunden "på mitten" med sanskrit, en sånhär outfit (bra att ha om man, som pappa, tycker om att jävlas med passkontrollanter och hävda att man är med i Hamas. Jag tror inte det är smart. Men den matchar iallafall vår kamel), kinesiska ätpinnar och en massa annat kul.

Förresten har jag hittat ännu en sådandär ganska värdelös sak på internet man kan roa sig med i 27,3 sekunder - ta reda på ditt pundarnamn. Jag kan bevisligen gå under namnet Mordiska Alkisen. Kanske ett korn av sanning i det =) Brorsan blir Speedade Tunnisen, och Tom och Leeloo blir matchande nog Galna Playern respektive Trötta Playern. Jag testade John också, men det kan jag fan inte skriva ut här =) Om nån nu är alldeles för uttråkad eller så, så skriv gärna nytt alias i kommentarerna. Lite kul. Kanske.

Nåja. Nu ska jag ta Land Rovern till Preem och se om min Volvokompis Johan jobbar.

Nyckelord: Tech support, feber, garderobsrensning, storstädning, renovering, 80-tal, julpynt, sopspioner, skolfoto, 70-tal, Stig-Helmer, prylar, sanskrit, Hamas, pundarnamn, Land Rover, Volvo

Det senaste i korthet

I förrgår drabbades jag av en särdeles elak bacill, och nu är jag sjukare än på ganska länge. Feber, huvudvärk - värk lite överallt faktiskt, och igenslammade svullna bihålor i en elakartad kombination. Men medan jag sitter här och väntar på att någon god vän ska dyka upp med eukalyptusolja, Hipp Hipp-DVD'n och tillräckligt med smärtstillande för att knocka en
C-klassponny (hint, hint) kan jag lika gärna göra något konstruktivt. Bloggandet har legat nere ett par dagar nu, så här kommer lite kortfattade reflektioner över den senaste tidens händelseutvecklingar;

Byråkratin har nått nya bottnar. Mest chockerande är väl nyheten om en man som omkommit i London sedan EU-direktiven förhindrade ambulanspersonal att avbryta sin lunchpaus. Mannen befann sig fem minuter från det aktuella sjukhuset/akutmottagningen. Fox News rapporterar (scrolla ner till rubriken "Out to Lunch").
I samma kategori, om kanske inte fullt lika chokerande, ringde jag i tjänsten (i egenskap av digital-TV-försäljare) upp en man i tisdags som berättade om sitt moment 22. Han bodde i lägenhet och ägde ingen TV-apparat. Däremot hade han fått en digitalbox av hyresvärden - som han inte kunde göra sig av med, eftersom hyresvärden yrkade på att den tillhörde lägenheten. Det innebar ju att han enligt lag var tvungen att betala TV-licens - det är ju mottagaren det hänger på, inte själva TV'n. Onekligen trixigt. Kanske långsökt, men ännu en anledning på min växande lista att koda SVT och låta mottagningen av sagda kanaler vara frivilliga för de som är beredda att betala den vanliga TV-licensen. Det är då iallafall inte jag.

Debatten om jämställdhet tar en ny, läskig turn när Sydsvenskan publicerar denna debattartikel. Skribenterna Zoran Alagic och Kurdo Baksi, från LRF respeltive Svartvitt.se, yrkar på följande:

"De närmaste fem åren skall alla vita, långa, heterosexuella, blonda och blåögda
män mellan 40 och 50 år ställas längst ner i anställningshierarkin, i
universitetskorridorerna, på tidningsredaktionerna och i bolagsstyrelserna. "

Hm. Tänk om NSF eller någon annan främlingsfientlig organisation skrev en sådan debattartikel, riktad mot homosexuella och invandrare? Vilket jävla liv det skulle bli...
Fast jag som faller litegranna utanför ovan beskrivning vill absolut inte bli inkvoterad. Fyfan vilket jävla nederlag. Jag skulle nog sagt upp mig efter en dag.
Vilket minner mig om lite om Itzhaks Julevangelium (bra grejer, men inte värt TV-licensen), som SVT sände i fyra avsnitt i december. Hipp Hipp-teamet driver med alla de där sakerna man inte får driva med. Eller som karaktären Morgan Pålsson (Anders Jansson), SVT-reporter, kommenterar när han möter nya SVT-chefen (Susanne Reuter):

"Det borde jag förstått! Handikappad kvinna över 50! Kan man bli mer
inkvoterad?"

Finns på DVD.

Sometimes a cigar is just a cigar, menade alla knäppskallars skyddshelgon Sigmund Freud. Well, sometimes a toblerone is much more than a toblerone. Nu när det ser ut som att Mona Sahlin har störst stöd bland sossarna som ny partiledare, passar Expressens Britta Svensson på att påminna om vad den gamla Tobleroneaffären egentligen handlade om.
Sahlin passar mig alldeles utmärkt som ny partiledare. Det blir en lätt match.

Musikbyråns programledare Magnus Broni är anmäld till granskningsnämnden sedan han i sin ilska plötsligt blivit politisk, rapporterar Resumé. Det är ju det jag sagt hela tiden. SVT är fan inte fri television. SVT är socialistisk television.

Nä, nu börjar huvudet bli tugnt igen. Tillbaka till soffan.

Nyckelord: Förkylning, byråkrati, EU, TV-licens, Radiotjänst, SVT, jämställdhet, kvotering, Hipp Hipp, DVD, Freud, toblerone, Mona Sahlin, public service, socialdemokraterna

Dagens pryl

Idag fick jag årets födelsedagspresent av Malin. Som vanligt med huvudet på spiken - det här måste vara DVD-uppföljaren till Brasan och Akvariet.

Gissa om jag skrattade!

Nyckelord: Prylar, pojkvän, DVD

Existensen existerar!

När jag kommer till Malmö idag vet jag att det är en sådandär "köpa-en-svindyr-latte-fast-jag-inte-kommer-hinna-dricka-upp-den-dag". Hela min tågresa hade jag ägnat åt Sartres Äcklet, och det känns på något sätt oriktigt att ägna de minuter jag har mellan min ankomst och arbetsdagens början åt stress och vettiga saker. Jag köper lunch och slår mig ner på Espresso House ett par minuter för att kontemplera.
Antoine Roquentins inre liv förefaller mig ganska torftigt. Man märker en antydan till ångest, rädsla och den känsla han kallar äcklet, men där finns ingen passion, ingen eld, bara en tyst apati med vissa anomalier. Annars bara samma dimma som täcker gatorna i Bouville.

Hans funderingar kring tingens beskaffenhet för tankarna till Heidegger, en död gammal nazist. Heideggers existentialfilosofiska teorier går mest ut på att klassificera tingen utifrån betraktaren, antingen är de "en-soi" eller "pour-soi". Lite antropocentiskt, eller till och med egocentriskt, kan jag tycka. Det hänger säkert ihop med nazistgrejen. Men tingen och existensen struntar nog blankt i vad jag tycker om dem och deras tillstånd.

För att sväva ut lite kan man dra paralleller till modern buddhistisk filosofi, eller Platons idévärld. Men ingetdera faschinerar mig nämnvärt, jag är helt enkelt för rationell, praktiker ut i fingerspetsarna. Vad spelar det för roll egentligen, teorierna om verklighetens verklighetsgrad, när den är det enda vi känner till, den enda vi kan leva i, och vi dessutom verkar uppleva den hyfsat likadant?

Den enda filosof jag kan uppskatta i frågan är inte helt otippat Ayn Rand. Genom John Galt kör hon helt enkelt över missnöjesexistentialisterna (för vad är det egentligen för fel på den här verkligheten?), och med två påståenden, "A är a" och "Existensen existerar", konstruerar hon ett system för moralfilosofi och ideologi enbart genom rationella resonemang. När man läser det känns det som en evig sanning, en princip eller grundlag som existerar oberoende av mänskliga utövare. Men ibland glömmer hon själva mänskligheten som irrationell variabel, som utövare, domare och bödel.

Den så eftersökta "sanningen" om hur vi bör förhålla oss till världen finns som vanligt någonstans i mitten. Men jag vill absolut hävda att den finns inom ramarna för den här verkligheten!

Skinnfotöljen jag sjunkt ner i börjar bli lite obekväm. Det är ändå dags att ta sig till jobbet. Jag lämnar min svindyra och halvurdruckna latte på bordet, och sätter Mp3-spelaren i örat. En trubadur som snubblat över ett storband sjunger en lättsam sång till en älskad. Han lever i samma verklighet som jag gör för det mesta, och sannolikt har han roligare också, som aldrig läst Sartre, Rand, Descartes eller Heidegger. När jag kommer förbi det stora tegelhuset med en liten parabolantenn går musiken över i skramlig Kent. Är Jocke Berg en-soi eller pour-soi? Normaliteten är snart återställd.

Nyckelord: Filosofi, Jean-Paul Sartre, Sartre, existentialfilosofi, existentialism, Descartes, Heidegger, Ayn Rand, Platon, existens, ideologi

Rivstart

Nyårsnatten är över, köket är städat, glassplittret fixat och den försvunna rådjurssadeln upphittad. Är mycket nöjd med mitt firande, kunde inte haft bättre sällskap eller trevligare nyår!

Början på 2007 innebär ju allt annat än brist på samtalsämnen - jag skulle ljuga om jag nekade till att nyheten om LO's hackade hemsida gladde mig!

Och dessutom har det blåst storm i södra Sverige idag. Här i Nybroskogarna skallrade det ordentligt i fönsterrutorna, och jag har hört klagan från både Halmstad, Karlskrona och Lund. När jag tidigare ikväll tog en tripp (med motorsågen i baggaget, utifall att) till Kosta, i Kronoberg, var väldigt många hus jag såg utan ström, och inte en bil till syntes på vägarna. Smålänningarna minns väl Gudrun, då det var livsfarligt på riktigt att befinna sig på vägen. Som tur är verkar inte den här stormen orsakat ens en bråkdel av skadorna efter Gudrun, men visst ställer det till det litegranna. Ett par höghus i Köpenhamn fick utrymmas, och själv undrar jag hur min resa hem till Skåne imorgon kommer gå. SJ är ju kanske inte kända för att vara väderresistenta...

Med en sådan händelserik start på året ser jag fram emot ett spännande 2007. Kommer vi få veta vad de försvunna, upphittade och sedan återigen försvunna tsunamibanden innehåller? Kommer Reinfeldt hitta sin ideologi och bli den statsminister han hintade om i Det sovande folket? Och framför allt: vem är nästa nutjob i världen att lägga vantarna på en atombomb?

Personligen ser jag fram med 2007 med glädje. Om 2006 års anthem var Gloria Gaynors I Will Survive, är det Marit Bergmans This is the Year som får symbolisera mitt 23'e levnadsår.

Stay tuned!

Nyckelord: Nyår, LO, hackers, storm, Gudrun, Småland, SJ