Nollning -07

I helgen har jag och Stefan kollat in nollehelgen, inklusive nollelördagen i Lundagård, M och I's nollegasque och regattan med sittning efteråt. Och självklart bjuder vi på bilder, där vi kommit ihåg att ta. Håll till godo!

Stefan är stilig efter att fanbärandet i Lundagård är avklarat.

vIp-loungen, och I'arna har äntligen snygga bordeauxfärgade ouveraller!

Alla gillar M-cykeln.

En Risberg! Vi är ganska säkra på att det är Mats, Den Goda Tvillingbrodern.

M's fordon för Lådbilsracet. Äckligt cool. Som I'are blir man lite avis, mest för att vårt fordon såg ut som ett gäng hoptejpade frigolitblock, och var misstänkt lik farkosten som användes i Regattan.

Björn, E-ordföranden, skänkte oss kondomer. Vi är skeptiskt tacksamma.

Henrik och Henriks vän. Jag trodde Stefan höll koll på vem hon var, eftersom det är hans jobb. Det gjorde han inte, så vi är tyvärr ganska clueless där. Men hon var trevlig!

Min gamla Nollegeneral Joakim (som kom ihåg mig från nollningen -05!) och Bella, gammal Ing-ordförande, och som nyligen varit tidningsaktuell.

Joakim, mångsysslare på E. Lite ordförandeskap, gammalt phøs i samma sektion nån annan gång.

Det här är vår nästa julkortsbild, och min favorit från helgen. Stefan charmar D-ordföranden Daniel.

Ett mysigt kramkalas med mantlar åt alla håll. Stefan, Ing-ordf. Anders, V-ordf. Carl (vi tror Carl, men vi lovar ingenting), D-Daniel från posen ovan, K-ordf. Saga i gult under manteln och Okänd Tjej I Mantel. Min gamla kursare Robert, som numera ska bli brandingenjör längst ut.

Vad som händer under manteln stannar under manteln. Fanny och Fredrik är det, iallafall.

Sen finns det en massa bilder från regattasittningen, men eftersom min käre sambo inte kan med sin nya mobilkamera så är de rätt dåliga allihop. Vi ska bespara er.

Kul har det varit iallafall, och vem vet, nästa år kanske jag är I-phadder!

Universum som hologram

I eftermeddags kom jag över en artikel om Stephen Hawkings senaste genombrott inom teoretisk fysik. Den var förvisso publicerad redan 2003, men läsaren får ursäkta mig för att vara dåligt uppdaterad.

Det handlade iallafall om Hawkings specialitet de senaste åren, svarta hål. De ställer till det i teoretisk fysik, som till stor del består av vetenskaplig och matematisk filosofi, eftersom de är helt informationsförstörande.
Vad som menas med detta är att en grundläggande lag i universum är att ingen information någonsin går förlorad. Vi kan genom att analysera bakgrundsstrålning dra slutsatser om hur Big Bang gick till, och eldar man upp känsliga papper kan man i princip utläsa texten på dem genom att analysera röken och askan (bara för att vi som civilisation inte kan det, skulle det kunna vara möjligt för någon som behärskar kvantfluktuationer etc).
Med svarta hål anses det vara helt annorlunda, då de totalförstör all information som sugs in. Hypoteser har lagts som säger att det bör gå att utläsa ur Hawkingstrålningen som svarta hål antas ge ifrån sig, men eftersom strålningen är av helt annan karaktär än de objekt som sugs in i ett svart hål kan det knappast hjälpa. En egen reflektion är att det borde finnas en "ljussignatur", en bild kvar av objektet precis innan det nådde det svarta hålets händelsehorisont som utgörs av det ljus som precis har tillräckligt med energi för att inte sugas in i hålet, men ändå inte tillräckligt för att fly. En sådan ljussignatur borde i princip gå att analysera.

Men Hawking har en lite mer raffinerad idé. Enligt honom kan ett svart hål bara existera om det är ett hologram. Det kan dock endast existera som hologram i detta universum, om även resten av universum också är ett hologram.
Exakt hur den tankegången gick till stod inget utförligt om i artikeln jag läste, men det verkar som en ganska galen tanke även när första överraskningsmomentet lagt sig. Hawking brukar förvisso inte bara slänga ur sig teorier, och idén om universum som hologram projicerad från en tvådimensionell yta skulle göra jobbet mycket enklare för topologerna. Och dessutom får teorin stöd i observationer och beräkningar som rör supersträngar och sådana kvanta, ett område där hologramtanken länge legat nära till hands. 27 dimensioner ihoprullade i en väldigt liten sträng har svårt att vara mycket annat.

Men alla tvivel åt sidan, det är en teori som lämnar efterdyningar i såväl filosofin som religionen. Modern buddhistisk (såväl som den traditionella) filosofi hävdar att vår fysiska omvärld är en illusion, ett slags hinder för oss att finna sann frid och kopplingen vi har till världssjälen. Hade de rätt redan för ett par tusen år sedan?

Samtidigt får metafysiken (fortfarande i stort en fråga om filosofi) mycket att tänka på. Vad skulle det innebära för vedertagna teorier? Vanlig mekanik?

Drar man det till sin spets (vilket man alltid bör göra, där testas de ädlaste moralfilosofier och de mest invecklade fysikteorier) får det rena konsekvenser för existentialismen. Vad är verklighet? Vad är jag, du, mitt vinglas här jämte mig? Meningen med livet om inget är verkligt?

Självklart är det upp till var och en att bilda en egen uppfattning, och jag ser fram emot en diger lunta mail med tankar.
Men den som först hänvisar till The Matrix får stryk.

Andra bloggar om: Fysik, filosofi, teoretisk fysik, metafysik, Stephen Hawking, svarta hål, Hawkingstrålning, buddhism, religion, existentialism

Uppdatering i bloggrollen

Jag har faktiskt käkat pizza med både Kent Vilhelmsson och Niklas Wykman, samtidigt dessutom. Därför är det inte mer än rätt att Kents nystartade blogg får en länk i min bloggroll.

Högerflanken önskar välkommen till bloggosfären!

Tillbaka efter bloggsemestern

Så var jag tillbaka efter en lång bloggsemester. Uppehåller beror på att jag haft mycket för mig på sistonde. Jag har slutat jobba och börjat plugga igen, och så har min nyblivna sambo flyttat in här definitivt.
Vi har skaffat oss riktigt gott om vuxenpoäng de senaste veckorna. Vi har hyrt bil, flyttat ihop, skaffat morgontidning och afterworkar. Vi har till och med diskuterat att skaffa fortskaffningsmedel! En Volvo 740 skulle sitta fint. Så snart jag har Stefan med på banan.

Ett par reflektioner om det senaste har jag dock att dela av mig med. Jag glädjs verkligen över att jag valde att ta ett år ledigt från LTH och jobba inom försäljning. Jag har lärt mig oerhört mycket, och främst har jag fått otaliga fördomar krossade. Jag trodde inte att jag hade några, men för första gången har jag skaffat riktigt goda vänner av den typen jag aldrig skulle hittat på NV-programmet eller LTH. Höjdpunkter, besvikelser och arbetsmarknadens olika nycker har gett mig mer livserfarenhet under det här året än de flesta föregående.

Under hösten ser jag fram emot ett nytt jobb, fast på extraknäcksbasis. Min Manpowerintervju igår gick bra, och med lite tur kan jag börja som testare nästa vecka. Och självklart känns det bekant och samtidigt helt nytt att vara tillbaka på LTH. Två parallella mattekurser kan suga musten ur den bäste, men jag är iallafall tillbaka på rätt spår - och förhoppningsvis leder det till sist till en traineeplats som ledningsassistent på Kinnevik =)
Sedan tror jag att jag förr eller senare ska ta upp mitt musicierande och börja spela trombone igen. När jag bara kommit in i hjulspåren och fått lite ordning på rutinerna.
Och för läsarnas del verkar det bli en spännande höst på flera fronter. En helt ny kultur har introducerats i min annars så skyddade värld, rikspolitiken verkar kunna bli spännande (med dagliga insiker från PJ Anders Linder i brevinkastet kommer jag ha stenkoll) och nya världar att utförska öppnar sig ständigt.

Trevlig höst!