Mobil: Beach -07

Stranddag på västkusten. Mobilen är såklart med, så jag kan streama Amy Winehouse i högtalarna. Semestern är allt mer modern. Fotot är ett strandragg jag hittade bland dynerna.

Smartskaft!

Nån smart jävel tyckte det var en bra idé att hoppa framför ett tåg mellan Malmö och Lund idag, med resultatet att hela Skånes jävla tågtrafik stått helt stilla hela eftermiddagen. Först nu kom vi iväg med ett överfullt tåg mot Göteborg. Platsbokningen åt helvete, tack som fan. Jag är inte direkt en happy camper just nu.

Jak er snel enhörnink!

Jo, men det var väl ganska självklart. Jag tog en stor klunk cola och surfade in på bloggen Katastrofala Omslag, och helt i linje med logiken sprutade jag en otrevlig blandning av socker, saliv och mörkbrunt färgämne över hela skrivbordet - inklusive tangentbordet, skärmen, miniräknaren och mitt anteckningsblock, varpå jag sedermera kollapsade på golvet under skrivbordet i ett högljutt gapskratt, så att sörjan under tiden hade chansen att torka in ordentligt. Extra effekt gavs säkert av solskenet som sipprar in genom det öppna fönstret.

Så en varning utfärdas - om ni måste kolla in den här bloggen, gör det ABSOLUT INTE medan ni konsumerar någon form av väldigt söt, mysko färgad dryck. Och läs för Guds skull inte "MrD's" vansinnigt roliga kommentarer till bilderna, de ger upphov till spasmer i diafragman.

Mobil: Vad nu då? Åh, sport...

Stortorget i Malmö är översållat av snutar. Varenda Skånepolis verkar vara här. Men så var Harrys uteservering full av unga män i ljusblått ("Du bruden! Du... har ju hatt!" - ny favorit, näst efter ett konstaterande om vad jag drack på nåt uteställe. Ser jag så förvirrad ut att jag måste informeras om sådana saker?) också. Säkert en sportsammandrabbning. Brutalt slöseri av mina skattepengar. Är man med i klacken förtjänar man nog stryk.

NMT goes WiFi

*klink*

Så lät det alldeles nyss när den berömda poletten trillade ner. Som mobilsäljare sedan dryga halvåret tillbaka har jag hört till leda om hur förfärligt det är att NMT-nätet lägger ner. Per vad jag förstått har Post- och Telestyrelsen inte förnyat Telias tillstånd för att fortsätta driva det. Lite mystiskt, men knappast någon chock. 3G och HDSPA ("3,5G") är det nya.

Men idag hittade jag faktiskt det gyllene sambandet, och alla bitarna föll på plats. NMT-nätet ska inte skrotas, tvärtom. Nordisk Mobiltelefoni har gjort bredbandsplattform av det!
Det är ganska revolutionerande med tanke på vilket gnäll det varit från glesbygden. Inte för att det inte varit befogat - ADSL-stationerna står inte direkt tätt i inlandet norr om Stockholm. Men nu finns det alltså en lösning. Det går knappast med några revolutionerande hastigheter - Expressens Peter Granlund har testat - men snittet på 220 kbit/s kan ju jämföras med nerladdningshastigheten med vanligt 3G, 384 kbit/s, och blir allt mer värt att betänkas i ljuset av att Telias billigaste bredband över ADSL går med 0,5 mbit/s. Det är väl inga drömhastigheter, men det är framför allt stabilt!

Man kan dessutom få med en trådlös router som går att koppla till cigarettuttaget i bilen. Och priset? 249 kr/mån, fri trafik. Helt klart överkomligt.

I min åsikt en fantastiskt bra användning för NMT-nätet. Den enda betänkligheten jag har är vad Nordisk Mobiltelefoni beräknar att underhåll av de gamla NMT-masterna kommer gå på, men i regel har de ju gott om ingenjörer och räknenissar som har koll på sådana saker. Bredband kan för första gången sägas finnas tillgängligt för i princip alla (bor man i radioskugga får man skylla sig själv). Så varför har det inte bloggats mer, marknadsförts hårdare? Är det för att den största målgruppen finns i Norrland - och utan bredband är det svårt att höras i internetdebatten?

Nyckelord: NMT, bredband, WiFi, mobilt bredband, Nordisk Mobiltelefoni, teknik, mobilt

Tre SSU-skandaler på en vecka

Hett ämne i den politiska debatten (tillsammans med Fedeleys salladsbar) just nu är SSU Värmland-myglet. Och som grädde på det skadeglada moset bråkar ungsossarna så tussarna ryker internt i förbundsstyrelsen också, opassande nog precis innan kongressen. Det är inte utan att jag funderat på att poppa en skål med popcorn och njuta av spektaklet genom Politikerbloggens löpsedelslika bevakning ("skandal" är ett bra buzzword). SSU Värmland är alltså ertappade med fingrarna i den berömda syltburken, de har lurat av förbundet stora summor som de inte har rätt till genom att hävda att de haft hordvis med studiecirklar. Dessutom har de osnyggt nog hävdat att sossepampar varit där och föreläst, något som nu dementeras av nämnda pampar. Kalle Larsson, distriktsordföranden, har gjort sig oanträffbar. Typisk sossementalitet. Sko sig själv på andras bekostnad - det är inte konstigt att systemet i Sverige ser ut som det gör.

Ingen gillar bevisligen Laila Naraghi, och det kuppas och konspireras, allt för att undvika att hon väljs till ny ledare. Jag känner inte Naraghi personligen, men lite källa till nöje har hon varit genom mitt politiska engagemang. Ursprungligen från Oskarshamn var hon en av SSU Kalmars mest högljudda stjärnor i valrörelsen 2002. Ingen kunde så som Niklas Wykman, då vår riksdagskandidat, verkligen "push her buttons". Jag minns med all önskvärd tydlighet en debatt på Mejeriet i Nybro, där just ingen annan än dessa två antagonister kom till tals. Niklas var samlad och sarkastisk i repliker och eldig i anföranden, som sig bör, och Laila flippade ur efter ungefär tio minuter. Hon stod upp bakom bordet, högröd i ansiktet, gallskrek åt vår synnerligen roade riksdagskandidat och utvecklade plötsligt ett tidigare helt obemärkt talfel, varpå hon delvis tappade förmågan att säga "s". Om det är så hon hanterar debatter även inom sitt eget förbund kan jag förstå att vissa tvekar inför hennes lämplighet som förbundsordförande. Ja, förutom det där med medlemsfusket under hennes tid som distriktsordförande. Jag tror väl det är på grund av det som hon inte får vara med på foto med Mona. Men i övrigt går det väl inte sådär mycket emot sossarnas vanliga inställning?

Samtidigt är en Elin Lundgren bitter över hur hon blivit behandlad som ledamot i förbundsstyrelsen, och avgick i slutet av förra veckan. I sin blogg hänger hon ut folk till höger och vänster och kallar dem fula saker. Lite osnyggt, och vittnar om ganska stor oseriositet! Jag måste förvisso komma med ett erkännande här, hennes intresse för hästar, partitillhörighet och engagemang i nykterhetsrörelsen fick min fördomsbarometer att slå över på rött och stanna på "överlägsen präktfia", och det kändes litegranna bekräftat när hon ondgjorde sig över Anna Sjödins och Peter Skeppströms fylla på ett styrelseskifte. Huruvida hon är en överlägsen präktfia eller inte vet jag rent faktamässigt inte något om. Och för min del får man vara hur nykter man vill, det bryr jag mig inte om, men problemen uppstår om man kombinerar det med ett synsätt som går ut på att ens egen moral är högre stående än till exempel mitt liv i synd (och utan omsorg att bli fräst, som han sa, Olle). Då blir man förr eller senare mobbad av de man jobbar med, sant som amen i IOGT-NTO.

Gemensamt för alla tre småskandalerna är det ytterst sossiga som lyser igenom. Moralen gäller både politiken och hur man hanterar resurser och kollegor - det handlar om att sko sig själv, och utnyttja systemet så mycket som möjligt.

Nyckelord: Politik, SSU, fusk, Laila Naraghi, Elin Lundgren, Socialdemokraterna, moral, politikerbloggen

Mobil: Värdelös valuta

För inte så länge sen rådde brist på 50-öringar i Malmö-Lund. Nu verkar problemet vara löst med råge! Nu finns det nämligen knappt en enda enkrona att uppbåda i hela stan! Istället för tre kronor får man sex 50-öringar. Jag blir galen!

Åsiktsbrott?

När jag slog på TV4's Nyhetsmorgon imorse debatterades hatbrott. Juristen och tillika utrikesredaktören för Världen i dag, Mats Tunehag, debatterade hatbrottets vara och icke vara mot en socialdemokratisk riksdagsledamot. Eftersom klockan under TV4-loggan visade 06.40 hade jag intellektuella svårigheter att ta in budskapet, men jag minns att jag och sambon drog på munnen åt en av Tunehags formuleringar:

"Polisen jagar myggor, medan de stora våldselefanterna obehindrat klampar runt i folkhemmets vardagsrum!"

Min dagliga genomgång av tidningarnas ledarsidor gav dock vid handen vad det handlade om; en debattartikel från igår i SvD Brännpunkt. Tunehag tar här upp det politiskt känsliga ämnet hatbrott ur en kritisk synvinkel.
Kontentan av artikeln är att hatbrott ger individer särställningar inför lagen. Viss våldsverkan anses vara mer brottsligt än annan, beroende på motiv. Rättsväsendets uppgift blir här inte att utreda vem som slog vem och när, utan dessutom utreda om det rör sig om ett hat mot någon folkgrupp.

"Om en muslim slår sin fru är det ”bara” hustrumisshandel, men om du slår en
muslim ska polis och åklagare utreda vad du tycker, tänker och känner inför
islam och muslimer. Orwells tankepolis i romanen 1984 blir kusligt aktuell."

Det är en intressant och modig tanke. Ytterst lite medhåll finns att finna i bloggosfären, förutom från liberalt håll, men jag är helt klart med på Tunehags tanke. Om jag blir misshandlad ute i Malmö en fredagkväll rubriceras det väl som mest som kvinnomisshandel. Men vore jag däremot invandrare måste det genast utredas om hatbrott föreligger. Brottet mot mig får en annan dignitet, och den lilla skillnaden gör stor skillnad i straffskala mot gärningsmannen.

Härifrån är tankebanan inte lång till Pridefestivalen och dess invigningstalare, göteborgarnas skyddshelgon Glenn Hysén. I en veckas tid ungefär har ledarsidor och debattartiklar ylat "hatbrott", och upprörda debattörer har storögt undrat hur tusan en sådan bögknackare kan tillåtas i närheten av Priden. Men bevisligen är det inte en tanke som HBT-personerna i Pridetåget känner igen sig i, Hysén drog ner tunga applåder under sitt tal.
Det hade varit en helt annan grej om killen som fick stryk på flygplatsen i Frankfurt gett sig på en kvinna. Våld ska aldrig accepteras, men det ska inte ofredande heller. Jag har dessutom själv utdelat en och annan rak höger vid liknande beteende, något som i allmänhet hyllats av min bekantskapskrets, så vilka är vi att döma?

Nyckelord: Hatbrott, HBT, SvD, Glenn Hysén, juridik

Dolda budskap

Jefvlar vad coolt! Prylfeber rapporterar om det senaste; en sorts teknik för att trycka saker på tyg, med en färg som bara syns när man tittar på plagget genom en digitalkamera (bevisligen är det en färg som är osynlig för blotta ögat). Det kallas Kameraflage (clever...).

En snabb reflektion är att tekniken borde möjliggöra för filmskapare att helt förstöra möjligheten för videoupptagning ("screeners") i biosalonger i piratsyfte. Kan det funka på bioduken?

Hursomhelst ska jag bevaka det här litegranna. Off the top of my head kan jag komma på att det vore lite coolt med texten "Photogenique" på en t-shirt eller nåt. Killarna på tshirthell.com kommer kunna ha en field day.

Tur att jag har vänner i prylcostumizingbranchen. Jag skickar härmed en nudge åt det hållet.