Manlig kontra kvinnlig vänskap

eller; Why fix it if it ain't broken?

Jag och en manlig vän diskuterade vänskap häromdagen. Jag har alltid varit faschinerad av vänskap mellan män och hur de interagerar med varandra - speciellt den aldrig uttalade men ständigt närvarande hierarkin som infinner sig efter ett per minuters spänd interaktion. Min teori är att det är mönster och instinkter som finns i de evolutionärt riktigt gamla generna - bland annat lejonhannar, apor och vargar beter sig precis likadant, enligt Animal Planet.

När ett antal (behöver inte vara fler än två) hannar samlas under förutsättningen att socialt umgås uppstår initialt en liten strid om vem som är mest värdig alfahanneskapet. Det gäller att väga in alla premisser - bland annat ålder, coola hobbies (extremsporter ger höga poäng i de flesta konstellationer, till exempel), och vem som kan kopplas till den mest eftertraktade honan. Denna rit är vanligtvis över på ett par minuter, men kan i vissa fall fortsätta långt längre.
När hierarkin väl är klar för alla inblandade lättar stämningen avsevärt, alla vet sin 'plats' och hur man kan och inte kan bemöta andra individer i gruppen. Systemet kan hållas intakt ganska länge, men när premisserna ändras (en ny 'medlem', någon som tillgodogjort sig någon egenskap som borde ge högre ställning, etc.) blir det en ny strid. Och så fortsätter det i oändlighet...

Ett liknande fenomen finns bland tjejer, men inte alls lika utbrett. Till en viss grad finns en drivkraft att utse en 'ledare', men sällan blir det något av det. Nej, vänskap mellan kvinnor är mycket mer komplicerad enligt ett system jag i ärlighetens namn aldrig lärt mig förstå mig på. Det finns vissa universella regler man ska hålla sig till, saker man absolut aldrig ska prata om och en gängmentalitet som kan vara farlig i extrema situationer - har man gjort sig ovän med en tjej har man snart tio stycken emot sig, varav de flesta man inte ens behöver ha träffat.

Nej, jag föredrar det manliga sättet att umgås - det förefaller mig ärligare, och mindre komplicerat. Dessutom har det fungerat bra för flockdjur genom evolutionens senare del, så varför inte nu? Ett argument där är att vi intellektuellt står långt över djuren, och det är förvisso sant. Vi har vetenskaper som teoretiskt och praktiskt beskriver och kan manipulera vår omvärld, och vi är den enda arten förutom delfinerna som har sex för nöjes skull. Men det verkar som om vi i någon mening ändå inte helt gjort oss av med vårt ursprung. Hade sådant beteende på något sätt varit negativt skulle det sannolikt enligt Darwinistiska principer försvunnit för länge sedan.
Why fix it if it ain't broken?
Och - en bonus - känner man bara till de bakomliggande principerna är det ett fantastiskt underhållande beteende att iaktta =)

Dating On Demand

eller Varför ett team är jäkligt bra att ha

De säger att vi har nått informationssamhället nu; exakt vad som menas med det har jag inte hundraprocentig koll på, men en logisk slutsats är bland annat att det har att göra med att informationsutbytet nu går snabbare än någonsin, och att information enkelt finns att finna med hjälp av enkla kommandon till en användarvänlig dator, via en sökmotor och iväg ut på 'the Information Highway' med hastigheter upp till 100 mbit/s. Vi vore idioter om vi inte drog nytta av det. Överallt talas det om Business On Demand, och till och med japanernas Just In Time-system har fått en liten revival, i och med nya informationsutbytesmöjligheter. Men även i andra, högst privata angelägenheter, är informationssamhället och dess lättanvända kanaler en stark tillgång.

Det här juluppehållet har jag umgåtts en del (läs: mycket mer än vanligt iallafall) med två tjejer jag lärde känna i MUF en gång i tiden, och det är intressant att försöka få ett utanförperspektiv på dynamiken mellan oss, särskilt när det gäller hjälp, stöd och utlåtanden i den mest tidskrävande aspekten av våra liv utanför jobbet/skolan - dating. Processen är solklar - först måste alla kort läggas på bordet, inte en enda detalj och inte ett enda uttalat ord får glömmas bort. Sedan, utan att ett ord uttalas, men i fullt samförstånd, utvecklas Planen. En handlingsplan vars detaljer utvecklas alltefter den implementeras - men som det aldrig råder några missförstånd runt. Den av oss som är i störst behov av assistans behöver bara ge sitt medgivande, och så börjar de andra med det verkliga arbetet, som sker med hjälp av ett brett kontaktnät, kontrollerat av mobiltelefoner och datorer. Information insamlas från ovetande gemensamma nämnare - eftersom vi vet exakt hur man lirkar upplysningar ur folk utan att de märker det - för att sammanfattas och rapporteras. Allt sker under loppet av ett par dagar - ibland ett fåtal timmar - och efter ännu ett tyst men tydligt beslut börjar fas två, en intensiv 'sales pitch', genom exakt samma kanaler som tidigare utnyttjats. Det är nästan alltid fail-safe.

Vår generation har ett nytt sätt att kommunicera - mjukvara som MSN Messenger och en uppsjö av communities har gjort oss mer avslappnade, öppnat för möjligheten att snacka om ingenting gratis trots att man befinner sig miltal från varandra, och inbjuder till att lägga ut allt mer information om sig själv till allmän beskådan. Är vi oetiska som utnyttjar det? Kanske. Men det har absolut revolutionerat fenomenet relationer - en annars ganska krånglig process. Och som en äkta produkt av det nya millenniet kan jag nästan inte förstå hur människor - främst våra föräldrar - alls orkade planera alla sina aktiviteter i och med de begränsningar som den tidens teknologi bjöd. En stationär telefon utan nummerpresentatör som enda snabblänk till omvärlden? Otänkbart!

En nyårsnattsdröm

Jag har lagt mig till med en liten nyårstradition, jag lyssnar alltid på This is the year av Marit Bergman på tolvslaget. Antingen i en stereo, i en Mp3-spelare (bland intoleranta medfirare) eller bara nynnandes för mig själv medan fyrverkerierna repar natthimlen. Texten i kombination med arrangemanget får den att kännas hoppfull, nästan förväntansfull.
Ett nytt år brukar markera en ny start för människor överallt, fast det i praktiken bara får rent kalendermässiga konsekvenser (och såklart bokföringsmässiga, för oss kapitalister). Men på något magiskt sett får alla en ny chans, gamla oförrätter glöms bort när alla kollektivt stämmer upp i en champagnefalsk version av Auld Lang Syne.
Jag antar att det är av denna anledning denna högtid är just en högtid, att låta det nya året stå som symbol för en era då man ska göra allting rätt; börja motionera, sluta röka, eller vad man nu dristar sig till att lova när man framåt elvatiden hamnat i det där stadiet när man kan lova vad som helst. Av någon anledning kan sådana saker inte tas itu med en regnig tisdag i mitten av oktober, det känns bättre när villfarelsen om det helt nya oskrivna blad som är 2006 är kollektivt.

Nå, jag ska inte predika för er, jag gör precis likadant. Varje år hör jag Marits förväntansfulla text, och låter ljuskaskaderna symbolisera något helt nytt. Jag lovar mig varje gång att i år ska jag jäklar ta tag i alla lösa trådar, ordna upp alla oförrätter och tuffa till mig ännu lite mera.

I år gör jag samma sak som varje år, veckan innan nyårsafton; en liten procedur som påminner om ett personligt bokslut. Jag summerar ihop det gågna årets resultat och utarbetar en översiktlig plan över kommande landvinningar. Väger alla val på vågskål och drar lärdom av resultaten, försöker fundera ut vad som var fel med mina premisser när jag valde som jag gjorde, då utfallet blev oväntat. Och för varje år som går inbillar jag mig att jag blir lite klokare, lite mer vidsynt, och lite mer tolerant.

Samma sak borde göras i samhället i stort, en uppmaning jag främst sänder socialdemokraternas väljare. Johan Forsell tipsade i sin blog om ett litet 'regeringens bokslut' som realtid.se satt ihop. Mycket läsvärt. Jag låter det vara i och med artikeln.
På samma sätt bör var och en fundera över vart samhället är påväg, då vi i dagens Sverige uppelver nästan samma sjuka villkor som Ayn Rand målar upp i sin fiktiva, men oerhört läsvärda, Atlas Shrugged (Och världen skälvde på svenska), då vi i det land som Michael Moore av luddiga anledningar kallar 'tolerant' upplever en allt större intolerans och främmandeskap, då riktigt klantarsliga beslut leder till att Skåne riskerar att tidvis bli utan ström i vinter. Fundera över vad det kan bero på, och fundera på om Du är delaktig.

Egentligen hade jag tänkt slänga in en bitter skildring av svenskarnas anti-individualism och oförmåga till att tänka själv, utan att bli tillsagda, jantelag och avundsjuka. Men när jag ser ut över ett gnistrande vitt landskap, ett oerhört stämningsfullt snöfall och meterlånga istappar ser jag inte längre en anledning. Låt oss istället lära oss av våra misstag, och se fram emot 2006 i hopp om bättring, större framsteg, större skönhet och en lite bättre värld i utilitaristiska termer.

Gott nytt år!