Veckans vassaste

Nya numret av Captus Tidning (nr. 84) är ovanligt sharp, även för att vara Captus. Som vanligt insiktsfulla inlägg i debatten om klimatet, av den sorten man inte ofta ser i traditionella media. Men där finns även en högst läsvärd kolumn av Dag Elfström, där han diskuterar liberalismens definitionsproblem - högaktuellt sedan Erik Ullenhag gjorde sitt ytterst ogenomtänka utspel mot Centerpartiet (mycket kan man säga om Maud och hennes polare - men nyliberala?). Man bör heller inte missa Tomas Brandbergs perspektiv på radikalfeminismen - ständigt högaktuellt. Inte missa!

I måndagskväll var SVT's tablå högst intressant (irriterande nog) men jag missade allt till förmån för lite administration och ständiga vändor till tvättstugan. Man kan dock se första delen av Fichtelius' "Ordförande Persson" på SVT's webcast - något jag helt klart tänkt göra om saker och ting lugnat ner sig ikväll.
Det har ju dock varit svårt att missa alla vansinnigt buffliga uttalanden i media. Alla från nya partiledaren Mona Sahlin till Carl Bildt får en känga. Jag måste säga att Bildt utan större problem framstår som mest balanserad och förnuftig, när han kommenterar med en underton av blasé i sin blogg.

Ja, sossarnas nyvalda partiordförande kan ju inte heller gå okommenterad. Jag och en vän med samma ideologiska inriktning skålade i lördagskväll för en lätt valseger 2010. Det är väl allt jag har att säga om den saken.

Kulturtidskriften Voltaires mars/aprilnummer har Ayn Rand som huvudtema. Inte utan att man blir lite varm inombords. Mattias Svensson har skrivit en väldigt intressant artikel, bland mycket annat. Kanske ett lästips till Ullenhag?

Andra bloggar om: Politik, Mona Sahlin, Ordförande Persson, Erik Fichtelius, Ayn Rand, Erik Ullenhag, radikalfeminism, klimat, liberalism, ideologi, Voltaire

Ondskan

USA anses vara genomgående onda, så i förlängningen är alla som kliver lite till höger om Centerpartiet per automatik superonda, verkar vara vänsterns allmänna hållning. Sedan nämns naturligtvis inte ett ord om assiciationen till gamla kommunistländer man gärna vill göra - då är man ond för det. Samma sak gäller djurrättsaktivisterna och miljörörelsen. Är man vegetarian, Greenpeacemedlem, åker buss istället för att ta bilen, då är man också en genomgod människa. Och vågar man bara ifrågasätta dessa ståndpunkter är man så vansinnigt hemsk. När jag senast skrev ett ödmjukt litet inlägg här och manade till lite eftertanke i all klimathype var "fröken lilla väldigt uppe i sig själv" och jag var dessutom något så fint som en "högerfitta" (den kommentaren fick jag dessutom mailad - från anonym adress, såklart). Det verkar inte ens som om de fina idéerna om jämställdhet gäller för kvinnor som råkar gjort det ödesdigra misstaget att befatta sig med liberala åsikter.

Men nu får det räcka. Kalla mig alla fula namn ni vill - nu är jag förbannad. Det gäller genmanipulerad mat. Börja med att kolla in detta klipp, från Penn & Tellers Bullshit:



Det där var Norman Borlaugh. Som emottagit Nobels fredspris för sina fantastiska insatser. Det talas om att han räddat livet på en miljard svältande i tredje världen! En miljard!

Vidare har Henrik Alexandersson samlat den senaste tidens fakta här, och räcker inte det så finns en kommentar från en tvättäkta SLU-professor här.

När är det okej att vilja förbjuda en teknik som kan rädda miljontals - nej, miljardtals liv? När är det okej att slå i en ledare för u-land att han inte kan ta emot tonvis med mat i bistånd - för att det är genmanipulerade grödor?

Har man ett problem med USA, then fine. Men man har fan inte rätt att propagera för att alla ska vara vegerarianer, enbart äta organisk föda eller vad det nu kan vara för jävla bullshit man hittat på - så länge som större delen av världens befolkning svälter till döds. Bor du i ett i-land, så grattis. Då kan du äta vad fan du vill, det bryr jag mig inte om. Men att försöka förhindra teknik som kan rädda liv - det är ondska.

Nyckelord: Klimat, Norman Borlaugh, GMO, genmanipulation, USA, Greenpeace